Det näst bästa - efter att få ha sina barn nära hos sig på påsken - är att veta att de får vara tillsammans i Göteborg, träffa pappa morfar/farfar och få skratta och prata med varandra. Alla utom Alex som är på resande fot i Asien.

Våra härliga ungar som blivit vuxna och kloka tack vare/trots uppväxt i vårt ungdomliga självlärda föräldraskap. Trots skilsmässa. Som besitter en massa kunskap gåvor och egenskaper ärvda från oss och från generationer före oss - på gott och ont. Jag önskar dem alla en riktigt fin påsk, många glada skratt och fina stunder för småkusinerna Sixten Oliver och Alice.

Jag önskar också att G som skadat sig i ryggen ska återhämta sig snabbt så han orkar gosa med sina egna och barnens ungar, och att han inte får några bestående men efter fallet. GLAD och FRISK PÅSK!

Plötsligt infinner sig ett fridsamt lugn - mitt i arbetsdagen. Det enda som hörs är en och annan skoter som passerar på sjön, talgoxarnas kärleksduetter och Leos tunga suckar där han ligger och sneglar med sina vackra hundögon på mig. Han är besviken för att inte matte tagit med honom ut på sjön idag och skickar ut små giftiga pruttmoln för att hämnas. Men det är inte särskilt synd om honom alls. Efter husses morgonrunda på närmare milen var Leo inte ens andfådd trots att han sprungit med god fart efter skotern.

Idag är det innedag för min del. Robert är på begravning och jag bakar, städar, tvättar och gör i egenskap av farmor/mormor i ordning små påskpaket till småtrollen. Hjärtat värker lite av längtan och det blir till att bita ihop och fokusera på påskruschen de komande veckorna. Glad att ha så många fina påskminnen att plocka fram och glädjas åt. Svårt att förstå att nästa vecka så kommer det att stå minst 100 skotrar på isen här nedanför. Då blir det till att smyga sig upp supertidigt och rymma ut på små fisketurer innan den övriga världen vaknar och jobbet drar igång.

PÅSKTÄVLING! Hör upp alla stora och små barn som firar påsk i Sandviken! Måla ett vanligt urblåst ägg så fint du kan - gärna med inspiration från fjällen, solen, påsken och det härliga skoterlivet. Fäst ett litet band så vi kan hänga det tillsammans med alla andra fina ägg i påskträdet. Lämna ägget till Gunnel i butiken senast långfredag så deltar du i årets påsktävling där vi lottar ut tre fina priser. Låt fantasin flöda! Välkomna att fira påsk hos oss i Sandviken! Dragning sker på påsklördag.

Nu när Sandviken tinar fram ur snödrivorna och byggskrotet sakta men säkert röjs undan har jag - min gamla trädgårdstomte - som tro´t eller ej kommit över mina värsta odlarantipatier - storslagna planer på en odling - visserligen en mycket liten sådan - av blommor och blader som klarar det här klimatet. Jag fick mig en överdos av odling redan som bonddotter samt när jag på det glada 80-talet fick överta omvårdnaden av exxets rangliga tusenbröder till  fröodlingar när han begav sig till annan ort för att göra AT-tjänstgöring. Vad gör man när man står där med en miljon småplantor och varenda fönsterbröda är ockuperad med små skira liv? Jo man planterar dem pliktskyldigt och utstöter under tiden frustrerade gutturala läten och smider lömska ränker om att asfaltera världen. Nu verkar jag vara halvbrägda som smygbläddrar  bland trädgårdslänkarna på nätet.

Min förhoppning är att någon kunnig entusiast där ute kan ge mig lite inspiration. Ännu bättre - om någon har fröer till salu till någon härdig växt - gärna pion som kan överleva här. Jag undrar också om humle kan tänkas klara sig här, och om en pilhäck skulle kunna  funka? Inne i glashuset skulle jag vilja ha ett litet fint fruktträd. Förslag mottages tacksamt

Våren verkar vara på G även här i Sandviken. Vem hördes utanför sovrumsfönstret i morse om inte "cykelpumpen" Talgoxen. En säkert vårtecken som skjuter pilar av sprittande hopp genom hjärtat till ryggmärgen. Apropå det så är jag ganska sugen på att ha denna tapet på ena väggen i köket. Eller blir det i grillrigaste laget?

Förmiddagskaffe på bastubron, eller en stilla stund i båten. Läkedom och kraftkällor för kropp och själ.

En underbart solig dag, men med väldigt stark blåst. Morgonens fisketur resulterade i 3 fina rödingar. De var mycket svårflörtade, men Leo fick springa av sig i skogsbrynet. och vi fick lite frisk luft.  Nu en liten mys-nap på masonitgolvet i uterummet med goshunden. En ganska bra ledig  eftermiddagsaktivitet innan bokföringsarbetet ska göras.

Skrudad i blåställ gummihandskar hilka, beväpnad med hett vatten, klorin, skurborste och diverse rengöringsmedel attackerade jag torrdasset för storsanering, efter ett borti värresort´ns missöden där någon kapitalt misslyckads med att pricka hålet och sprutlackeringen blivit ett faktum.

Med ett digert CV från bl.a lagårn, vården, barnen och livet, med dess palett av kräksjukor, diarreer och andra otrevligheter, samt en fullt utvecklad teknik att inte andas genom näsan, skurade jag bort eländet och impregnerade "the place" med antibakteriella medel.

En olycka kan hända den bäste, nykter eller full, men det som förvånar mig är att man inte tar reda på efter sig, eller ber någon närstående hjälpa till - om man av någon anledning inte orkar göra det själv. Det minsta man  begära är att man meddelar städpatrullen att städning behövs.

Nu är det iallafall städat och klart. Så länge det varar - som bakterien sa.

Konsertlokalen med - sin enda lyssnarplats-  för dagen prydd med vita kulisser, björk och snö...

Att avsluta arbetsdagen  med en god middag och en stunds musicerande - lite soft music är uppladdning för själen. Lite gamla örhängen och några egna låtar, det är alltid lika härligt.

R - min älskade fan, supporter, stalker, roddare och tillika kritiker, tjatar och ber mig spela. Han drar fram fåtöljen, slår sig ner och bara uppskattar...Det känns stort. Han bryr sig inte om jag spelar fel,  slinter på tangenterna eller bara kan halva låten. Tyvärr har han ofta önskemål om rock´n roll - och det  är tyvärr inte min grej så han får stå ut med min gamla beprövade repertoar.

Lite rostig i fingrarna är man allt, men efter en stunds spelande sitter harmonierna, ackorden och tonerna någorlunda där de ska. Trots att det ännu inte är färdigställt, utan otapetserat omöblerat och med masonitgolv, känns nyrummet ändå magiskt vackert. Ett par spotar som belyser det fina taket, ett blockljus i kaminen och nattljuset som reflekteras mot fjället snön och sjön - är alldeles tillräckligt vilsamt och behagligt för två par trötta ögon. Särskilt Robbans ögon är "trötta" efter en "tvär-svetsning" där han inte iddes sätta på sig skyddsglasögonen. Vuxna karl´n!! Han är inte rädd om sig han.... men det är jag!! Rädd om honom alltså!

Gipskatter har man ju hört talas om, men en livs levande gipshund har vi här hos oss ikväll. Idag har matte städat ur byggskräp och massor av gipsdamm ur nyrummet. Leo har hållt mig sällskap hela dagen och pälsen känns sträv och matt ikväll trots ihärdigt borstande. Det blir allt finare där ute och nu ska jag faktiskt inviga det med en liten speltrudelutt för att få nosa lite på akustiken. Ikväll går vi bort på middag tillsammans med goda vänner till fina norska vänner som ska bjuda på en spännande fiskrätt. Det känns superlyxigt!!

Långväga skoterfarare ända från metropolen Malå checkade just  in här i kväll efter en lång färd på ca 25 mil. Inga bekanta ansikten från min högstadiesejour i Malå dock. De här herrarna var några år yngre än mig.

Idag firar jag även äldste sonen med familjs husköp som gick i hamn efter en lång spännande gårdag. Gläder mig med dem över ett riktigt fint och fräscht hus. Vi önskar dem en riktigt lycklig tid där. Gokväll gott folk!

Första fikat avklarat i uterummet, glass och kaffe förstås. Mysigt!

Nu har den här underbara men emellanåt odrägliga vovven börjat skälla åt främlingar och åt okända ljud. Han som varit så tyst och fin och bara voffsat till ibland, när han vill in eller hör ljud om natten. Nån expert som har goda råd hur man stävjer detta? Å ena sidan vill jag förstås  inte att han ska skälla ut  gäster och kunder  som kommer i butiken/receptionen - men å andra sidan är det bra att han markerar om han anar skumma typer,  eller om det kliver in främlingar i vår privata ingång utan att knacka först. Tacksam för svar.

Oj! Ser att det gått en hel vecka sedan senaste uppdateringen. Det märks att högsäsongen börjat och därför blir det sällan tid över för skrivande. Om det blir tid över, så kan man slå sig i backen på att man somnar på fläcken eller att huvudet är tomt på uppslag. Ibland lyckas man stjäla sig till en liten kort fiskestund tidigt på morgonen, som  idag. Leo älskar våra gemensamma utflykter och jag kan tänka mig att vi är ett ganska gulligt men skrattretande ekipage, matte och hund på skotern och så isborren dinglande på tvärsan. Leo utforskar björkskogen med alla dess dofter och försvinner ibland utom lyd-håll. Länge. Då är han helt styrd av sin nos och då hjälper inga visselpipor eller andra kommandon, det är bara att  vänta en stund tills han väljer att komma tillbaka, ofta som skjuten ur en kanon, badande i djupsnön.

I söndags morse när jag stod där och ropade ömsom milt och ömsom argt LEO! Så hörde jag någon annan som ropade EO. Ovanför mitt huvud passerade just ett par korpar. De flög under tystnad - utom just när jag ropade på Leo, då kom det ögonblickligen EO. Detta upprepades säkert tio gånger tills de försvunnit utom synhåll. Jag skrattade högt för mig själv - förundrad. Aldrig har jag hört talas om korpar som kan prata/härmas. Har du hört talas om något liknande? Det skulle vara kul att få lite respons på denna fråga.

Exakt 10 minuters sol fick vi idag. Lyckades med stor möda ta mig ut till närmaste borrhål och lokalisera dem under snön. Leo gillade inte snålblåsten utan vi satte oss i lä bakom skotern. Minuten efter drog nästa snöstorm över oss och sikten blev obefintlig igen. Varannanminutsväder skulle man kunna kalla det.

Min grönärgade änglapojke kan inte se ut genom lilla toalettfönstret idag. Hans vanligtvis fantastiska utsikt över Tjaktjaure och morgonsolen är dold bakom tjocka snödrev.

Natten har bjudit på kraftig snöstorm och emellanåt även rytande orkanvindar i kombination med kraftigt snöfall. Söndagskvällens vanliga ström av hemvändande norskar efter en helg i Sverige, vände plötsligt och med ens hade vi folk i flera stugor. Med risk för att bli sittande i Mierkines dygnsvis tog de chansen att få sova i en säng istället för i bilen eller i väntstugan vid vägbommen. Det blev till att tömma skåpen på sänglinne och handdukar.Till och med Silverexpressen med passagerare huserar här i natt. Just nu är det högst osäkert om vägen alls kan öppnas idag.

Vår efterlängtade lediga måndag som skulle avnjutas på isen och i ripskogen spolieras av vädrets mäktiga krafter.  Det får i stället bli arbetsdag med snöskottning och butiksjobb. Trist för Robert som för första gången denna vinter orkade och tänkte jaga ripa. Igår var isen full av stadiga skoterspår och massor av nyborrade fina fiskehål - drömläget för mitt måndagsfiske ihop med att huggtabellen lovar fint fiske. Idag är alla hål och spår igenspacklade av naturkrafterna. That´s life - i Sandviken:) Men vi trivs och tänker njuta av denna marsmåndag ändå.

En intensiv fjäll-dag är snart till ända.  På sjön har synts skidande ripjägare, enträgna fiskare, lekande barn och skoteråkare och kite-flygare. I butiken har det varit full fart hela dagen och det börjar kännas tungt i ben och huvud. Ikväll ska vi få gå bort på middag hos vännerna Ewert och Marianne när vi har stängt kl. 19.00. Det känns oerhört lyxigt och härligt att få sätta sig vid dukat bord. Minns fjolårets fantastiska middag  med glädje. De var här just denna helg 2011.

En hel del ripor och rödingar har fått sätta livet till denna dag för jägares kulor och för fiskares krokar. Staffan Fahlgren som är här tillsammans med R:s kompis Ulf Avander, bärgade dagens största fisk, en röding på 1535g. Gårdagen fiskade de på Tjaktjaure eftersom vädret inte tillät några fjällturer. Sjön presenterade sin bästa sida och båda herrarna paketerade nöjt gårdagens fångst med kommentaren: Vilken sjö ni har! Det är inte utan att man blir stolt som en tupp.

De senaste dagarna har jag förärats ett antal klenoder på pirk/krokfronten. Ser fram emot min lediga måndag då jag ska fiska av bara den!! I morse gav min halvtimmes kombinerade hund/fisketur 4 fina firrar, vara 3 riktigt saftiga bitar. Sånt lever man gott på en hel hektisk arbetsdag som började 06.15

Gläds åt det fina vit vaxade innertaket som nu är klart i ena halvan av utbyggnaden. Vi har lånat hem några olika varianter av ljussättning och även kaminen är inburen. Det börjar arta sig och jag tittar i kataloger och broschyrer för att få rätt inspiration till inredning.

Gissa vem som har ett helt uppslag i senaste numret av Bretonbladet? Vår lille bretonkille Leo förstås. Det är inte utan att man är stolt som en tupp. Skönt som motvikt till de stunder då man blir galen på hundrackarn som just nu testar gränser - och mattes tålamod, mest hela dagarna.

En liten hundstund  i soluppgången tillsammans med vännen Leo, skotern och några morgonpigga rödingar medans resten av världen sover är livskvalitet - men också min enda chans att få komma ut. Bull-och-brödbaket butiksplockningen och lite hemarbete måste göras innan vi öppnar. Bäst att fånga stunden medans man kan. Idag kommer det att bli ännu en strålande fjälldag. Idag ska jag faktiskt provsitta ny-rummet titta ut över allt det vackra och äta vårens första glass i solgasset.

En epok går härmed i graven. En gammal trotjänare, näst intill en institution eller i vart fall en installation i familjen - Robbans röda rutigskjorta med stort R har tjänat ut sitt existensberättigande. Den är nu uppnött, trasig och skall förpassas till de sälla jaktmarkerna.  Det var ett känsloladdat ögonblick igår, när min ännu bleke yngling kungjorde detta smärtsamma faktum. Själv är jag uppfylld av blandade känslor växlande  mellan sentimental nostalgi, trygghetsnoja och ystra små blandade småhopp av lättnad. Så många gånger jag lutat mig mot den rödrutiga trygga axeln, snutit mig lite diskret i bröstfickan eller sett hans strävsamma gestalt rödrutig och energisk figurera i och runt huset. Alltid igång och på väg.

Den gamla rutigskjortan som upplevt vår flytt från stan till fjällen, som färdats genom dag och natt och burits såväl  till vardag som till fest, i slott och koja. Nu åker den in i vedpannan för kremering, och ur garderobens gömslen får vi försöka hitta en värdig ersättare i väntan på att den nya perfekta rutigskjortan ska komma i vår väg. Närmast sörjande förutom R, är förstås storstövlen och skinnbyxen. Storstövlen lever på nåder som reservernas reservstövlar och äro numera utbytta mot moderna neoprenstövlar av nutida snitt. Kvar av originalmunderingen är nu endast skinnbyxen, något avskavda ingrodda och mest av allt liknande en kroppsdel. Jag tror att de kommer att överleva oss alla. Tills döden skiljer dem åt.

Ser du en riktigt snygg karlaaktig och välskräddad rödrutigskjorta i en butik eller katalog så låt oss få veta. Den här mannen han gör sig nämligen allra bäst i en sådan.

Ordningen är återställd - vi har fått vår utsikt tillbaka. En nästan magisk känsla infann sig när glaspartierna kom på plats och ljuset fyllde rummet. Ikväll måste vi fira!