Har gubevars en nyinförskaffad mobiltelefon full av finesser som jag gärna ville ha. Som tur är så finns GPS i den så nu ska jag väl inte komma bort mig i brådrasket. Dessvärre är jag ju som bekant oteknisk nangting!! Hittills har jag lärt mig att slå av och på den. Tagit ett par kort och spelat in fågelsången som vi hör från sovrummet. Dessvärre började storsnarkaren att överrösta dem så jag fick avbryta. Nästa etapp blir att lära sig ställa väckarklockan och provskicka ett sms. Det blir kvällens sängaktivitet.

För er som är duktiga anser ni antagligen att Sony Ericson Xperia Arc är att betrakta som pärlor för svinen åt mig. Den gamla Nokia 3310 hade egentligen allt jag behövde. Men jag hoppas förstås på att jag mirakulöst ska lära mig allt. Att jag som genom ett trollslag ska förstå vad appar och widget är för något. Ja tyck hä hörs oknytt!!!

Farmors skatt. Sixten Ingmar Forsberg

Mycket stoltare än så här är det svårt att bli. Med hjärtat fullt av kärlek och fina minnen och med kameran full av bilder, och med känslan av lille Sixtens fjuniga hjässa mot kinden återvände vi norrut efter fina dagar när vi hunnit träffa alla våra barn, barnbarn, våra gamla föräldrar och flera av mina syskon. Rikedom är ordet för dagen. På vägen hem där R körde lastbilen och jag personbilen så delade jag i vanlig ordning ut varma tankar (personliga skyddsänglar)  till dem var och en. De är ju det finaste vi har.

Det är något speciellt med  den älv jag växt upp intill - Vindelälven. Varje gång jag kör längs den, och speciellt ett par mil före och efter min barndomsby Vindelgransele så blir jag varm i hjärtat och blank i ögonen. Jag känner igen stenar strykor och strömmar. Detta vilda brusande vatten som rinner som en silverström genom landskapet och närt bygden med sin fisk och sitt flöde. Snart kommer jag åter igen att minnas flottningen från min barndomstid, den speciella försommartid med sin mystik, doft och sina karaktäristiska människor, då bygden och älven levde upp intensivt under några ljusa försommarveckor, och efterlämnade tomma sel, brustna flickhjärtan och svårtorkade flottarstövlar runt om i gårdarna. Förra veckan när jag bilade neröver längs 363.an och efter ett snabbt besök hos mor lämnade barndomsbyn en vacker vårkväll, ville jag försöka fånga lite av älven och forsens stämning. Min barndoms utflyktsmål, dit man for och eldade och fikade. En speciell sorts samvaro. En del av mitt liv.

En vacker och fin fiskeälv, väl värd ett besök. Ta en sommarvecka upp efter en av våra sista orörda skogsälvar.

Violer till mor

Idag får jag den ultimata lyckan att få fira mors dag med alla mina barn, barnbarn, måg och sonhustru. Vi äter frukost tillsammans innan vi skiljs åt och reser hem åt olika håll. Det är lite förvirrande att vara farmor och mormor i samma rum, men det känns underbart att få ha de sina omkring sig. Önskar min egen mamma och alla andra mammor en riktigt fin mors dag med sol och kärlek.

Naturen börjar visa upp sin vackra färgprakt. Det vackraste som finns är naturen i vårskrud. Man börjar förstå varför folk i alla världens tider lånat efternamn från den. Namn eller delar av namn som fors, berg, lid, ström, lind, kvist, åker, lund, sjö, gran, björk, ek, fjäll, sund, torv, sten, blad, vik, hed, asp, al, ask, sten, bäck, holm, hägg, ljung, syren, m fl i olika kombinationer. Ibland  har man lagt till ett h här och där för att hotta upp namnet lite. Tillägget man, son eller dotter är vanligt förekommande och får väl också anses räknas in bland naturens finaste skapelser.

Däremot saknar jag tall, moln, sol och måne, regn, och en del blomnamn. Eller tillägget "kvinna". Heter man Hedman så borde man kunna heta Hedkvinna. Gunnel Hedkvinna Forsberg tycker jag låter kanon! Vem känner någon med namn som innehåller, snöboll, vårflod, liljekonvalj, hagelkorn eller kuling? Än finns det namn i naturen att hämta, det är bara fantasin som begränsar.

Gomorron alla pigga eller trötta själar som just beger sig ut i livets grottekvarn för att jobba. Önskar er alla en riktigt fin och solig dag.

Syster Gunnel ska pyssla om lilla mor ikväll. Små mammor behöver det ibland.

Persedelvård var något man ägnade sig åt i lumpen har jag förstått. Det behövs verkligen här hemma nu efter en kall vinter.  Nu är vi i ett mellanläge när det gäller klimatet. Skoteroverallen får hänga framme ett tag till i pannrummet, men det är ändå dags att söka fram de lite somrigare kläderna. Speciellt om man ska få träffa små sommarpojkar snart.

Gläds åt den fina svarta blomma vi fått. Lite sol och värme så kommer den att explodera i sin prakt.

Nu tävlar Storvännen och Lillvännen om vem som har bäst bortförklaringar kring vem som förorsakat det stora blomkrukskraset utanför tältkåtan. Båda är huvudmisstänkta

Spår är säkrade......

Någon/några kommer inte att få smaka av den goda tjälknölen!!!

Ännu en kvällsutflykt. En strålande solnedgång, vindstilla och inte mindre än 7 älgar, 2 rådjur, ett gäng renar, några ripor, två harar och en tjäderhöna samt ett par olika vadarfåglar som jag ej vet namnet på och som noga aktar sig för kameran. Dessutom träffade vi en livs levande Björn....Men det var ingen mindre än en av våra grannar:))

Ruonekjåkkå kastar sig mäktig och vild ned i Sädva, som verkligen behöver få sig en vattenpåfyllning i månlandskapet.

Ännu en orädd älg betar vid vägkanten

Solen går ner över Vuoggatjålme

Björntoppen...i ännu en ny vacker skepnad

Lite Titanickänsla fick jag allt vid årets första fisketur i båt. Det som från köksfönstret såg ut som en spegelblank nästan oljig vattenyta och med isflaken en bra bit bort på betryggande avstånd, ändrades så snart jag öst vattnet ur båten och kommit mig en bit ut från land. En kraftig nordvästlig vind drog snabbt in, saboterade fisket och satte en massa isflak i rörelse. Den fantastiska spröda musiken från tusen och åter tusentals iskristaller som rördes mot varandra  klingade lätt  och som förtrollat mellan fjällsidorna.  Någon större likhet med melodin till "Närmare Gud till dig" som spelades på den riktiga Titanic fanns väl inte, men jag har sagt det förr och jag säjer det igen. Den känsla som den här naturen ger mig är nog det närmaste gudomlighet jag kan komma. Storslaget, okuvligt, milt och stilla för att snabbt vända till rytande och övermäktiga krafter i form av vind, is eller snö. Med en smula tur och något mindre skicklighet lyckades jag stranda min farkost  efter en vådlig balansakt i kamp med ett isflak och en Linder Sportsman 400 som fanns i min väg. Som tur var skedde allt detta i skydd bakom gapahuken för Robbans retfulla blickar. Turligt nog saknas fotodokumentation. Fisken, den får fortsätta att växa sig stor till en annan dag.

Herrar och fruar  Knipa kuttrar på i vikarna. Just nu så ligger de precis här nedanför och betraktar stolt eller förfärrat (svåt att avgöra ) ett gäng kniptonåringar som dyker och kaxar sig alldeles i närheten, men som ser lite för små ut för att själva bli föräldrar i år. Hur är det med den saken egentligen. vet du hur gamla kniporna måste bli innan de bildar par och förökar sig?

Några av kvällens sevärdheter från bilfönstret. Vår egen djurpark.

Tänk att i nästan varje by finns den självutnämnda byapolisen, en blodtrycksstinn koleriker som med en blodhunds väderkorn systematiskt söker spårämnen och embryon till något som går att reta upp sig på. Har man ingen egen anledning att bli hysterisk så lånar han/hon gärna någon annans oförrätter eller hakar på ett drev. Det viktigaste  verkar vara att man ständigt har något /någon att ondgöra sig över. Ibland dessutom helt utan grund. Kanske för att göra sig själv större än man faktiskt är, eller för att uppnå en viss status? 

Fick idag äran att se ganska färskt bävergnag. Alltså har vi bäver i närområdet. Så häftigt att se hur den jobbat. Dock lite svårt att förstå hur den tänker, vad som är planen med det hela. Får lite ont i tänderna vid blotta tanken och känner mig faktiskt inte ett dugg sugen på att hugga in på segbjörken nedan.

Att först grilla tillsammans med vännen sin i gapahuken. Därefter få vara åskådare när han beger sig ut bland isflaken med roddbåten för att försöka rädda Sandvikenskylten. Att sedan avsluta den soliga vårkvällen med en vedeldad bastu under en glödande solnedgång i vårt vackra vykort känns inte helt fel. Bort smälter allt som är trist och nuet blir glödande speciellt och värdefullt. Vi tänker glädjas och njuta åt det det korta alltför snabbt flyende livet. Vara tacksamma för hälsa och krafter.  Glädjas åt varandra trots fel och brister. Vi önskar dig det detsamma.

Brytningstid mellan vinter och vår

Fjällbjörken växer seg och stark så gott den kan, ser uppåt och försöker fånga ljuset.

Vyn från vår vedeldade bastu. Snart är isen borta.

Drömde om mina fina småpojkar, barnbarnen Oliver och Sixten inatt. Att de var här och fiskade med mormor/farmor. I drömmen hade de blivit lite större och kunde sitta i båten med mig. Fast jag är vaken så kan jag ännu liksom höra deras klara små röster ljuda längs fjällsidorna. Tur att avstånd bara är ett ord och vilken tur att Skype finns. Längtar!

Ler stort en underbar kväll som denna, när naturen än en gång bjuder på skådespel så man blir glad ända in i hjärteroten.

Storvännen har just myskväll med Lillvännen L 70:n och Lilla Mini, Hydrovågen, nere vid sjön. Den gula och den blå är ju två av hans allra käraste ägodelar. Han har en förkärlek för stora tunga och aningen rostiga saker som jag som tur är inte har det minsta med att göra. För att även få lite spänning i tillvaron kan man ju alltid pilla lite i ett strömuttag så blir fredagskvällen perfekt. Ikväll får vi fira borttagandet av den sneda fula lyktstolpen som stört synfältet ner mot sjön.  Om nu bara R får planera och gräva lite så blir det säkert bra.

Med båt och  ljudlös elmotor gled vi uppströms. Matsäck och kamera fick följa med.

Svärtor ?! tycker - i motsats till oss- att badtemperaturen är riktigt dräglig

Tjejerna tisslar för sig och killarna bröstar upp sig. Känns det igen?

Ajajaj känns det i tänderna när man ser detta bävergnag.

Lite köttsoppa och ostmackor satt fint, medan vi sakta gled nedströms

R gör som alltid heder åt anrättningen. Obs - det är båtmotorn som går på batterier. R är självgående i högsta grad.

Det kommer fram lite av varje när snön töar bort. En del skräp, kanske en eller annan bortblåst sopåse och sådan som folk av någon outgrundlig anledning slängt från bilfönstret. Det är obegripligt hur folk tänker när de slänger skräp genom bilfönstret. Längs Silvervägen hela vägen upp mot gränsen ser det likadant ut. Kring vagnar och stugor finns också en del skräp som behöver tas reda på. Det är många timmars jobb som väntar så man behöver ta fram sitt bästa städhumör. 

Som uppmuntran ska vi strax bege oss ut på årets första båtlunch. Vi får kryssa mellan isflaken för att komma upp i älven. Det finns så mycket att se, att fotografera och att njuta av i naturen som just nu exploderar i liv och lust. Kameran får förstås följa, medans fiskespöet får stanna hemma. I strömmen blir det lovligt att fiska först den 1:a juni, men ett eller annat kast här nere i den stilla viken ska jag försöka mig på redan i eftermiddag. Man behöver ju få någon liten paus i skräpplockandet gubevars.

Kvällens bilutflykt gav flera fantastiska upplevelser och bilder och man känner sig verkligen tacksam som får se allt detta på nära håll. Flera rävar, ett lompar, tre tjädertuppar på samma ställe, några tjäderhönor, en galen riptupp och så ett par stora fåglar som var grå/lila/bruna med en vit ring kring halsen. Jag undrar verkligen vad det kan vara för fågel. Sist av allt kliver en gullig sjöfågel in under fönstret där jag sitter och skriver:) Om jag inte ser fel i fågelboken så är det nog en bläsand.

Den tjäderleken, den tjäderleken...tupp tupp men inte höna

För andra gången sedan vi flyttade hit tog vi sovmorgon. Att få vakna och somna om ett par gånger när allt är tyst och stilla och regnet dundrar mot taket, det var precis vad jag behövde. Anspänningen efter två långa föreläsningsdagar har släppt och med glädje har jag idag sammanställt kursutvärderingar och av allt att döma är man nöjd med min insats. Många fina hängivna och duktiga jobbare i äldreomsorgen även här, som kämpar på med precis samma vardagsbekymmer som i Umeå eller på andra håll. Det som är speciellt i den här landsänden är kanske att folk som levt fjällnära i avlägsna byar och obygder, ett fritt och extremt självständigt liv med naturen inpå och så plötsligt ska man inrätta sig i ett boende tätt inpå andra människor. Omställningen blir ännu mer påtaglig än i stan. Att få bo med utsikt över vatten är nog ändå läkande för alla människor. Vattnets magnetiska kraft och oändliga skiftningar gjuter olja på oroliga själar. Det är min fasta övertygelse.

Råken på sjön är fullständigt packad med sjöfåglar av allehanda slag. Vi tog oss en kvällskaffe på 10.ans farstu för att med kikare beskåda våra bevingade kamrater. Vi kunde konstatera att det var många svärtor, knipor och några grå fåglar som vi ej kunnat identifiera än. Om lomeländet - den store fiskmarodören uppenbarar sig, så ska jag banne mig teleportera den per omgående  till andra sidan jordklotet.

Idag fick jag se en ovanlig toalettskylt på Vaukagården i Arjeplog. Det är viktigt att alla hittar hit!

Kärlek är...att få frågan: Vill du ha grillat när du kommer hem idag? Fick frågan inför hemresa från A-plog idag av den i vanliga fall så ohuslige R. Mätt, trött och lättad efter dagens anspänning bänkar jag mig vid mitt fönster mot fjällvärlden, där genast några nya spännande fågelarter och ett par kärlekskranka rävar som raskade på den svarta isen, uppenbarade sig.

Laddar med fil och kaffe inför bilresan till Arjeplog där det blir Tankeväckaren och demensriktlinjeutbildning x 4 under dagarna två för kommunens omvårdnadspersonal. På Vaukagården där vi ska hålla till har många äldre från fjällvärldens alla hörn  levt sina sista år. När man tänkter på alla de levnadsöden och livshistorier som  passerat där genom åren så blir man full av vördnad. Håll tummarna att allt går bra. Bäst att se upp för fjolårskalvarna som nu stöts bort av mamma älg. De brukar irra omkring och har inte något vidare trafikvett.

De senaste dagarnas tö och nu ett grått vårregn far hårt åt isen som  börjar se mer än lovligt luggsliten ut. Trots detta så for några tappra skoteråkare tvärs över sjön så sent som i lördags. Närmast land  så smyger några rödingar och gör vakringar - mest bara för att retas. Om jag går ut med kastspöet så fångar jag nog bara Titanic än så länge, men snart så är det dags för spinnfiskepremiären. En erfaren fjällfiskare berättade härom dagen att när isen har rivit så är fisken huggalna ett tag. Det ser jag verkligen fram emot!!

I knipholken inkvarterar sig herr och fru Knipa. De ser väldigt kärvänliga ut och  vårstädar i sin shabby-chic bostad. Tänk så smidigt att ha en inbyggd GPS och kunna såväl hitta tillbaka till sin plats som att ha inprogrammerat precis när det är läge att starta återresan och komma lagom till att det finns lite öppet vatten. Måsarnas hesa skrin kan vi däremot mycket väl tänka oss att vara utan. De hör hemma vid havet - punkt slut.

Vännerna Inga-Lill och Ulf kom med våren i form av färska jordgubbar. Underbart!!

Trevligt samspråk efter en god middag. Livet på en pinne!

En mysig utflykt till Gouletis. En sista isfisketur. Somliga körde skoter och andra åkte skidor. Gissa vem som gjorde vad:))

Två riktiga fjällrävar Ulf och Inga-Lill bjöd på goda mackjärnsmackor med specialfyllning. Ett skönt avbrott för oss från inomhusjobbet denna vårhelg.

Fick härom dagen trevligt besök av Sarah Öjbrandt och Yvonne Marklund från Norrskensglas, den nya glashyttan i Arjeplog. En solig majmorgon på "hörnet" över en kaffetår fick vi höra deras spännande berättelse om hur deras ide blivit verklighet, om alla turer innan de äntligen kunde komma igång på allvar. Vi kommer att kunna visa lite ur deras sortiment även om vårt exponeringsutrymme är mycket begränsat. Vackra konst och bruksföremål med anknytning till denna nordliga destination finns att beskåda och köpa hos dem på Smedjegatan 3 i Arjeplog och de har även en webshop.

Vi ser fram emot ett fint samarbete, att få presentera deras alster, skicka kunder till dem och naturligtvis håller vi tummarna att det ska gå riktigt bra för dem! Titta in på deras hemsida, eller ännu hellre titta in om du passerar. http://norrskensglas.se/  Berätta om dem för dina vänner och glöm för guds skull  inte att trycka på "gilla"-symbolen på deras Facebooksida.

Förutom alla exotiska fågelvänner som besöker oss kom idag Gosia och Asbjörn farandes på sitt superhäftiga vidunder. Jag har aldrig sett något liknande så det blev till att ta fram kameran. R blev omåttligt sugen och ville förstås genast provsitta muskedundret.

Allehanda flygfän kommer, mellanlandar eller är bofasta här hos oss. Kniporna kom för en vecka sedan och jag har försökt att fotografera en del besökare. Dagens obekanting kommer här på bild, och som vanligt är jag tacksam för alla kunniga människors tips på art.

Ett par av dessa kom nyss och åt lunch på vår gräsmatta. Helt obekanta för mig.

Som ni ser finns det gott om den vita varan upp mot Norska gränsen. Snart är det dags för deras nationaldag och vi ser med spänning fram emot vad som kommer att hända kommande helg. Det kommer ännu skoteråkare och skidåkare hit för att njuta av vårvinterns fantastiska fjällmiljöer. Idag tar solen paus men vi hoppas på fint väder fram emot helgen.

Vi har haft ett par helt fantastiska soldagar tillsammans med B&D. INgen fisk att tala om men värme solsken och trevliga utflykter och måltider tillsammans. Dagens proffsiga fotvård serverad av Birgitta till mina små rosa dammiga trötta fossingar, var välbehövlig och helt underbar.

Så underbart det är att få sätta sig vid dukat bord och njuta av det som någon annan har lagat. Senast så var det hos Ewert och Marianne i stuga 6 som bjöd på Tjäder för några månader sedan.  Vi fick också avnjuta en julhare som inte gick av för hackor hos Marietta och Sven. I ärlighetens namn så är jag ganska trött på min egen matlagning och husbocken själv aktar sig noga för att komma i närheten av diskbänken även om jag vädjar snällt, så en kväll som denna känns oerhört lyxig för min del. Tack snälla Birgitta för allt det goda: Västerbottenspaj, kalixlöjrom med en massa goda tillbehör, en gräddig räksoppa med goda västerbottenssnittar till och ett gott vitt vin hamnade precis där det skulle. Det var så varmt att vi kunde äta ute, med en solnedgång över Björntoppen som fond. En trevlig kväll med goda vänner är alltid värt mera än guld.

Bilder från kvällens utflykt. 31 tjädrar,2 älgar,2 harar och en ripa. Naturen sjuder av liv.

En sista tid tillsammans innan mamma älg får en ny kalv..

Shit vad väl jag syns...kanske dags att svida om....

Väntar på kära vänner Birgitta och Denis som ska gästa oss några dagar. En liten kaffeost, blåbärskaka med vaniljsås till kaffet och en massa fjälluft ute på hörnet blir eftermiddagens grej.

I morse fick R lov att fixa en slags bridge over troubled water. Det är en del vatten närmast land och lite svårt att ta sig ut på isen här nedanför torrskodd. Lillvännen och Storvännen hjälptes åt att lyfta några skopor snö från snötippen och fylla ut vattendiket. Det hjälper ett tag i alla fall. Tyvärr verkar nattfrosten lysa med sin frånvaro kommande vecka vilket får omedelbara konsekvenser för skoterföret. När man väl kommer upp på fjället så är det hur fint som helst, men nu börjar det vara svårare att köra raka spåret härifrån, även om ett gäng var till Ikesjaure igår och körde hela vägen ända härifrån. Imorgon får vi finfrämmande av Birgitta och Denis. Det ska bli så roligt  att träffa dem. Vi hoppas förstås att de får några riktigt härliga dagar här. Nu har det lugnat sig och i veckan kommer vi bara att ha hälften av stugorna belagda. Dags för våranna, att kratta och snygga till ute på lediga stunder. Vi går en ny årstid till mötes. Fåglarna är som galna och det kurtiseras i skog och mark. Vi måste skynda oss att få upp ett par nya fågelholkar så några hemlösa fågelpar kan sätta bo. Det är många nya fåglar här just nu och jag försöker identifiera dem så gott det går. Lägger in några fågelbilder senare idag. Som vanligt är jag tacksam för tips om vad det kan vara för rackare vi har här.

Gillar vårt nya liv. En härlig majlördag såhär i skarven mellan två stugveckor, när stugstädningen är avklarad, solen skiner och trevliga människor dyker upp, då känns livet gott. Gillar känslan att få lägga upp livet efter eget tycke och smak, få prioritera efter väder vind och folktillströmning.  Att få göra nya egna hjulspår i en verksamhet kantad av människor som vill en enda sak - få ha det bra på just sitt sätt. Så länge ingen stör andra gäster, grisar ner eller beter sig illa, så vill vi göra vad vi kan för att man ska trivas här. Trots att dagarna är långa och det ofta är mycket jobb, så får vi kraft av allt det positiva som sker. Till dig som ägnar ditt dyrbara liv åt att bara vänta på våra misstag, blunda och njut av solen och av det så snabbt flyende livet.

En lat och ganska lugn tv-kväll efter en tung byråkrati och bokföringsdag var precis vad vi behövde. Längtar efter en hörnsoffa att mysa i. Nu får man färdas vida omkring, semaforera och idka självplockning av pussar om man ska få någon mänsklig kontakt med mannen i skinnbyxor där borta i fåtöljen. Om jag ähumkraxar menande så kanske han förstår vinken och ger mig en välbehövlig fotmassage på mina små nyskrubbade rosa. Det når han att göra utan större ansträngning. Bäst att se till att han inte tar Milda Culiness-flaskan istället för Ldb Aloe Vera.

Dagens hamburgare kunde ha gett oanade kullerbyttor för smaklökarnas räkning. Eventuellt kunde intermezzot ha mynnat ut i en hemma-magpumpning. Ja man får vara kreativ när man bor såhär i obygden. Det finns säkert sug/pump/slangar i förrådet som skulle kunna användas för att rensa både det ena och det andra avloppet. Nu till saken: Det var farligt för att inte säja extremt nära att middagen brynts i Ldb med aloe vera-smak.  Milda culinesse-flaskan stod alldeles intill och såg otroligt  lik ut. Men i sista hundradels sekunden hann jag avstyra smakexperimentet.  Puh! Med ens påmindes jag om dagen då jag tog fel på ögonmakeup-removern och acetonflaskan. Jag kan säja att det sved ordentligt i ögonen den dagen. Önskar er alla en mysig och god fredagskväll utan mystiska smaksensationer.

Alla råttor och möss  här kring huset får oss att fundera över olika typer av naturliga råttfångare som kan hjälpa ugglorna , räven och lekatten på traven. Jag röstar för en riktig gårdskatt och R scannat  Blocket efter en iller!!! Jag hoppas att han skämtar och kan inte förstå vad karln har emot katter. Dammar här av en några år gammal katt-blogg från Sörforstiden.

När yngste sonen vid 17 års ålder bevekande bad sin mor om en sista kattunge var det helt självklart att falla till föga. Det var ett sista barnsligt infall och just kissekattpunkten har alltid varit ryslig öm hos den överbeskyddande modern.

Sorgearbetet efter Tudor den förre blev kort och en aning tvehågset eftersom vi inte säkert visste om kissen var i katthimlen eller om han helt enkelt behagat ge sig ut på en något längre pilgrimsvandring.

Vi hade lokaliserat honom i Lokus under  rubriken upphittat och inom loppet av några vårveckor återbördat honom 3 gånger från en gård nästan 1 mil hemifrån, men till sist valde vi att tro att han förpassats till dom sälla jaktmarkerna av en bil, när åtskilliga kvällar av sökande och ropande i grannskapet inte givit resultat. Han var helt enkelt försvunnen för gott.

Tudor var en röd, social och inställsam rackare med mycket kraftig benstomme r/t all den myckna och feta fisk som matte fångat. Hans ankomst i familjen fick husses blodtryck och testosteronhalt att stiga i höjden och en långdragen kampanj för att vinna husses gunst drog igång direkt i bilen när vi hämtade hem Tudor som liten unge.

Varje kväll när husse tog sin traditionsenliga tupplur, bredde Tudor diskret ut sig och sympatisov på en centralt belägen utbuktning precis som för att markera sin makt. Tudor hade inte tillträde till vårt sovrum utan låg lydigt utanför sovrumsdörren och inväntade morgontoaletten då han alltid var rysligt pratsam och sällskapssjuk med oss alla. En riktigt trevlig prick var den kattkillen.

Den slutgiltiga emotionella kapitulationen för R var väldigt nära vid ett enda unikt tillfälle, och det hände sig vid den tiden när Tudor en dag satt som välkomstkommitte uppflugen på traktorsitsen i husses käraste klenod Grållen när vi kom hem från jobbet. Det var precis som om han kände på sig var husse hade sin ömma punkt nära hjärteroten - nämligen i traktorn.

Närmare än så kom vi tyvärr aldrig innan R mobiliserat hårdnackat emotionellt motstånd igen och nu vilar Tudor troligen i frid i motsats till sin Husse som strax fick en ny, vit liten älskvärd kattfröken att emotså.

Husse har alltid jobbat hårt för att ge sken av att vara en machoman med alla sina tänkbara tillhörande hårdingsattribut, men även solen har ju som bekant fläckar, så när R trodde att ingen såg eller hörde, så kunde jag höra honom småprata med katten i ett näst intill kärleksfullt men även lite smågement tonfall. "Kattskrälle" brukade han säja, tillgjort med en liten nasal knorr, och Lilla Gull visste inte riktigt vad hon skulle tro, om detta var ett gott eller dåligt tecken, och hon flackade oroligt med blicken.

I början av min och R:s relation - innan jag riktigt hade insett hur mycket han värnade om sin kaxiga framtoning, föreslog jag naivt att vi kunde ta katten i koppel och gå ner till Camp Gauto i stugbyn och kolla läget. Det skulle jag aldrig ha sagt. Han blev djupt indignerad och fnös mycket och länge tills jag förstod att det garanterat skulle ha havererat hans tuffa image för tid och evigheter.

Hur skulle det ha sett ut med en R i skinnbyxen och storstövlen med ett litet fruntimmer i bakhasorna och en liten motsträvig kattstackare i ett rep och till allmänt åtlöje?

Lilla Gull lyckades till sist skickligt nästla sig in i vårt sovgemak under kuppartade former och etablerade en självklar plats i mattes knäveck, där hon kurrade ljudligt och ofta. Husse "råkade" titt som tätt gymnastisera mot sina frekventa vadkramper - just i fotänden - och som av en händelse fösa ner Lilla Gull på golvet.

Detta sågs inte med blida ögon av mig som upprört hytte med pekfingret och predikade att man ska vara snäll med barn och djur och framför allt med små vita kissekatter och deras mattar.

Han föll aldrig riktigt till föga men vi fortsatte intensivt att jobba på med vår charmoffensiv Lilla Gull och jag ända tills min kattallergi gjorde att vi inte kunde behålla henne. Vissa katter tål jag bättre än andra, men jag kan sakna henne än idag. Jag minns min dotter Isabelles ordspråk som hon myntade när hon var i tioårsåldern: Det är bättre att borsta katten än att kasta bort den.

Några gånger per år for vi ut och "campade". Detta innebär att vi knökade in oss i den grå Volvo Duetten och styrde kosan till något av våra standardutflyktsmål. Orrträsket - en sjö mitt i den glesaste av glesbygder. Där mitt i skogen intill vägen öppnade sig en glänta där en fin iordningsställd rastplats fanns med en cementgrillring för eld och grillpinnar. Poängen med utflykterna var naturligtvis att grilla korv - eller "sot körven" som Pappa sa. Han brukade istället ställa den öppnade korvburken mitt i glöden och koka korven, vilket vi barn fnös indignerat åt.

Orrträskscampingen kombinerades ibland med att Morfars och Karl-Axels gjorde oss sällskap. Samvaro kring cementgrillringen, mammas goda smörgåsar och saft tillsammans med lite fiske efter aborre i sjön. Det var alltid trevligt. Ibland fick man en alldeles egen ljummen sockerdricka. Så gott! Visst var allting en smula godare innan kylbagarnas tid?

Rastplasten fick sitt namn efter att tryckfelsnisse faktiskt levererade en vägskylt med texten: Rastplast. Så här 30 år efter att skylten bytts ut lever namnet kvar. Nu står det även Vindelälven 200 m på skylten och är ett populärt utflyktsmål vid älven än i denna dag.
En sandravin ner till älven, chans till öring eller lax och vacker tallskog gör platsen toppenfin.

Ett annat nöje var att åka ut med Volvo-Duetten på en öde skogsväg på vårkvällarna. Alla satt knäpptysta medans pappa vevade ned rutan och började härma skogsfågel som orre och tjäder. Han var skicklig, och snart närmade sig fåglarna. Vi kunde till slut ha flera fåglar runt bilen och det gällde att sitta riktigt stilla för att inte skrämma dom. Jag kan fortfarande lätena och minns precis hur han ploppade med fingret mot insidan av kinden och schiuschi-ade, eller durt-ade med tungan mot framkanten av gommen. Han var väl förtrogen med skogen, skogsvägarna och med naturen som ju var hans dagliga arbetsplats.

På fettisdagen åkte skogshuggarfruarna ut till rastkojorna med semlor till sina gubbar. Det var också en alldeles speciell stämning doft och ett riktigt äventyr. Semla med varm mjölk i tallrik. Mmm

Stuvar in leveransen av nya rullar till Babs-maskinen. Många rullar blev det. 96 stycken närmare bestämt. Jag undrar hur vi har det om 96 rullar. Trivs vi fortfarande? Går affärerna bra så vi kan fortsätta? Är vi friska och levande? Har vi glädje och ork? Jag hoppas förstås att svaret är ja på samtliga av dessa frågor. Fram tills att vi vet svaren så är det bara två saker som gäller: Här och Nu.

Röjardags nu när det lugnat sig något på gästfronten. Bort med de varmaste vinterkläderna. Putsa ett och annat fönster, bära ut ett par ton verktyg och byggmateriel som blockerat privatlivet och samlat damm hela vintern. Det är bara att inse att det kommer att dröja innan det ser ut som jag vill att det ska göra här hemma. Det är alltid nånting viktigare än renovering som behöver fixas. Trist men sant. Det finns oändligt att göra. Tur att naturen är så fin och att vi trivs så bra här ändå.  Men det är roligt att röja och kommer säkert att bli fint även inne - så småningom:)

Vägen var kantad av tjäderhönor ikväll. Vi såg minst 10 inom ett par mil. R tror att tuppen fick ihop det tidigt eftersom vi bara såg panelhönor strosande och suktande längs asfaltkanten. Tidigare ikväll såg han minst lika många tuppar som hönor. Dessutom såg vi ripa, räv och en kamouflagefärgad harpalt som inte kom med på bild.

Mickel var ute på lämmelvickning, men var lite blyg och gömde sig i riset.

En ripkille spaterade obekymrat på vägkanten.

Mera tjäderhönor

Sandviken skymtar bakom krönet. Tjäderhönan syns till höger i bild.

R kom just hem och berättade att han sett mer än 40 tjädrar idag på sin resa Lulå t o r. Nu ska vi bege oss ut på en liten kvällsbiltur, precis som vi brukade göra under ljusa vårkvällar i min barndomsby. Kameran får följa med förstås.

Dags för kameraköp för min del: Inget för avancerat med en massa inställningar, men bra zoom. Inte för stort och klumpigt. Inte för litet och "picklut", inte för dyrt. Helt enkelt en bra skarp kamera med tydliga lättbegripliga funktioner för ett halvblint, halvgammalt och otekniskt fruntimmer.

Den ofrivillige fiskaren har underkastat sig och pimplar (om än aningen håglöst)  för husfridens skull. Det var verkligen inget fel på vädret denna vackra majdag.

Björntoppen på lite närmare håll än vanligt.

Naturen vaknar till liv. Fåglarna sjunger, vatten porlar, och en och annan förvirrad fluga diagonalar förbi i vårluften. Lämmlarna far kors och tvärs och det liksom känns att nu börjar det om, nu är naturen på G igen. Vi fick bevittna ett fantastiskt skådespel på vår måndagsutflykt - ett ripfrieri. En riptupp uppvaktade helt ogenerat sitt hjärtas dam och de kuttrade och hade sig. Vi lyckades fånga dem på bild, men den allra bästa bilden fick vi inte med oss hem. Det här bådar väl gott för den kommande ripsäsongen. Gott om lämmlar, så rovfåglarna har annat att kalasa på än nykläckta ripkycklingar, de där första sårbara dagarna när temperatur och förhållanden har så stark påverkan på ripkullarna.

Donar på här in i det sista med efterdyningarna av helgens jobb. Beställningarna ska göras innan jag kan slappna av. Det är inte utan att man är en smula spak efter några intensiva dagar. Jag längtar tills imorgon då vi ska åka ut på en riktigt fin lång och välbehövlig  fjälltur tillsammans. Bara R och jag, ett renskinn, en god matsäck och en burk med piggelina maggots. Kameran får följa med förstås. Det är sista dagen man får isfiska på de "ljusblå" sjöarna på fiskekartan så man vill ju passa på. Solen säjs ska skina på ond och god och det utlovas minusgrader inatt.  Robban och Rolle har varit ute och sladdat med båda sladdarna på omkringliggande leder. Det är ingen slump att vi fått beröm för skoterlederna detta år. Det ligger tid och möda bakom. Tack alla ni som hjälpt till. Ännu har jag den goda känslan av årets mysiga Valborgsfirande och värmen från alla uppmuntrande ord i mitt bröst. Vi är så glada.

Kära Sandvikare!

Vi somnade trötta men nöjda efter en lyckad Valborgskväll med magen full av korv och hjärtat fullt av värme. Allt gick bra. Vädrets makter hade välsignat oss med en underbar dag redan från morgon med sol. På förmiddagen kom våra fina vänner Beate och Jon med en fantastisk chokladtårta och kaffetår som vi mumsade på ute i solskenet. Full rusch i butiken under dagen, och mot kvällen lade sig vindarna och den ljusa vårkvällen fylldes av glada skratt från våra norska och svenska gäster medans elden steg mot skyn. R var kvällens konferencier och själv stod jag för vårtalet och lite sång och spel. Prisutdelning för dagens barnfisketävling gick av stapeln och trots det blygsamma antalet underhållare som anmält sig, så fylldes kvällen av olika trevliga inslag, musik av både stora och små och till och med dans på grusbädd i svag nedförslutning - en utmaning för både balans och ölsinne. Jag hoppas kunna bjuda på bilder och texter som  kan förmedla den härliga stämning som rådde och sammanfatta vår första Valborg i  Sandviken.Tack alla gäster för att ni bidrog med närvaro och värme, och ett särskilt tack till Tore för korven som räckte till alla!