Både vilda och tama hundar älskar att kura i den mjuka snön

R på ”fisketur”. (En gammal och mycket unik bild)  brukar innebära allt annat än fiske. Typ – städa skoterlådorna.

Nu är det vinter på allvar. Vi väntar på snöstormen och kurar inomhus. Det är mysigt med brasa och levande ljus. Önskar er alla en trevlig helg!

Så fort det ljusnade begav jag mig ut på isen. -13 bet i kinderna men isen känns allt mer stabil och inom loppet av 10 minuter hade jag fått 5 rödingar varav tre riktigt fina. Några av veteranentusiasterna bland våra årsgäster har också påbörjat vinterfiskesäsongen och satt vid sina hål och såg den bleka novembersolens första intensiva strålar pensla guld på den ännu nästan orörda isen medans vi njöt av den konsert som isen bjöd på. Fusionen av kyla och nylagd is bjuder alltid på magiska toner. Det här är frid i världsklass, my kind of yoga, eller ordlös närkontakt med högre makter. Kalla det vad du vill. Pallrade mig hem med 7 matnyttiga rödingar lagom till frukost och morgonkram. Nu  blir det kökstjänst i några timmar – och så kanske jag kan smita ner ett par gånger till under dagen. Jag tror att jag har någorlunda pejl på huggperioderna.

Hemma igen efter knappt två dygn på rymmen.  Umeå var sig inte alls likt och jag kände mig mer bortkommen än vanligt. En massa viktiga ärenden är nu avklarade, frissan besökt och vi har hunnit njuta av att umgås med nära och kära. Avslutade med en övernattning hos lilla mor och sedan bar det raka spåret hem igen. Bilen gick som ett spjut uppefter Silvervägen. Den ville hem – liksom vi. Jag hoppade raskt från kappa och klackeskor rakt in i gammskoteroverallen, greppade pimpelspöet och fångade det som återstod av dagsljuset nere på isen. Nu är jag omega-3-stinn efter en superb rödingmiddag och tänker fira att denna momsperiod är avklarad med att bänka mig framför teven med goshunden.

Fars dag idag.

Tänker på min pappa i sin himmel och önskar att jag hade fått sjunga för honom och komma med kaffe på säng idag som på gamla tiders farsdagsmorgnar. Fått hedra honom igen. Åh vad jag önskar att jag hade fått träffa honom en gång till, nu när jag själv är medelålders och lite klokare. Vi kunde småprata om livet, fiskningen och annat viktigt. Vi använde inte alltid vår gemensamma tid optimalt medans han levde. Vi var två hetlevrade tjurskallar som båda ville ha rätt och använde ofta tiden till diskussioner som ingen vann. Tyckte olika. Idag minns jag inte ens vad vi diskuterade om. Önskar att vi hade samtalat mer, kramats mer. Men idag är det försent och jag har gjort ett medvetet livsval i att leva i de goda minnena. Vi var ju bara människor. En far och en dotter. Mänskliga.

Har du kanske din egen pappa i livet ännu? Gammal eller ung. Frisk eller sjuk. Han kanske inte har varit den far du önskade och behövde när du växte upp, eller kanske konflikter har söndrat er relation på senare år?  Men han är ännu levande!

Du har nu en sprillans ny möjlighet att använda denna Fars Dag 2013 till något fantastiskt.Ta ett steg i riktning mot försoning, om inte annat så för din egen skull. Det finns ingen godare känsla än att ta ett steg framåt – bara för att du kan. Att veta att du har kastat bollen, gjort vad du kan – även om du egentligen tycker att det är han som ska ta steget, be om förlåtelse eller försöka återupprätta kontakten. Du kanske inte tror att du kan eller vill förlåta. Att du inte har förmågan att ta klivet ut ur besvikelsens eller försmåddhetens bubbla. Försök!

Du och jag har turen att leva i en tid då det är möjligt att ta många olika sorters kontakt, utan att det behöver vara så svårt. Steget behöver inte vara så långt – ett sms, ett telefonsamtal, kanske skicka en bild på barnen, eller barnbarnen. Ett brev, en trisslott ett blomsterbud. Skicka en osynlig missil av kärlek eller saknad. Tiden kanske har gett en öppning. Tiden som kanske inte läker alla sår, men som förändrar och ger nya perspektiv.

Öppna haspen till ditt hjärtas rum. Vädra lite och släpp in lite nytt syre i det gamla förlegade. Kanske det virvlar upp lite kärlek från dina mörka vrår där under packen av oförrätter. Kärlek som gör dig storslagen och är ett frö till någonting nytt. Någonting bortom det förflutna.

Lördagskväll i timmerkojan stundar!  Det har varit ganska mycket folk i rörelse denna dag. Snart är kvällen här och på spisen puttrar en lammgryta. Det doftar lovande! Mandelpotatisen ligger otåligt och väntar på att få kokas. Ikväll delar vi en flaska riktigt gott rött vin till lammet. Den står redan och luftar sig på köksbänken. Jag har lagt band på mina adventslustar och ännu inte börjat pynta, men till veckan blir det nog dags. En riktigt fridfull kväll i skenet  av brasan och en massa levande ljus ligger framför. Termometern visar lovande -7, vilket innebär att det alldeles säkert blir fiske i morgon bitti! Önskar dig en fin kväll vart du än befinner dig.

Kommer just in och värmer mig efter  vinterns första rödingfiske. 2 mindre rödingar högg nästan genast. Visserligen fiskade jag bara i 15 minuter och max 5 meter ut från land  – men ändå. Smet en liten stund från lördagsruschen och hade sparken med mig eftersom isen knakelibrakar rätt mycket fortfarande. vi har nu ca 3-4 cm is inne vid land. Hoppas på ett par kalla nätter så isen växer till sig. Skymningen faller just nu över vykortet och över en euforisk fiskarinna och blodet känns kolsyrat som i den finaste champagne. Det här är livet på en pinne!

Bilden tagen från Krilles hemsida

http://krillesvilt.wordpress.com/

Idag har vi provsmakat första omgången torkat älgkött som legat i salt och smaksatts med rökessens. Det smakade kanon!! Jag var ytterst skeptisk till detta vidunder när R köpte den, men den fungerar utmärkt. Dessutom kan jag nog rymmas i den om jag är sur och behöver luftombyte. Man torkar upp snabbt i denna!

Isen har lagt men nollgradigt väder gör att det tar sin rundliga tid innan det går att ta sig ut på den. I väntan på detta får jag glädjas åt andra saker, som allt det naturen bjuder på i sin sprillans nya vinterskrud.

Ibland går jag tillbaka bland gamla bloggar för att komma ihåg saker eller för att se vad vi gjorde så här års tidigare år. Hittar förutom en del ordbajseri ett och annat guldkorn. Denna dag, då jag åter igen blev påmind om  att söka fram broddarna efter ett  livsfarligt steppintermezzo på blåhalkan förorsakad av en ivrig breton, hittade jag detta blogginlägg från 2011 och inser att detta börjar vara en tradition. Håll till godo:

Det är som om vi skapat en ny jultradition Robban och jag. 2010 bröt ju R ett par revbenspjäll i samband med nyktert tomtande på självaste julafton, gjorde en baklängessaltomortal på blanksnön så crocsen yrde och låg smärtande och indisponibel i ett antal veckor.

Igår morse vaknade jag av ett distinkt mullrande som av ett smärre åskväder/alt ljudet då någon rutschar på hälarna nerför en trapp. Det senare alternativet var hyfsat nära sanningen, och som dom säjer på tv-shop – inte nog med det….Mullrandet kulminerade i ett skrammel och brak-tordön. Min detektivådra – om än yrvaken – noterade från sänghalmen: Ett fall!!…. men konstaterade lättat att tordönet efterföljdes av ett livstecken, men jag förberdedde mig ändå mentalt på att i värsta fall få agera Florens Nightingale och samla ihop ännu ett mänskligt plockepinn. Någon (R) reste sig tydligen som fågel Fenix ur askan, lätt stönande och kunde uppenbarligen påbörja dagens värv. En lättnadens suck senare kunde jag fortsätta min avbrutna sovmorgon.

Några timmare senare, just i samband med Robbans eftermiddagsslummer i tv-fåtöljen, nyttjade jag ett av teknikens under och skypade med min dotter och dotterdotter i Göteborg. Kom på att jag kunde göra en rundvandring i våra byggnationer och visa henne via datorskärmen hur långt bygget framskridit. Förflyttade mig baklänges mellan butikshyllorna, hest viskande som en David Attenborough i djungeln och beskrev våra storvulna planer. Den trave av butikskorgar som R påpassligt flyttat från öltraven  till golvet ingick inte i min inprogrammerade bild av butiksmöbleringen. Följdaktligen klev jag baklänges rakt i korgarna och föll handlöst med bakhuvudet rakt in i dörrkarmen. Den lätt osteoporotiska kärringunderarmen small in i en trave julmust och jag landade med ett brak . Som den gamla urmoder man är, så finns en starkt utvecklad förmåga att inte tappa ”spädbarnet” i golvet. I detta fall befann sig spädbarnet och dess hulda moder inne i den bärbara datorn och de klarade sig helskinnade alla tre. I vanlig ordning är första tanken – ingen såg mig väl…..Men den oroliga dottern försäkrade sig via en trådlös okulärbesiktning om att den fallna modern överlevt med intakt benstomme.

Den slumrande husbocken märkte dock inget av detta skådespel utan fick nöja sig med ett rafflande martyrreferat efter uppvaknandet. Idag stoltserar jag med alla regnbågens färger lite varstans på kroppen. Ett uppfriskande inslag i blekfetheten. Kontemplerar lite stillsamt för mig själv denna fridens morgon, att det nog är säkrast att ha broddar både utom och inomhus…..

Nu gott folk har Tjaktjaure tystnat, och inatt har isen lagt på hela sjön. Isen täcks av ett tunt lager snö så tyvärr fick vi inte den klara is vi önskat för premiärfiskets skull. Än är den för tunn för att fiska från men snart kan man nog bege sig ut på sjön. Stort GRATTIS till vinnaren i isgissningstävlingen nämligen…..Ta Damm………SOFIE STOLPEN som gissat alldeles rätt, nämligen 7/11. Välkommen in att hämta din vinst nästa gång du är i Sandviken Sofie!