En Gunneltradition

Av , , 2 kommentarer 48

 

Så är det dags igen!

För femte året i rad presenterar jag Gunnels barndomskalender under december månad. Ni är alla välkomna att följa min adventskalender med barndomsminnen från min uppväxt i Västerbottens inland under 60-70-talet.

Förutom mitt vanliga vardagsbloggande kommer jag nu varje dag fram tills julafton att ge dig ett barndomsminne med julanknytning. Från dig som känner igen dig, minns, eller på något annat sätt berörs av det jag skriver, önskar jag i gengäld att få ännu fler guldkorn i form av kommentarer, julrecept, tummar, eller kanske till och med att få ta del av något av dina egna julminnen.

För att locka dig att följa med kommer jag att någonstans i varje kalendertext att gömma en eller ett par stor bokstäver. Ett antal bokstäver bildar alltså en ordföljd tagen ur en julsång. Den sista bokstaven i strofen kommer först. Den person som först mailar det rätta svaret, samt namn och adress till mig kommer att få ett gott hemgjort julpris, min ljuvliga hembakade marsipanlimpa. Dessutom bjuds vinnaren möjlighet att få gästblogga ett eget julminne. Lycka till o välkommen till min julkalender som börjar i morgon.

 

2 kommentarer

En tankeställare i adventstid

Av , , 1 kommentar 40

Inatt medans jag för ovanlighetens skull fick vänta på John Blund – en av mina tre killar – så låg jag och småfilosoferade om livet, julen och valmöjligheterna. Jag såg en tv-intervju med en kändis härom dagen. Hon började med att säja att hon var så tacksam för sin fantastiska barndom. Längre in i intervjun kom det fram en massa  trista omständigheter  från hennes tidiga liv som rimligen måste ha varit jobbiga och hemska. Som kunde ha lämnat djupa spår. Likafullt såg hon tillbaka på livet med tacksamhet och glädje. Hon kunde ha valt att se det på ett helt annat sätt men valde det positiva. Jag fick mig en tankeställare. Vilket livsval har jag gjort? Vilken känsla väljer jag att uppehålla mig i just nu?

Precis som när man tar fram kameran eller filmkameran, väljer ut ett fint motiv mitt i röran. Kanske en glimt genom fönstret, en filmsnutt  av glada barnbarn, ett vackert förmål eller natursceneri. Men man kunde lika gärna ha valt att zooma in dammtussarna, röran på köksbordet, smutstvätten, åskmolnen eller grälet.

Resultatet visar aldrig hela sanningen, för alla har vi ett sammelsurium av blandade härliga och jobbiga saker i livsryggsäcken. Men det visar vad vi väljer att skildra och hur vi väljer att presentera vårt liv och vår omgivning. Jag tror att man kan påverka sitt liv genom att välja att fokusera på det fina, ljusa och roliga. Man har ett val.

1 kommentar

När lillan kom till jorden. Födelsedagsrepris till Sandra

Av , , Bli först att kommentera 53

Morgonen 29:e november för precis 32 år sedan skulle vi få bekanta oss med den enträgna lilla person som i flera månader försökt sparka sig ut ”som rättest” genom min lilla kula till mage. Vi, de blivande föräldrarna var då 22 respektive 24 år. Den blivande barnafadern testade sin systemkamera genom att ta en sista bild på den späda och bleka moderns fina mage innan det bar iväg till förlossningen.

Den blivande storebroren, var informerad efter alla pedagogiska konstens regler, om att han snart skulle få ett syskon. Lille Daniel som redan då var en mild och klok liten kille, tog det hela med ro, lyckligt ovetande om att han snart skulle få dela mammas och pappas uppmärksamhet med en liten livfull och ytterst energisk syster. Hans dittills största bekymmer hade bestått av den fruktade ”huckarn” som stod i hallen om nätterna och väste, sprutandes ånga enligt ett oberäkneligt schema. Huckarn var en rymdskeppsliknande luftfuktare beställd via postorder från Clas Ohlssons.

Varje natt när Daniel kom vandrande till oss, skulle han passera den, och jag kan minnas känslan när man hasade sig upp för att hämta honom där i hallen när han inte vågade sej förbi. Jag minns känslan av att lyfta upp hans varma lilla pyjamaskropp och borra in näsan där bakom örat i det lite svettrufsiga mörkblonda håret.

Den unge farbror Rune som pluggade i stan, bodde tillfälligt hos oss och var lägligt nog inkvarterad i vårt arbetsrum där på Nyponvägen. Han skulle vara barnvakt åt Daniel när det begav sig. Jag hade julpyntat innan denna första adventshelg, och adventsljusstakarna lyste välkomnande till lilla Sandras hemkomst från BB.

Inne i köket lade sig den nygräddade saffransdoften stilla, medans vi förväntansfulla begav oss iväg ut på detta allra största av livets äventyr – ett barns födelse.

I väskan låg de fina småkläder vi gjort i ordning och farmor Eina hade sytt en liten klänning och stickat något fint som hon ju alltid gjorde. Där låg också den plyschmorgonrock till mig själv som jag sytt och en hemsydd åkpåse av pilefodrad manchester till den blå Emmaljungan vi köpt på annons. Jag sydde mycket kläder på den tiden, även om jag aldrig kunde mäta mig med barndomsvännen och grannen Ann-Kathrin som då bodde tvärs över gården. Hon var helt utstanding i den grenen.

I en sal där på förlossningen, efter den underbaraste av alla bitterljuva vedermödor, föddes du mitt lilla gullefjun Sandra. En liten söt mörklockig gumma som allvarsamt mötte min blick och vi såg in i varandras själar för allra första gången.

Vägd, mätt, och tvättad efter alla konstens regler, fick jag dig åter i min famn, denna första söndag i advent kl 11.00 alldeles lagom till att orgelförspelet av ”Det susar genom livets strid” eller ”Gå Sion din konung att möta” klingat ut i kapellet i Vindelgransele och likaså i Filadelfia Härnösand där våra respektive föräldrar satt, alldeles ovetande om att ännu en liten ättling just kommit till världen. Vi fick vänta med att ringa dem tills efter gudstjänsten.

Kära lilla/stora Sandra. Tack för att jag fått vara din mamma genom allt, och för att du behållit din okuvliga spirit och gnista och ditt kärleksfulla och goda hjärta, även om vi understundom försökte fostra bort det okuvliga under några svettiga år. Jag är glad att vi inte lyckades. Kram gumman. Du vet att jag älskar dig och finns där – vad livet än för med sig. Nu när vi får dela moderskapets hemligheter kommer vi att komma ännu närmare varandra.

Lycka till med allt, och grattis på födelsedagen min flicka!!

Bli först att kommentera

Slag i ansiktet

Av , , Bli först att kommentera 38

Vi känner oss bedrövade och lamslagna att Silverexpressen försvinner. Norge valde att inte ansluta till bussen som trafikerar Skellefteå – Jäkkvik, och länstrafiken kan visst inte köra några ynka mil till för att nå oss. Det blir verkligen intressant att se hur man tänker lösa transporter av post och varor till oss ovanför Jäkkvik. Jag tycker att  man kunde ha delat på kostnaden med Norge  för den här stumpen. Det lär ju inte bli gratis att ha flera olika aktörer som trafikerar Silvervägen upp och ner med gods och post. De aktörerna kommer ju knappast att utgå från Jäkkvik utan Arjeplog eller rentav av Arvidsjaur för att nå hit.

Bli först att kommentera

I stormens öra

Av , , 1 kommentar 32

Här tjuter det och visslar runt knutarna. Stormen  härjar för fullt. Fönstren är helt snötäckta och vägen har varit stängd mest hela dagen. Knappt en själ i sikte, förutom några husvilla norskar som inte kommer sig över gränsen ikväll som tog in i varsin stuga. Plockar fram julsaker här, har kokat blodpalt och eldat i kaminen. Ganska mysigt trots allt att vara insnöade.

1 kommentar

Blandade småhopp

Av , , 2 kommentarer 57

Hemma igen hos mina kära grabbs. Denna gång var det blandade småhopp från båda två. Jag känner mig välkommen. Snabbt in i lördagsjobbet efter ett drygt dygn på resande fot. Lite stirrig och blek är jag nog av sömnbrist och av mina täta luftrör. men luften här hemma gjorde visst susen så nu öppnar det  upp sig i både bihålor och bronker. Det tolkar jag som att det inte är Leo jag är allergisk mot! Han vill nämligen sitta parkerad i mitt knä hela tiden och luta sig kärleksfullt och trofast mot sina gamla mattemora. Härligt:) I bagaget har jag fullt med fina minnen. Några intensiva dagar har det varit, men klart var det mödan värt att färdas genom storm och snö, genom dag och natt för att få träffa mina älsklingar i några dagar.

2 kommentarer

Bitterljuvt

Av , , Bli först att kommentera 45

Sitter på tåget på väg norrut och hem till vykortet och mina grabbar igen. Strålande solsken och så vackra vyer passerar utanför tågfönstret. Sarpsburg nästa. Roligt att få se grannlandet i dagsljus från det här hållet. Full av tankar och känslor kring dessa härliga intensiva dagar tillsammans med mina kära Och med mobilkameran fylld med fina bilder och annat ska jag dela med mig av när jag kommer hem och kan pyssla med det

Bli först att kommentera

Gonatt gammelmormor…..

Av , , Bli först att kommentera 46

Gonatt gammelmormor…hm…Med de orden och en god puss sprang Oliver uppför trapporna till sin säng. Och jag som just har vant mig vid tanken på att vara mormor:) vi ha haft en mysig dag med soffmys och pyssel. Njuter varje sekund av att umgås med min vuxna dotter, mina barnbarn och min måg. Det gäller att tanka med fina minnen tills nästa gång vi ses.

Bli först att kommentera

Full med mjuka pussar och kramar

Av , , Bli först att kommentera 48

På plats och på väg i säng, mör och glad efter en lång resa och en mysig kväll med stora och små älsklingar. Nu fattas bara en lite sticksig skäggpuss så hade lyckan varit komplett. Gonatt folks!

Bli först att kommentera

Deeooo!!

Av , , Bli först att kommentera 71

Sitter i Oslo  på ett internetcafe och væntar på næsta tåg – med slutdestination Gøteborg, som avgår kl 13.05. Det har varit en minst sagt spænnande resa från det att vi læmnade Sandviken vid 10-tiden igår førmiddag. Først var det vældigt osækert om vi alls skulle ta oss øver grænsen på grund av ovædret, men det var kolonnkøring så vi kom oss igenom ovædret och R læmnade av mig i Røkland dær vi inmundigade ett ”romantiskt” avskedsfika på cafeèt innan han skyndade hem innan vægen skulle dreva igen och før att hinna hem till øppningsdax i butiken.  Mitt tåg skulle gå 13.30 så jag fick førdriva en timme på Lysstøperiet innan jag stretade ut med resvæskan i yrsnøn till perrongen. Det finns ingen væntasal dær så nær tåget visade sig vara en dryg timme førsenat kunde jag hålla mig før skratt innan jag lætt øversnøad æntligen kunde ta plats på tåget mot Trondheim.  I Mosjøn fick vi byta till buss i några timmar eftersom stormen slagit ut signalsystemet på en stræcka.  Snøovæder och en stressad  (men lyckligtvis skicklig) busschauffør  ær ingen vidare bra kombo så det var med andan i halsen vi satt som packade sillar i en gammal buss. Utanfør låg mørka hus  dær endast stearinljusen glimmade och vi kunde se att stormen farit hårt åt skogen. En bil låg på taket i ett dike. Lyckligtvis fick vi byta till tåg igen hade sådan tur att nattåget från Trondheim væntade in oss. Visserligen ingen fungerande værme i vagnen men påbyltad lyckades jag somna till klockan 06. Framme kl 07 i morse och nu med lite kaffe och mat i magen ska jag shoppa en stund innan sista stræckan till Gøteborg/Kungsbacka. Det ska bli skønt att komma fram, men jag ær inte bangen att upprepa den hær långa resan. Ett æventyr ær vad det ær:) Ha en fin dag alla!

Bli först att kommentera