The end is near

Avslutade just helgens jobb med att klicka iväg veckans beställning. Min älskade men stundom illaluktande vovve har hållit mig sällskap, ihoprullad som en stor kanelbulle på stolen bredvid mig, med rumpan strategiskt placerad strax  under min  näsa. Den hunden är älskad så det räcker, med eller utan odör. Jag får nog skylla mig själv som serverade honom resterna efter dagens "Ripa Black & White" som bjöds till lunch. Vi "tjyvåt" även en tidig semla som omedelbart skickar små vårsignaler till/från hjärnbarken.

En fin och ganska kall helg är till ända. Vi har haft fint besök av Åsa Åberg med sällskap, hon är en kär arbetskamrat och vän från min tid i äldreomsorgen i Umeå. Turligt nog fick vi se solen och därmed visa Sandviken från sin fina sida. Lyxigt att få "gå bort" på lördagsmiddag till dem i stuga 10 efter avslutat arbete. Mycket gott och trevligt!  I skafferiet står nu både svart trumpetsvamp och torkade  trattisar  som Åsa plockat. Hon är en hängiven svampmänniska och det värmer i själ och hjärta att få en så fin present, när man vet att varenda svamp är sökt, plockad, rensad och torkad med kärlek. Fick även en röd superläcker och stadig kasse av återvunna ihopsydda gevaliapaket. Tänk vilka kreativa människor det finns! Välkommen tillbaka hit till vykortet säjer vi!

R är på benen, men bara "justsäpass". Snabbandad, svullen om magen,ont i ryggslutet och blek om nosen. är han. Täta vätskekontroller och regelbunden förmedicinering av Alvedon/Ipren för att hålla frossattackerna i schack är numera standard. Visst går det åt rätt håll, men nog är jag  ändå lite bekymrad för min tappra krigare