Knäpaj

Av , , 2 kommentarer 51

Väntar på besked hur det har gått för vännen min som skadat sitt vänstra knä på ett läskigt sätt  idag. Han föll över släpvagnsdraget och vek benet åt fel håll över balken. Trist, och synd om min tappra arbetsglada gubbe. Nu sitter jag bara och hoppas att det inte ska se alltför illa ut på röntgen, men förbereder mig på att han blir mycket begränsad i sin rörlighet för lång tid framöver. I helgen blir det snabbkurs i snöskottning för mig och Lillvännen L70:n om jag ska kunna  fixa det här och sköta även hans sysslor. 

Sabotören Snö

Av , , Bli först att kommentera 51

 

Idag har sabotören Snö, fördärvat det ljuvliga som vi fick uppleva igår. Den klara isen från igår  är täckt av tyngande snö som trycker upp vatten i sprickorna och försämrar isbildningen. Jag är såå glad att vi tog vara på gårdagen, drack kaffetår på bastubron, färdades längs  den sköra klara iskanten och insöp solens värmande strålar. På önskelistan för i vinter stod tjock klar is men man får inte alltid som man vill. Förhoppningsvis blir isarna bättre än förra vintern.

Den gamle trotjänaren

Av , , Bli först att kommentera 48

De gamla trotjänarna gamm-lynxarna startade som urverk efter sommarvilan. Första skoterturen är avklarad för R som höll sig längs strandkanten och körde en sväng upp efter älven. Själv höll jag mig till stålsparken när jag betade av borrhålen längs stranden. En häftig känsla att se fisken genom isen. Som att stå på ett akvarium ackompanjerad av isens sång. Nu har jag beställt maggot och mask till butiken. Själv ska jag ta och prova att agna med korv även i morgon. Det brukar funka ganska bra och resulterade faktiskt i två – visserligen små – men ändå rödingar idag.

Alla klarar sig inte

Av , , Bli först att kommentera 41

 Alla klarar sig inte. Den här lilla skadade sjöfågeln är ett av den kalla sena sommarens offer. Ännu bara en liten unge. Han snurrade på i sin lilla vak som endast hölls öppen tack vare hans simrörelser som blev svagare och svagare. Isen återtog centimeter för centimeter. Det var en fråga om timmar innan han skulle vara helt infrusen och kunde uppenbarligen inte flyga. Den barmhärtige jägaren räddade honom och den lilla anden till himlen for.

<iframe width="420" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/8n1xFONcMWs" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>

Eldens tröst

Av , , 10 kommentarer 66

 Från min arbetsplats i solskensrummet är dagens vy smärtsamt vacker och förstärker dagens tunga allvarliga känsla. Isen försöker ta över den spegelblanka vattenytan och den metalliska färgen gör vattnet till en illusion av olja. Kampen pågår – mellan varmt och kallt, mellan mörkt och ljust och mellan gott och ont och mellan förr och nu. Naturens skönhet och solens starka strålar får ögonen att tåras. Jag vet inte om det är hela sanningen. En dag som denna blir ens egna obetydliga skuggor bara genomskinliga kulisser till den nattsvarta sanning att någon just mist ett barn, en trettonåring, att flera skadats allvarligt och att någon får leva med den livslånga smärtan att ha varit ansvarig till så mycket smärta.

Jag känner ett starkt behov av att sitta vid en eld, se in i den och låta lågorna rena och trösta själens frusenhet, låta elden värma tankarna som går till alla de drabbade.

Olikalika

Av , , 2 kommentarer 62

 

Hittade en så bra bild på nätet som illustrerar hur olika men ändå lika vi jordevandrare kan vara.  Jag syftar mer på själva livet än på skolsystemet som jag inte vet så mycket om idag. Ta bara R och jag som exempel. Vi är ett otroligt bra team som kompletterar varandra utmärkt i den här verksamheten, men var för sig kan vi ha stora brister. Det medför att det blir svårt ibland att förstå varandra och kan mynna ut i helknäppa diskussioner då vi kör fast och himlar med ögonen.

Eller naturligtvis har han svårare att förstå mig;)) Jag måtte vara otroligt dålig på att förklara, eller så är han otroligt dålig på att förstå. Eller vice versa. Känns det igen? Just nu känns min hjärna som ett råttbo och blir totalblockerad när jag ska försöka förstå vissa saker som är solklara för honom. Jag vet att om en stund kan det mycket väl vara så att poletten trillar ner – åtminstone tillfälligt. Men i stället för att krympa och känna mig värdelös och ledsen har jag en ny strategi – jag har helt enkelt beslutat mig för att acceptera och stå upp för mina svårigheter. Kanske det finns bokstäver som passar in på mig men definitivt inte siffror!! Alla är vi lika mycket värda, både getabock och minigris!

Stormvarning

Av , , 2 kommentarer 50

 

Vaknade mitt i natten av en häftig storm som fick huset att kvida och kråma sig. Då känner man sig liten och  maktlös. En och annan inventarie på gården blåste omkull och färdades kring udden. Det var bara att plocka fram öronpropparna och kura ihop sig under täcket med världens varmaste vovve. 

 

Pelargoner och nysnö

Av , , Bli först att kommentera 57

Idag åkte de raka vägen ner i en kartong och ut i pumprummet för att sova över vintern. Jag pratar om min prakfulla Mårbackapelargoner som blommat nonstop både rikligt och frekvent hela sommaren och hösten i solskensrummet. Nu när snön lagt sitt första tunna täcke så såg de enbart missanpassade ut och nu är de utbytta mot  konstgjorda gröna växter i väntan på att jag ska hitta värdiga ersättare. Tiden går så fort så snart är det väl dags för julblommor. Isen på sjön växer från kanterna centimeter för centimeter och Leo och Donna provar försiktigt om den håller att gå på. Plörsligt känns det som om vintern gjort entré.

 

Täta tankar

Av , , 2 kommentarer 65

Vaknade med andnöd, tät i huvud och bröst. Det tog en timme eller två innan jag sprayat hostat snutit och kraxat mig nassenär klar. Leo tittade oroligt och mycket skeptiskt på mig. För alla som drömmer om en tät kvinna så måste jag ju vara rena drömmen;) Skämt åsido. Att kunna andas fritt och lätt är en stor rikedom, det inser man när man är tät i luftvägarna. Hoppas att detta bara är en tillfällig situation och att det endast är partiklar från hemmets hundhärd och ackumulerade resebaciller som ger sig tillkänna. 

Rik är jag enbart i själ och hjärta.Men det är sannerligen inte fy skam. Tak över huvudet har jag också, och någon som älskar mig. Jag är full av fina minnen från den gångna veckan. Kameran är full av fina bilder som jag ska titta på idag.

I ett höstlikt Stockholm såg jag medvandrare som av olika anledningar kommit snett. Som inte har någonstans att ta vägen och som har ångest och problem som följeslagare. Att få vara trygg, mätt och få krypa ned i ett varmt hus i en renbäddad säng och vara fylld av tacksamhet över att alla nära mår bra och lever – det är den sanna rikedomen.