Välkommen hit!
Jag hoppas att du skall trivas här och jag uppskattar verkligen om du tar dig tid att skriva en liten kommentar eller trycka på "tummen upp-symbolen".
Kommunikationen med dig som läsare är ju själva bränslet i mitt skrivande.
Jag är: Västerbottning i exil, Fjällgårdsinnehavare, Livsnjutare, Fiskare, Mamma, Mormor , Farmor, Demenssjuksköterska och Föreläsare
Bloggar mest om: Livet förr och nu, Vardag och fest, Tokut och likt, Sandvikens Fjällgård Äldreomsorgen och demensvården
Vill bjuda dig på: En blandad mix ur livets smågodispåse. Salt, sött och syrligt om vartannat. Här förekommer tvära och ibland halsbrytande kast mellan lättsamt och allvarligt
Mina nära och kära: Daniel, Britta Sixten och Vera i Sthlm, Sandra m Christian Oliver och Alice i Göteborg, Isabelle m Jesper o Vilgot i Göteborg. Alexander i Umeå, Roberts son Johan m familj i Ansmark
Drömmer om att: Tankeväcka och nå ditt hjärta. Locka till skratt, igenkännande och eftertanke.
Värdesätter: Humor, vänlighet och uppmuntran. Tillmötesgående människor och okomplicerade lösningar
Ogillar: Jantelagen, glädjedödare,och "motarbetare" Förstår mig inte på missunnsamma människor som går in för att förminska andra medvandrare i jordelivet.
Gör helst: Fiskar i fjällen, skriver, spelar och sjunger eller går på loppis.
Lyssnar helst på: Tystnaden i fjällvärlden, hjärtats röst och barnbarnen skratt.
Hemlig dröm: Att kunna få förutsättningar att skriva boken som jag ruvar i mitt hjärta.Den hemliga drömmen är nu uppfylld. Jag har de bästa av förutsättningar, och hoppas nu att tiden inspirationen och orden ska komma mig till mötes.
Skriv gärna till: gunnel_f@hotmail.com
De allra flesta bilderna i bloggen är mina egna. Hör av dig om du vill låna eller använda bilderna i din tur!
Välkommen åter!
www.sandvikens.se
4 Kommentarer
+ Skriv kommentarFyll i fälten för att lämna en kommentar
Alla kommentarer som skrivs måste godkännas av ägaren till bloggen innan de publiceras.
Maria Skiddi säger:
Kanske trodde Leo var en förvuxen anabol lämmel?!
En barndomskompis mamma berättade en gång om en liknande händelse med örn inblandad, på hjortronmyren med min barndomskompis som väldigt liten sittande på ett torrt ställe där örnen gjorde en lov..
huvva!
@ "Haspelrullen"-örnogott =)
Wednesday 09 May 2012 klockan 16:35
Gunnel Forsberg svarar:
Fy så hemskt! Ja örnen var helt orädd för mig fast jag skrek och viftade, den hängde i luften alldeles ovanför våra huvuden, tills jag drog iväg med skotern. Han följde efter oss till gården och dagen efter så cirklade han här ovanför.
onsdag 09 maj 2012 klockan 18:40
Haspelrullen säger:
Ops! kunde blivit örngott av Leo.
Hälsningar
tisdag 08 maj 2012 klockan 18:26
Gunnel Forsberg svarar:
Det var en bra ordvits! "Örngottet" själv var tyvärr helt omedveten om faran. Det hade varit bättre om han uppmärksammat den och sökt skydd, men nu är han helt orädd och ett lätt byte på en vita isen. Nu blir det nog att skaffa en skyddväst till honom. Örnens strategi är ju att punktera lungorna på sina bytesdjur. En säker död väntar. På renar griper den tag med klorna över rygg och sida, följer därefter renen på avstånd tills infektionen försvaga djuret oc det slutligen dör av infektion eller av fler angrepp
onsdag 09 maj 2012 klockan 18:38
Skriv kommentar