Julegröt och Julefrid

Så gryr ännu en annandagsmorgon och läggs till livets samling av juliga men aningen vemodiga dagar. Ljuset smyger sig på så försikteliga - ännu litet tidigare än de senaste dagarna.  Summerar julen och känner mig som alltid tacksam. Tacksam för hälsa krafter och möjligheter, för nära och kära, för fred frihet och för avsaknad av konflikter, men ändå lite otillfredsställd på närhet med mina barn och barnbarn som finns alltför långt borta.

Den sista risgrynsgröten är uppäten. Idag ryker de sista spjällen och köttbullarna. Skinkans sista skivor får bräckas med stekta ägg till lunch. I kakskrinen står ännu söta rader av livets alltför goda, och förmodligen hinner de nedgraderas till fjolårsbröd inom en liten vecka eller så. Julmusiken har tystnat och julstjärnan håller krampaktigt fast vid några sviktande blad  innan fägringen är över för denna gång.

I det vackra vita dagsljuset som råder ett par timmar mitt över dagen börjar känslan av ”ett liv efter jul” vakna till. Tankar på mina vintervilande pelargoner, på nyårsfirande och på jobbplanering infiltrerar mitt i friden. Jag styr bort dem, tänder ännu några värmeljus och tittar på påsen med alla de tomma aluminiumkopparna från decembermånadens samlade julstämning. De är hundratals. Samvetet knackar lite på axeln och börjar sin svada om hur mycket energi det egentligen det går åt till att utvinna aluminium till denna sanslösa ljuskonsumtion av mysljus. Till mitt försvar säjer jag att jag minsann nuförtiden ALLTID pillar bort den lilla järnpluppen i botten innan jag lämnar in dem på miljöstationen. Samvetet nöjer sig inte utan påminner mig om att man minsann inte kan lita på miljöstationerna: Minns hur  vi i sopsorteringens linda vid Tomtebo Sjukhem hade sorterat tidningar i prydliga högar för sig – bara för att sedan se sopbilen välta ner allt i en salig röra i blandaren.

Nåväl. Ännu skimrar hemmet julefint och återför mig till julstämningen som jag gärna vill suga det sista ur innan vardagen återvänder. Idag  blir det full ruljans i butiken av norska kunder, och i helgen kommer en massa skoteråkare hit och bor i stugorna. Två dagars julledigt har vi haft. Min yngste son har varit här och vi har hunnit med allt som vi förväntar oss av julen. Men visst skulle det i sanningens namn onekligen ha varit skönt med en veckas ledighet till.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>