Starta en blogg!
Logga in
Registrera dig
Kontakt
Gunnel
Inlägg - RSS 2.0Leos Fjällvärld 2
, söndag 03 juni 2012 klockan 22:07,
2
26
2
26
Våren övergår snart i sommar. Den är ovanligt sen i år här uppe i Arjeplogs fjällvärld säjer de som känner trakterna sedan lång tid tillbaka. Ännu kör man skoter här uppe på fjället. På Tjaktjaur nedanför vårt köksfönster går isen upp först nu och vi tillbringar en hel del tid med att betrakta naturen och alla de djur och fåglar som passerar – tillfälliga gäster på flytt – eller de som kommer för att häcka här. Leo suckar en aning längtansfullt. Från att bara för någon vecka sen ha fått springa fritt, miltals varje dag, på våra fisketurer och nosa efter ripor i snåren, eller med husse som sladdat skoterlederna, är det nu koppel som gäller.
För några veckor sedan var det otäckt nära att en havsörn hade tagit honom, vi upptäckte den när den bara var något tiotal meter ovanför oss och mycket tydligt visade vad den siktat in sig på. Vi kastade oss på skotern och körde hemåt. När vi kom hem cirklade örnen ovanför huset. I några läskiga dagar uppehöll den sig häromkring och vi fick börja läsa på nätet om om skyddsvästar och liknande. Som tur var så försvann örnen efter ett tag. Men vi vill gärna ha tips om hur man kan skydda sig mot örnen.
Det har kryllat av ripor denna vårvinter, alldeles bakom huset, i rislandet kring sjön och på fjället förstås. Leo har visat att han har takterna i sig. Vårvinterjakten gick om intet då husse låg i sorkfeber, men visst ser vi hur han hittar vittringen, lyssnar, nosar, smyger sig på, står och sedan skrämmer upp fågeln. Ibland sätter han sig på vårt kommande och ibland blir han för ivrig. Han har mycket att lära – liksom vi. Han har nu hunnit fylla 1 år och verkligen upptäckt tjusningen med alla väldoftande hundtjejer som gästar oss. Ännu är det Donna, en charmerande jämte som är hans hjärtas dam.
Än har det aldrig hunnit bli skarpt läge med bössan, så det blir till hösten som vi får kvitto på hur vi noviser förvaltat hans fina anlag, entusiasm och väderkorn. Att promenera i koppel längs Silvervägen är nog inte riktigt det han menar med livskvalitet, men nu när rödbenan reder bo i stenpiren och sjöfåglarna häckar lite varstans här på udden så gäller det att inte släppa honom lös. Frestelsen blir nog övermäktig. Vår fina kille! Men när det är som tristast att sitta kopplad på verandan och titta på alla pippifåglar brukar han ändå påpeka att visst är han en lyckans ost som får bo så här – mitt i fjällvärlden, ha matte och husse kring sig hela dagarna och får träffa så himla många trevliga kunder, gäster och naturmänniskor.
2 Kommentar
+ Skriv kommentarFyll i fälten för att lämna en kommentar
Alla kommentarer som skrivs måste godkännas av ägaren till bloggen innan de publiceras.
Lisbet Olofsson säger:
Läste våren övergår snart till vinter. TYcker det känns som så här. Rätt höstlikt med gråmulen himmel.
SNö kvar hos dig - käns också rätt avlägset.
Det låter så underbart härligt uppe hos dig.
Ha en skön vecka
måndag 04 juni 2012 klockan 09:39
Gunnel Forsberg svarar:
Nu tror jag att vi längtar efter värmen - både här och där!! Här har det iaf hänt saker de senaste dagarna och isen har snart försvunnit. Vårt enda bekymmer just nu är nordanvinden som är isande kall
fredag 08 juni 2012 klockan 22:51
Skriv kommentar