Utsiktslöst……

Av , , 2 kommentarer 48

Det killar i magen vid tanken på att det är sista kvällen vi är "utsiktslösa". I morgon kommer glaspartierna och själen småkvittrar och jublar lite vid blotta tanken på att snart få se panoramat av min älskade fjällsjö, fjället och himlen. Med eftersmaken av en trevlig kväll med mat och dryck i goda vänners sällskap avrundar vi en hård arbetsdag. Det känns fantastiskt att nästan vara frisk igen. Krafterna är fortfarande lite "light" men det går verkligen i rätt riktning. Bilder kommer imorgon – lita på det:)

Vi har vår i luften – var har ni er?

Av , , Bli först att kommentera 62

Nästan lite vår i luften denna sista februaridag. Robert har börjat skotta upp säsongsplatser i Merkenäs och jag har en massa stugstädning på agendan. Snickarna knogar på och sakta men säkert  tar utbyggnaden form. Jag längtar tills dagen då vi kan sitta och jobba, äta eller softa och njuta – titta ut över sjön från vårt nya fina  kombinerade vardags/uterum/matrum. På östra sidan kan vi sitta på altanen och dricka vårt morgonkaffe helt skyddad från blåst och se rödingstimmen dra fram.

En underbar dag

Av , , 2 kommentarer 58

Tittar längtansfullt efter alla skoterekipage som far uppför fjällsidan. Idag är det en sådan där härlig dag när man skulle vilja vara ledig, kunna dra iväg på fjälläventyr och njuta av det gnistrande vackra, men helgerna innebär ju alltid intensivt arbete. Vi insåg idag att vi ännu inte hunnit vara ute på ett enda fjälläventyr denna  vinter förutom en kortis på nyår. Jag har själv varit 3-4 korta stunder här ute på grundet, och R har sladdat skoterleder innan han blev sjuk, men det är allt. Jag vågar själv inte bege mig ut  så långt med risk att köra fast eller vilse. Nu börjar min längtan bli stark. Jag hoppas att det finns lite sol kvar tills på måndag, då MÅSTE jag helt enkelt få lite luft, frihet och ledighet annars blir jag tokig.

Bokstavskombinationsdax

Av , , 2 kommentarer 52

Det blev till sist nästan slut på kombinationer av bokstäver ord och tankar efter de senaste veckorna krassligheter. Eller så upptogs alla hålrum, bihålor ventriklar och hjärnkontor av snor, saltvatten och ogynnsamma temperaturer och idel tomhet. Hoppas att lusten återkommer, jag saknar känslan av att det alltid står tankar, spiritualiteter och storswammel i kö för att poppa ut genom fingertopparna. Snart blir det älgfile potatisgratäng och lite fredagsstämning. Vi firar liv hälsa och framskridandet i bygget samt att Leo klarat livhanken efter senaste vådliga äventyret där han stack över vägen ihop med sitt hjärtas dam. Nu ligger han och suckar på mattkanten och följer mig med sin vackra blick, olycklig över sin begränsade frihet. Önskar er alla en fin helg.

I den förlorade mansröstens boning

Av , , 8 kommentarer 79

I den förlorade mansröstens boning klingar frånvaron av samtal påtagligt tydlig, men ändå ganska vilsam. 

 

Ibland behövs inga ord.

 

I stearinljusets sken tycker jag faktiskt att Mr R antagit en offwhite färgton från de senaste veckornas gråbleka,

 

och för ett kort ögonblick blixtrade hans ganska matta ögon till mot mina – stålblå omringade av glada kråksparkar- precis som när livet går lätt och okomplicerat.

 

Ett ljummet och kolsyrat litet glädjeämne sprider sig kvicksilversnabbt i mitt skrala blodomlopp och når mitt öra. Jag hör en liten röst som viskar: Det finns hopp!

 

 

Grenbältesdax?

Av , , 14 kommentarer 54

Börjar nästan tro att det är dax för mig att bli grenbältesbärare – just för att förhindra ytterligare incidenter. Sitter jag fastspänd på stolen så utsätter jag mig ju inte för några av livets ständigt återkommande farligheter. Nu kan det väl inte hända något mer tråkigt, var min fasta tro…. men än ska vi inte tro att försynen tömt hela sin skörd av otur över oss!

Både R och jag aktar oss noga för kalluft för närvarande. Ett enda iskallt andetag försätter oss i hostkonvulsioner i spy-kräk-och kast-upp-kategorien. Förberedde mig därför för att snabbt kuta ut och ta in dörrmattan genom att hämta ett djupt andetag inomhusluft och snabba mig ut. Dörrmattan låg hoprullad strax utanför dörren på vår nya, ännu inte hopmonterade  fotskrapeanordning. För att nå dörrmattan var jag tvungen att sätta foten på skrapan – som tydligen var utrustad med något skridskoliknande bottenplatta. SMART konstruktion – kombinerad fotskrapa och skridsko!! Jag fick rejäl fart, stod på öron och arsle, slog i skalle, gjorde hål i byxorna, rev upp ett sår på baksidan låret och kraschade de enda användbara läsglasögon som R ännu inte konfiskerat. Smärta, ilska, förödmjukelse och NU FÅR DET RÄCKA, var aktuella känslor.

Nu omplåstrad men ännu förgrömmad och relativt sur på R som hävdar att nu får jag sluta vara så klumpig. Efter min påminnelse beträffande det senaste pallgaffelsattentatet så tystnade han, men jag såg nog att den käre karlsloken var frisk nog att dra på munnen en aning trots allt!!

Myrsteg

Av , , Bli först att kommentera 44

Med små myrsteg eller kanske snarare myrkrypningar tar vi oss fram. Kallsvettiga hostande och matta men vid liv. R som förutom influensan har en läskig sorkfeber i botten är svagare än mig och idag har även rösten krackelerat så det blir små matta åtbörder i kommunikationen. Dagens kraftmätning blev att vispa en sockerkakssmet. Jag fick ge upp och ta fram elvispen. Nu blir det snart en ljummen äppelkaka till oss och snickarna, att fira den spirande hälsan och den annalkande helgen med. God helg gott folk!

Högsta vinsten

Av , , 8 kommentarer 58

En försiktig fladdrande låga av hopp, ungefär så skulle jag beskriva den lilla fläkt av energi som visat sig idag – för oss båda.  En vändning på eländet? Ja det är så jag vill tro och visst ser jag aningen av en liten glimt i Robbans blick och en försiktig färgton i hans bleka nuna. Min feber har lugnat sig något och det går lättare att andas. Orken varar i ca 5-minuterssekvenser, eller i ett telefonsamtal eller en kund. Men den finns där  i allafall försiktigt spirande. Tänk om det är sant – att det värsta är över, att det ljusnar och att morgondagen blir ännu bättre. Tack alla fantastiska supportande medmänniskor för vänliga och värmande ord, omtankar, uppmuntran, tummar och kommentarer. Det betyder så mycket!

Mardröm

Av , , 12 kommentarer 72

Detta börjar likna en mardröm. Vi har hankat oss fram mycket tack vara att jag hållit mig på benen med hjälp av alvedon/ipren – om än långt ifrån pigg. Nu har även jag förutom en gräslig hosta, hög feber och i morgon väntar en avgörande dag med stenhårt arbete. Rörmokarn kommer och vi ska ta upp hål i väggar, flytta element och hyllor och dessutom kommer varuleveranser. Hoppas på ett mirakel – att det ska vända för R inatt eller att jag får vakna feberfri och stark. Ursäkta allt kröjmande. Jag är inte den som "tappar segern" i första taget men just nu känns det tungt. Nog klagat. Nu tar jag mig en dekokt och pallrar mig i säng. Håll tummarna för oss är ni snälla.