Fallens dag en hysterisk repris

Av , , 4 kommentarer 51

Kollade runt lite bland förra årets adventsbloggar och hittade denna. Det är sällan jag skratta högt åt det jag själv skrivit men nu kunde jag inte hålla mig:) Håll till godo!

Det är som om vi skapat en ny jultradition Robban och jag. 2010 bröt ju R ett par revbenspjäll i samband med nyktert tomtande på självaste julafton, gjorde en baklängessaltomortal på blanksnön så crocsen yrde och låg smärtande och indisponibel i ett antal veckor.

Igår morse vaknade jag av ett distinkt mullrande som av ett smärre åskväder/alt ljudet då någon rutschar på hälarna nerför en trapp. Det senare alternativet var hyfsat nära sanningen, och som dom säjer på tv-shop – inte nog med det….Mullrandet kulminerade i ett skrammel och brak-tordön. Min detektivådra – om än yrvaken – noterade från sänghalmen: Ett fall!!…. men konstaterade lättat att tordönet efterföljdes av ett livstecken, men jag förberdedde mig ändå mentalt på att i värsta fall få agera Florens Nightingale och samla ihop ännu ett mänskligt plockepinn. Någon (R) reste sig tydligen som fågel Fenix ur askan, lätt stönande och kunde uppenbarligen påbörja dagens värv. En lättnadens suck senare kunde jag fortsätta min avbrutna sovmorgon.

Några timmare senare, just i samband med Robbans eftermiddagsslummer i tv-fåtöljen, nyttjade jag ett av teknikens under och skypade med min dotter och dotterdotter i Göteborg. Kom på att jag kunde göra en rundvandring i våra byggnationer och visa henne via datorskärmen hur långt bygget framskridit. Förflyttade mig baklänges mellan butikshyllorna, hest viskande som en David Attenborough i djungeln och beskrev våra storvulna planer. Den trave av butikskorgar som R påpassligt flyttat från öltraven  till golvet ingick inte i min inprogrammerade bild av butiksmöbleringen. Följdaktligen klev jag baklänges rakt i korgarna och föll handlöst med bakhuvudet rakt in i dörrkarmen. Den lätt osteoporotiska kärringunderarmen small in i en trave julmust och jag landade med ett brak . Som den gamla urmoder man är, så finns en starkt utvecklad förmåga att inte tappa "spädbarnet" i golvet. I detta fall befann sig spädbarnet och dess hulda moder inne i den bärbara datorn och de klarade sig helskinnade alla tre. I vanlig ordning är första tanken – ingen såg mig väl…..Men den oroliga dottern försäkrade sig via en trådlös okulärbesiktning om att den fallna modern överlevt med intakt benstomme.

Den slumrande husbocken märkte dock inget av detta skådespel utan fick nöja sig med ett rafflande martyrreferat efter uppvaknandet. Idag stoltserar jag med alla regnbågens färger lite varstans på kroppen. Ett uppfriskande inslag i blekfetheten. Kontemplerar lite stillsamt för mig själv denna fridens morgon, att det nog är säkrast att ha broddar både utom och inomhus…..

4 kommentarer

Organisationsteorier

Av , , 5 kommentarer 52

Jag drar mig i det längsta – för jag inser att det inte kommer att ordna sig av sig självt, men nu är skjutmåttet rågat igen. Det ligger verktyg ö v e r a l l t.  Min lilla pedagogik om att alla saker måste få ha ett eget "hem" möts med argumentet. – Om de bara fick ligga ifred där jag la dem så skulle det inte vara något problem. Då skulle jag hitta dem när jag behöver dem. Detta är hans egen version.

Problemet är alltså jag – som envist men ibland suckande städar bort det värsta från köksbordet och annorstädes där det ligger en snitslad bana av tappade, frånlagda och försåtsminerade verktyg, jackor pannlampor och stora uteskor. Det är absolut nödvändigt för att vi ska ha någonstans att sitta och äta.  Jag hävdar att köket måste iallafall få vara en fredad zon men han framhärdar i att alla saker måste få vara framme j ä m t. Allt från minsta skruv till spikpistoler, yxor, vattenpass och miljarders hylsnycklar.

Nu stundar julen och jag har personligen lite svårt för att julpynta med hylsnycklar skarvsladdar och pannlampor – även om det säkert skulle kunna glittra ordentligt, så idag är dagen D då jag återigen gör en räd , samlar ihop ett halvt ton skrot och sorterar till förbannelse. Inte för hans skull – för han hävdar att min städning är att klassas som sabotage, även om det ändå alltid är jag som får söka saker till honom. nej detta är för min egen skull. Jag står helt enkelt inte ut med bråten och inser att det funkar inte att vänta tills han får inspirationen. Den kommer aldrig att komma.

Om man bara visste vad sakerna hette så man kunde märka små lådor och burkar, men det skulle ju se ganska mysko ut med etiketter som: Halvlång svagt vinklad järngrej med klyka i ena änden. Eller överbliven mellanstor bult eller skruv.  Hur gör ni andra kvinnor för att hjälpa dessa prylsamlare till en organisation som är tydlig för dem själva? Tips emottages tacksamt. 

Beslutsångest

Av , , 4 kommentarer 54

Jag är ingen shoppare. Den saken är klar. Ibland är det en bra egenskap och ibland är det bedrövligt. Som nu. Plötsligt  blir jag ytterst ambivalent över soffkonceptet som jag varit bombsäker på ganska länge. Nu när det är dags att slå till så vet jag inte riktigt längre vad jag/vi vill ha. R tar för det mesta sin hand ifrån heminredningsrelaterade beslut – vilket ibland är toppen och som nu – tråkigt.  Jag skulle vilja ha ett bollplank, eller kanske i sanningens namn en jasägare med en coachande förmåga som visar upp snygga och sköna förslag i  min smak och sedan ser till att vi faktiskt trycker på beställknappen. Nu blir det mest så att jag ser fina saker, lägger dem som favoriter på skrivbordet för att visa R och så blir det inte mer.

Nackdelen med att bo i fjärrran västern är att bakdelen inte med lätthet kan teleportera sig till kustnära möbelvaruhus för att provsitta ett stort antal soffor. Vi blir hänvisade till ögonshopping på nätet och i broschyrer. Det som ser snyggt och skönt  ut på bild kan mycket väl vara tyginklädda lecablock eller något annat fruktansvärt obekvämt med sittdjup 120 cm. Jag vill ju gärna vara lite modern medans R framhärdar och troligen tänker invänta 80-talets svulstiga högryggade hemskheter. Den gubben går dock inte! Kvinnans list, en viss julpress och  längtan efter att kunna kura ihop sig i en soffa tillsammans med sin kramgoa gumma övervinner förhoppningsvis. Martin Timell! Kan du inte ta ditt kreativa gäng och tvärkomma hit en stund?

Lilla julafton

Av , , Bli först att kommentera 49

Inte nog med att dagen bjöd på fint fiske. Dessutom kom postmannen med spännande paket. Nya fiskeprylar till mor. En fin fiskeväska för vinterfiske gör att jag kan pensionera min gamla rosa typ "skolväska" som sett ganska skrattretande ut. Flera nya myskor – mycket välbehövligt eftersom det senast idag var en stor fisk som bröt av spetsen på min favoritmyska. Nytt för i år är "doftspray". Kanske funkar bättre än att spotta på kroken:) Ett specialbryne för isborren och som en liten muta till Robban – ett diamantbryne – istället för det jag slarvat bort.

 

Bli först att kommentera

Julstämning

Av , , 15 kommentarer 64

En fin fyrahektos röding behagade glädja mig idag tillsammans med några lite mindre kompisar. Hela färgskalan från mörkt röd till rosa och silver representerades. Det passar ju ypperligt den här tiden på året. Man kan bli tårögd för mindre!

15 kommentarer
Etiketter: , , , ,

Den öppna spisen

Av , , Bli först att kommentera 59

Mysfaktorn med just vår "öppna" spis är otroligt låg idag. Ugnsluckan har nämligen havererat och verkar svårlagad. Robbans förråd av kraftuttryck börjar sina efter ett par timmars hopplöst mixtrande. Vårt planerade framtida inköp av en större och bättre spis var inte aktuellt just nu. Så nu får det väl bli kallskuret och andra bullar ett par dagar tills vi får tag i en spis som kan fungera tills vidare.

Bli först att kommentera

Hilary Clinton och jag

Av , , Bli först att kommentera 60

R är ju en man med fasta principer. I  somligt i alla fall. Det vet ni som känner honom… Ibland tycker jag ju förstås att han kunde lägga lite mer krut på världssvälten än på ämnet " huvudbonader vid matbordet".  För min del anser jag att det är av större vikt vad som sitter under huvudbonaden, nämligen s.k folkvett och vänlighet, men detta trätoämne har under åren varit återkommande i den privata familjepolitiken.

Vissa dagar – sådana där dagar när man åter är 5 år och gärna VILL fresta tålamodet på mot/medparten, så har jag ibland övervägt att ta på mig burka, ryssmössa eller beijerkepsen till frukostbordet, bara för att jag KAN – och bara för att skapa lite spänning i relationen;) Det är ju så härligt att försonas efteråt.

Idag fick buffen sitta på efter hundpromenaden och följa med ända till frukostbordet. Inte för att retas, men för att håret ser bedrövligt ut och jag ska ändå snart ut på isen och fiska. Effekten var omedelbar…

Att säja att jag har en riktigt "bad hairday" är nog att betrakta som en ren förolämpning mot Hilary Clinton, rykande aktuell innehavare av förstaplatsen, då hon – som synbart nystigen ur duschen –  i gårkvällens nyhetssändning fick till och med R att sätta glöggen i vrångstrupen

 

Gryningspass

Av , , Bli först att kommentera 59

På Gunnels Gym idag: Gryningspass på isen med 300 varv isborrning, 40 Skoterryck och några tusen pimpelryck:) Hälsokost till lunch med Omega3-boost. Färsk röding to the people!!

Oboysoppan – en eländig historia

Av , , Bli först att kommentera 74

Äldste sonen med familj ligger däckade i magsjuka idag och skulle behöva hjälp med att proviantera. Det är just sådana här gången som man önskar att man bodde närmare och kunde bistå. Baciller är inte Syster Farmor det minsta rädd för och jag har  fortfarande i färskt minne – fast det gått typ 28 år – den där gången när både jag och barnens far låg däckade jättesjuka och Daniel och Sandra fick "drykt" sig själva bäst det gick när de började piggna till och förmdligen var hungriga.

Vi vuxna låg som två avdomnade vrak i sovrummet. När jag till sist hasade mig upp, höll mig i väggarna för att inte svimma på min väg till badrummet och tog mig en titt på barnen som lekte så tyst och "snällt" i sitt rum så möttes jag av följande syn: Därinne – på den tjocka heltäckningsmattan satt två pyjamastroll och hade gjort O´boysoppa. Den största rostfria bunken var placerad mitt på mattan, fyllts till brädden med vatten som burits dit i små leksakshinkar. Ned i vattnet hade det tappats diverse specerier – mjöl, havregryn, makaroner och så en ansenlig mängd o´boy. jag minns hur jag i mitt nära-döden-tillstånd bara matt orkade vinka ut dem ur rummet, låsa dörren och tippa tillbaka ner i sängen. Vad jag däremot inte minns var hur det gick att ta reda på katastrofen sedan. Tur att man glömmer somligt här i livet:)

 

Fyra nyanser av grått

Av , , Bli först att kommentera 69

Idag har vi gråväder, men lugnt och milt. En ljuvlig dag att vara ute. Leo och jag tog en tidig fisketur och det kändes som en alldeles perfekt fiskedag. Men si – det tyckte inte rödingen som lyste med sin frånvaro trots utlovad full pott i huggtabellen. Igår tog en stor fisk blänket och hela konkarongen så man är aningen taggad just nu. Imorgon gör vi ett nytt försök min odygdspåse och jag. Han är ömsom väldigt lydig och kommer på minsta vink för att plötsligt  slå dövörat till och dra iväg som en rem efter sjön. Färska rip och rävspår är det förstås som lockar. Då är det bara att jaga ifatt honom  med skotern, kusa ihop honom och begränsa hans frihet ett tag. Om den slyngeln bara kunde fatta att han har oändliga möjligheter till frihet om han bara sköter sig lite bättre. Tips någon???