Imorgon smäller det!!

Av , , 4 kommentarer 29

Så är det dags igen!

För fjärde året i rad presenterar jag Gunnels barndomskalender under december månad. Ni är alla välkomna att följa min adventskalender med barndomsminnen från min uppväxt i Västerbottens inland under 60-70-talet.

Förutom mitt vanliga vardagsbloggande kommer jag nu varje dag fram tills julafton att ge dig ett barndomsminne med julanknytning. Från dig som känner igen dig, minns, eller på något annat sätt berörs av det jag skriver, önskar jag i gengäld att få ännu fler guldkorn i form av kommentarer, julrecept, tummar, eller kanske till och med att få ta del av något av dina egna julminnen.

För att locka dig att följa med kommer jag att någonstans i varje kalendertext att gömma en stor bokstav. Sammanlagt 24 bokstäver bildar alltså en ordföljd tagen ur en julsång. Den sista bokstaven i strofen kommer först. Den person som först mailar det rätta svaret, samt namn och adress till mig kommer att få ett gott hemgjort julpris. Dessutom bjuds möjlighet att få gästblogga ett julminne. Lycka till o välkommen till min julkalender som börjar i morgon.

Amatörfilsosofen igen…

Av , , 6 kommentarer 34

I

 Vad väljer du att fokusera på på denna bild? Sol och sommar….eller grushögen på gräsmattan?

Inatt medans jag för ovanlighetens skull fick vänta på John Blund – en av mina tre killar – så låg jag och småfilosoferade om livet, julen och valmöjligheterna. Jag såg en tv-intervju med en kändis härom dagen. Hon började med att säja att hon var så tacksam för sin fantastiska barndom. Längre in i intervjun kom det fram en massa  trista omständigheter  från hennes tidiga liv som rimligen måste ha varit jobbiga och hemska. Som kunde ha lämnat djupa spår. Likafullt såg hon tillbaka på livet med tacksamhet och glädje. Hon kunde ha valt att se det på ett helt annat sätt men valde det positiva. Jag fick mig en tankeställare. Vilket livsval har jag gjort? Vilken känsla väljer jag att uppehålla mig i just nu?

Precis som när man tar fram kameran eller filmkameran, väljer ut ett fint motiv mitt i röran. Kanske en glimt genom fönstret, en filmsnutt  av glada barnbarn, ett vackert förmål eller natursceneri. Men man kunde lika gärna ha valt att zooma in dammtussarna, röran på köksbordet, smutstvätten, åskmolnen eller grälet.

Resultatet visar aldrig hela sanningen, för alla har vi ett sammelsurium av blandade härliga och jobbiga saker i livsryggsäcken. Men det visar vad vi väljer att skildra och hur vi väljer att presentera vårt liv och vår omgivning. Jag tror att man kan påverka sitt liv genom att välja att fokusera på det fina, ljusa och roliga. Man har ett val.

 

 

Adventstiden….

Av , , Bli först att kommentera 36

Varje adventsmånad påminns jag själv om året då min pappa dog. Adventstiden vill man ju ska få vara en tid fylld av ljus och förväntan. De senaste dagarna har jag tänkt på de som nyligen förlorat en kär närstående. Speciellt när det handlar om barn, ungdomar eller människor i sin krafts dagar kan döden te sig ohyggligt meningslös och smärtsam. Och livet runt omkring rullar obarmhärtigt på som om ingenting hänt – fastän ingenting blir som förut.

Vad kan man som medmänniska göra? Jag minns bara själv hur otroligt betydelsefullt det var när vänner "vågade" ringa, komma, höra av sig, krama om mig och kanske hjälpa till handgripligen med något litet i vardagen. Jag minns också hur det sved att se att människor man mötte på stan byta sida av trottoaren och diskret försöka undvika att mötas. Jag kan förstå känslan – vad ska man säja….eller rädslan – hur ska man bete sig…men ändå så trist.

Har du någon i din närhet som behöver ett telefonsamtal, en kram eller en julblomma just i år?

När lillan kom till jorden. Födelsedagsrepris till min älskade dotter

Av , , 2 kommentarer 41

29 november fyller min äldsta dotter Sandra år. Hon är på resande fot med familjen Christian Oliver och Alice på en lång drömresa, för närvarande någonstans i Malaysia. Där har det redan hunnit bli 29 november så därför lägger jag ut denna blogg redan idag. Kära älskade dotter! Jag önskar att jag fått träffa dig, krama om dig och komma med födelsedagsbricka på morgonen – som förr i världen. Hoppas att du får en underbar födelsedag!

Morgonen 29:e november för precis 31 år sedan skulle vi få bekanta oss med den enträgna lilla person som i flera månader försökt sparka sig ut "som rättest" genom min lilla kula till mage. Vi, de blivande föräldrarna var då 22 respektive 24 år. Den blivande barnafadern testade sin systemkamera genom att ta en sista bild på den späda och bleka moderns fina mage innan det bar iväg till förlossningen.

Den blivande storebroren, var informerad efter alla pedagogiska konstens regler, om att han snart skulle få ett syskon. Lille Daniel som redan då var en mild och klok liten kille, tog det hela med ro, lyckligt ovetande om att han snart skulle få dela mammas och pappas uppmärksamhet med en liten livfull och ytterst energisk syster. Hans dittills största bekymmer hade bestått av den fruktade "huckarn" som stod i hallen om nätterna och väste, sprutandes ånga enligt ett oberäkneligt schema. Huckarn var en rymdskeppsliknande luftfuktare beställd via postorder från Clas Ohlssons.

Varje natt när Daniel kom vandrande till oss, skulle han passera den, och jag kan minnas känslan när man hasade sig upp för att hämta honom där i hallen när han inte vågade sej förbi. Jag minns känslan av att lyfta upp hans varma lilla pyjamaskropp och borra in näsan där bakom örat i det lite svettrufsiga mörkblonda håret.

Den unge farbror Rune som pluggade i stan, bodde tillfälligt hos oss och var lägligt nog inkvarterad i vårt arbetsrum där på Nyponvägen. Han skulle vara barnvakt åt Daniel när det begav sig. Jag hade julpyntat innan denna första adventshelg, och adventsljusstakarna lyste välkomnande till lilla Sandras hemkomst från BB.

Inne i köket lade sig den nygräddade saffransdoften stilla, medans vi förväntansfulla begav oss iväg ut på detta allra största av livets äventyr – ett barns födelse.

I väskan låg de fina småkläder vi gjort i ordning och farmor Eina hade sytt en liten klänning och stickat något fint som hon ju alltid gjorde. Där låg också den plyschmorgonrock till mig själv som jag sytt och en hemsydd åkpåse av pilefodrad manchester till den blå Emmaljungan vi köpt på annons. Jag sydde mycket kläder på den tiden, även om jag aldrig kunde mäta mig med barndomsvännen och grannen Ann-Kathrin som då bodde tvärs över gården. Hon var helt utstanding i den grenen.

I en sal där på förlossningen, efter den underbaraste av alla bitterljuva vedermödor, föddes du mitt lilla gullefjun Sandra. En liten söt mörklockig gumma som allvarsamt mötte min blick och vi såg in i varandras själar för allra första gången.

Vägd, mätt, och tvättad efter alla konstens regler, fick jag dig åter i min famn, denna första söndag i advent kl 11.00 alldeles lagom till att orgelförspelet av "Det susar genom livets strid" eller "Gå Sion din konung att möta" klingat ut i kapellet i Vindelgransele och likaså i Filadelfia Härnösand där våra respektive föräldrar satt, alldeles ovetande om att ännu en liten ättling just kommit till världen. Vi fick vänta med att ringa dem tills efter gudstjänsten.

Kära lilla/stora Sandra. Tack för att jag fått vara din mamma genom allt, och för att du behållit din okuvliga spirit och gnista och ditt kärleksfulla och goda hjärta, även om vi understundom försökte fostra bort det okuvliga under några svettiga år. Jag är glad att vi inte lyckades. Kram gumman. Du vet att jag älskar dig och finns där – vad livet än för med sig. Nu när vi får dela moderskapets hemligheter kommer vi att komma ännu närmare varandra.

Lycka till med allt, och grattis på födelsedagen min flicka!!

Ipren-kvinnan

Av , , Bli först att kommentera 37

Går omkring lite som på svagis. I ländryggen lurar en låsning. Det finns det inget utrymme för i dagens program. Julbelysningen i flaggstången är på plats och veckans varor är nu inne i allafall. Bara två containrar med läsk kvar ouppackade som får stå kvar i vagnarna eftersom vi ska få golvmattan i butiksentren lagd denna vecka. I morgon kväll blir det flytspackling och sedan till helgen blir det matta lagd. Vi har fått anlita en skicklig yrkesman från grannlandet. Han har lagt matta i solskensrummet nu och det blev otroligt fint. Med lite flyt får vi upp dekorationsväggen innan jul. Däremot kan det bli tveksamt om vi hinner få soffa på plats och kaminröret monterat. Nu tjyvstart med lite adventskaffe med vännerna Sven o Marietta medans skymningen faller blå över vykortet.

Tjyvstart

Av , , 5 kommentarer 46

Har börjat pynta så smått, ta fram julkartongerna och välja det bästa. Det blir inte alls sådär svulstiga och maximerade jular som när barnen var små, men litegrann julsaker vill man allt ha. Jag blir alltid nostalgisk och lite fuktig i ögonvrån när jag ser julsakerna som minner om de där hektiska och hisnande men underbara åren då barnen föddes och växte upp.  Var lite tveksam till om jag skulle köra  Gunnels barndomskalender i bloggen även detta år, men har bestämt att det får bli så. Egentligen skulle jag vilja vara så teknisk att jag kunde spela in då jag läser kalenderavsnitten och de som vill kunde lyssna på mina egna berättelser från barndomens jular, men jag tror inte att jag fixar det.

Ville-killen

Av , , 2 kommentarer 42

Har skypat med världens finaste Vilgot 6 veckor gammal. han är helt ljuvlig och jag längtar så efter ett få hålla honom och kramas på riktigt. Tyvärr får vi nöja oss med teknikens under. Tack och lov för den! Här kräks han lite på mormor och mamma Bella drabbades av blixten, men det är ju sånt som händer i livet!

Mellanlandning i vykortet

Av , , Bli först att kommentera 41

Mellanlandning hemma för mig och min älskade fiskarkompis Leo. Ute har vi – 13, dimma och lite grått väder, men underbart vindstilla och fridfullt. I stekpannan puttrar några feta rödingar och en öring. Jag är full av endorfiner, ren och skär måndagsglädje lycka och tacksamhet över att få leva, vara frisk och få göra det jag älskar mest av allt på min lediga förmiddag. Här på bilden ser ni hur Leo försöker likna Husse i ögonbrynsstylingen. Han har nog insett att inget slår "de grå tinningarnas charm".