Perkulatorbegravning

Av , , 2 kommentarer 46

Efter ett par veckors tröstlöst väntande varje gång perkulatorn sakta morrade fram svagt och erbarmligt kaffe fick jag nog. Eftersom vi saknar elgiganter och andra inköpsställen inom en radie av 35 mil så fick jag helt enkelt börja söka i de egna gömmorna. Vi har liksom en egen vitvarukyrkogård. Här fann jag inte mindre än tre luggslitna perkulatorer. Efter en närmare genomgång kunde konstateras att en av dem var fungerande om än låghalt och med läckande plastknopp. De övriga tu sveptes i en plastkasse och får återgå i det naturliga kretsloppet av perkulatium. Signe kaffetåren….

En annan människas blod…..

Av , , 4 kommentarer 63

Har just tvättat av mig blodet från en annan människa. En märklig men bra känsla att kunna bidra när det händer något. En man körde nyss på en älg en bit härifrån. Bilen blev fullständigt demolerad, mannen var alldeles blodig av skärskår, hade fått jack i huvud och pannan från kanten av taket som trycktes in. Han hittades desorienterad och chockad vid sin bil av en ortsbo som kom först till olycksplatsen efter bara några minuter och hjälpte honom hit. Med tanke på hur få bilar som brukar passera vid den här tiden på dygnet så var det verkligen tur.

Tryckförband, steristrip, ett varmt täcke och medmänsklighet. Idag kändes det extra bra att vara sjuksköterska, att kunna hjälpa bra och att känna att de gamla kunskaperna finns kvar. Det blev ett fint samarbete med polis samt bra kommunikation med norsk räddningstjänst. Den tilltänkta helikoptern kunde inte ta sig hit på grund av busvädret, men inom en timme var ambulansen här. Långa minuter av chock, svidande sår, glassplitter,  blod och smärtor i nacke och bröstkorg. Vi håller tummarna och hoppas att det inte blev några allvarligare skador. Visst kommer du ihåg att köra försiktigt vara uppmärksam på vilt i höstmörkret….

Benmärgsdimma

Av , , 4 kommentarer 38

Matt, blek och med lättare frätskador i näsans slemhinnor efter den gångna nattens hundspruttsrally börjar livsandarna åtethämta sig för oss alla. Ett par saftiga märgben samt en halv rosa wettexduk försatte hundmagen i kraftig turbulens och han tillbringade gårkvällen framstupa snettåtabak på köksgolvet som en spärrballong med fyra ben och två hundögon. Den ena ljud/doftsensationen avlöste den andra och såväl vi som vovven själv fick förflytta oss ständigt ur doftzonen. Tur att detta hus från 1939 har en ganska luftig naturlig ventilation, men vovven själv såg inga hinder att i skydd av mörkret smyginta sina vanliga sovpositioner under mitt täcke som denna natt nog hade behövt förankras med tyngder i alla fyra hörn för att inte lyfta. Idag är han lika kurant och glupsk som vanligt och dreglar längtansfullt över mina fårskinnstofflor. Dimman lättar från sjön och visar en svart spegelblank sjö. Dax för snickarkaffe snart…..

Glommers – Vindelgranselsk språkförbistring

Av , , 10 kommentarer 36

R som härstammar från byn med det ”mjukt” klingande namnet Glommersträsk besitter inte bara en dialekt sprungen ur gränslandet till norrbotten, han har även med sig en del i mitt tycke, udda matvanor, uråldriga uttryck och en ganska tvärsäker uppfattning att ”hans” sätt är det enda sanna och rätta. Ta en sådan världslig men ändå allvarlig sak som Blöta. Vid dagens frukost avhandlades denna maträtt som tydligen, trots bara några mils avstånd fågelvägen till min hemby Vindelgransele, kunde vara två vitt skilda maträtter.

Han föreslog helt skamlöst att vi kunde göra blöta på älgbuljong. Bara en sån sak…. I min värld är blöta ingenting annat än vitt tunnbröd doppat i skinkspad i juletid, serverad med en extrasaltat smörklick, en skinkskiva och ett glas iskall mjölk. Jag försökte seriöst att vidga mina horisonter och föreställa mig blöta med köttsoppesmak såhär i oktober, men hindrades av den stilla hurven som infann sig. Tunnbröd och älgbuljong var för sig är utsökta gastronomiska njutningar, men ofrälse som glommersare i allmänhet och skåningar i synnerhet som doppar mjukbröd i allehanda spad får vare sig min sympati eller mina smaksinnen att vibrera av njutning.

Måhända är jag en inskränkt västerbottning med konservativa och djupt rotade mattraditioner. I ärlighetens namn skall bekännas att jag har långan väg att gå innan jag dristat mig till att smaka och än mindre att tillaga avarter som njurpalt och blodkorv.

Som en flockespänning

Av , , 2 kommentarer 35

Som en flockespänning – just så brukade min salig far beskriva folk som kom från frisören med mer eller mindre lyckade resultat. Vad ”spänningen” var för en fågel vet jag dock inte. Som ni kanske förstår så har jag satt mig under saxen och väteperoxiden idag. Nyklippt slingad och lite upphottad om än tufsig efter en lång dag i båda A-metropolerna, ser jag en ganska blek och dassig uppenbarelse i spegeln. Imorgon – först när jag fått tvätta om håret och trixa till det på hemtamt sätt så vet jag vad jag tycker om resultatet. Annars får jag väl ta fram trimmern och göra gemensam sak med guben. Men först ska jag sova på saken. Huvudsaken alltså.

Skogsmullarna

Av , , 3 kommentarer 44

Hur har denna främling hamnat här i björkskogen. Planterad eller förd hit med en fröbärande fågel?

Fin utsikt ner mot Tjaktjaure och mitt Sandviken

En ivrig liten hund skymtar nere i riset

Våran fina kille stortrivs i skogen

Min älsklingsgröna färg

Höstens skönhet

Här finns bergskristaller

Hemma igen….

Den hett efterlängtade sovmorgonen under ett ljuvligt täcke med voffsingen snusades i nacken, avbröts abrupt av ett motorljud som inte gick att ignorera. R var sedan länge ute i älgskogen så det var bara att pallra sig upp och kolla läget. Slamsugningsbilen i full färd med slamtömning, visserligen beställd och välbehövlig…men en lördag!….och inte så kul för våra helggäster att vakna inbäddade i ett illaluktande bajsmoln.

Nåväl. När ångorna skringrat sig för vinden och R återvänt hem så tog jag en skogspromenad med Leo i det härliga vädret. Idag var han verkligen lydig och duktig. Dessutom så märker jag att förstår så mycket av det vi säjer. När han såg mina grönbyxor då visste han genast vad som var på gång.

Nu är det myskväll. Gubben är trött och det är hans tur att pömsa i soffan. Själv får jag rigga mig i fåtöljen och softa framför teven, men snart så tar vi nog och stänger butiken för ikväll. En låång dag är snart till ända.

Pang i bygget

Av , , 5 kommentarer 47

Såg ett gammalt avsnitt ur pang i bygget igår. Skrattade gott åt Mr Fawlty som försökte spara pengar genom att anlita en billig fuskhantverkare men blev tagen med byxorna nera av sin lilla argbigga till hustru. En riktig klassiker.

Här spikas det och byggs för fullt. Snickarna Christer och Johan bygger in butiksentren/ ihop med farstun, del 1 i höstens byggprojekt. Det känns tryggt för de kan sin sak och är dessutom gemytliga att ha " i huset". Det blir skönt att kunna rulla in varorna direkt under tak och slippa släpa dem ut och in i snöstorm och vind. 

Därnäst blir det vårt kombinerade ute/vardagsrum med altan och skotergarage som ska byggas. Känslan ska bli att man är ute fast man är inne. Glas rymd och ljus är mottot. Vi har ju inte haft någon annanstans än i köksfönstret att sitta och njuta av utsikten mot fjäll och sjösidan och när vi avsatte vardagsrum och ett sovrum för att få bort butiken från hallen/köket, så krympte boytan på bottenvåningen med 38 m2.  

I vår vardags/helgssituation måste ju en av oss nästan ständigt vara inne och bemanna reception/butiken. Det är oftast jag som har inre tjänst, medans Robert har yttre. Det är verkligen bokstavligen som att bo i en godisbutik men inte få äta av godiset när man ser gästerna dra ut med båt eller skoter på sjö och fjäll medans man själv är inne och jobbar.  Nu får vi bättre både boende och arbetsmiljö vilket jag tror är en förutsättning för att vi ska ha hållbarhet i entusiasm och framtidstro. Det blir säkert bra mycket roligare att kunna sitta och fakturera  med naturen ännu närmare inpå sig. När man är både arbetskamrater, älskande och vardagssällskap 24h år ut och år in, så betyder en bra boende/arbetsmiljö mycket.

 Nu är det dags för "kockan" att ställa fram förmiddagsfikat och förbereda en karalunch.

Inte särskilt kulbo alls…. Bäva ungar här kommer morsan!

Av , , Bli först att kommentera 32

Tur att man har riktigt väl utvecklade förträngningsmekanismer. Läser artikeln om generationsboende och blir smärtsamt påmind om ålderns sakta men säkert annalkande höst och blir genast lite småhurven och ser mörkret i tunneln. De sista ljuva åren är nog bara en klyscha reserverat för en del av dagens pensionärer. Stora grupper av framtidens pensionärer kommer att ha helt andra förutsättningar. Men man kan undra hur det blir när och om man själv får leva så länge att man över huvud taget uppnår pensionsåldern. Tidernas skämt – mitt orangea kuvert -innehåller skrattretande prognoser och snart har nog staten spelat bort mina eventuella pensionspengar. Om man inte orkar jobba tills man är 75 bast vad återstår då, om samhället fortsätter nedrustningen i dagens takt? Eller om man utvecklar en demenssjukdom??

Bäva ungar för här kommer morsan som skrymmande paket i en kartong med lufthål, via bussgods, det billigaste färdsättet. Det är bara att bereda rum bakom rumssoffan offra walk-in-closeten eller något annat skrymsle. Grattis på tvärtomspråket…..generationsboende…ett vackert men inte okomplicerat begrepp, och säkerligen en företeelse som vi kommer att se än mer av i framtiden. Självvald eller påtvingad det är frågan.

Vinterland

Av , , 2 kommentarer 37

Sista kvällspromenaden med en mycket förvånad och yster vovve. Han borrade ner nosen i snön och hoppade och skuttade i allt det vita. Kallt men fräscht! Nu får crocsen gå i ide över vintern, annats har man snart en lårbenshals i molekyler. Få se om det vita är kvar imorgon.