Härom dagen när jag packade upp varor så mindes jag med ens känslan av att öppna en 25-öres tablettask eller pixask som vi sa hemma i Vindelgransele. Först skulle man med tumnageln skära upp den lilla runda klisterlapp som förseglade asken. Därefter veckla upp det tunna innerpapperet innan man stoppade ned tummen och pekfingret och började salighetens stund.

Friska fläktar, Salta katten, Zoo och Musse Pigg var några av favoriterna. Men den bästa av dem alla var Candy, små sega pastellfärgade ovaler med perfekt tuggmotstånd. Friska fläktar var små hårda fruktpastiller i olika färger. Zoo, Pim-Pim och Fruxo fanns även då och var mycket bättre förr. Salta katten finns än idag, men Musse Pigg som var små sötlakritskulor har försvunnit ur godishyllorna.

Kommer du ihop Plopp, den gamla tvåbitarsmodellen. Först inslagen i smörpapper och så ett ytterfodral  med PLOPP-texten. Rival,Fox och Dixi-kola ger smakminnen som gör att jag kan sakna dem än idag.

Tur man inte visste vilka farligheter som dolde sig bakom de söta sakerna. Idag är alla tillsatser godkända - men långt ifrån lika goda som förr i världen, när Adam var länsman och jag var ett litet godissuget barn.

Och så kommer man där körandes med skotern och blir alldeles glad när man ser världens bästa fjällgård - hemma - och hur vackert det är.

Sådana här dagar är finns bara inte! Det är så vackert, soligt och vindstilla här i maränglandet att man blir alldeles tårögd. En förmiddagstur med skotrar, R och kamera i Sildutdalen  (den fina flugfiskesträckan här ovanför) resulterade i en fantastisk naturupplevelse och många fina bilder som ni kommer att få stå ut med att se här. Tack för att jag får uppleva detta.

Världens bästa snöröjare och hans älskling.

 

Läste nyligen om djurrättsaktivister som än en gång släppt lös tusentals minkar. Syftet är höljt i dunkel. Dessa stackars krakar går ett dystert öde med trolig död tillmötes eftersom de inte kan skaffa föda på egen hand. Rent djurplågeri är vad detta handlar om. Vi lagstiftar i Sverige om olika saker. Hästar ska ha sällskap, och få vistas ute viss tid varje dag. En hästlig rättighet tydligen. Inget snack i nån klausul där om att när det kniper går medel före mål. Uppfyller hästägaren inte kriterierna kan han dömas för djurplågeri punkt slut.

Ännu en underbar tidig morgon här i Sandviken. Det kommer att bli en kanondag. Vännen min han vill inte följa, men själv gör jag som i sången. Ska bara gröt-muta honom lite först;))

 Jag går och fiskar, och tar en tyst minut,

åker ut  ut och fiskar.

Min chans att andas in andas ut

En gammal repris känns aktuell när jag ändå är inne på solandets konsekvenser. Här kommer den:

Tyvärr går en del av livet nuförtiden åt till att nitiskt akta sig för solens farliga men ack så sköna strålar.

Tänker nervöst men med ljuvt vemod tillbaka på tiden då man låg i vattenbrynet insmord med barnolja och pressade 8h på raken. Man vändstekte sig gladeligen sommaren igenom, oljemarinerad och kokosdoftande. Man var uppe före tyskarna och lade ut handduken vid poolen. Pepparkaksbrun var idealfärgen. Inga mellanlägen gällde där inte. Man undrar när konsekvensen ska infinna sig. Det känns mer som en fråga om när än om om .

På vårvintrarna i min barndom satt vi i lä hemma i garagenedfarten eller i snödrivan omgivna av aluminiumfolie och baddade kaffe eller morotsolja i ansiktet - allt för att hjälpa solen på traven. Man hade aldrig ens hört talas om farligheter som tunna ozonskikt och hudcancer och stornjöt intet ont anande av att känna solens strålar ända in i benstommen. En svåger myntade uttrycket: Hellre bränd än blek...

Det var andra tider det. Nu går man följdaktligen omkring som en tickande melanombomb och kan inte ha FÖR hög solskyddsfaktor.

Mina forna oskuldsfulla persikokinder är numera vindpinat garvade och chict pigmentcamouflagefärgade och de en gång så mjuka persikofjunen har genomgått en transformation och är nu lite mer kiwisträva.

Nåväl, fördelen med att skyla sin kropp för solen gör även att man kan "tagga ned" den eviga jakten med rakhyveln och våga sig på en tredagarsstubb både här och där. Det frasar så hemtrevligt i skymningslandet....hm. Men det absolut enklaste vore ju om man faktiskt hade blivit man på en gång och sluppit denna långsamma förvandling. Jag har av mina döttrar avkrävt ett löfte om att den dag jag sitter på hemmet få hakan "justerad" vid varje besök.

Minibikinin har for ever utgått ur mitt sortiment och det är inte utan att jag längtar efter en undergörande Miss Mary of Sweden-korsett... ni minns kanske den mirakulösa gördeln i postorderkatalogen Wästgöta Textilindustri som genom ett trollslag förvandlade en sur modell med bullig tantmage till en glad dito med spikrak och slank figursilhuett

 Förra vårens bantningskur, kom liksom av sig och Ballerinakexen trillade så förföriskt försmädligt nedför strupen och lade sig i mjuka volanger runt midjan, där de genast fann sig väl tillrätta. De blir ett "välkommet" reservförråd (inte) om vintern mot förmodan skulle medföra hungersnöd.

I ungdomen brukade jag fundera ibland hur det skulle vara att ha en blind man. En som sensibelt kunde navigera bland celluliterna och bara tycka att man var mjuk och luktade gottis. Aldrig mer en "bad hairday" 

I  en relation får man acceptera att bli granskad under lupp, men man kan ju  trösta sig med att även mannen blir äldre, mer skumögd och får hårväxt lite varstans utom på huvudet. Det skulle vara intressant att forska i varför det verkar vara så ruggigt bra jordmån för hårväxt hos äldre män i öron och näsborrar.

En annan dag ska jag berätta den förskräckliga historien om när jag köpte en kärvande nästrimmer till min exman. Tills dess - ha det gott.

Angående rubriken på eftermiddagens blogg. Den som tror att det har tvärbrunnit för mig så att jag av någon outgrundlig anledning plötsligt börjat intressera mig för trav, har helt fel. Det handlar om helt andra sorters solvalla, nämligen solskyddscerat och kräm för att förhindra ett för tidigt åldrande samt förebygga ond bråd död i hudcancer. R är i A-plog idag och skulle medelst guidning per telefon köpa ett solskyddsmedel till mig. Jag insåg det omöjliga i uppdraget och får därmed nöja mig med att använda fjällvärldens egen lilla burka - den mångsidiga buffen eller rent av skoterhjälmen i försvaret mot solens farliga strålar.

I väntan på att mina beställda kalkvapen ska komma med bussen så botaniserar jag i det innersta av städskåpsskrymslen - och vad uppenbarar sig där inne i bland ajaxdimmor och skurtraselurv, om inte den bortglömda gröna burken!!

Den gröna burken innehåller det putsmedel  som  jag ca vart 4:e år brukar köpa på Noliamässan av en högröd exalterad och blanksvettig försäljare med sprucken stämma och ohälsosamt blodtryck. Det är nog det närmaste ett mirakelmedel man kan komma och gör det mesta blankt fint och  skyddar mot nya fientliga angrepp av diverse partiklar. Lite skurpulver på en svamp och vips är diskbänken,perkulatorn, tvättfatet, spegeln gnistrande blank och fin.

Attackerade nyss den värsta bruna fläcken under en droppande kran i servicehuset - och vips - simsalabim så var den borta. SOM jag har gnuggat förut. Nu får den gröna burken bli min städkompanjon hädanefter och kanske föranleder den ökade konsumtionen mer frekventa besök på Noliamässan än vart 4:e år

För första gången på gud vet när, har jag haft en nästan helledig dag, slagit igen butiken och följt med Åsa och Per med släkt o vänner  samt Marietta o Donna på fjälläventyr. Fiske hela dagen lång, sol, vind och sanlöst vackra vyer - det är livskvalitet om något. Nånting med det här landskapet ger mig känslofnatt och jag hör mig själv  under skoterfärden utstöta små jublande vårskrik som från själens innersta märg, som nästan överröstas av skoterljudet där jag kör. Den ena vyn vackrare än den andra. Silvervita, mäktiga fjälltoppar, dramatiska formationer av ren vit snö gnistrande i solljuset. Äntligen fick jag komma mig ändå upp på  det efterlängtade högfjället och provfiska de mytomspunna fjällsjöar som mina fiskarsystrar Åsa och Marietta lyriskt talat om ända sedan första gången vi möttes. Lätt vidbränd, nöjd och mör sammanfattar jag den här fina dagen i mitt hjärta

En underbar dag för fjällliv och fiske

Per - Hjälten för dagen - isborraren - som också fick dagens första fisk.

Vi har ett oerhört kalkrikt vatten här. Det är en ständig kamp mot bruna beläggningar på toalettporslin, på kranar och i duschar. Jag är nu riktigt less och efterlyser härmed effektiva metoder som snabbt och med dunder och brus löser upp dessa förhatliga beläggningar som inte  bara ser ofräscha ut utan även förstör packningar i kranar och nöter både på en liten lokalvårdares händer och tålamod. Detta måsta vara ett globalt problem och framtagna lösningar måste helt enkelt finnas. Mitt senaste tips Pri, ska härmed beställas, men om du har något fler bra förslag så tar jag och beställer hem lite av varje och testar. Citronsyra i små fåniga kryddpåsar förslår inte här, det måste till större kvantiteter farligare formulas och riktigt tunga vapen i detta krig. Soldat Gunnel gör givakt.

Ömsom vin ömsom vatten har fjällvädret bjudit på idag. Sol, blåst och snö om vartannat. Mycket folk i omlopp denna vårvinterhelg. Om 14 min stänger vi butiken. Lite ledigt  är precis vad vi behöver. Trevlig kväll gott folk!

Citerar allas vår Roland: Efter regn kommer solsken. Från gårdagens oväder strålade solen idag från en klarblå himmel och började genast att smälta snön. Blev lite sugen att ta ner en tapp och smaka, precis som man gjorde som barn. Hur länge tror ni att vi kommer att ha istappar som man vågar slicka på?

En underbar förmiddag i Sandviken. Erik och Rositas sista dag. Solen bjuder på sig själv.

Skulle göra en snabb manöver och tvärköra ut Rosita och Erik till grundet för ett sista-dags-fiske. Tog Robbans stor-tung-skoter med pulka och det gick som smort.....ända tills vi stannat och jag satte ned foten som försvann ned genom det förrädiska fasta snölocket . Ovarnevatten igen!! Ca 3dm har tryckts upp sedan vi senast var där för ett par dagar sedan. Det myckna snöandet har gjort sitt till. Naturligtvis fastnade vi, men jag kopplade bort pulkan och Rosita fick vänta medans jag körde Erik till torr skoterled. Då dör skotereländet. R fick rycka ut och fick liv i skrället igen så vi kunde bärga folk och pulka. Tillbaka till pimpelhålen nedanför huset, där det ännu är torrt på isen. Hoppas de får fisk. Själv måste jag jobba inne denna soliga dag, och R har mer än fullt upp med skottning och en massa saker som ska fixas. Det blir mycket folk här i helgen, och många vill ha värme och ström påslagen i sina husvagnar och baracker.

En av våra vägens riddare - här plogarkillen Tim som en dag som denna gör skillnaden mellan farbart och ofarbart längs Silvervägen neröver. Idag fastnade flera bilar i snön och då känns det tryggt att det finns hjältar längs vägen. Här vår kära Petra som är extra glad för hjälp längs vägen. Vi skickar även en varm kram till Svevias killar i Merkenes som dag och natt kämpar för att hålla vägen över till Norge farbar och öppen. Ni gör ett fantastiskt jobb. Här står en låda med gofika till er som vi ska försöka leverera när möjlighet ges..

I den grå vassa yrande snöstormen vill man gärna drömma sig bort till gnistrande vackra och spegelblanka dagar. Det funkar utmärkt med hjälp av den här bilden på Björntoppen som Kerstin O i bloggen bredvid har bearbetat.

Önskedrömmen för morgondagen blir en sådan här fin solig dag. Istället utlovar de lätt förvirrade vädersajterna tyvärr blåst och snö, ja rent av storm i västerbottensfjällen. Om det tycker vi inte....

Rosita premiärtestar kaffeosten och den fick godkänt!

Två tappra själar  Erik och Rosita trotsade busvädret och fiskade ett par timmar idag. Det var glest mellan nappen och himmelens tur att det var nära hem. Jag gjorde dem sällskap en stund men fick lov att vända hem i förväg för att  jobba. De här fjällrävarna skrämmer man inte i första taget.

Bilden tagen förra osttillverkningen. Misseruppa kaffeost och tunnbröd. Mums

Vintern har inte rasat färdigt än, den saken är klar.  Snön yr.no. Det snöar lapphandskar och kuttrandet från Lillvännen och dess förare hörs ända in i huset. Snöskottning står på agendan idag. Har redan sopat bron 3 gånger på morgonen. Den vita varan uppifrån behövs om vi ska få ett hållbart skoterföre som klarar sig ända fram till påska. På kalfjället är det nästan ingen snö, allt har blåst bort och det är hårt och farligt att köra skoter där.  Fast i ärlighetens namn föredrar jag personligen takdropp sol och uppehåll. Vi hinner nog få båda delarna skulle jag tro.

Frisk luft och fysisk ansträngning tar på krafterna. Sitter urlakad i soffhörnet och återhämtar krafterna så sakteliga. Det känns att man inte är 20 längre

Idag har R sin pappalediga dag och tillbringar den med sin gamle far. En gång i veckan åker han till A-jaur och med sig har han en massa varma hälsningar från mig. Här har det varit riktigt busväder inatt med hårda vindar. Idag växlar det mellan sol och snöbyar. Erik Rosita och jag har fiskat på förmiddagen och några firrar blev det, även om vi väntade otåligt på de stora. Nu toalettstädning, sandning och lite mat i magen innan jag beger mig ut och försöker borra dem några fler hål på lagomt promenadavstånd från stugan. Maybe baby att jag själv också stoppar ned kroken en stund till;))

En älgköttsoppa i paltgryteformat är kokad och delvis inmundigad tillsammans med Erik och Rosita. I ugnen står en tjälknöl och gonar sig över natten. I frysen ligger dagens rödingskörd. Naturen är full av läckerheter och imorgon är en ny dag full av möjligheter.

Här står regnet precis som i talesättet "som spön i backen". Jag undrar vilka slags spön som avses, men beslutar mig för att välja fiskespön. R är ute med Lillvännen L:70.n och hoppar i vattenpölarna. Ack vad vi bedrog oss när vi trodde att dagens nederbörd skulle lägga sig som mjuk bomull i de hårda knöliga skoterspåren på kalfjället som nästan är snöfritt efter alla stormar. Inne har just en megakittel med köttsoppa påbörjats. Het flytande föda passar bra i detta kalla ruskväder.

I ottan for vi ut - Erik Rosita och jag. med skoter och pulka for vi till mitt favoritgrund och drog upp några vackra Tjaktjaurerödingar. Vädret var vackert, alldles vindstilla och vi försökte identifiera ett par okända fågelljud. En snabbstopp hemma för påfyllning och urtappning innan R anslöt med en till skoter, och vi kryssade oss uppför fjället.  Ett sedvanligt fotostopp på vägen upp för de som inte glömt kameran ähumkrax...och som alltid får hjärtat ett litet glädjefnatt när jag ser lilla Sandviken därnere som en prick mitt i vildmarken och oändligheten som ett smycke mellan himmel och sjö. Tänk att vi bor där! Vi fortsatte tills vi var framme vid den sjö där de stora fiskarna lär finnas. Ur allt det vita ödsliga uppenbarade sig plötsligt två par av Sandvikens alla fiskarentusiaster och med ens var den lilla viken full av glada fiskare. Ett snöväder annalkade sig och vi såg det bäst att åka hem medans det gick att se handen framför sig.  Nu åter i hemmets varma sköna vrå efter 6 timmar ute. Nu blir det lite vila värme och mat i magen. Få se om vi orkar ut något mer idag.

Idag har vi fått fint besök av min bloggkompis Erik (Haspelrullen) och hans Rosita. De ska bo här i veckan och jag hoppas förstås att de ska få både fint väder och några fina rödingar, men som alltid är ju både vädret och fisket lynnigt.  Vi håller i alla fall tummarna och ställer klockan på tidigt för ett morgonfiske tillsammans. Förhoppningsvis kan jag visa dem några fina ställen, och med lite tur - om solen behagar skina - så kan vi åka en tur upp på fjället. Nu har jag äntligen gjort det mesta av den här långa dagens arbete och hoppas på en timmes "göra ingenting" innan kvällen är över. I morgon väntar vår låtsashelg, men tyvärr så blir det nog inte mycket vila om jag ser pappershögarna som väntar.

I gårkväll lyste månen så stor och magisk som aldrig förr. Fisken verkar vara på hugget och en känslomässig tsunami lurar i vassen. Månen påverkar vattnet både i och utom oss, den saken är odiskutabel. Synd bara att den mäktiga synen inte gick att göra rättvisa på bild.

Jobs tårar, en gammal liljeväxt som mamma haft i många år blommar för fullt i hennes fönster. Den är ett riktigt vårtecken. Jag brukade få ett skott då och då när jag var var ung och grön, men lyckades inte hålla den vid liv från ett år till ett annat. Mammas har gröna fingrar och en massa specialknep. Hennes blommor ger verkligen liv åt huset.

En skön liten bilutflykt med mamma hanns med. Solen sken på min vackra hembygd. Ett kort besök på min gamla skolgård där samlingslokalen Myrstacken är belägen. Den gjorde verkligen skäl för namnet denna dag då tre vackra grand old ladys Sally, Elsa och Gudrun bakade semlor och tunnbröd i långa banor inför Vindelälvsdraget nästkommande dag.  Jag bugar för dessa tappra kvinnor som använder sina talanger långt in i pensionsåldern. Lilla mamma snart 88 skulle dit och bre mackor och servera nästkommande dag. Det kallar jag kvinnokraft

Här fångas storrödingar på löpande band. Idag har det fångats fisk på 1710 resp. 1265 g. Man blir glad, men lite avis förstås.

Efter en låång dag stänger vi butiken, häller upp något gott och läskande och bänkar oss för en kravlös tv-kväll på tu man hand. Det tog exakt 2 min och 22 sek innan R somnade, men ¨så kan det gå efter en tuff arbetsdag  då man är ständigt tillgänglig. Babsen pajade idag vilket är en smärre katastrof. Vi är lovade att en ny ska köras ut hit i morgonförmiddag med expressleverans. Jag hoppas att de har rätt, annars blir det ett jätteavbräck för oss. Få se om gamla posten håller vad de lovar. Jag är otroligt skeptisk, men lovar att höja dem till skyarna om det faktiskt sker.

Styr idag kosan mot sydligare nejder. Ja Vindelgransele får sträcka på sig! Det är inte alla dagar den byn blir kallad för sydligare trakter. En intensiv resa innehållande bilservning,shopping, besök hos mor med min mobila frisörsalong, hon ska klippas, permanentas och pysslas om i största allmänhet. Känner jag henne rätt så ingår det i hennes planer att pyssla om mig med. Det ska bli mysigt. I morgon bitti så bär det hemåt igen och ett välbehövligt frisörbesök för egen del i metropolen Arjeplog ska hinnas med innan jag åter är hemma. En liten nätt tur på ca 50 mil. R får det hett om öronen. Här är det smockfullt just nu och helgruschen står för dörren så han kommer att få jobba hårt. Om du har tid - ta en minut och fyll i Bellas lilla enkät här nedanför. På återseende!

Minns med  en lätt ångestfylld känsla barndomens lilla grå tummade skrift med svarta moln mot en grå himmel, bombplan vid horisonten och en gasmasksprydd person på omslaget: Om kriget kommer.....Idag blir jag extra påmind när tv-bilderna med bilder från katastrofens Japan rullar i rutan.

 Den skriften bidrog starkt till min barndoms fasa för kriget. Pedagogiska vuxna i bekantskapskretsen kunde kläcka ur sig saker som: Hördudu Alvar - vad tror du om världsläget? I kapellet var ständigt ämnen som "den yttersta tiden och den yttersta domen på tapeten.  Man hörde prat om "ryssen" och om Tjeckoslovakien och jag minns hur jag den dagen var hos en kompis när krigsbudet kom och hur jag cyklade hem fort fort, ramlade och skrubbade upp mina knän för att vara beredd att fly.

Under sängen hade jag ett tag en packad påse ifall vi skulle bli flyktingar. Jag läste en romantiserad men hemsk bok som hette Flyktingflickan, och varje gång viggenplanen lyfte från Gunnarns flygplats, drog in över grantopparna i Vindelgransele och sprängde ljudvallen så nästan stannade hjärtat i bröstet på mig. Min fantasifyllda värld var inte så stor. Tjeckoslovakien eller Bjurholm - båda tycktes lika nära eller avlägsna. Källargubben, Ryssen eller Jesu återkomst - alla tyckdes de lika skrämmande för en flicka med otroligt livlig fantasi.

I vårt land, redan idag - men framför allt i framtiden, så kommer vi att möta människor i vård, skola och äldreomsorg, med faktiska och reeella upplevelser och minnen av krig, våld, naturkatastrofer och tortyr. Hur ska vi veta vad människor har i sin livsryggsäck, och hur ska vi kunna vara professionella och ge dem ett läkande bemötande. Det blir en stor utmaning.

Den här stackars hökugglan hittades ihjälkörd en bit härifrån. Det kändes stort att få se den på så nära håll och lära sig kännetecken. En råttjägare har gått ur tiden.

Tjaktjaure 05.30 idag

I Sandviken får alla napp. Till och med vovvar....

Ställer väckarn på 05.15. Det blir en tidig fisketur med Marianne för att försöka lura di röde en sista gång innan hennes hemfärd. Sportlov i Sandviken innebär en strid ström av små norske gutter o piger som köper ett Jenka, en Billys pizza eller bara vill ha ett glas vatten. I morgon blir det nog stängt några timmar under dagen. Man måste ju få vara lite ledig ibland:)

Förutom mina feta fina firrar kom idag fiskerapporter från högfjällstjärnar där man skådat otroligt stor och fet röding på kikmete.  Lovande  sa Bill. Det ser lovande ut - sa Bull

"Bortbjudna" till goda vänner Ewert o Marianne i en av våra stugor. På menyn stod Tjädergryta och en massa annat gott. Lyckans ostar  var vi!

En underbar fiskedag är snart till ända. Idag hade jag sällskap av Marianne som fiskarkompis. Vi fick en del riktigt fina bitar, och jag känner mig RIK som får uppleva en strålande vårvinterdag i solsken med fin fisk.

Har en släng av bloggtorka, så jag dammar av några gamla barndomsminnen och kör den en vända till.

När optikern kom till byn

En dag knackade det på klassrumsdörren på övervåningen i skolhuset  i Storskolan som vi sa. Klass 3-6 i Vindelgransele byaskola delade klassrum och det var magister Norberg som var vår lärare.

In steg en optiker. För min egen lilla personliga del kunde det lika gärna ha varit en utomjording - så främmande tedde sig titeln på denna människa som hade i uppdrag att massbesiktiga oss barn och fånga upp eventuella defekter på synfronten.

Spänningen steg omedelbart inför detta nya inslag i skoldagen. Litet roar barnen. Till min stora besvikelse hade jag fullgod syn och fick alltså inte sälla mig till den exklusiva skaran bärare av orangebruna melerade ovala plastglas - de bågar som kommunen tydligen då hade mängdrabatt på och som sedan stolt bars av några utvalda.

Det sved kraftigt av förtrytelse när dessa "lyckligt lottade" senare kunde ståta med denna intellektuella look. De betraktades som smarta och hypermoderna.

Själv fick man vackert gå där med sina pingstarflätor helt oansenlig i sina pepitarutiga - utan brillor och kunde möjligtvis som motvikt ståta med lite äggvita i urinen vid urinprovstagningen inför doktorns unika besök på skolan.

Man radade då upp och lämnade ifrån sig flaskorna och glasburkarna med morgonkiss på utsatt dag. Idag skulle det vara intressant ur ett sjuksköterskeperspektiv att veta hur, när och i vilken temperatur dessa fraktades till något avlägset laboratorium.

Det hann nog växa till sig både ett och annat i burkarna antar jag. Har svårt att tro att de skickades med taxi utan snarare med fembussen. En gammal fin årgång m.a.o.

Jag minns historien om brödraparet från byn som delade på en flaska. Först kissade den ena i och gjorde en markering på flaskan innan den andra presterade slutklämmen och man kunde lämna ifrån sig resultatet - en full flaska. Vad fröken sa om detta förtäljer inte historien som möjligen är en skröna.

En dag när jag stod i lärarrummet intill raderna av planscher och burkar med konserverade suspekta kroppsdelar/djur - (minns någon vad det var i burkarna egentligen??) och vevade på stencileringsapparaten för att kopiera det mödosamt präntade grupparbetet, kom farbror doktorn in.

Detta är mitt enda minne av någon slags hälsokontroll från skoltiden. Doften av stencileringsvätska var genomträngande i det lilla rummet. Vi fick snabbt avsluta stencileringen för nu skulle det minsann bli hälsokontroll för alla.

Vi blev inkallade en efter en och skulle ta av oss i bara småbyxorna. Antar att han lyssnade på hjärta och lungor samt tittade i halsen, men minns enbart att han slutgiltligen lyfte på troslinningen, gluttade snabbt och sprätte gummibandet mot magen och hur generad jag blev.

Än idag är jag osäker om det ingick i inspektionen eller om det var ett övertramp från hans sida. Man vågade ju aldrig fråga någon av de andra barnen om han gjorde likadant för alla, men rimligen var det ett sätt att göra en bedömning om hemförhållanden, om man var hel och ren och att attiraljerna satt där dom skulle.

Jag hoppas det iallafall.

Det ilade oroväckande i en tand idag. Förträngde snabbat alla eventuella tankar på tandläkare. Försår är jag begrundar över barndomens tandläkarbesök, varför jag än idag får ont i magen vid blotta tanken.

Jag inser att somligt liknar Monty Phytons skrytsketch om vem som hade det värst, när jag här berättar barndomsepisoder från minnenas arkiv, men somligt är faktiskt rätt absurdt trots att jag minns med glädje. 

Igår kom en glädjestrålande man och rapporterade att de hade lyckats tillryggalägga 10!! mil på skoter under dagen. På frågan om de hade fiskat såg han bara frågande ut. Deras nöje var tydligen själva körningen. Idag har jag kört ett par mil med Robbans hårt mobbade Lynx på den tilltänkta färden till Hemligtjärn. På grund av hårt väder på fjället så blev det ändrade planer och vi höll oss efter den pistade leden mot norska gränsen och fiskade istället i Gouletis. Det gick bra, åtminstone för fisken. Marietta lyckades få en fin röding men för övrigt var det dött. Leden var jättefin. Skotern gick som en rem, men jag kan ändå inte låta bli att förundras över det nöje som folk ser i själva skoterkörningen. Jag kan köra länge och stå ut med strapatser - om - men bara om resans mål är ett fiskevatten. Här kan Karin Boye slänga sig i sjön. Det är inte vägen som är mödan värd, det är fiskandet - med eller utan fångst.

Rejäla doningar, det kommer att behövas idag. Jag ska få haka på storfiskargänget och det bär iväg till en av alla hemligtjärnar som finns här. Där finns det stora fina firrar minsann. Skitfiske på mig!

Ser det gnistrande vårvinterljuset genom köksfönstret. Längtar ut från det  varma köket  och få känna svalkande vindar i ansiktet. Ett gäng herrar beger sig ut på premiärfiske. Oj vad jag hoppas att de får fina fiskar.

De ljusa sandstränderna kring Tjaktjaure, ett stenkast hemifrån denna spegelblanka sensommardag 2010. Är det underligt  att man blir förälskad i en plats?

Storfiskaren Alvar Hedman fiskar aborre på Öresundssjön en påsklördag

Idag är det min pappas födelsedag. 1919 föddes en liten lintott i Vindelgransele, en liten Alvar Hedman. Han är död sedan länge, men finns bevarad i minnen och gener. Jag äter en semla och minns hur vi brukade åka ut i skogskojorna med semlor till karlarna just på fettisdagen. Jag kan känna doften av knaperstekt fläsk och sötman från de bruna bönorna från lunchen som föregick själva semmelätandet. Semlor med varm mjölk i en  tallrik. Jag kan känna värmen och  ana doften av ingrodd piprök och sotig kaffekokning, gasol, motorsågsolja och blöta yllestrumpor i skogskojan.  Idag på min systers namnsdag och på internationella kvinnodagen firar jag minnet av min starka pappa.

En fin Vindelälvslax. 10 kg och 96 cm lång. Min stolta pappa.

Får strax besök av ett par norska journalister som vill skriva om oss i Saltenpostens sommarbilaga. På med kaffepannan och så är det bara att hålla utkik om de uppenbarar sig i snöyran. Idag snöar det - för omväxlings skull ;)

Allting går att sälja med mördande reklam - kom och köp konserverad gröt. Blev övertalad av en säljare att köpa in tre smaker av  vitaminvatten. Lyxigt förpackad med säljande argument som antioxidant, recover och liknande. Tog och provsmakade en häromdagen. Rätt och slätt för svag saft utan kolsyra. Visserligen god och läskande, men det är ju kranvatten med.  Innehåller ganska många kalorier och en massa skumma ingredienser. Häpnadsväckande. Det ska bli intressant att se om de säljer. Tron verkar allt säjs det ju.

Säja vad man vill om de moderna sociala medierna, vilka somliga hävdar är eller gör folk osociala. För egen del måste säjas att trots att jag för några år sedan var ruggigt skeptisk till t ex facebook så har jag nu bytt åsikt. Gamla vänner från förr, skolkompisar och jobbarkompisar och helt nya människor i en salig blandning. Kravlös kommunikation som berikar, såväl med ytligt bekanta som med ens egna barn. Det ersätter förstås inte det mänskliga mötet eller telefonen men kompletterar och passar säker fler än mig väldigt bra. Jag bor ju dessutom nalta avsides och kan på detta sätt behålla och utveckla kontakter ändå. 

De som ondgör sig över tidsåtgång för bloggande och facebookande kan ju hålla stenen en stund och se sig om hemma i glashuset innan de kastar den. Den timme jag sammanlagt ägnar åt blogg+facebook per dag, kanske de spenderar i tv-soffan eller gör något annat jämförbart "meningslöst". Just nu är jag deltagare i en helt underbar spirituell, meningslös men otroligt kul och givande samtalstråd på FB med gamla vänner från förr . Upprinnelsen till denna fantastiska och osannolika diskussion var bilden av ett helt vanligt kalhygge på Svartlidenvägen. Tack Dan! Det är fantastiskt både kul och oväntat vilka skrivarförmågor som finns. Just nu i en kreativ kombo mellan Thailand, Gävle, Umeå och Sandviken. Häftigt!

Söndagskvällsmys och filmtajm = vår fredagskväll. Den bästa och lugnaste kvällen på veckan. Helgen är avklarad och vi har fått träffa ännu fler av våra trevliga säsongs/årsgäster. I morgon ska jag fiska och väderkartan ser lovande ut. Livet på en pinne!

Sol, mars, takdropp och vita vidder får mig att längta ut, med chokladtermos, ostmacka och apelsin mot en solvägg. Hoppas det fina vädret håller i sig tills min helg börjar - imorgon. Hur tillbringar du den här fina vårsöndagen?

Ser på Vasaloppsstarten och spanar febrilt efter svåger Lage med sonen Filip som ämnar plåga sig igenom myrstacken denna marsdag. Själv skulle jag nog vara beredd att erlägga en avgift för att slippa. Men tänk att vi är så olika och drömmer om så vitt skilda saker här i jordelivet. Det är ganska härligt. Tänk om alla hade samma intressen som jag och satt parkerade på Tjaktjaure för att fiska röding. Då skulle ju det förskräckliga inträffa att sjön snart skulle vara tömd.

Mr Bean-film på femman ter sig som rena drömmen i jämförelse med de kassa bidrag som verkar går vidare ikväll. Inte undra på att R somnat i fåtöljen. Dessutom kan Adam Alsings blotta närvaro få mig att byta kanal - anytime

Nu är jag på krigsstigen. Vad hörde jag  först av allt  denna lördagsmorgon, om inte ljudet av fyra små små fötter som krallade över det vitlaserade askgolvet. När jag raskt hoppade ur sängen för att se om jag verkligen hört rätt, passerar en eländes vidrig sork över golvet. Han var snabb som rackarn och gjorde sig platt som en pannkaka och smet ned intill väggen genom en obefintlig springa i angränsande rum där vi håller på att lägga golv och renovera. Inga små gulliga möss här inte, utan en ganska saftig bit. Nu får R vässa sina anti-kattargument för nu mobiliserar soldat G! Den lilla fulingen är hämed döpt till Khadaffi. Han ska ut, ut, ut, och det fort, fort, fort!!!

Snömannen R har ännu inte kommit tillbaka efter dagens snöröjningprojekt i Merkenes. Trots att det var plogat och fint där häromdagen så var det bara att börja om nu efter de senaste dagarnas storm och snöoväder.  På bordet står en riktigt god fredagsmysmiddag och väntar. Han förtjänar något riktigt gott och lite nackmassage när han kommer hem.  Men under tiden han har varit borta så har det förstås hunnit dreva igen här på gården. Tur att Lillvännen är stor och stark om han bara får lite smaskig diesel mellan varven. Nog ska det blir rysligt skönt sen när vintern är över och världen börjar tina fram igen:)

Nu har han lämnat mig ensam hemma och dragit iväg med Lillvännen L70:n till Merkenes för att skotta upp och förbereda för de som har sina säsongsplatser där. Busvädret fortsätter med enstaka gluggar i molntäcket där solen tvärtittar fram nu och då. Pappershögarna blir mitt jobb idag. Betar av dem centimeter för centimeter mellan kunderna. Jag hoppas få en stund över för lite låtskrivande.

När nattmörkret slets itu av en skärande telefonsignal motringde frågan genast i mitt huvd : Vem är död? Eftersom R ligger närmare dörren så fick han hasa sig nedför den belamrade trappan för att svara. Ångestfyllda sekunder innan svaret kom. Plogbilen satt fast och behövde draghjälp för att komma loss. R fick purra Lillvännen L70.n och bege sig ut i snöstormen, men återvände efter en halvtimme kall och klarvaken till sängvärmen. Allt hade gått bra. Det tar nog sin tid innan det undermedvetna förstår att i dessa trakter kan nattliga telefonsamtal bero på andra faktorer än olycka eller ond bråd död i familjen. Vi borde ha lärt oss vid det här laget att viltolyckor och bilkrångel inträffar då och då och att  folk nödställda av ovädrets makter dag som natt, kan behöva hjälp här ute i vildmarken.

Kan inte låta bli att glädjas med våra norska grannar som gör så bra ifrån sig i skidspåren, men håller naturligtvis våra vitnande tummar för våra svenska tjejer och killar. Glada norskar är goda kunder:)Gränsen är fortfarande stängd på grund av dåligt väder och hemvändande norskar hyr stugor och dricker kaffe här i väntan på bättre väder. Det är i ordets dubbla bemärkelse oklart om vägen kommer att kunna öppnas idag. Tur att vi har stora kaffepannor och många bäddar om det kniper.

Nattens storm har drevat upp snö och en ishinna på alla fönster så det går knappt att se ut idag. Fortsatt mycket hårda vindar, vägen över gränsen är stängd och det ska visst fortsätta något eller några dygn till. Trots detta är några härdiga familjer på väg hit. Trots att detta hus har stått sedan 1939 så gungar det, och kvider i knutar och fogar när nordvästan piskar mot hus och hörn. På vinden hörs det som om femton högljudda gastar går bärsärk med bräder och tillmälen.  Jag som brukar sova som en klubbad oxe har haft mina små hedmanska öron fullproppade med alla tänkbara ljudisolerande material, dock utan nämnvärd hjälp. Det är häftigt med naturens krafter som påminner om hur små vi är i det stora hela.

Här förbereder vi oss mentalt för den utlovade stormen. Från himlen kommer snöblandat regn och sikten är obefintlig. Ett par gäster har avbrutit sin ripjakt och åkt hem. I detta väder kan man inte vara på fjället. Nu har vi en sms-tjänst som talar om är vägen över gränsen är stängd, eller när det är kolonnkörning. Det blir till att kura ihop sig inne och mysa så gott det går nu när alla varorna är uppackade.

Har fått en Award från Lisbet Olofsson. Bugar och tackar för äran.

Här kommer fem saker som ni inte vet om mig.

1. Jag avrådes från yrken som kräver absolut färgseende

2. Lämnar alltid något litet (omedvetet) på tallriken

3. Ska bli mormor igen i sommar om allt går bra :))

4. Pillar och biter på nagelbanden - en riktigt skämsig ovana.

5. Avskyr städning. Om jag hade råd skulle jag leja, och bara fiska och skriva hela dagarna.

Jag skickar min award vidare till 5 andra bloggare här i Vk som jag brukar följa. Oj vad svårt det var att välja, det finns flera som jag verkligen gillar, men jag fastnade för dessa:

Till Lotten Lindström för hennes rika och smarta språk, kloka tankar och underfundiga humor http://blogg.vk.se/lotten-lindstrom-storuman/

Till Kina Levin http://blogg.vk.se/levinsfiskeblogg för vårt gemensamma stora fiskeintresse och hennes bilder på drömfiskarna.

Till Ingemar http://blogg.vk.se/ingosaventyr som jag faktiskt har träffat live bakom juicehyllan på Kvantum, för hans roliga och kloka bloggar och för vår gemensamma inlandskärlek

Till Maria Skiddi  http://blogg.vk.se/Mexan/    för hennes fina bilder genomarbetade blogginlägg och spirituella attityd till saker och ting

Till  Anne-Marie Mäkelä http://blogg.vk.se/Grandmother för sättet att skriva, och att ta tillvara på gamla saker.

För undertecknad som är uppfödd med bibelcitat som matjord kring fötterna så har väl ett och annat som sades, lästes eller predikades fastnat i hjärnbarken.  Till  R:s stora glädje kom nyss plötsligt ett gammalt ordminne i dagen och över mina läppar. Jag minns än den söndagseftermiddagen hemma i min barndomskök när någon av oss tog en "tumvers" och hamnade på Ordspråksboken 21:9 Bättre är att bo i en vrå på taket än att hava hela huset gemensamt med en trätgirig kvinna. Pappa och Mamma tyckte att det var väldigt humoristiskt och av någon anledning så finns det bevarat i mitt minne, som för övrigt glömmer en massa viktiga saker men kommer ihåg en hel del värdelöst vetande från fornstora dar.

R strålade som en sol och nickade igenkännande när jag läste det för honom:) I jämlikhetens namn borde det ha funnits ett tillägg i texten - eller man.

Hittar när jag googlar ett och annat som är snarlikt i budskap men borde moderniseras en aning:)

Ordspråksboken 19:13 En dåraktig son är sin faders fördärv, och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp.

Ordspråksboken 21:19  Bättre är att bo i ett öde land än med en trätgirig och besvärlig kvinna.

Stackars oss - vi har det inte lätt - vi bor i ett öde land och emellanåt så är vi rätt så trätgiriga och besvärliga båda två:)

Semlan till sin natur är ett ljuvt väsen som omsluter de trängtande smaklökarna med sin mandelmättade sötma, len gräddighet och spänstiga konsistens. Den är väl värd att väntas på, för att få erövra dess jungfruliga innanmäte med lystna läppar. Den väcker din lust med sin sensuella form. Välkommen du vårtecken. Skändliga äro de  karaktärslösa som hädar din existens med att redan i juletid saffransfylla dig och  beblanda dig med allehanda julespis.

Vid dagens fisketur blev jag ofrivilligt informerad om en hel del som händer i dessa trakter. Ett fiskargäng en bit ifrån mig glömde nog hur otroligt väl det hörs när man pratar utomhus en vindstilla dag. Jag fick höra ett och annat om näringsidkare i trakten och även lite om vår verksamhet som var nyheter för mig och dessutom osant. Otroligt eftersom  dessa människor har aldrig mött oss. Det ondgjordes över  grannar, folk som bor och har bott i området, deras göranden och låtanden och helst av allt hade jag slagit dövörat till eftersom jag inte är ett dugg intresserad av skvaller och helst av allt vill bilda mig en egen uppfattning om dem jag möter. Det som hänt i det förflutna är ointressant. Vi har alla gjort våra tabbar, sonat våra misstag och förtjänar en ny chans. Jag gör som Sverker - slänger skvallret i soptunnan. Fast trots att det var alldeles vindstilla så lyckades ett och annat obehagsfragment flyga över och fastna på min dag. SÅ stark kraft har vi människor att påverka varandra åt det positiva eller negativa hållet.

Vinkar just av några ripjägare som beger sig ut med hundar, och utrustning i det vackra vädret. Jag har blivit helt kär i hundrasen Breton, söta starka och kloka fågelhundar. Om det blir en vovve för vår del, så lutar det åt Breton. Längtar ut, denna underbara marsdag i solen. Bara någon enstaka minusgrad.