Nu har jag bestämt mig!

Om man öppnar ett modernt uppslagsverk och söker ordet "konflikträdd" så står det Gunnel efterpå. Troligen nedärvt, men förädlat med tidens gång. Inte som i ungdomens dar att man inte vågade stå för vad man tyckte och tänkte, utan nu mer som att vara en Husfridens riddarinna. Även om jag själv är förfördelad eller ruttet behandlad så har jag mycket svårt att mobilisera vrede, ilska eller en surhetsgrad som håller i sig längre än 27 sekunder.

Relationstjafs är undantaget då jag kan stå på mig ett tag iallafall, fråga R!  Är detta ett svaghetstecken? Eller ett feghetstecken? Kanske är det så. Eller så kanske det är så att jag begåvats med denna känslighet för att kunna skapa frid i rummet.  Idag har jag bestämt mig för att acceptera och nästan (obs nästan) gilla den här sidan hos mig själv. Det är tillräckligt många som vill kriga i världen.

Det går bättre att diskutera själv än att lyssna på andras diskussioner. Går med fördel undan, sätter på mig hörselproppar eller  ber till högre makter om frid på jorden. R är min raka motsats och  räds inte ett dugg att stå upp för sin sak  medans jag sväljer och glömmer ganska lätt.. Tur att vi är olika och att det finns öronproppar!