Ingenting är längre som förut. Alla gamla sanningar är slut. Alla gamla sånger dom är vals - och stämmer inte alls.

Nu är det posten i Danmark som gör ytterligare avsteg från den gamla trygga lunken där postverk ägnade sig åt just  posthantering. Nu är de matleverantörer åt äldreomsorgen. På min tid kunde man möjligen få i sig en eller annan kalori genom att slicka på frimärken. Nuförtiden är ju frimärkena självhäftande så svenska Posten kommer inte med så mycket matnyttigt alls these days. Trots detta så får vi toppenservice och posten levererad i näven av en glad norsk busschaufför - som verkligen är en man med glatt humör. Men kanske han även skulle kunna ta med sig hämtpizza från Arjeplog??  Kanske dags att testa:)

Lite nu och då hör jag en liten röst i mitt huvud som säjer: Det var bättre förr! Idag var den där igen och nu gällde det väderrapporter. I vädersajten yr.no kan man följa vädret timme för timme de närmaste dygnen för flugpricken Sandviken.

 

På tv kan vi dygnet runt från andra sidan jordklotet se hotande orkaner växa sig stora och hotfulla, och följa deras eventuella framfart när/om de kommer in över land i fjärran länder. Minsta skälvning i jordskorpan är känd överallt och vi vet snödjupet i minsta håla. Sandstormar och skyfall världen över kan följas från vardagsrummets soffdjup. Förvisso kan det tyckas fantastiskt med teknikens under, men ibland kan jag sakna frånvaron av tv:n.

Den "sakta maken" saknar ni inte den ibland? Oskuldens tid...

På arbetsbänken i köket hemma i byn stod den lilla transistorradion. Sjörapporten sändes. Fladen grund, och vattenståndet i Ratan blev obegripliga men trygga mantran som återupprepades dag efter dag. Genom köksfönstret såg man allt det väder man behövde och åskilen drog oftast in från sydväst.

Regnbågen sågs oftast mellan middagsberget och skolan, och västavere och östan var ganska beskedliga. Lapphandskarna föll från himlen och rakt ned, och om det någon enstaka gång kom hagel, så var det en spännande överraskning. På Domeijs lanthandel fanns allt det utbud en människa kunde behöva, och man kunde vänta i veckor på ett efterlängtat brev. Det man eventuellt behövde oroa sig för fanns inom synhåll, under den lilla kupolen som sträckte sig från öst till väst, från norr till söder. Jordgloben stod i fönstret hos morfars och spred sitt blåa lampljus. Ord som ozonskikt, försurning, växthuseffekt och miljöhot var inte uppfunna ännu.

.....Visserligen stod hormoslyrdunken i garaget och över trädtopparna strösslade besprutningsflygplanen sitt DDT. Kreosoten och arseniken doftade ljuvligt från telefonstolpshögen ovanför vägen, och på bränngropen fanns det fullt med spännande saker och burkar som senare schaktades över. Men det hade vi ingen aaaning om då.......
 

En riktigt fin välkomstbild eller hur. Det är Kerstin O från bloggen bredvid som bearbetat en Månen på Björntoppen-variant

Idag har vi haft besök av två olika gäng biltestare. Ett gäng japaner och ett par tyskar. Alltid kul att få damma av skolengelskan och försöka slå ett slag för Sandviken på ett annat språk. Jag tror bestämt att vi kommer att få påhälsning igen. Trevligt!

Nattens magbekymmer har lugnat ned sig och jag tror inte att det var något magsjukeaktigt utan snarare en gallkänning. Hoppas verkligen att det var en engångsföreteelse! En mage enligt mitt sätt att se, ska vara lugn, någorlunda platt och smärtfri.

Det har tjocknat på och ingen människa med självbevarelsedriften intakt beger sig ut med snöskoter i detta yrväder. Jag tog i förmiddags en kort skotertur ut till grundet och doppade kroken en stund, men var oförberedd på de vassa nålstick till snökorn som blåste in i ögonen. Jag tappade nästan andan i motvinden och återvände snabbt hem till hemmets varma och ljuva härd. Jag får nog frångå  mina tes att det går alldeles utmärkt med gammskoteroverallen och toppiluvan och istället  motsträvigt ikläda mig en del nymodigheter som hjälm och/eller skoterglasögon även om det bjuder mig emot att falla för modetrenderna och märkeshysterin i vinterlandet som verkar ganska utbredd.

Jag minns med varm nostalgi pappas hemsnickrade skoterkälke med säten av plywood och våra omoderna utstyrslar. Det gick alldeles utmärkt även om det skumpade en del på våra irrfärder till närbelägna fiskemetropoler som Hällbäreträsket, Björkfallet och Sultnabbartjänn. Vid något tillfälle tappade pappa min syster E och saknade henne inte förrän hemkomst. Jag minns dessa utflykter med värme och stolthet. Min uppfinningsrika pappa som så gärna ville dela med sig till oss av sina fiskeställen och utflyktsmål.

På förmiddagen var det ganska bra ruljans här, men nu är vägen över gränsen stängd och enbart kolonnkörning gäller. Nästa tur går vid 18-tiden. Det är skönt att vara hemma.

Döm om min förvåning när jag  hittade detta blogginlägg med bild av Marika Lagerkranz och med mina ord. Känner mig glad hedrad och uppmuntrad. http://kenthlovgren.blogspot.com/2010/11/skapa-en-god-kansla.html#comment-form

Sisådärja, en riktigt dålig sjuksköterske-ordvits levereras såhär på fredagsaftonen. Folk är måttligt roade av kolonnkörningen, men det är ju det enda sättet som fungerar just nu vid transport över fjället.Vädret är fortsatt instabilt med blåst och snö på fjället. På norska sidan är det snorhalkigt. Folk får vänta i timmar på att få skrida i kolonn åt ena eller andra hållet. Businessen idag har varit sisådär, men sånt är livet här uppe i obygden. De byråkratiska papperhögarna är genomgångna, en hel del är åtgärdat och mitt i alltihopa hann vi med ett semmelfika med vännerna och storfiskarna M&S och Å&P mitt på blanka fredagseftermiddagen. Det är livskvalitet det! Favoritvovven Donna fick som vanligt värsta glädjefnattet över att åter igen få vara i Sandviken. Jag förstår henne:) Nu önskar vi er alla och oss själva en givande och trevlig helg!

Det fortsätter att blåsa ordentligt. Det är bara att fälla ut tånaglarna och vända smalsidan (om man nu hade någon) mot vinden så man inte fångas upp, lyfter och kommer svävande som ett annat UFO. Hundkörarna, som tränar för Finnmarkslöpet är här och tränar sina spann ett par gånger i veckan. Idag lär de få en rasande fart. I allafall i den ena riktiningen. Tjärnberg t o r, verkar vara en favoritrutt. R har nu varit ute och provkört föret på sjön - och godkänt bärigheten.

Det är häftigt att uppleva vädrets makter här ute i vildmarken. Inne är det varmt och mysigt. Ute rasar stormen. R är på hemväg. Några norska kunder kom  med förra kolonnkörningen. Få se om det passerar några fler ikväll. Man är ganska liten i naturens skådespel. Snacka om att ha en biroll.

Har du planer på att bege dig över fjället till eller från Norge ikväll? Telefonrapport kom nyss från killarna vid plogstationen i Merkenes. De  avråder bestämt då det blåser hårt och utlovas vindstyrkor på 30 ms ikväll och inatt. Tidigare idag hade Silverexpressen kört fast i snödrev på fjället. Jag har garderat mig för eventuella nattgäster med en jätteladdning köttfärssås. Gasolköket står berett inför eventuellt strömavbrott, ljus lyser, pannlampan och ficklampan har nya batterier och allt löst utomhus är bortplockat. Ute viner vindarna vassa och hårda. Turligt nog är det plusgrader så det faller ingen snö, men är säkert mycket halkigt. Hoppas att R kommer helskinnad hem. Han som ska köra ända från Arvidsjaur i detta väder.

Har du en liten lägenhet att hyra ut i Umeå från 1/6? Helst förstås ett förstahandskontrakt. Lägger ut frågan här. Det är min 21-årige son Alexander som blir utan boende från 1 juni.  Han har jobb och bil. Hoppas hoppas hoppas!!

Hans mailadress är  a-forsberg@live.se och tel 073-8248871

Vi lever på hoppet!

Sitter och skriver kom-ihåg-listor till R som ska till A-plog/A-jaur imorgon. När man bor såhär i avkroken så måste man träna på att ligga steget före och planera all inhandling och alla ärenden som skall göras. Hoppas att snöovädret som utlovats låter vänta på sig något dygn till, eller ännu hellre drar förbi utan att dränka oss i det vita pudret.

Dagens varuleverans tar sin tid att lasta in, stuva, märka och bära. Ingen tid för middagsmat förräns nu. Vi ska rent av lyxa till oss och prova den suovas i 400g-paket som vi säljer. Det vattnas redan i munnen. Ska bli skönt att vila sina trötta ben och armar en stund innan vi fortsätter att jobba.

Idag fick vi av en förbipasserande norrman tips om ett ihjälkört djur någon mil härifrån. Djuret beskrevs som större än en räv, ljusgrå/svart och låg uppe på plogkanten. Eftersom det inte verkade vara en rödräv så förmodade norrmannen att det kanske rörde sig om en ung varg. Några telefonsamtal och en biltur senare kom svaret. Det handlade om en ovanligt stor och gråsvart räv, olik den vanlig rödräven som florerar i parti och minut i dessa trakter.. Lite spännande var det allt för en stund, och med tanke på att detta  tidigare varit vargrika trakter så kändes det spännande om det verkligen varit så att en varg passerat i området. Vargen kommer....kanske någon gång i framtiden istället.

Varje gång jag hämtar ved i vedboden så dammar det något infernaliskt av allt boss trä och näver. I rimlighetens namn borde det bara vara en tidsfråga innan någon av oss åker på sorkpest med tanke på den otroliga mängd smågnagare som liksom oss valt Sandviken till sitt Shangri-la. Härmed ska jag bege mig på upptäcktsfärd in till de okända domäner där R och han förfäders pinaler ligger hopade för att söka reda på slipdammsfilter att sätta över mun o näsa när det blir dags. Här har vi inte tid att insjukna i någon långvarig eller livshotande sjukdom.

Denna enkla utrustning och ett par vita fluglarver var allt som behövdes för att få till höjdarfiske. En skoter en vass isborr och ett par bra vantar underlättade. Sisådär tre minuter hemifrån. Den fina lilla myskan kan man beställa via Kina i bloggen bredvid. Utat fritid.

Dagens fisketur gav frid, fisk och frusna kinder. Nu känns det bättre

Visst gör det ont när knoppar brister....Undrar om Karin Boye som skrev dessa rader, precis som jag påverkades av vårbrytningen. Å ena sidan så ljuvligt hoppfullt och underbart när det vita och gyllene ljuset jublande penetrerar själ och ögonlock och ger bud om vår, hopp och liv, men å andra sidan så egendomligt smärtsamt och ångestskapande. Under några brytningsdagar varje vår så påverkas jag väldigt starkt av växlingen och får kämpa hårt mot en förlamande känsla då kraften liksom rinner ur mig. Jag vet att jag inte är ensam om detta. Jag är tacksam att jag bara behöver uppleva detta under dessa korta ögonblick, men mina tankar går till dem som ständigt lever i starka växlingar och ytterligheter mellan svart och vitt genom hela livet. Efter ljus kommer mörker - efter mörker kommer ljus. Efter vinter kommer vår. Det skulle å andra sidan vara trist om livet alltid var dunkelt och outhärdligt. Vem skulle stå ut med att ständigt leva i ett skymningsland. Året, livet, dygnet, cyklerna har ett syfte. Den bästa medicinen just nu är just ljuset. Jag ska tvinga mig ut, andas djupt och kämpa emot. Jag vill bara få njuta av den här vackra tiden.

Att vara kort i rocken underlättar inte direkt när man ska tjava ut på isen  i djupsursnö med en botten bestående av 15 cm ovarnevatten. Kunde man kanske uppfinna ett par utombordsskidor så man raskt kunde brassa iväg över sjön? Tanken är inte dum. Dessvärre skulle man väl förlora en del av den fysiska träning det innebär att behöva lyfta benen hööögt, släpa på en isborr OCH på den tunga fiskpåsen:) Middagen är räddad. Som vanligt. Den här sjön kommer man nästan aldrig tomhänt hem ifrån. Storvännen är ute på premiärskotertur efter revbenshaveriet och kör upp ett spår åt mig som förhoppningsvis fryser till inatt. Imorgon ska jag prova att fara ut direkt på morgonen och fiska. Isen är 60 cm tjock så man kan känna sig fullkomligt trygg även om det känns lite läskigt med vatten på isen. Snöns tyngd skapar fenomenet ovarnevatten.

Min älskade yngste son Alexander fyller 21 år idag.Jag pratade nyss med honom och han berättade att han och M bakat både vanlig och en fin smörgåstårta. Det känns ofattbart hur snabbt livet rusat förbi, att det gått 21 år sedan den där kalla januaridagen då han föddes, men mest av allt känns det trist att inte få träffa honom och få ge en riktig födelsedagskram. Alla ni som är mammor vet hur gärna man vill samla alla kring ett dukat födelsedagsbord bland familj och vänner, äta gott och skratta tillsammans just när det är födelsedag. Detta oavsett om födelsedagsbarnet är 5 eller 30 år. Jag önskar förstås honom allt gott, hälsa, vänner, kärlek, jobb och ett meningsfullt liv. Jag hoppas att han får bevara sin milda och goda personlighet genom livet, att han alltid ska veta vart han kan vända sig om det krisar och att vi aldrig någonsin ska tappa kontakten med varandra. Ha en riktigt fin födelsedag min son. Kom snart hit och fiska med mig!

Imorgon är det frufridagen. Dagen då vi kvinnor som ännu inte tagit oss bort från köksträsket ska få bli servade ,ompysslade och trakterade efter samma konstens regler som karlar blir mest för jämnan. Nåväl - jag kanske är gammaldags och blir utbuad som hopplöst antik av mina mer moderna medsystrar som redan har kvoterade diskmaskinsurplockningar och varannan damernas vid middagslagningen. Rackarns tur för R att vi inte är gifta. På så sätt har han en hypotetisk chans att klara sig från hushållsnära arbete imorgon eftersom jag inte är hans "fru". Fast med min övertygande svada, övertalningsförmåga och argumentationsteknik, och med tanke på att han haft det oförskämt väl förspänt på köksfronten ligger han ändå pyrt till - i jämlikhetens namn.

Nyckeln till lycka är förnöjsamhet, att glädjas åt det man har - här och nu. Hur ofta suckar och spanar vi inte efter något bättre i tillvaron istället för att faktiskt stanna upp, se oss omkring och glädjas över det vi har. Ännu en fråga om attityd, om  inställning till livet, jobbet och kärleken.

En kort fisketur hanns med i eftermiddag. Att få stå där lite på distans från livet, bara inandas frisk fjälluft och vänta på hugget med stort H, det är livet på en pinne. Man hamnar nästan som i ett tranceliknande tillstånd och det är SÅ vilsamt. Tyvärr har det börjat komma "ovarnevatten" nu och det är lite tunggått på isen. Hoppas på några svinkalla dagar så det fryser till ordentligt. Nyfångad röding och mandelpotatis på tunnbrödsmacka till lättmiddag, var precis så gott som det låter. Nu stundar en ganska behaglig sändagskväll efter en hektisk helg. Endast en del beställningsjobb återstår.

Dags igen att gå igenom och göra beställningar, det vanliga söndagsgörat. Förmiddagen är lugn. Det brukar dra igång efter kl 12. då kunderna börjar komma. Helgerna är oerhört intensiva och ändå har inte säsongen dragit igång ännu. Söndag är hemresedag och många norrmän återvänder hem efter helgfirande i sina hytter och husvagnar i närområdet. Våra svenska vänner packar också ihop och åker hem till jobb och vardagsliv. Kvar blir vi två här i vykortet. Måndag brukar vara en fin och skön dag. Då kan vi passa på att vara lite lediga.

Listen!

Horisontalläge - ett trist ord för en skön sak. Nu väntar sängen, efter en lång och innehållsrik dag med ny kunskap, bilkörning och avslutningsvis en kväll i glada vänners lag. Ögonlocken känns tunga. Gonatt små kamrater..

Ska strax bege mig de 12 milen mot A-plog. Det är alltid lite spännande att köra i grynings och skymningsljus. Man får se upp för älgar och annat vilt. Laddar med kaffe inför dagens korvstoppning med jägarkunskap. R får klara lördagsruschen själv. Tur att han är en fena på det! Nattens blås och snöoväder har dragit förbi, svag vind - 5 och uppklarnande österifrån lovar gott.

Läser om vildsvinens parningssäsonger, råbockars tandstatus och försöker nöta in skillnader mellan kronvilt och högvilt samtidigt som jag ser på poängjakten i let´s dance ackompanjerad av Robbans snarkningar. I morgon bitti bär det iväg till A-plog för den första av två kursdagar. Så småningom kanske jag lyckas komma till skott och få min jägarexamen. Vädret är lite instabilt här och jag hoppas att det inte snöar i morgonbitti. Hagelstormar/svärmar kan jag också vara utan!

Foto: Roger Sandgren

Lever du verkligen gubben min...Det uttrycket hörde jag genom hela min barndom mamma säja, varje dag när pappa kom hem från skogen.  Nu börjar min gubbe repa sig efter storsmällen i julas. Än är han lite blek och krokig, men lika envis som vanlig. Hä ä mina taga,sa han som inge taga hadd - är ett annat uttryck som jag minns hemifrån.  Det känns bra att han snart är i form igen. Jag ser fram emot de två dagar på året när han ska servera mig. Utomhuskocken  kan sin sak!

Fick idag se när några av våra gäster drog iväg med sina hundspann ut över sjön. Det var häftigt att se och någon gång hoppas jag att få prova. R har ju kört hundspann själv tidigare. Hundarna var så ivriga att komma iväg och skällde otåligt, men när spannet drog iväg var det ljudlöst, endast susandet från kälken över snön hördes. Häftigt!

Mina sinnen är uppfyllda av vitt blått och gnistrande solsken. Dagens promenad här i vykortet uppvisade vinterlandskapets otroliga skönhet. Tallkottkörteln öppnade sig som en blomkalk mot ljuset och insöp  det bländande vita och naturens prakt.

Fortsättning följer på gårdagen. Mera uppackning , prismärkning och papperspyssel.  Jag känner mig mörbultad och har en sanslös träningsvärk, men det är väl goda tecken antar jag. Idag har vi -6 vindstilla och klart i Sandviken. I gryningsljuset lyser fullmånen rund och grann. Morgonstjärnan småflörtar lite med mig och  jag kan knappt slita blicken från det underbart vackra gryningsblågröna ljuset. Det är så vackert! Jag tror bestämt att det får bli en liten fisketur när jag jobbat undan det värsta. Ha en fin dag gott folk!

Den förlupne snöskottaren är återbördad till hemmets härd. Han är nu ute och rastar Lillvännen. Själv packar jag upp århundradets varuleverans och drunknar nästan i kartonger med allehanda butiksvaror. Efter förra lördagens anstormning är det bäst att vara garderad.  I magen känns en obehaglig känsla efter kvällens avsnitt av Uppdrag granskning. Hur någon kan ge sig på oskyldiga barn är obegripligt. Ännu mer obegripligt är det att samhället lättvindigt släpper ut förövarna igen  utan tillsyn.  Pedofiler kan nog inte vårdas friska. Alternativet är inlåsning eller kemisk kastrering. Thats it.

Vi har varit ganska förskonade från de stora snömängder som fallit vid kusten och inlandet. De senaste dagarna har det bara kommit lite snö, men drevat desto mer. Det var bara att kavla upp ärmarna och bege sig ut med snöspade i högsta hugg. Sjöstugan fick gäster idag och det skulle vara både uppvärmt och skottat hela vägen ner. Precis lagom till gästens ankomst sprakade brasan i kaminen och vägen ned var skottad.Det är liksom inte bara en liten gårdsplan det gäller. Jag var genomvarm och ganska spak i kroppen innan uppdraget var slutfört. När snön har fått dreva ihop blir den till tunga kompakta block och min styrka är väl inte optimal. R är hjärtligt välkommen hem i eftermiddag. Lillvännen längtar också efter honom!

Tittar på en del gamla foton och fastnar åter igen för denna fina bild på fjällbjörkarna utmed Tjäktas sluttningar. Jag har alltid fascinerats av hur det lilla fröet som slumpmässigt landat i mossan lyckats bita sig fast, gro, klura ut vad som är uppåt och nedåt, skicka rötterna dit dom ska, och sedan ihärdigt i ur och skur, snö och storm växa alldeles rakt upp mot ljuset. Att den späda stammen orkar stå emot vädrets makter och ring för ring växer till sig är för mig ett litet mirakel.

Icke desto mindre har vi mycket att lära av naturen. Stå stadigt, var rädd om dina rötter och sikta mot ljuset. Inse att livet har växlingar, anpassa dig efter dem, utrusta dig med styrka att stå emot stormar och kyla. I lä bland de dina är du i tryggt sällskap även om det lutar brant uppför eller utför.

En promenad i det härliga vädret känns som en vitaminkick. Om jag bara kunde hitta min skidutrustning...Att skida iväg över den gnistrande sjön utan en människa inom synhåll känns lockande. Ännu slits inte stillheten sönder av råmande skotrar. Bäst att passa på att njuta av stillheten innan högsäsongen brakar loss.

Såg ett reklaminslag igår om träningsformen Zumba. Den verkar kul fartfylld och kanske skulle funka för mig. Nu fattas bara att kunna installera en DVD-spelare. Jag tror att vi har en som ligger och skräpar. Frågan är bara vem av oss som klarar att installera den.

Slänger ett förstrött getöga på idrottsgalan medans jag väntar på kvällens tv-höjdpunkt Nordkalotten 365, en lovande dokumentär i tvåan om en man som lever 1 år norr om polcirkeln i svenska, finska och norska vildmarken. Ett typiskt program som jag gärna skulle ha sett och njutit av  tillsammans med R. Men jag får nöja mig med mitt eget lilla sällskap. Nu ikväll börjar snön falla här i Sandviken och jag hoppas förstås att det bara kommer lite av det vita pulvret från ovan eftersom jag får skotta med handjagare tills R kommer hem och startar Lillvännen L 70:n.

Bara för att markera min mobilisering till nya friska krafttag på vikt och motionsfronten passar jag på nu när Storvännen är bortrest. Vågen morrade och kved vid morgonens invägning efter en god natts sömn. Sömn och vila är ju tydligen viktigt för att hålla putmagen borta. Kvar i skafferiet sedan flytten står en obruten grön kartong med Nutrilett. Det skulle vara o-hullt att elda upp den i vedpannan så jag tar helt enkelt och förbränner den i kroppskraftverket. Det är dåligt som hurven, man tjöjes - och jag vet även att ett antal hurtiga hälsoprofeter får svår ångest av blotta ordet - Nutrilett. Jag tänker dock högaktningsfullt strunta i det och tar pulversläckarna som en slags kick-off nu när jag bara har mig själv att utfodra. Blåser även dammet av min stegräknare och ska bege mig ut på promenad efter Silvervägen. Utet eller västet - det är frågan. Bäst att skruda sig i något annat än vintervitt så inte mina polare snögubbarna som kör plogbilen förpassar mig över plogkanten. Gutår vänner!

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/somnklubb/article8187676.ab

En gräsänkas bekännelser - visst låter det nästan som rubriken på en bok med tvivelaktigt innehåll? I mitt fall handlar den varken mer eller mindre om att jag precis som teskedsgumman i sagan tvärkrymper i olika situationer.  Nu när R har lämnat mig ensam i vildmarken för ett besök i civilisationen krymper jag inom loppet av en halvtimme och blir ca 7.5 cm hög (och ungefär lika bred)

Sitter här bakom en soffkudde och försöker intala mig att jag inte behöver vara otriven. Dagens vedranson bar jag in innan mörkrets inbrott så som tur är behöver jag inte bege mig ut i mörkret något mer ikväll. Är man 7,5 cm hög och ganska saftig så är man givetvis rena rama delikatessen för såväl Jorduggla som Räv.

Nej, skämt åsido så känns det ganska ok. Jag har hittat strategier för att inte hemfalla åt sådana gamla olater som mörkrädsla. Har jag i vuxen ålder gått från grav hundskräck till längtan efter en egen vovve så ska jag väl klara detta även om hjärtat bankar lite hårdare när jag tittar ut. Jag kanske skulle sätta ut en skylt till eventuella läskunniga spöken och rävar där jag informerar om att jag minsann ska anmäla mig till att ta jägarexamen om några veckor, så det är bara att akta sig! Sådeså!

Man ska aldrig upphöra att förvåna sig. Idag får jag bevittna en helt ny lek/sport som jag aldrig tidigare stött på - Kite. Ett par morgonpigga norrmän kom hit för att köra Kite på sjön denna blåsiga och snöiga dag. Skidor och en skärm är allt som behövs. Det tog ett tag men när de väl fått upp farten så blir det många piruetter hopp och bra med fart. Det ser faktiskt jättekul ut, även om jag bevtivlar att en skärm i den storleken skulle kunna vinna över min tyngdlag. Kul i alla fall:)

Skådespel från vårt köksfönster

Sitter här uppe i hörnet med en värmande kopp te. Ute blåser det och yrsnön ryker kring knutarna. Mina två julklappsteer är så otroligt goda. Min dotter Isabelle i Göteborg vet precis vad mamma tycker om. Månsken och Mareld. Idag blev det Månsken och tankarna går till henne, till mina andra barn och barnbarn. Varma tankar med hopp om livsglädje  och beskydd.

Kvällens gourmetkick tagen direkt ur naturens gudomliga skafferi blir nykokt Tjaktjaureröding med citronpeppar, skivad kall mandelpotatis och bregott på Stenbergs mjuksega tunnbröd. Till detta något kallt och sprattligt. Det ger oss en välförtjänt försmak av himlen efter  en intensiv men lyckad arbetsdag. På en skala från1-10 av njutbara saker, bli detta en klar 12:a. Gokväll gott folk!

Jag hör att gubben börjar röra på sig där uppe. En lördagsmorgon i stilla frid är härlig. När veden är inburen bron sopad och frukosten fixad kan man slå sig ned begrunda dagen och känna helgstämningen lägra sig.  Det kommer att bli en vacker men kall januarilördag.Önskar er alla en fin helg!

Vi blev lite tagna på sängen av eftermiddagens kundrusning. Dessa trevliga norrmän på väg till sina stugor i Sverige! Idag har mitt nybakade varit otroligt populärt. Det är uppenbart att doften av nybakat triggar igång både ät och köplusten:) R sitter djupt försjunken och uppfinner någon snillrik konstruktion. Matlagning stundar för min del, och därefter en skön fredagskväll i myssoffan.

Solen är åter i Sandviken - och det med besked! För första gången detta år ser vi solen ovanför bergskammen. Idag såg det till och med ut som dubbla solar. Kallt har vi - 26 så jag fokuserar på inomhusarbete. Vi har en traktormekaniker på besök. Han jobbar barhänt med Lillvännen. Imponerande hur tåliga inlandspöjkarna är:)

Sista julsakerna är nu bortplockade. Julfönstret lyser nu vitt och vårgrönt i väntan på det annalkande ljuset. Det känns fräscht!

Skriver nyhetsbrev och räkningar till de hyresgäster som har säsongs och årsplats hos oss, samt förbereder för att skicka ut bokningsbekräftelser till vårvinterns stuggäster. En helt ny och ganska svår värld för en gammal sjuksköterska. Tur att Robban har en massa bra erfarenhet från olika typer av affärsverksamheter och att vi fått goda råd och tips från våra grannar med liknande  turistverksamhet.

Man jär int warn...Den saken är klar.  Jag syftar på på vår lilla företagsresa till Storforsen. Vi har drabbats av svår Piteälvs-jetlag och har ikväll sovit oss igenom ett par tv-program. Nu blir det att hasa sig uppför trapporna och sussa vidare. Jag citerar min bloggkollega Jan Nilsson som ju är årsbarn med mig: Man är ju inte 50 längre!

Nu hemma igen efter ett par intressanta dagar tillsammans med andra turistföretagare i Arjeplog/Arvidsjaursområdet. Som alltid när ett gäng kreativa människor kommer samman, så kläcks det bra ideér, ventileras och bekantas det i alla vrår. God mat och fint boende på Storforsen hotell, kändes lyxigt för oss som nu  vant oss att leva o-lyxigt. Synd bara att det inte fanns ett badkar. Jag kan längta efter ett hett bad emellanåt, men men...man kan ju inte få allt! Skönt att komma hem igen till vykortet.

Nya friska tag, veckans nya varor och så värmen från elementet intill köksbordet. Inte dumt! Telefonen ringer ständigt och det kommer nya förfrågningar  kring de eftertraktade vårvinterveckorna. Vi skulle lätt  ha kunnat hyra ut det dubbla antalet stugor kring påsk.

Sitter vi foten av Storforsen i ett fint hotellrum,med världens finaste vy utanför fönstret och är frustrerad över att ha en fånig kamera som signalerar "locked". Hur man ska låsa upp otyget vet ingen av oss. Efter en givande och lång dag bland folk som liksom oss vill sätta vår del av landet på kartan säjer jag godnatt. R har ännu inte löst världsproblemen fullt ut med de andra herrarna, utan dröjer sig kvar i relaxen en stund till. Gonatt gott folk!

Nu har vi fått snö även i Sandviken, sammanlagt kanske 25 cm de senaste dagarna. R är ute med Lillvännen (L70:n) och skottar snö. Nu kan han äntligen göra det då revbensskadorna har läkt ihop det värsta. Själv har jag lite feber, snyter och kraxar och är ganska yr i mössan pga trafikstockning i mina trånga bihålor. Om det är pga mycket sågspån eller många hjärnceller som gångarna blir så snäva ska vi låta vara osagt, men jobbigt är det i allafall. Nåja. Slutklagat för idag. Det går väl över. Fler huskurer ...någon?

Så kallade kristids eller ransoneringshattar? Apropå huvudbonader så titta in en stund på vår facebooksida Sandvikens Fjällgård  i fotoalbumet. http://www.facebook.com/home.php#!/group.php?gid=129868297049470  

Vi har  utlyst en mösstävling. Vi vill se våra gäster - unga som gamla i sin bästa, varmaste, snyggaste, fulaste eller mest uppseendeväckande vintermössa. Den som den 1/3 fått flest gillatummar /kommentarer blir vinnare och kommer att få ett hemligt pris. Ta en titt på de bidrag som kommit in hittills. Gilla det du ser!

Vaknade till en orgelsymfoni av täppta,och vindlande gångar i bihålor och huvdets innersta skrymslen. Skallebanken slog till, hårt och obevekligt. Gammkroppen producerar osannolika mängder av snor. Vart kommer allt ifrån? Utanför ligger drivorna vita - av snö. Intill sängen hopar sig drivor av pappersnäsdukar.

Med en kraftansträngning steg jag upp eldade, sopade broar, skottade det värsta, gjorde frukost och hämtade in ved för några timmars eldning. R fick sovmorgon. När frossan kom hade jag redan pälsat på mig allehanda underställ, fleecetröjor och tjocksockar. Det blir till att stanna i soffan så långt det är möjligt.

R har repat sig på revbensfronten men är inte riktigt pigg i huvudet han heller. Idag får han ändå huvudsakligen vara in charge, och så får vi hålla tummarna att detta är snabbt övergående, eller i allafall att vi inte blir däckade samtidigt. Ska ta min tillflykt till husapoteket. Vi är ju återförsäljare för diverse medikamenter nu gubevars. Gamla tiders Vademecum på sockerbit vore nog inte så dumt heller:)

Ur väggen plockade vi även detta exemplar av tidningen Norra Västerbotten 6 juni 1942. Det känns helt osannolikt att läsa om andra världskriget i tidningen.

En annan annons från tidningen Lektyr 1951

Jukon salva, ett av de få alternativen i min barndoms medicinlåda. Den samsades med Purex - laxerande chokladbitar, Vicks snuspinne, Vicks salva, Lazarol och febertermometern med kvicksilverkula i "ändan". Dessutom fanns sega textilplåster och gasbinda i den lilla ljusa trälådan  med hyska hake och rött kors. Vad fanns i din barndoms medicinlåda?

I lektyr från 1951 erbjuds ombyte av namn enligt ovanstående annons. Smidigt! För egen del skulle efternamnet Snörvelsson, Emlig eller Kleen passa bra. Känner mig lite risig...hoppas  att inte någon elakare bacill är i faggorna

Vid renoveringen fann vi en del spännande isoleringsmateriel i väggarna. Som t ex halva framsidan av  tidingen Lektyr daterad 7 juli 1951. Synd att inte hela tidningen fanns bevarad utan endast en del av omslaget samt några roliga annonser, fjärran från annonsutbudet i dagens tidningar:)

Äntligen har min försenade julklapp till mig själv anlänt med bussen. Vi har aldrig haft så bra service som vi har här i obygden. Jag kan nu alltså titulera mig som lycklig innehavare av ett superduperunderställ från Ull-Max. Ett tjockt ljuvligt ullfrotteställ till min frusna kropp. Jag drabbades omedelbart av en obetvinglig lust att ikläda mig detsamma och sedan spatsera omkring här i butiken iförd  min nya värmande look, men inser att det skulle kunna kallas för otillbörlig korvreklam. Ser fram emot att få testa det vid nästa fisketur. 

Blev just påmind om känslan av morgonillamående från den tiden då man var gravid mest för jämnan. Jag kan dock lugna oroliga läsare vars nackhår eventuellt rest sig efter tre lästa rader: Något nytt jesusbarn är ICKET i antågande då jungfruns bäst-före-datum passerat och den biologiska klockan stannat på sex. Guseskönt!

Titeln på Magnus Ugglas gamla dänga - Jag mår illa, stämmer dock ordagrant in på undertecknad. En till frukosten nyligen intagen giftorange brustablett GeriMax sparkar lite obehagligt i magen.

Är du som jag - att det så här i början ett nytt år känns lite extra befogat att börja om på ny "kula" och kompensera julens transfettsberg med något nyttigare?  Man vill enkelt och snabbt bli piggelin och få ny energi.

Jag tror faktiskt att den beprövade gamla hederliga kaffetåren precis som i sången - är den bästa av alla jordiska drycker - ja undantaget vattnet från Vindelgransele förstås. Åtminstone om kaffet serveras i favoritmuggen, hett, svart och nykokt. Men det finns säkert kreativa lycksökande människor som seriöst funderat på att transformera om kaffetåren till en anonym ljusbrun femkronestor koffeinstinn sträv brustablett som upplöst i ett sprattlande halvt glas pissljummet vatten kan förorsaka en HUR djup vårdepression som helst.

Gutår på er alla!

Foto : Amanda Björkman

Min trettondag blir en slags thanksgiving. Mätt nöjd och glad summerar jag mitt 2010 ifrån soffhörnet i mitt nya hem.

Tack för barn, barnbarn, mina finaste skatter och juvelerna i livets skattkista. Tack!

Tack för hälsa och krafter, för fred och för frihet. Tack!

Tack för Robert, för kärlek och trygghet, för ett hem, ett skydd när livet stormar. Tack!

Tack för att summan av mitt livs lärdomar, glädjeämnen och sorger gett mig det kurage, den tilltro till min egen kraft som resulterat i modet att bryta upp, byta liv, följa en dröm och ta vara på det snabbt flyende livet. Tack!

Tack för familj och vänner som liksom trygga byggstenar, som livets stöttande och mjuka mashmallows bygger sin trygga ring omkring mig. Ni som gör att jag landar mjukt när storm och ofärdstider kommer. Mitt skyddande nätverk som finns där, fast vi kanske inte har så tät kontakt. Tack!

Tack för mat för dagen, för rent vatten, för kläder och för livets nödvändigheter. Tack!

Tack för humor, för skrattets förlösande kraft, för fria tankar, för skrivandets glädje, för musikens kraft och för böckernas värld. Tack

Tack för naturens läkande kraft, möjligheter och för fiskets oerhörda glädje. Tack!

Tack för att jag får bo och leva där jag kan förverkliga mina drömmar. Tack!

Ett  gammalt bibelcitat som handlar om fred - att smida om svärd till plogar - poppade upp ur hjärnans undre lager. Men nu när vårt försvar är så nedrustat och när yrsnön vräker ned lite varstans i vårt avlånga land, så tycker jag från min lilla personliga synvinkel att det vore bättre att smida dem till plogbilar...Eller vad säjer du?

Efter väl förättat värv i butiken, uppackning och prismärkning så ska vi unna oss en lat kväll. Vi fick bärhjälp med nya kylen av Inge. TACK!  R sover redan till sitt efterlängtade skidskytte. Själv ska jag faktiskt ta mig ett par matcher Betapet. Ringrostig är väl bara förnamnet men man brukar snabbt komma in i spelet.

Precis när vi nästan fått butiken i ordning så stannar bussen, fäller ned gavellyften och lastar av två stora drickeskylar till. De väger multum och står som två jättebetongklossar ute på lastkajen. Nu får vi lov att organisera om  för att få plats med dem vilket känns lite träligt. Vi hade ju just fått det så fint. Dagens jätteaber blir alltså att lista ut hur vi ska (orka) få in dem genom dörren.  Vi börjar ju få en viss vana, men Robban är ännu ingen Tarzan efter stora revbenshaveriet, för att inte tala om klena lilla jag. Tur att jag ändå börjar få tillstymmelse till banankartongsmuskler på överarmarna efter all vedbärning. En trasmatta att dra tunga saker på är heller aldrig fel. Har vi tur får vi dessutom påpasslig hjälp av någon stor stark gutt.

Funderar lite på att söka fram mina akvarellfärger och prova på att måla. Jag har aldrig provat på allvar förut, men det kanske är som med skrivandet - att det plötsligt bara finns där och kommer ur själen och fingertopparna alldeles självklart och naturligt. Här finns så oändligt många färger skiftningar och motiv i naturens skönhet. Robban sitter här bredvid och ser ut som en alldeles lämplig modell : Glommersare i motljus...eller kanske ett stilleben med skinnbyxen rutigskjortan och storstövlen...eller varför inte lite kroki...med namnet Hwintervit.....Han har ju varit lite blek och kroki på sistone:))

Ännu lite förmiddagspömsig och lätt gäspande bänkar jag mig framför datorn för att besvara några viktiga mail. Checkar snabbt de senaste bloggarnas inlägg här i Vk. Min bloggvän Ingemar har just lagt in ett nytt. Det brukar alltid vara något finurligt eller intressant att läsa, men jag var ändå helt oförberedd på vad som skulle komma att hända när jag gick in på hans sida. Min halvsega dator matar successivt fram hans nya bild - som går raka vägen in i mitt hjärta, gör mig varm, rörd och lite oförhappandes tårögd såhär mitt på blanka tisdagen. Ingen ska komma och säja att bilder inte kan tala...

Den svartvita bild som han presenterar, visar ett jordbrukslandskap en disig sommardag - liksom efter ett sommarregn. Gårdarna ligger vackert utströdda på kullarna. Åkrar och ängar är välslagna - man har tagit vara på varje grässtrå. Hässjorna gapar tomma - man har tagit in höet. Det är juli, sommaren har passerat sin höjpunkt, åskvädren kommer tätare. Det sticker under de bara fötterna när jag springer på de  stubbiga åkrarna.

Jag blir omedelbart förflyttad i känslan till min egen barndom, min egen hemtrakt, men också till ett välbekant Västerbotten på 60-talet sett genom rutan av en grå Volvo Duett någon gång i mitten av juli.  Jag hamnar i min gamla skolsal, där skolplancherna om årstiderna avhandlas, genom berättelser om sådd och skörd.  Fröken Ingeborgs karakteristiska stämma hörs plötsligt svagt i mitt medvetande. Hon läser ur Sörgården, om människornas strävan och livets gång.

Tack Ingemar!

http://blogg.vk.se/ingosaventyr/

Jag känner mig tom som ett urblåst ägg efter en evighetslång dag av inventerande. I natt kommer jag att räkna får, colaburkar och allt som far förbi. Gonatt gott folk!

Två noviser försöker sig på inventeringens ädla konst.  Förvirringen är komplett, kaffetermosen laddad och pennan sitter bakom örat.

Flunsan verkar vara på gång, men det är väl inte annat att vänta sig i dessa tider. Hoppas att inte svininfluensan har vägarna förbi här. Nu blir det handtvätt, och att sköta om sig på bästa sätt. Håller tummarna.....

I vanlig ordning får jag kluvna känslor varje år vid den här tiden. Ambivalens mellan att vilja hålla kvar jultiden, känslan ,myset och den ombonade inomhuskänslan, eller att se framåt mot ljuset, brytningstiden och den starka solen genom randiga fönster. Är jag ensam som känner så eller känner du igen dig?

Eftermiddagslugnet lägrar sig efter en intensiv förmiddag med uppbrottsstämning då alla gäster har åkt hem efter sitt nyårsfirande. Nu är det tid för kaffetår med lite fjolårsfikabröd, en sista dag med julkänsla innan det blir dags att plocka undan och påbörja en ny fas av året. Dags att göra nya beställningar till butiken - det vanliga söndagspysslet. Kommersen har varit oväntat god denna jul och nyårshelg.

R är "stackars" idag. Det är nu nionde dygnet sedan det stora revbenshaveriet men det onda vill inte ge med sig och nu och då får en nysning min store starke karl att nästan ramla i bitar av smärta. Hoppas att detta vänder snart så han får må bra igen.

Jag orkade inte skriva om det i morse. Jag var fortfarande för skakis och lätt chockad. Några timmar efter avslutat nyårsfirande när väckarklockan ringde, dröjde jag mig kvar i sängvärmen några minuter, lyssnade till Robbans fridfulla snusande och tänkte på Per Oscarson som  verkade ha förolyckats i en brand. Plötsligt avbryts mina tankar av brandvarnarens ihärdiga och smärtsamt vassa signal. Fortare än en iller blinkar var jag nere i hallen, slängde ett getöga mot köket där allt såg ut som vanligt, och öppnade därefter pannrumsdörren. Inget anmärkningsvärt syntes....I samma ögonblick kom R springande. Han gick ända in i köket och skrek: Det är här det brinner.

På köksbänken hade ett kvarglömt (till synes släckt) blockljus brunnit ned och antänt vårt fina näverfat. Lågorna stod halvmeterhöga och vilda. R kastade ned fatet i diskhon och lyckades släcka elden. En minut till och det hade skett en katastrof. Jag är så innerligt tacksam att brandvarnaren fungerade. Nu blir det genast till att inhandla en seriekopplad dito som även R kan höra. Tack för livet!

Stort grattis till våra nyförlovade stuggäster.

Hälsningar från Sandviken. Ett riktigt GOTT NYTT ÅR önskar vi er alla!