. Kabblekan blommar - nu får man äntligen gå barfota!

Drar mig till minnes mina allra första skälvande försök att trotsa sjunkkraften i den svinkalla flottningsleden Vindelälven under försommarens vårflod.

Hittade härom dagen en gammal sångtext som jag skrev 1985. Den handlar om mitt Vindelgransele, min barndoms hemby och om mina "ställen". Om den där magiska strandsträckan, ett par hundra meter lång där jag kände varje sten, varje träd, varje fiske och varje bärställe. Där hade man sina gömställen sina skatter och de flesta minnen från barndomen utspelar sig där. Jag tror att många av oss - speciellt i sommar och semestertider, gärna återvänder till hembygden. Ibland  har tiden stått förunderligt stilla, och ibland har både naturen och människorna förändrats. Åkrar har växt igen, ängar blivit skogar och människor gått ur tiden. Vemod, nostalgi, igenkännande, återupprättelse, bokslut och ibland helt nya minnen som poppar fram.

I min vrå av världen står tiden still

och allting andas en ljuvlig harmoni

Men tystnaden skrämmer mig inte.

Här lever jag - i fullkomlighet,

och oron, oron når inte hit in.

Mitt hjärtas trädgård

där sällhetens frukter finns att plocka

- du är min plats på jorden.

Och aldrig någonsin, nej aldrig någonsin

kan någon ta dig ifrån mig.

Bron som går över vattnet....

min symbol för trygghet,

den slutar där regnbågen tar vid.

Där bortom finns världen,

dit jag en gång längtade,

som jag nu söker min tillflykt ifrån -

Tillbaka till mig själv.

När orons skuggor sprider mörker i mitt bröst

återvänder jag

Min kärlek till dig ska alltid leva

När dimman väl lättade så kom solen, värmen och den somriga känslan. Kanonväder och en dag som gjord för somriga rätter som ugnspannkaka och hemgjord blåbärskräm, en glass och lite småprat i skuggan. Sixten njuter av tillvaron och överväger att bli delsbo hos farmor. Vi gungar i hängfåtöljen, spelar harpa på snörena, tittar på älgar och flugor och småpussas lite mellan varven.

Här ligger dimman tung över nejden. Ett stilla duggregn har fuktat blommor och blader. På vädersajten utlovas det fint väder så det är väl bara att vänta och se när solen behagar uppenbara sig. Väntar med spänning på att få en fiskerapport av sonen som varit ute med flugspöet inatt. På skorstenen sitter Herr Knipa och rekar. Jag tror att det snart är dags för ungarna att hoppa ur holken. Det vill jag inte missa. Rödstjärtens ungar är redan ute.

Visst är ni rädda om er när ni ska ut i båten. Precis som Sixten i sin snygga väst.

En mysig utflykt på vår lediga dag med min son och hans familj. Ljuvligt väder, god mat och ingen mygg. Underbart.

I ögonvrån ser jag rödingstimmet passera förbi nere på sjön. Själv sitter jag fjättrad vid beställningen och väntar på att säljaren från Axfood ska ringa mig. Veckans vanliga rutin. Idag lyser solen från klarblå himmel, det är nästan vindstilla och jag hoppas vi kan göra en liten utflykt med D&B&S.  Det lär dröja alldeles för länge innan jag får träffa lillkillen igen. Några fina minnen och bilder blir bra att plocka fram när man börjar längta för mycket. Hoppas även att min ungdomsvän Ann  med bror o fam får en härlig fjälldag. Nog vore det väl rackarns om de inte skulle få sig lite fisk innan de återvänder söderut.

Efter en riktigt mysig kväll med gourmetmiddag i kåtan, trevligt sällskap och avslutningsvis en nattlig fisketur, gryr ännu en sommarmorgon här i vykortet. Filfrukost i glashuset. Sixtenmys och avskedskaffetår med vännerna M&S som återvände till vardagens förpliktelser. En bra början på dagen. Solsken svag vind och förberedelser för ungdomsvännen Ann som med bror och fam kommer ikväll för att stanna ett par dagar.  Det ska bli riktigt trevligt!

Farmors kille gör  heder åt anrättningen!

En härlig midsommardag rullar på. Varvar blomplantering med butikskunder, småprat med gäster och köksarbete. Just nu förbereds en mycket liten middag till en alldeles speciell liten person. Det vankas pressad mandelpotatis/morotsmos kokt röding och en smarrig smörklick. Till detta serveras givetvis plockbitar av mandelpotatis. En liten gourmet  - Herr Ögonfransson och hans föräldrar kan nu komma hem från dagens fjällvandring. Själva tänker vi äta lite senare, något mera påvert: Grillad renfilé och kycklingfile med klyftpotatis, Daniels mumsiga tsatziki och en fräsch sallad till. Med Björntoppen i solljus som fond bänkar vi oss och ämnar njuta av livet. Men först lite mera arbete!!

Midsommarkillen och hans M&P anlände lagom till midsommarlunchen i det gröna.

Jordgubbstårta förstås!!

Knytis och mumsig midsommarmat  i glada vänners lag

Livets efterrätt!

Mina killar!!

Husälgen verkade gilla dragspel och gitarr. Kom och lyssnade. Titta noga!

Två fina: Britta och Björntoppen

Årets midsommardrink

Helt oväntat fick vi kanonväder ikväll. En eftersläng av födelsedagfirande med vännerna M&S, ett par timmars fiske och nu nattmacka med R och 2 kokta öringar på tunnbröd. Livet är gott! Imorgon kommer Herr Ögonfransson Sixten och hans mamma Britta och pappa Daniel. Farmor längtar......

Avslutade en fin dag i den mysiga miljön på restaurang Vuogga med flankstek av älg, rostade grönsaker och rödvinssås. Till efterrätt hallon/rabarberflarn med vaniljglass, en skvätt päroncognac och kaffe.

Fick överraskningsbesök från ett par av våra trogna norska kunder Gosia och Asbjörn som kom med blommor. Vi fick någon att dela tårtan med och det kändes kul. Varma tankar, hälsningar, paket och brev värmer i hjärtat. Tack alla!

Det börjar visst mörkna redan idag säjs det, fast det tänker jag faktiskt förtränga - på min födelsedag och allt.  Fått många fina hälsningar från nära och kära men även från nästan obekanta. Det är extra roligt tycker jag! Ser fram emot kvällens restaurangbesök i Vuoggatjålme. Där vankas det flankstek av älg, och R bjuder  på födelsedagsmiddag. Mys!

Den här dagen inte bara ÄR, utan verkar även vara årets längsta, det är inget snack om den saken. Ack hur enkelt är inte livet när man är en vanlig anställd och bara behöver kvittera ut löningen, deklarera och lite sånt småkrafs. Aldrig i mina vildaste mardrömmar hade jag kunnat tro att det var så mycket stök bök och pappersexercis att vara egenföretagare. Och aldrig blir det klart. Det är ständigt någon hög som växer, ska sorteras in eller paras ihop med något annat papper.  Saken kompliceras ytterligare av att jag inte förstår varför olika saker ska göras och jag har svårt att tro att jag någonsin ska få en komplett förståelse för bokföringsjobb. Inser att jag hade fler svaga punkter än kompassen, motorvärmarklockan och momsen....Tur att det regnar. Jag skulle ha hatat denna syssla än mer om det varit grannvere. Avser att göra bort mitt dåliga humör ikväll. Imorgon blir det födelsedag HELA dagen. 29-årskalas IGEN!

Grå,grå,grå är även denna dag. Sjön stiger igen efter gårdagens och nattens regnande. Myggbebisarna växer till sig i sly och surhål. Kära sol vart är du?? Kom fram för vi längtar efter dig!

Undrar hur det blir med hjortronskörden i år. Tänk att det kan bli ett vackert guldgult bär av en vit oansenlig blomma vid myrkanten. Med lite flyt kanske man kan hålla skörbjuggen stången även detta nådens år.

Urholkad, spak, lite öm i kroppen och halvseg. Så känns det idag, dagen efter dagen D. Gråväder och jag tycker lite synd om våra gäster som säkerligen skulle vilja vara ute i solen. Idag blir inte många knop gjorda. Tar igen mig lite och samlar nya krafter för morgondagen

Hittade detta jaktrelaterade blogginlägg som visserligen har ett par år på nacken, men ändå känns aktuellt. Speciellt en dag som denna...

Hösten är visserligen inte här än på ett bra tag hoppas vi. Men tiden går så fort att det dröjer nog inte länge förrän  jägarna intar posteringarna i sina ihopsnickrade torn i väntan på älg eller björn. I år kanske jag är en av dem....

Man har sett gubbarna under sommarens förberedelser andfådda cykla omkring med små lönnfeta och övergödda
älghundar som plötsligt oförhappandes får komma ut och motionera efter ett halvårs skällande i rastgården.

Det inhandlas svindyra outfits, gröna och granna i allehanda prasselfria vattentäta och kamoflaugefärgade materiel, och ovanpå denna prakt tronar illorangea kepsar.

Familjernas surt inarbetade årspott av semesterdagar har fått stryka på foten för familjefaderns/moderns årliga lekstuga i skogen. Nåja jag ska inte vara sarkastisk - jag som själv är fiskebiten borde ha förståelse för detta nöje.

När man säjer nöje - möts man av stränga blickar.

NYTTA! heter det visst....

Frysboxen fylls förvisso i bästa fall, men om man räknar ut kilopriset i relation till förlorad arbetsinkomst/förlorad familjesemester, kostnad för kläder, licens, vapen, ammunition, transportmedel jaktkort och annat så ter det sig rätt billigt att kliva in på butiken och köpa sig sitt kött.

Det är dock inte helt otroligt att jag själv blivit inbiten jägare om jag hade följt pappa i skogen och i fotspåren, men hittills har jag nöjt mig med att få nyttja ett par hyfsade fiskespön och en chans att få doppa kroken i nåt närbeläget vattendrag. Nu blir det andra bullar av!

En sak som jag dock anser är VIKTIGT är att kunna uppvisa ett byte vid hemkomsten. Det rättfärdigar ju liksom att man ödslat tid på ett egoistiskt fritidsintresse - en slags muta till dem som väntat hemmavid.

Jag har svårt att förstå mig på de som fiskar - släpper tillbaka fisken och nöjda åker hem. Det är ju en del av själva triumfen, att kunna tillaga eller frysa in en fin fångst för att sedan äta och njuta. Man får helt enkelt roligt två gånger. Sedan kan naturligtvis god fiskevård innebära att man bara tar hem fisk för ett eller ett par mål mat, så man inte rovfiskar ut fina vatten.

Att fiska och sätta tillbaka fisken menar jag att man skulle kunna likställa vid älgjakt med paintball. Själva nöjet skulle då vara att vänta ut älgen, pricka den med en färgblaffa, få tillfredsställelsen att se träffbilden och sedan slippa hela böket med slakt och allt efterarbete.

Dock har jag svårt att tro att den optimala tillfredsställelsen när man gnager på sin helvegetarisk morot efteråt infinner sig. ( Oj...märkte ni att ordet helvegetarisk nästan lät som ett svärord....) Kött och fisk är gott gotti gottgott! Säj inget annat. Sedan får vi se hur det blir med jagandet.

Nu kan man så ändå titulera sig  jägare efter en lååång dag vid Grundträsk älgbana där jag kämpat hårt tillsammans med en massa andra blivande jägare. Grundprov kula, högviltsprov, hagelprov och jaktstig har hunnits med denna innehållsrika dag. Det känns så skönt att det är gjort och avklarat. Nu är det bara till att börja spana efter lämpliga "grönbyxen" så man smälter in i såväl naturen som i jägarkretsar. Dessvärre kanske man måste gardera sig och så småningom även ta björnprovet. Det har nämligen siktas björnar alldeles i faggorna här både väst och österut.  För tillfället nöjer jag mig dock med detta och känner mig både stolt och glad.

Lite hurven och stel i kroppen efter några timmar sittandes i en hård båt. Långedrag funkade sisåsdär. Två fiskar fick jag upp och såg flera stora som inte var särskilt intresserade. En norsk kille kom förbi och visade vad han hade i bakluckan. 3 stora öringar. Den största var på över 2 kg. Två killar som varit på fjället och fiskat sedan igår kom in och rapporterade att de fått 5 fiskar. Ingen under kilot, och den största var på 2kg. Man blir otroligt sugen!!! Dessutom har man skådat en stor björn idag upp vid gränsen. Naturen har mycket att bjuda på. Nu är det bäst att sova ordentligt för imorgon är det skjutprovsdax. Hujedamej.

Besök hos närmaste grannen i Norge ikväll. En kaffetår och lite småprat hanns med hos R.s släkting Stig och hans Gerd. Kvällsfisketur på det i båten på sjön. Ännu en fin röding i grytan och en ljuvlig kvällsmacka till oss lyckostar. Nu blir dte gonatten om vi ska orka med morgondagens jobb. Gratis kaffe i kåtan till alla våra kunder imorgon!

I denna ljuva sommartid gläder jag mig åt ännu mer rabarber som snälla Eva Norberg kom med idag. En kasse fina rabarberstjälkar och dessutom en rabarberplanta, så nu blir det att snabbt få den i jorden. Eva och hennes man som står med sin husvagn efter Vuoggavägen hade mycket kunskap från dessa trakter och  även många minnen från Sandvikens Fjällgård där hon spenderat mycket tid förr i världen. Nya fiskartips, smultronställen och trevligt småprat över kaffetåren gjorde den här fredagen extra trevlig. Nu svalnar min häxbrygd, söt citron/rabarbersaft, som ska frysas in för att användas som sorbet i midsommardrinken. Oprövat men jag fick en ide och tänker testa den. R är väl en lämplig testpilot att prova nya saker på;) åtminstone midsommardrinkar!

Rödstjärt identifierad! Som jag har funderat vad det är för fågel som bor i holken på ladugårdsgaveln. Nu satt han stilla tillräckligt länge för att jag skulle kunna få ta mig en ordentlig titt på honom. Rödstjärt blir dagens pippi. Det är riktigt kul det här med fåglar.

Fick i min mailbox idag en hälsning från en trogen bloggläsare. Den här dikten av Harry Martinsson hade jag aldrig läst förut , men den träffade mig rakt i hjärtat och jag blev mycket rörd när jag läste den. Den skildrar verkligen juninatten. Tack snälla Kerstin Lundström för att du delar med dig.

Juninatten
Nu går solen knappast ner,
bländar bara av sitt sken.
Skymningsbård blir gryningstimme
varken tidig eller sen.
 
Insjön håller kvällens ljus
glidande på vattenspegeln
eller vacklande på vågor
som långt innan de ha mörknat
spegla morgonsolens lågor.
 
Juninatt blir aldrig av,
liknar mest en daggig dag.
Slöjlikt lyfter sig dess skymning
och bärs bort på ljusa hav.

Nu har jag lagt rabarberblad på tre sandhögar och ovanpå detta betonggröt.  Kul att gegga och spännande att invänta resultatet. Här blåser det kalla nordanvindar  så vid kvällens grillning blir det till att placera sig i lä. Eftermiddagens invigningslur i våra nya solstolar gick alldeles utmärkt..... åtminstone för R som somnade innan han nått maxläget bakåt. Ny är man nyskypad med barn barnbarn och syster, och har spelat några sommarpsalmer på tramporgeln. Då känns livet bra! Gokväll gott folk!

Dagens lunch i gammal hederlig skogsplanterarstil: Kall rabarbersoppa och tunnpannkakor - eller som vi sa i min hemby Vindelgransele - plätten. Vi njöt både syn och hörbart här och sände förstås en tacksamhetens tanke till GunInger Wallström som skänkt oss en famn rabarber. Nu finns det till ett par pajer och en soppa till. Dessutom är morgondagens utomhusfika kirrat. Då blir det rester från dagens lunch.

Jag minns lite nostalgiskt min ungdoms sommarjobb - skogsplantering. Vi var ofta ett gäng glada brudar i varierande ålder och aldrig har väl en matsäck smakat så bra som efter ett långt svettigt förmiddagspass. Efter njutning kommer gjutning. Laddar för att försöka mig på att gjuta betongrabarberblad ikväll. Alla våra småfåglar behöver nog ett fint poolområde.

Ett brev betyder så mycket - för en far och en mor....Kommer ni ihåg den gamla dängan? Vem skriver brev för hand idag? Inte många. Själv skriver jag kanske ett par tre brev per år, men ganska många kort. I min krets finns några entusiaster kvar. Det är min gamla mor som då och då förgyller min dag med ett handskrivet brev, samt ett par av mina systrar och då i synnerhet Ann-Mari  - min äldsta storasyster som i alla tider har varit en trägen brevskrivare. Igår fick jag ännu ett av hennes karaktäristiska brev - skrivna på det som finns till hands. Hon använder baksidor, remsor och delar av papper, klistrar vackra klipp, en blomma eller en fin text från en tidning och  alltihop kryddat med hennes speciella vackra handstil. Hon var före sin tid och var bland de första med den fluga som vi kallar för scrapbooking. Breven från henne innehåller alltid, kärlek och värme och ingen kan som hon komma ihåg alla "dagar". Tillsammans med brevet låg ett vackert gammalt kort som hennes dotter Miriam skrev till mig för ca 30 år sedan. Post kommer visst alltid fram - om än på förunderliga vägar: Tack Miriam för det fina somriga kortet som du skrev som liten flicka till din moster. Jag tänker göra precis som det står på kortet:

I denna ljuva sommartid
gå ut, min själ, och gläd dig vid
den store Gudens gåvor.
Se, hur i prydning jorden står,
Se, hur för dig och mig hon får
Så underbara håvor.

Av rika löv är grenen full,
Och jorden täckt sin svarta mull
Med sköna gröna kläder.
De fagra blommors myckenhet
Med större prakt och härlighet
än Salomos dig gläder.

Pappa Alvar Hedman och Oskar Borgström ränner den svåra Djupselforsen

Så här i försommartider så minns jag flottningen i Vindelälven och den mystik som omgav dessa intensiva dagar i min minnesbild från barndomen i Vindelgransele. Min pappa kunde ränna den svåra Djupselforsen i en liten likstammig forsbåt! Som barn  var jag omåttligt stolt över detta. Idag är jag fortfarande stolt och väldigt imponerad. Ni som har sett utställningen på Vindelns hotell har kanske lagt märke till en stor svartvit förstoring av två män och en båt i en fors. Där har ni honom, min stora lilla pappa Alvar Hedman, tillsammans med en annan Vindelgranselbo, Oskar Borgström.

Pappa var kort i rocken. Ett litet kompakt muskelpaket som inte riktigt nådde upp till fri sikt i vindrutan på den grå Volvo Duetten. Han såg världen genom glipan i ratten, och fick hela tiden sitta och tänja på sig, vilket kunde se en aning komiskt ut. Det fick ibland barnen som han hämtade upp på rutten till söndagsskolan att fnissa lite. Men han var stark, arbetsvillig, humoristisk, och hyfsat "tjurut", alltså enträgen och envis. Man kan ana vart de generna kommer ifrån i somligt. När han inte var skogsarbetare eller bonde med hemmansägarens alla vedermödor, deltog han i flottningen, i bygdens vackra vilda livsnerv - Vindelälven. Detta slingrande blå band som ger bygden sin karaktär och skönhet, ger liv, fiske, frilufts och skoterliv.

Det var en speciell stämning runt flottningen. Liksom en otålig väntan i luften när de började närma sig - flottarna. Mina äldre systrars ögon fick en speciell lyster, och nog var deras kinder lite extra rosiga under tiden som älvdalen fylldes av dessa unga män. Gammal som ung passade på att göra utflykter till rastplatserna längs älven, dessa svala försommarkvällar medan sälgen savade och man ännu kunde göra visselpipor av kvistarna. Längs vägrenarna stod de parkerade med sina Volvo amazoner, Pv:ar, gammsaabar och opel kadetter. De allra första gökropen kunde höras, där man stod i spänd förväntan tillsammans med övriga åskådare och spanade uppströms för att få den första skymten av skådespelet, lyssnande efter ljudet, slamret, ropen, båtmotorerna och timrets dunsande.

Jag kan än idag förnimma doften från eldstäderna. Lukten av fura, kåda och bark från det våta färska timret. Tjärvedens karakteristiska doft och de blå rökslingorna som alltid sökte sig åt mitt håll. Över nejden vilade en air av testosteron, när flottarna - dessa seniga starka män passerade. De var djärva, hoppande på stockarna med sina långa båtshakar. Luften är fylld av hetsiga rop, man häpnar över deras snabba manövrar för att undvika bråtar och så den riskabla forsränningen förstås. Allt sammantaget skapade en återhållen spänning i luften. Nuet vibrerade i denna fascinerande hantering. Hela älvens yta var täckt av timmer som liksom tycktes levai ett myller av vackra starka stockar. Den vackra furun som växt sig lång rak och värdefull i inlandets skogar, och någonstans mitt i allt detta fanns Pappa, och någon gång ibland kunde man urskilja just hans silhuett i en avlägsen båt.

Ett naivt, lite sentimentalt och flyktigt hopp om romantik, eller i brist på detta - ett hastigt ögonkast från någon dessa ynglingar - stämningen smittade av sig från mina äldre systrar till mitt lilla småflickshjärta. Å andra sidan vurmade jag visst för lite äldre män redan då, eftersom jag redan vid 4 års ålder var kär i slaktaren,Göte Lif . Jag sa: Han är sä snygg när han skär te fläske!!

På några timmar var allting över. Flottarna drog förbi, endast "sladden" återstod. Vattenytan speglades mörk blank och tom. Slingor av ljusblå rök från de falnande eldarna skingrades. Timmerkusarna putsade sina horn i barkhögarna. Man plockade ihop sin fikakorg, plåtburkarna med Nattkorv och Slotts senap, sina essenssaftflaskor och ursköljda skogskaffepannor och återvände sakta hemåt. Endast gökens vemodiga rop intensifierades i den ljuva lite fuktiga juninatten. Längtans ljuva tid. Så minns jag flottningen.

Årets första sommaröring hoopade just ned i  grytan för att bli nattmacka åt oss. Jag hade en till på kroken men den kämpade sig till en väl förtjänad frihet. Känslan av ett hugg är alltid njutbar, men alldeles extra när det är säsongens första. Att greppa spöet gå ner 5 minuter och få en fin fisk. Det är lyx!

Märker att jag till varje pris försöker förhala det trista pappersjobbet. Längtar ut!

Statistik. Borde klassas som svärord enligt min ringa mening. Ska enligt lag åter igen sitta och gå igenom bokningar bakåt i tiden, notera nationalitet, antal personer och antal nätter i en för mig fullständigt meningslös redovisning som tar en massa dyrbar tid från det korta och alltför snabbt flyende livet. Turligt nog går det vita gäss på sjön idag så det är ändå inte aktuellt med någon fisketur.  I fågelbordet samsas sädesärlor, talgoxar, bofinkar och en ny färgglad liten rackare. De, såväl som ryssarna  som nyss åkte,  gillar det goda bake-off-brödet. Svalorna och flugsnapparna håller sig dock till levande föda.

Gissar på bergfink....Har jag rätt eller fel?

Inför den stundande uppskjutningen för att få jägarexamen hade vi idag ett träningspass med elddonet på hemmaplan. Tiotaggaren himself var magister. En banankartong på 40 m avstånd med ett tejpat svart kryss blev mitt första villebråd, men först skulle jag förstås lära mig att hålla bössan rätt, att sikta, ladda, att säkra/osäkra och så lite skjutställningspraktik förstås. Bössan var för lång för mig men trots detta lyckades jag riktigt bra med snygg träffbild och fick beröm av R. 

En kamikazesork passerade djärvt och skyndsamt  i skottgluggen och klarade livhanken med blotta förskräckelsen mellan två laddningar. Det var nära att den blivit mitt första nedlagda byte. Dessvärre hade jag då känt mig nödsakad att låta stoppa upp den och hänga trofen på hedersplats. En något oortodox trofe kan tyckas men ändock en trofé. Mer träning kommer definitivt att behövas. Man vill ju inte behöva skämmes när det väl bär till....

Idag +7. Åter till det normala. I ärlighetens namn kändes + 30  lite för varmt för att vara sant (uthärdligt)  +7 är dock i kallaste laget, speciellt som det blåser och regnet hänger i luften. Idag blir det inomhusjobb. Gammkroppen känner av väderleken ibland.

Härmed har vår första tältare infunnit sig. Cykelsemestern påbörjades i Tyskland 1/5 och målet är Lofoten. Det är bara att lyfta på hatten för sådana hurtiga typer. Jag önskar honom lite värme och är inte avis på tanken att krypa in i ett kallt tält.

Idag var det min tur att ha sovmorgon ända till kl 10.00. Det sker sisåsdär en gång i kvartalet av den enkla anledningen att jag är så morgonpigg. Men idag när det är svalare väder, fönstret öppet och alldeles tyst förutom de underbara småfågelkvittret, när kudden är lagom tunn, kall och täcket fjädelätt och svalt, då är det underbart. Inte en mygg i sikte än så länge. Utsövd, låång kaffefrukost och några strökunder senare är det dags att ta på sig arbetsmundering för utejobb. Minnet av nattens trolska magiska fisketur under midnattssol på spegelblank sjö ligger som en näringsrik och skyddande hinna över ande och själ. Idag ska jag kratta, göra fint ute och fortsätta sökningen efter den förlorade cykelpumpen. Längtar efter att få cykla iväg längs Silvervägen.

Kvällens fisketur på spegelblank sjö slutade visserligen utan fisk, men jag såg vackra rödingar simma kring båten. Midnattssolen är så vacker att den tar andan ur mig.

För andra gången på 2 veckor får jag mystiska mail som försöker lura en att uppge  koder och sådant som gör att man luras på pengar. Idag utger någon sig för att vara Telia och förra gången var det Swedbank. Om det inte vore ett så allvarligt brott att försöka lura oskyldiga människor så skulle jag skratta mig fördärvad. Läs svenskan och formuleringarna!!

Hej,

Detta mail har skickats för att informera er om att vi inte kan behandla din inbetalning faktura nyligen.

Detta kan vara en av al eller något av följande skäl:

1. En nyligen genomförd ändring av din personliga information. (Till exempel: faktureringsadress, telefon)

2. Skickar in rätt information under processen med att betala räkningar.

3. En oförmåga att korrekt kontrollera ditt alternativ val av betalningssätt på grund av ett internt fel i vår.

På grund av detta, att se till att din tjänst s n inte avbryts, inbjuder vi dig att bekräfta och Uppdatera din faktureringsinformation idag:


>>>Klicka här<<<

Tack för ditt förtroende,
Din kund tjänsten Telia

© 2011 TELIA. Alla rättigheter reserverade.

Gouletis idag. Isen håller på att släppa från land.

Vi fångade en mini-lycka på livets fartfyllda stråt i morse. Jag hävdar att när det handlar om lycka , så är det självplockning som gäller. Fånga tillfället och stunden i flykten och tro sig om att njuta. Lycka mäts i väldigt korta och intensiva tidsenheter. Det är sällan man "drabbas" av stora sjok lycka som likt ett uthålligt lågtryck parkerar ovanför huvudet. Ibland upptäcker man inte förräns efteråt att lyckan lämnat ett skimrande avtryck i  hjärtats gästbok. Ofta dyker den upp oväntat och har en tendens att vara skygg och svårfångad under semestrar och julhelger då man nästan förväntar sig att den ska infinna sig.

Grabbade frukostmackorna och kaffetermosen, slängde oss i bilen och brände iväg järnet uppför Silvervägen över till norska sidan och satte upp anslaget om gratis kaffe i tältkåtan till alla dagens kunder  kl 10-19. Utmanade höjdskräcken och jinglade kallsvettig över en strid fors på en ranglig hängbro där vi satte oss på första bästa sten och intog dagens första frukost. Förbi vandrade två hurtiga norrmän med ryggsäck på väg ut på tur i det vackra vädret.  Tillbaka till dagens business och möta första kundströmmen. Vädret är sagolikt vackert. Humöret är på topp, vattenståndet sjunker och rödingen vakar. Strax  rymmer jag en timme och prövar fiskelyckan från båt.

Kallsvettig utmanade jag min höjdskräck och tog mig över denna hängbro

Vårt vackra grannland Norge

Bridge over troubled water

Nu har vi snart jobbat klart för idag. Vi håller på att göra i ordning på framsidan så det ska se lite trevligare ut. Putsar fönsten i glashuset och ska mysa till det där  lite imorgon så vi kan sitta där och inta en eller annan måltid. Här uppe i hörnet äter vi "ute" varje dag. R har rivit upp gräset vid bron bort mot servicehuset med hjälp av minigrävaren och Lillvännen. Där ska det istället läggas grått grus och fina krukor med nyplanterade sommarblommor. Min röda jättestora hängmatta får även plats diagonalt. Där ska jag ligga och gona mig i lä och morgonsol. R som är så snäll och uppfyller mina grusnycker kan också rymmas...om vi har en ovanligt vigulant dag och är riktigt goda vänner.

Nej nu ska här bjudas på en iskall gin o tonic och därefter blir det till att grilla lite fådd hälleflundra. I all enkelhet;)

Just vinkat farväl till hälsovårdsinspektören som tagit sig en titt på vår butik. Vi fick OK och tummen upp. Skönt att veta att man gör rätt!! Nu blir det omelett i det gröna och därefter sommarblomsplantering. R kom hem med rätt sorter. Duktig kille!!

Det blev margeuriter, blå och vit hänglobelia, blå petunia och gula tagetes. Svenskt så det förslår. Det behövs häruppe i gränstrakterna så man inte glömmer sitt ursprung. Dessutom några jordgubbsplantor, få se om det myckna ljuset och lite lä kan skrämma fram några fina gubbar denna sommar.

Underbara färger kl 02.55 en försommarmorgon när man inte kan sova

Gårkvällens mäktiga oväder är idag som bortblåst och solen strålar från en klarblå himmel på spegelblank sjö. Det är gudomligt vackert. Men det var även mäktigt att känna sin litenhet inför åskans tordön och kraft. Mäktiga skådespel på himlen som vittnar om naturens storhet.

En bra dag är till ända. Första riktiga sommarkänslan kom vid middagstid när vi grillade gott. Den med något ekivok humor kan nog lätt tänka sig en lämplig pratbubbla ovanför R ;)

Visst försöker sig Donna på ett litet smile inför fotografen, sin sista kväll här i Sandviken innan hon åker hem till Luleå där matte och husse möter upp. De har säkert längtat efter sin kelgris som skött sig utomordentligt bra och som verkar stortrivas i Sandviken.

En fin somrig blombukett anlände oväntat med bussen, och en varm känsla spred sig när vi öppnade den och läste det fina kortet.  Den står nu på hedersplats och doftar sommar! Tack även till er för en fin säsong Inge, Karin, Per och Gunilla. Vi hoppas att det inte dröjer ända tills hösten innan vi ses!

Björntoppar,Björntoppar och åter Björntoppar. Sorry om jag tråkar ut er med oändliga variationer på mitt favoritmotiv. Den är ju så vacker och majestätisk.

24 grader i skuggan. Spegelblank sjö denna underbara första sommardag. Vi fick den här fina bilden tagen av Tina o Frans som flög här över idag. De måtte ha en gudomlig utsikt från helikoptern. Jag tycker egentligen att fjällen är som vackrast medans det ännu ligger snö på dem. Nu väntar köttet, halluomiosten och grönsakerna på att grillen ska bli lagom varm. Här ska njutas.

Vid morgonens promenad hamnade jag i årets första myggsvärm. Nu blir det till att söka fram myggattiraljerna, beställa hem myggmedel till butiken och förhoppningsvis börjar rödingarna vaka!

Regnet det bara öser ned, det är grått molnen hänger låga och dimman kryper inomhus. Lågtrycket lägger sig som ett lock över tanke och handling. Sjön stiger högre än vi hittills sett.  R är nere och drar upp båtarna en sista gång för kvällen. Regnet och värmen gör att det grönskar från timme till timme här. Nu är det nog bara en tidsfråga innan myggen kommer!

Nu får dom skärpa sig....Ja rödingarna alltså. Spegelblank sjö, visserligen högvatten men ändå börjar ett och annat flygfä att synas i luften.  En båttur med långedrag gav noll och intet. Jag börjar längta efter att få känna på en fisk igen.

Ära ljus och strålande. Det är betydelsen av namnet på dagens namnsdagsbarn Robert. Det tycker jag passar bra - nästan jämt!

Vi är lite sega ikväll, både till kroppar och själar. Avstyr kvällens arbetspass ute och hamnar i tv-soffan för första gången på veckor. Det kanske kommer lite efter denna hektiska vår. En liten nationaldagsbakelse var har vi unnat oss. Robban Donna och jag.

Den magiska känslan från nattens kanottur i det trolska ljuset sitter kvar i kroppen. Spegelblankt är min melodi....

Grattis till oss alla och till vårt vackra land  såhär på nationaldagen. Min hyllning blir en bildkavalkad just tagen vid senkvällens kanottur längs älven. Midnattssolen glöder med Björntoppen som fond. Fåglarna jublar och älgarna samlas på myren. Det känns fantastiskt, men också som en stund fylld av evighet, där vi får vara med på ett litet hörn i det stora.

Du gamla du fria Du fjällhöga nord. Du tysta du glädjerika sköna. Jag älskar dig vänaste land uppå jord. Din sol din himmel dina ängder gröna.

Första älgen i år gästar saltstenen

Kan man få lite analyshjälp. Vilken sorts gås är det vi har som simmar här i viken?

Nyss stannade ett par norska tjejer med en snygg jämte/husky-korsning. Donna blev överlycklig och det blev ett busande hoppande och pussande innan de åkte vidare mot Norge igen, men lovade maila en bild på de två snyggingarna tillsammans.

Min efterlysning har gett resultat. Frågade om nåhon hade texten till "Härlig är kvällen" Fick idag mail från Britta Norlin som delade med sig ifrån "DE UNGAS SÅNGER" andra upplagan som är tryckt 1943. Tack till Britta! Nu ska jag provspela den:)

Men Donna!! Ser du inte älgen!!

Ja!! Där är den ju!

Kolla husse o matte Sven o Marietta, vad nära jag vågar gå!!

Grattis till "vår "lilla kenyanska tjej Solbritt på namnsdagen<3 Grattis även till svenska Solbritt Holmbom i Muskus som tillsammans med sin Kjell gör ett jättebra jobb för att hjälpa människor som har det svårt.  Bland annat hjälper de Solbritts familj i ett slumområde i Kenya.Vi hoppas kunna samla in ännu mer pantburkar i sommar. Tack till alla Sandvikare men även i Polcirkeln och husvagnscampen efter Vuogga-vägen som hjälpt till. Hittills så har över 1000 kr skickats och vi har fler säckar att panta.

I morse påbörjades vårt hundvaktsuppdrag. I veckan ska jämthunden Donna vara på semester i Sandviken medans husse och matte reser bort. Hennes bruna hundögon säjer allt om hennes känslor och jag tror att både R och jag  kommer att vara riktigt betuttade innan veckan är över. Nu ligger hon och sussar så gott i glasverandan. Snart ska vi gå en råttjaktspromenad.

Hälsar varmt välkomna till vännerna Sven, Marietta och vovven Donna som är på ingående från Luleå. Tack vare dem kunde vi lämna Sandviken några dagar och åka på barndop i Stockholm. Vi är så tacksamma. Strax äter vi middag i kåtan till eldens sprakande och hoppas att vi får sällskap under kvällen av fler trevliga Sandvikare som är på plats. Till veckan ska vi vara hundvakter åt jämten Donna. Det blir spännande att provkänna på hur det är att ha hund. Donna är Sandvikens lilla kelgris, och snällare och klokare hund får man leta efter. önskar er alla en riktigt trevlig helg!

På stolpen sitter en proffessionell myggjagare och väntar på bättre tider. Han saknar myggen och i brist på annat petar han lite håglöst på gårdagens bröd i fågelbordet. Vi människor längtar inte direkt efter myggen och ser flugsnapparen som en mycket mysigare lösning än en gasoldriven myggjagare. Flygfän i allmänhet välkomnas. Det blir genast lite mer rödingvak på sjön om vi får lite sol och värme.

Dags för en kvällstur med bilen igen. Kamera och kikare med förstås. Hoppas att få se några fina djur. Igårkväll  såg vi 9 älgar. Jag börjar känna igen dem på utseendet nu. Och just nu kommer solen fram!! Härligt!

Två killar på samma gång. Farmor och mormor på samma gång. Saknar mina fina småpojkar och deras föräldrar, men har fullt med  fina minnen i hjärtat.

Jag blir aldrig trött på detta föränderliga motiv.

Kanske en älg som tvättat sig och blivit vit och ren???

Mella barken å ven - ett uttryck som Robert lärt mig - som betyder ungefär att man är "il dill" ( illa till) och måste tränga sig fram.

Bilden från mäklarannonsen. Den som jag blev kär i:)

Sjön ligger spegelblank och vår nyinköpta kanot ligger och väntar nere vid sjön. Ikväll blir det bestämt till att utmana relationen igen. Två viljestarka personer, varav en mer muskelstark än den andra beger sig ut på böljan den gröna. Det kan gå nästan hur som helst. Kameran får definitivt följa med!