Morgonrodnad

 Kylan känns genom märg och ben. Den tränger in genom husväggar och underhud. Vi muttrar lite missnöjt över yr.no och dess felaktiga temperaturprognos för den här dagen. 19 grader fel!! -28,9 visade den digitala termometern, och fick mig att krypa ned för en extra snoozning när väckarklockan ringde.

Ute är det bedövande vackert. Kylan liksom syns i luften. Fjällen skimrar i ljusrosa, ljusblått och svagt lila. Solen syns förstås inte än men lyckas ändå på något förunderligt vis tänja några av sina mest gyllene strålar och pensla ett gnistrande stråk längst upp på fjällkammen. Röken stiger spikrakt upp ur skorstenen, och R ryker av frusen kondens efter sitt första svettiga morgonpass med snöspaden och vedbärningen.

Kaffetår och risgrynsgröt vilar skönt på kistbottnen denna trettondag. Julsakerna har uppsamlingsheat på köksbänkens perrong inför vidare resa in i silkespapper och lådor. De ser faktiskt lite vilsna, bortkomna och bleka ut där de står i små omaka grupperingar. De som nyss var färgstarka, självklara och spred julstämning överallt. Julstämningen är plötsligt som bortblåst även om adventsstakarna får dispens att stå en vecka till. Det blir för traumatiskt annars – att skiljas från allt på en gång.

Tankarna går till nära och kära och någonstans poppar en svag minnesbubbla upp relaterat till trettondagshelgen. I en av storasyster Ellens Lotta-böcker erinrar jag mig en tretttondagsfest som jag genom fantasins läslinser målade upp till något alldeles fantastiskt. Kanske dags att läsa Lotta-böckerna igen…… Nej förresten…. Gamla skira drömmar och fantasier ska man inte spräcka och förminska genom att ta fram och läsa genom medelålderns ärrade och luttrade  glasögon. De ska nog förvaras och försiktigt sättas på piedestal i dagdrömarnas tittskåp och i fantasins luftslott – att betraktas på tids avstånd. Tänk om man för en sekund kunde återskapa förmågan att fantisera igen, som när man var ett litet barn.

Önskar er alla en fin trettonhelg!