Ogrejdit

Har varit väldigt trött idag. Efter att ha avslutat gårdagskvällens magiska fisketur med en liten sofflur och skulle fortsätta natten i den egna sängen, så kom visst John B bort någonstans under färden uppför trapporna. Klarvaken i flera timmar snurrade jag runt och lyssnade till Robbans sovljud. Där ur skuggorna ur den ljusa juninatten kom troll, obehag och bekymmer smygandes. Sådana tankar som man lättare viftar bort i dagsljus, sorterar ned i högen av tschwiller eller  tvärt slänger på sophögen utan pardon.

På natten – och särskilt i fullmånens sken – när dagens skyddande osynliga plexiglasväst är avtagen är jag mer sårbar. Öppen för små ogräsfrön i tankeform, fragment av faktiska men även obefogade bekymmer, som växer rekordsnabbt när de gödslas av  lätt förvirrande nattliga tankespår. Jag har lärt mig och tränar mig fortfarande dagligen medvetet i att inte släppa fram negativa och oroliga tankegångar eftersom de sällan eller aldrig leder till något gott. Oftast klarar jag det men tydligen inte på natten.

En lång tantlur i soffan supportad av bästa vovven och snällaste gubben har gjort gott. Nu är man lite pömsig och ogrejdig både innanför och utanför skallbenet, men jag konstaterar att sömn gör gott för människan! Och jag är ofantligt tacksam för den vanligtvis goda nattsömn som jag har.