Välkommen hit!
Jag hoppas att du skall trivas här och jag uppskattar verkligen om du tar dig tid att skriva en liten kommentar eller trycka på "tummen upp-symbolen".
Kommunikationen med dig som läsare är ju själva bränslet i mitt skrivande.
Jag är: Västerbottning i exil, Fjällgårdsinnehavare, Livsnjutare, Fiskare, Mamma, Mormor , Farmor, Demenssjuksköterska och Föreläsare
Bloggar mest om: Livet förr och nu, Vardag och fest, Tokut och likt, Sandvikens Fjällgård Äldreomsorgen och demensvården
Vill bjuda dig på: En blandad mix ur livets smågodispåse. Salt, sött och syrligt om vartannat. Här förekommer tvära och ibland halsbrytande kast mellan lättsamt och allvarligt
Mina nära och kära: Daniel, Britta Sixten och Vera i Sthlm, Sandra m Christian Oliver och Alice i Göteborg, Isabelle m Jesper o Vilgot i Göteborg. Alexander i Umeå, Roberts son Johan m familj i Ansmark
Drömmer om att: Tankeväcka och nå ditt hjärta. Locka till skratt, igenkännande och eftertanke.
Värdesätter: Humor, vänlighet och uppmuntran. Tillmötesgående människor och okomplicerade lösningar
Ogillar: Jantelagen, glädjedödare,och "motarbetare" Förstår mig inte på missunnsamma människor som går in för att förminska andra medvandrare i jordelivet.
Gör helst: Fiskar i fjällen, skriver, spelar och sjunger eller går på loppis.
Lyssnar helst på: Tystnaden i fjällvärlden, hjärtats röst och barnbarnen skratt.
Hemlig dröm: Att kunna få förutsättningar att skriva boken som jag ruvar i mitt hjärta.Den hemliga drömmen är nu uppfylld. Jag har de bästa av förutsättningar, och hoppas nu att tiden inspirationen och orden ska komma mig till mötes.
Skriv gärna till: gunnel_f@hotmail.com
De allra flesta bilderna i bloggen är mina egna. Hör av dig om du vill låna eller använda bilderna i din tur!
Välkommen åter!
www.sandvikens.se
Starta en blogg!
Logga in
Registrera dig
Kontakt
Gunnel
Inlägg - RSS 2.0
4
37
4 Kommentarer
+ Skriv kommentarFyll i fälten för att lämna en kommentar
Alla kommentarer som skrivs måste godkännas av ägaren till bloggen innan de publiceras.
Martin Andersson säger:
Jag tycker att bästa Gunnel ska strunta i pälsmössan och låta räven leva. Snart föder räven sina ungar, en skjuten rävmamma innebär att rävungarna går en mycket plågsam död till mötes.
tisdag 08 maj 2012 klockan 12:16
Gunnel Forsberg svarar:
Jag kan hemskt gärna avvara pälsmössan. Det är R som står för rävjakten i det här hushållet, men jag är medveten om den obalans som råder i den här naturen just nu, där rödräven breder ut sig alltmer. Bara i vårt absoluta närområde föddes 5 kullar ifjol med minst 5 ungar i varje. Rödräven tränger alltmer undan fjällräven som är utrotningshotad. En rävkull äter 1 ton smådjur och skogsfågel under det första levnadsåret och även ett hot mot renkalv, just därför är det skyddsjakt på räv här uppe i fjällvärlden. I den bästa av världar funnes det lagom många av alla arter. För egen del är jaktintresset är lika med noll, då jag föredrar att fiska, men det är oftast de söta pälsbeklädda djuren som väcker beskyddarinstinkten hos människan. Inte lika många värnar om maggoten och rödingen.
onsdag 09 maj 2012 klockan 18:20
Maria Skiddi säger:
Era livsbetingelsers livsvillkor. Tur det är x antal km mellan pälsmössornas hatklubb å er =)
Väldigt fin illustrerande spännande bild! Jag ser R som en urtidsman som "läser" av sin omgivning och dig i bakhasorna att ta returerna. Härligt, tack för delandet av detta!
Kraam Maja,
fredag 04 maj 2012 klockan 22:33
Gunnel Forsberg svarar:
Pälsmössornas hatklubb finns nästan överallt även om jag tror att den har färre medlemmar här uppe i norr. Givetvis är det optimalt om man kan klara av jakten innan honan bär ungar. Om det är någon tröst så är det två hannar som R skjutit hittills. Jag bidrar genom rävspaning och en mumsig rävåtel:))
onsdag 09 maj 2012 klockan 18:32
Skriv kommentar