Påskminnen Del 2

Av , , 2 kommentarer 38

 På påsklördagens morgon var det dags för den årliga fiskeutflykten då hela familjen Hedman munderade sig i diverse mystiska vinterkläder, virkade mössor, anorakar och elastabyxor. Skidor, pjäxor, filtar och något renskinn lastades in baktill i Volvo-duetten. Mamma hade gjort matsäck till alla oss hungriga vargar och en uppsluppen stämning rådde i det klädkaos vi lämnade efter oss hemma.



Varje år hade församlingen kallat en gästpredikant för de påskmöten som ju var obligatoriska. Det skulle helst vara någon som både sjöng och predikade. Detta år var det en alldeles speciell person inbjuden – Alfie Cummings – en jättelång, jättestor afrikan som bodde hemma hos oss. (Vart sov vi alla egentligen?)



Naturligtvis skulle även Alfie med på fiskeutflykten, men för denne "jätte" (med hedmanska mått mätt) fanns inget som passade i kläd,skid eller pjäxväg. Pappa fann dock på råd och lånade en mundering av handlaren Sture Domeij som var en reslig man, och så bar det iväg över broarna upp på sörsia och vidare förbi Bjurås.



På Öresundssjöns is skidade vi ut och jag minns hur jag hade liksom en stor bubbla luft av återhållet skratt i halsen, när vi spänt iakttog Alfies första skidtur. Han hade vissa problem att hålla sig upprätt, men fattade otroligt snabbt galoppen och hittade rytmen i åkandet. Min storasyster Ann-Maris fästman Lennart hade kameran med sig vart än han¨gick. Tack Lennart för att du dokumenterade den tiden så fint med din kamera och därmed bättre gav oss chans att minnas vår barndom!



På de svartvita bilderna kan man se att vi fick fisk – så även Alfie. Solen sken över den gnistrande isen. Chokladen smakade underbart och gladare än solen själv så sken vår pappa Alvar denna dag – som alltid på påsklördagen när han fick dela sitt stora fiskeintresse med hela sin pratglada unghop. Jag minns hur tålmodigt han borrade hål efter hål åt oss alla, rekommenderade blänken och maskade med röda spralliga maskar sprungna ur den vindelgranska myllan. Det var tider det!

Lunchtajm!

Av , , 2 kommentarer 43

 Äntligen är arbetsdagen över. Campen är proppfull med glada påskfirare och norskarna har varit på ett sjusärdeles shoppinghumör de här dagarna. Maten är klar och nu väntar jag bara hem R från skoterklubbens årsmöte så vi kan få oss dagens första mål. Han verkar nästan ha en förkärlek för att sylta in sig i alla möjliga och omöjliga sammanhang – av egen fri vilja och vill gärna få med mig. Men se den gubben går inte! Jag fattar inte att han orkar.

Själv är jag numera allergisk mot möten i alla de former. Jag  fick antagligen en överdos  av inrutade möten från barndomen så nu uppskattar jag stort att kunna välja bort nästan allt i mötesväg. Hemma är bäst. Så är det bara. Och jag har förmodligen redan pratat och svamlat min kvot i olika forum genom livet  så det känns alldeles lagom att möjligtvis trycka eller låta bli att trycka på en gillaknapp för min del

Önskar er alla en härlig påsk. För det är precis vad vi tänker ha här uppe bland alla trevliga människor i vykortet.

 

En Långfredag för länge sedan

Av , , Bli först att kommentera 37

 Här kommer en repris av ett gammalt långfredagsminne från mitten av 60-talet. Ja egentligen kan man säga att det är en liten sammanfattning av min barndoms långfredagsminnen. 



Påsken var efterlängtad – då kom syskonen hem – eller åtminstone några av dem. Att få träffas, äta gott och umgås var något jag såg fram emot ända från när juletiden var över. På Långfredagen var det alltid stor ungdomsdag på Forum i Malå och jag iakttog längtansfullt mina äldre syskons förberedelser, och hörde deras uppsluppna kvittranden inför den stora dagen. Själv fick jag vackert stanna hemma i något år till. Jag minns hur jag satt och suckade bakom piedestalen i hallen och såg mina systrars speglande. De var såå fina.



Det satt diverse hattar, mössor och baskrar uppträdda på enkilos kaffeburkar för att få rätt form, medan systrarna gjorde sig i ordning. Man fuktade dem kvällen innan och det var en väldans procedur för att få till den rätta formen. "Slicka på långfingret" och ordna ögonbrynen samt möjligen en dutt Nivea på läpparna var skönhetstricken som gällde. Tuperingskammen var tydligen rumsren för den användes flitigt och svinryggarna överträffade varandra i storlek och stil, om man inte föredrog svansar eller flätor förstås. Lugg och kort hår var inte att tänka på.



Vid den här tiden hade killarnas frisyrer börjat dra iväg en aning och det var modernt med lite längre hår. Min skönlockige bror hade dock blivit i skönlockigaste laget och kommenderades iväg till Lundgren, byfrisören, inför Långfredagens event. För en enhetlig taxa på 2 kr tog Lundgren rubbet – lika för alla. Aldrig ska jag väl glömma brorsans olyckliga uppsyn – för att inte säja förtvivlan när han efter hemkomst tittade sig i hallspegeln som grymt avslöjade hans näst intill skalade skult. Hans fagra lockar hade fallit för den obarmhärtiga skördetröskan Stackars Sixten! 



Själv fick jag vackert stanna hemma i den dystra och suckande långfredagsstämningen. Vilken kontrast till syskonens uppsluppna avfärd! Inte förrän sent på kvällen kom de hem, och hade då ibland bjudit med en billast med ungdomar från någon annan by – företrädesvis några snyggingar från Sorsele. Pappa satt glad i hågen uppe och övervakade samkvämet. Det var ett hårt arbete att ha fem döttrar och en son…..Själv satt jag under bordet och bidade min tid. Det skulle ännu dröja några år – men vänta bara. Snart skulle det vara min tur!

I Långkalsongland

Av , , Bli först att kommentera 43

 RSolen har lyst över oss idag och fjällvärlden bara gnistrar. Stenhårt non-stop-jobb från tidig morgon till sen kväll kräver sin tribut. Kan för en sekund längta till påsktiderna i Gauto där man kunde vara ledig och fri. Endera seklet ska vi prova på det igen. Tills dess får vi minnas och glädjas med alla dem som har möjlighet att njuta av fjällvärldens möjligheter. 

Hejkon Bejkon

Av , , 2 kommentarer 44

 Nu är det bara 5 min kvar tills vi stänger…Jag satte mig nyss för första gången idag och benen känns som bly. Så otroligt mycket folk det är i farten – redan nu. Norskarna har påsklov denna vecka och alla verkar de ha en sak gemensam – de vill ha bacon. Och en del annat förstås, men bacon verkar nästan vara nationalrätten. Alla är på sitt bästa påskhumör så det är en fröjd att möta dem över disken. 

När tröttheten kommer och kroppen protesterar får man påminna sig om att det är de här veckorna som ska uppväga många andra veckor då det är nästan dött och tomt här. Dagens schemalagda lunchstängning blev det inget med. Vår devis är – vi måste ha öppet när folket är i farten. Oftast blir det så, men jag tog R i öronen idag och sa ifrån på skarpen att vi bara MÅSTE ta oss tid att äta åtminstone ett mål mat per dag, annars binder man ris åt sin egen rygg. Vi får äta i skift men måste sköta om oss så vi håller hela påsken!

Nu ska jag städa servicehuset, gå med hunden och sedan lägga upp fötterna och göra nästa veckas beställningar innan det blir något att äta och sedan troligen dejt med JB ganska omgående. Gokväll gott folk!

Miss Mary of Sweden

Av , , 4 kommentarer 45

 På den där fäjsboken poppar det upp små reklammeddelanden mest hela tiden. Antagligen något litet spionprogram som har koll på vilken typ man är, vad man äter och vad man har för stil. På min sida bombarderas jag idag av bantningstips och stroketest och nicorettereklam. Kanske den där lilla spionen rent av har koll på att man tjyvrökt någon gång tidigare i livet.  Det är väl bara en tidsfråga innan Miss Mary of Sweden dyker upp där med sina före och efter-silhuetter.

Igår fick jag till min förvåning  reklam från en modesajt. Ni vet den med den hemska tv-reklamen – zalando.se Den där lilla spionen kanske inte hade sett hur jag verkligen såg ut igår med städhuckle förkläde och storstövlar – som på väg till ett tidigt Blåkulla.

Zalando visade upp ett grällt spektra av mönstrade tights i illasinnade färger. Heltäckande mummelbyxor  i spandex med psykedeliska naturmönster. Jag rös lite vid tanken på hur jag med min kroppshydda skulle ta mig ut i ett par dylika.  Att se ut som ett helt naturprogram eller en regnskog känns inte riktigt bra. Och när man minst anade det kanske man kunde höra David Attenboroughs viskande stämma någonstans inifrån djungeln. Jag skulle då definitivt skylla på honom i alla fall

Nu fick jag en reklam för att "donera ett skratt". Jag hoppas att det var just det jag gjorde:) Ha en fin måndag gott folk! Det ska jag och min dejt slambilen ha!

 

Huckle och kvast

Av , , Bli först att kommentera 34

 Idag  har den stora påskinvasionen startat så smått. Benen känns som bly men hjärtat känns lätt. Allt har flutit på bra, stugorna är genomstädade och nya gäster installerade. Jag ser nog ut som om jag var på väg till Blåkulla redan idag med förkläde huckle och kvast i högsta hugg. Tyvärr började det snöa för en stund sedan, Det är synd när nyalända inte får komma hit och mötas av sol, blå himmel och vackra fjälltoppar.

R och Lillvännen är ute och förbereder för morgondagens behövliga slamtömning. Jag servar de sista kunderna i butiken och längtar tills stängningsdax så att jag kan ta itu med påskbeställningen. Det lär ju bli en del varor att ta hem denna vecka. 

Beate förbarmade sig över den kissnödige Leo och tog honom på en liten promenad. Idag har han nog haft det rätt tråkigt då vi springer om varandra och inte har tid att gosa och bry oss om honom..

Nu längtar mina ben och trötta fötter efter att få lägga upp sig i soffan. Vilken evig lycka att jag köpte mina livräddande sandaler i Malå för något år sedan. Utan dem skulle det aldrig gå. Ha en skön söndagskväll gott folk!