Må pennan aldrig bli trubbig!

Av , , 10 kommentarer 45

Må pennan aldrig bli trubbig, och tankens kraft aldrig slockna! Det är min egen nyårsönskan men även en hälsning till mina medbloggare. Till dig som ännu inte fattat pennan så vill jag uppmuntra dig att prova. Det kanske blir som för mig – att plötsligt kommer minnen, tankar och känslor utfarandes genom fingertopparna. Tankar minnen och känslor som man inte visste fanns eller som man aldrig förmått sätta ord på. Låt 2012 bli ordets år! Till alla mina vänner och bekanta önskar jag en riktigt fin nyårsafton och ett GOTT NYTT ÅR. Själv packar jag just en matsäck, lägger fram ylleyxorna, pep-talkar maggoten och gläder mig storligen åt att strax – denna gnistranda klara nyårsafton – få bege mig på skoterutflykt upp bland fjällen i glada vänners lag. Nu vänder vi på butiksskylten. ha en fin dag!

Harens år

Av , , 4 kommentarer 23

På spisen puttrar hare som ska avnjutas imorgonkväll i goda vänners lag. Imorgon lägger vi sista handen vid anrättningen. Har-experten Marietta lär ut styckningens och tillagningens ädla konst.

 

4 kommentarer
Etiketter: , ,

Ulla min Ulla

Av , , Bli först att kommentera 35

Med felknäpp morgonrock och håret på trekvart kisade jag ut i mörkret. På gården står två bilar med mussepiggöron på taket. Typiska biltestarbilar. Någon kommer runt knuten och knackar på glasverandan, det är kanske någon som behöver hjälp? Döm om min förvånng när ett bekant ansikte ler mot mig genom rimfrosten – Ulla, min gamla barndomsvän och klasskompis!! Lika lång, stark och spirituell och med lika vackra ögon som jag minns henne. Våra vägar har sällan korsats genom livet. Vi stötte oförhappandes ihop på BB för många år sedan och hann uppdatera oss på livet under ett par intensiva dagar. Nu stod hon plötsligt i mitt kök, med testbilen på tomgång i kylan utanför bara för att titta in och säja hej. Nästa gång hoppas jag få bjuda på kaffetår. Så glad jag blev och känslan sitter kvar än.

Mellandagsrea

Av , , 2 kommentarer 42

Här har vi mellandagsrea på "vitvaror". Snön faller – och vi med den. Det fortsätter att vräka ned och dreva omkring vita snödrivor. Snart försvinner alltihopa under det vita täcket. Nu är vi nästan nöjda. Tack du där uppe! Du kan stänga luckorna nu.

2 kommentarer
Etiketter: , , ,

Djup och vit

Av , , Bli först att kommentera 37

http://arjeplognytt.se/modules.php?name=Content&op=showcontent&id=1185

Här råder ingen snöbrist kan man lugnt säja. Mycket snö, tyvärr även en del  vatten på de inte alltför tjocka isarna. Tjaktjaure har någorlunda isläge men de stora fjällsjöarna är inte säkra. Snart bryts nog tystnaden av skoterljud. Vi väntar ganska många gäster till helgen som ska fira in det nya året här i fjällen. Busvädret har lagt sig så vi får nog en toppenfin nyårshelg här i vykortet. Ännu har vi ett par lediga stugor ifall andan skulle falla på:)

Bli först att kommentera

Fallens dag

Av , , 12 kommentarer 57

Det är som om vi skapat en ny jultradition Robban och jag. Ifjol bröt ju R ett par revbenspjäll i samband med nyktert tomtande på självaste julafton, gjorde en baklängessaltomortal på blanksnön så crocsen yrde och låg smärtande och indisponibel i ett antal veckor.

Igår morse vaknade jag av ett distinkt mullrande som av ett smärre åskväder/alt ljudet då någon rutschar på hälarna nerför en trapp. Det senare alternativet var hyfsat nära sanningen, och som dom säjer på tv-shop – inte nog med det….Mullrandet kulminerade i ett skrammel och brak-tordön. Min detektivådra – om än yrvaken – noterade från sänghalmen: Ett fall!!…. men konstaterade lättat att tordönet efterföljdes av ett livstecken, men jag förberdedde mig ändå mentalt på att i värsta fall få agera Florens Nightinggale och samla ihop ännu ett mänskligt plockepinn. Någon reste sig tydligen som fågel Fenix ur askan, lätt stönande och påbörjade uppenbarligen dagens värv. En lättnadens suck senare kunde jag fortsätta min avbrutna sovmorgon.

Några timmare senare, just i samband med Robbans eftermiddagsslummer i tv-fåtöljen, nyttjade jag ett av teknikens under och skypade med min dotter och dotterdotter i Göteborg. Kom på att jag kunde göra en rundvandring i våra byggnationer och visa henne via datorskärmen hur långt bygget framskridit.  Förflyttade mig baklänges mellan butikshyllorna, hest viskande som en David Attenborough i djungeln och beskrev våra storvulna planer. Den trave av butikskorgar som R påpassligt flyttat från öltraven- till golvet ingick inte i min inprogrammerade bild av butiksmöbleringen. Följdaktligen klev jag rakt i korgarna och föll handlöst med bakhuvudet rakt in i dörrkarmen. Den lätt osteoporotiska kärringunderarmen small in i en trave julmust och jag landade med ett brak . Som den gamla urmoder man är, så finns en starkt utvecklad förmåga att inte tappa "spädbarnet" i golvet. I detta fall befann sig spädbarnet och dess hulda moder inne i den bärbara datorn och de klarade sig helskinnade alla tre. I vanlig ordning är första tanken – ingen såg mig väl…..Men den oroliga dottern försäkrade sig via en trådlös okulärbesiktning om att den fallna modern överlevt med intakt benstomme.

Den slumrande husbocken märkte dock inget av detta skådespel utan fick nöja sig med ett rafflande martyrreferat efter uppvaknandet. Idag stoltserar jag med alla regnbågens färger lite varstans på kroppen. Ett uppfriskande inslag i blekfetheten. Kontemplerar lite stillsamt för mig själv denna fridens morgon, att det nog är säkrast att ha broddar både utom och inomhus…..

Snöstorm

Av , , Bli först att kommentera 40

Vaknar till busväder med snö och blåst denna annandagsmorgon. Nu har det slutat att snöa så över gränsen är det kolonnkörning. Det är inte mycket man kan göra ute idag, mer än att skotta snö förstås…. I eftermiddag åker Bella och Alex hem via mormor i Vindelgransele. Dagarna går alldeles för fort och vips är julen förbi. Vi ska mysa  tillsammans idag och äta något riktigt gott innan de åker vidare. Kvar finns minnena från sköna kravlösa juldagar. Rödingen får växa till sig tills nästa gång de kommer. Då har det nog hunnit bli sommar igen.

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Softpotatisar

Av , , Bli först att kommentera 35

En juldag helt i softandets tecken är snart förbi. En liten fisketur i snöstormen , tv, film bastu och tupplurer med mina ungdomar. R har fått igång diskmaskinen efter några veckor av handdiskande för  min räkning. Så skönt och lyxigt….samt bra för mina nariga händer. Synd att dagarna rusar så snabbt förbi. Det känns trist att de redan imorgon lämnar oss. Tur att man kan spara fina minnen i hjärrtat.

Bli först att kommentera
Etiketter:

Kalendervinnare!

Av , , 4 kommentarer 35

I år vill jag säja ett stort GRATTIS till Birgita Sigfridsson från Tvärålund som var först ut med rätt svar på årets julsång i kalendern - Tänd ett ljus för jordens barn. Grattis och GOD JUL till dig Birgita. Snart kommer ditt pris en smaskig hemgjord marsipanlimpa  i brevådan

4 kommentarer
Etiketter:

Lucka 24. Julafton i barndomsminnenas värld

Av , , 2 kommentarer 32

Äntligen är julaftonen här. Dagen som rymmer summan av decembermånadens alla förhoppningar, målet för min längtans resa, samt målet för mammas alla förberedelser och vedermödor.

Kylan ansätter alla hus och försöker krypa in via knutar och fönsterspringor. Det är -36 och snön knarrar under skorna när vi är på väg in från ladugården. Gården är välskottad som vanligt. Ett andetag genom näsan gör att näsväggarna vill frysa samma och det sticker när man andas. Katten vill in och väntar otåligt där han sitter på den välsopade farstubron och håller en tass i taget upplyft. Julkärven står i snödrivan under köksfönstret.

Inne luktar det av mat och hyacint. Pappa sitter i köket och rakar sig på sin vanliga plats. Han avslutar proceduren med några droppar Aqua Vera rakvatten och kammar igenom håret. Brylcremen gör håret blankt och lättformat. Han är stilig.

Mamma flätar mig prydligt och avslutningsvis knyter hon två fina ljusblå kräppade rosettet längst ned på flätorna. Nyss fick jag bränna dem i ändarna för att de inte skulle rimsas upp. I spegeln ser jag en liten flicka med långa ögonfransar och med gluggar i överkäken.

När alla syskonen är väckta, nystrukna och helgdagsklädda efter alla konstens regler, väntar ett par hektiska timmar av förberedelser innan "Lycksabergarna" kommer.

Efter en lätt frukost bestående av kornmjölsgröt och smörgås, skall dukningen av julbordet förberedas, potatisen skalas, fisken och köttet stekas. Förutom syltorna, leverpastejen laxen och sillen så ska det vara två varmrätter – både stekt fisk och en mustig stek, och så risgrynsgröten förstås. Mandelpotatisen skall råskalas. Smöret ska rullas och läggas på de koboltblå assietterna.

Mina systrar ilar fram och tillbaka och utför det som mamma behöver hjälp med. Pappa kommer upp ur källaren bärandes på en jätteskinka med ordentlig fettrand.

Så kommer äntligen morfars och Vivi och Karl-Axel instormande med buller och med bång. Huset fylls med glädje och skratt, och med flera kassar fyllda med paket. Nu får vi äntligen lägga alla klappar under granen. Det blir alldeles fullt där under. Min vän näsapan där uppe i granen ser pillemarisk och väldigt förvånad ut idag. Han har nog aldrig sett på maken till julfirande.

Efter evighetslånga timmar av ätande vid matbordet, när alla egentligen redan är proppmätta, då kommer gröten in. Nu ska det rimmas avancerade rim kring gröt och mandel. Mycket skoj och skratt kring den lyckliga som får mandeln i år.

Jag är helt "övervänten" och känner mig nästan sjuk av längtan innan jag äntligen får lämna bordet. Bortstädning och disk ska förstås göras bort innan vi äntligen får bänka oss i vardagsrummet. Karlarna tar plats kring öppna spisen i vardagsrummet och allt kvinnfolk samsas kring diskbänken och flinka fingrar diskar, torkar och bär undan mat ner till svalen i källaren. Sorlet av glada röster fyller det stora varma köket.

Som genom ett trollslag förändras stämningen från stoj och glam – till stämningsfull tystnad. Granen glittrar, brasan sprakar, ljuslågan brinner stark och rak, och pappa Alvar bläddrar nu fram till Lukas kapitel 2 som så många gånger förr. Han harklar sig, tittar upp ovanför glasögonen och börjar läsa julevangeliet: Och det hände sig vid den tiden…….

Efter julevangeliet ber vi en kort bön tillsammans, om tacksamhet för allt som vi har – frid, fred, hälsa och varandra. Så är det dags att sjunga julsånger: Nu tändas tusen juleljus, När juldagsmorgon glimmar, Fröjdas vart sinne. Jag ser i ögonvrån att mamma är lite rörd.

När sångerna är sjungna förändras åter igen atmosfärens själ. En upprymd förväntan tar plats i rummet och en korseld av glada röster, skämt och livfulla skratt fyller barndomshemmet. Till sist knackar det på dörren och farbror Tomten frågar om här finns några snälla barn.

Alla mödosamt nedtecknade julklappsrim läses upp högt. Jag får vara springflicka och dela ut alla klappar. När jag till sist betraktar min stora hög med paket tror jag nästan att jag drömmer och får nypa mig i armen.

I ett jättestort vackert paket med blåsilvrigt papper hittar jag dockan – ni minns den jag kryssade för i katalogen, men som jag aldrig i min vildaste fantasi kunde tro att mamma och pappa skulle ha råd med. Nu ligger hon här med sitt mörka lockiga hår, och kan blunda och allt. Skidor alldeles lagom stora till en liten flicka, fick jag av moster och morbror. Jag provar dem genast där på ekparketten.

Mormor har som vanligt stickat strumpor, och inuti ligger den gula pappersfemman precis som det brukar vara. På skivtallriken snurrar en alldeles ny Ep-skiva….min allra första, med familjen Sjöström som sjunger och spelar. Golvet är ett enda hav av julklappspapper, och mamma viker och spar papper och julklappssnören att användas kommande år.

Nu är det fritt fram för godisbordet, och solvinet korkas upp.     I mitt glas bland bubblorna stiger ett svullet blåbär upp och ned som har växt någonstans i barndomens skogar. Marsipanfaten töms, kolan och knäcken går åt i en rasande fart.

På asietterna växer nötskalshögarna och en förarglig fikonkärna har fastnat mellan tänderna. Får man en tvillingnöt så spelar man filipin – äter var sin nöt och bestämmer ett klockslag. Den som först ropar filipin på rätt tid har vunnit.

Stämningen är uppsluppen. Ibland dansar vi långdans kring granen under stoj och skratt. Snart börjar lekarna och buset och så julklappsinkastningen förstås, innan kvällen till sist avslutas med hockeyspelstTurnering.

Mamma är så söt och rosig om kinderna, men ser blek och lite tagen ut, hon som har varit motorn i hela julen. Utan henne hade inte denna fantastiska stämning kunnat komma till stånd. Tänk att hon med små medel, med naturliga råvaror, socker, människor och en speciell vinterhelg kunnat skapa grunden för något så fint för alla sinnen, och en minnesvärd och stämningsfull gemenskap och högtid. Min barndoms jular minns jag så.

Imorgonbitti bär det iväg till julotta i kapellet med hela familjen och sedan släktkalas i dagarna tre innan julen är över. Men precis som Maria i stallet, så samlar jag minnen från denna och andra jular att bevara och begrunda djupt i mitt hjärta.

Jag hoppas att kunna överföra dem till min framtida familj, att skriva och beräÄtta om de fina traditioner som så starkt präglar min sinnevärld, mina värderingar och min känsla av sammanhang.

Tack till Mamma Marianne och Pappa Alvar för den rikedom ni gett.

2 kommentarer
Etiketter: , ,