Nu har den här underbara men emellanåt odrägliga vovven börjat skälla åt främlingar och åt okända ljud. Han som varit så tyst och fin och bara voffsat till ibland, när han vill in eller hör ljud om natten. Nån expert som har goda råd hur man stävjer detta? Å ena sidan vill jag förstås  inte att han ska skälla ut  gäster och kunder  som kommer i butiken/receptionen – men å andra sidan är det bra att han markerar om han anar skumma typer,  eller om det kliver in främlingar i vår privata ingång utan att knacka först. Tacksam för svar.

Exakt 10 minuters sol fick vi idag. Lyckades med stor möda ta mig ut till närmaste borrhål och lokalisera dem under snön. Leo gillade inte snålblåsten utan vi satte oss i lä bakom skotern. Minuten efter drog nästa snöstorm över oss och sikten blev obefintlig igen. Varannanminutsväder skulle man kunna kalla det.

En epok går härmed i graven. En gammal trotjänare, näst intill en institution eller i vart fall en installation i familjen – Robbans röda rutigskjorta med stort R har tjänat ut sitt existensberättigande. Den är nu uppnött, trasig och skall förpassas till de sälla jaktmarkerna.  Det var ett känsloladdat ögonblick igår, när min ännu bleke yngling kungjorde detta smärtsamma faktum. Själv är jag uppfylld av blandade känslor växlande  mellan sentimental nostalgi, trygghetsnoja och ystra små blandade småhopp av lättnad. Så många gånger jag lutat mig mot den rödrutiga trygga axeln, snutit mig lite diskret i bröstfickan eller sett hans strävsamma gestalt rödrutig och energisk figurera i och runt huset. Alltid igång och på väg.

Den gamla rutigskjortan som upplevt vår flytt från stan till fjällen, som färdats genom dag och natt och burits såväl  till vardag som till fest, i slott och koja. Nu åker den in i vedpannan för kremering, och ur garderobens gömslen får vi försöka hitta en värdig ersättare i väntan på att den nya perfekta rutigskjortan ska komma i vår väg. Närmast sörjande förutom R, är förstås storstövlen och skinnbyxen. Storstövlen lever på nåder som reservernas reservstövlar och äro numera utbytta mot moderna neoprenstövlar av nutida snitt. Kvar av originalmunderingen är nu endast skinnbyxen, något avskavda ingrodda och mest av allt liknande en kroppsdel. Jag tror att de kommer att överleva oss alla. Tills döden skiljer dem åt.

Ser du en riktigt snygg karlaaktig och välskräddad rödrutigskjorta i en butik eller katalog så låt oss få veta. Den här mannen han gör sig nämligen allra bäst i en sådan.

Ordningen är återställd – vi har fått vår utsikt tillbaka. En nästan magisk känsla infann sig när glaspartierna kom på plats och ljuset fyllde rummet. Ikväll måste vi fira!