Gunnels vårtal

Av , , 2 kommentarer 50

I år 2014 så har inte tiden och inspirationen funnits för ännu ett vårtal. Men fjolårets vårtal och valborgsbild är i högsta grad aktuella ännu. Så jag bjuder på det igen. Önskar er alla en riktigt härlig Valborgsmässoafton och 1:a maj.

sjobild

 

Kära Sandvikare!

Det är Valborgsmässoafton – igen! 365 dagar sedan senast vi samlades här. Vart tar tiden vägen egentligen? När jag var ung – mycket yngre än idag, tycktes tiden vara oändlig. Det var en hel evighet till sommarlovet och en eon av tid fram till jul. Man längtade – ständigt, man suckade, suktade och trånade. Denna ständiga längtan….

Men med åldern tycks perspektivet förändras. – Nyss var det ju jul! Och vart har egentligen den här vintern tagit vägen egentligen. V 13 14 15 16 17 och nu v 18…..Redan!

Snart är sommaren här. Sommarlovet, semestern. Sommaren med sina ljuvligheter. Andrummet som vi alla behöver för att tanka kroppar och själar med solljus, värme och vila. Ni packar ihop vintersakerna och vänder hemåt för andra härligheter – som sandstränder, sommarstugor, myggjagare och strandmadrasser.

Idag är det 51 dagar kvar till midsommarsolståndet. 51 dagar av gnistrande ljus. Av ljusnande framtid – tills det vänder igen. 51 dagar på andra sidan midsommar hamnar vi på 11 augusti och sommarlovet och semestern  är redan förbi, dagarna blir kortare och kvällarna mörknar igen.

Vi människor, vi som alltid har en tendens att  längta framåt. Att leva i framtiden. Vi pratar om – till sommaren, till semestern, nästa år, nästa vår… Men alltför sällan stannar vi upp och stannar till för en sekund i nuet. Njuter av stunden. Njuter av den här huggperioden, den här solgropen, den här kaffetåren eller utomhuslunchen. Din varma hand i min där på renskinnet. Av att vi faktiskt lever och har varandra – här och nu. Framtiden vet vi ingenting om.

Idag fick jag det bästa exemplet på konsten att njuta stunden här och nu. En av våra gäster gav mig sin ögonblicksbild av deras oxfile avnjuten på fjället i solen, i varandras sällskap, en underbar aprildag i Arjeplogs generösa fjällvärld.

Kära Sandvikare! Härdiga friluftsmänniskor. Med bruna näsor och fingrar och vita halsar och handleder. Ni som har fjällvärldens diamanter i era minnen och GPS:er

Lev för stunden Lev  i nuet. Spara minnena i hjärtats sammetsask bland de andra guldstunderna. Nuet är allt vi har.

Ikväll tänder vi en eld. För våren och för livet som kommer igen. Låt oss vara glada!

Ode till storstövlar

Av , , 2 kommentarer 61

nokia

Förärade den tappre ett par sprillans nya Nokia storstövlar lagom till påsk. Sedan jag råkade skära sönder mina egna skoterskor med isborren fick jag lov att plocka fram mina Nokiastövlar ur gömmorna igen. De kan inte hyllas nog!

 

O du Nokia vinterstövlar!

Du varma vattentäta skodon

Du som räddar min dag och  värnar min fot från köld och fördärv

Som räddar mitt humör och tryggt låter mig färdas

genom ovarnevatten, sursnö och vattenhål.

Du som förlänger min ork, mitt tålamod

och gör mig härdig tålig varm och torr –

genom såväl svinkall och bister vinterdag

som genom solig och våryster smältvattensdag

Du tar mig genom sommarvåta myrland, moras och morän.

Jag hyllar tacksamt mina kära 36:or och smeker kärvänligt

era svarta höga skaft och ställer er varsamt i farstun

tillsammans med ett par andra likadana trotjänare i storlek 43

i väntan på nästa fantastiska fjälläventyr.

Hedmans på hal is

Av , , Bli först att kommentera 42

Del. 2
På påsklördagens morgon var det dags för den årliga fiskeutflykten då hela familjen munderade sig i diverse mystiska vinterkläder, virkade mössor, anorakar och elastabyxor. Skidor, pjäxor, filtar och något renskinn lastades in baktill i Volvoduetten. Mamma hade gjort matsäck till alla oss hungriga vargar och en uppsluppen stämning rådde i det klädkaos vi lämnade hemma.

Varje år hade församlingen kallat dit en gästpredikant för de påskmöten som ju var obligatoriska. Gärna någon som både sjöng och predikade. Detta år var det en alldeles speciell person inbjuden – Alfie Cummings – en jättelång jättestor afrikan som bodde hemma hos oss. (Vart sov vi alla egentligen??)

Naturligtvis skulle även han med på fiskeutflykten, men för denne jätte (med hedmanska mått mätt) fanns inget som passade i kläd,skid eller pjäxväg. Pappa fann dock på råd och lånade en mundering av handlaren Domeij som var en reslig man, och så bar det iväg över broarna upp på sörsia och vidare förbi Bjurås.

På Öresundssjöns is skidade vi ut och jag minns hur jag hade en stor bubbla luft av återhållet skratt i halsen, när vi spänt iakttog Alfies första skidtur. Han had vissa problem att hålla sej upprätt, men fattade snabbt galoppen och hittade rytmen i åkandet. Min blivande storasysterAnn-Maris fästman Lennart hade kameran med. Tack Lennart för att du dokumenterade den tiden så fint med din kamera och därmed bättre gav oss chans att minnas vår barndom.

På de svartvita bilderna ser man att vi fick fisk – så även Alfie. Solen sken över den gnistrande isen. Chokladen smakade underbart och gladare än solen sken vår pappa Alvar denna dag – som alltid på påsklördagen när han fick dela sitt stora fiskeintresse med hela sin pratglada unghop. Hur han borrade hål efter hål åt oss alla, rekommenderade blänken och maskade med röda spralliga maskar sprungna ur den Vindelgranska myllan.

Gammal påskmat 1

Av , , Bli först att kommentera 41

En bloggtradition under mina år här på bloggen har blivit att dela med mig av mina barndomsminnen från påsktiden. Igår hann jag inte lägga in något så här kommer ett gammalt långfredagsminne – en dag försenat. Glad Påsk på er alla!

Påsken var efterlängtad – då kom syskonen hem – eller åtminstone några av dem. Att få träffas, äta gott och umgås var något att se fram emot. På Långfredagen var det alltid stor ungdomsdag på Forum i Malå och jag iakttog längtansfullt mina äldre syskons förberedelser inför den stora dagen. Själv fick jag vackert stanna hemma i något år till.

Det satt diverse hattar mössor och baskrar uppträdda på kaffeburkar för att få rätt form, medan systrarna gjorde sig i ordning. Slicka på långfingret och ordna ögonbrynen samt möjligen en dutt Nivea på läpparna var skönhetstricken som gällde. Tuperingskammen var tydligen rumsren – fanns inte med i syndakatalogen. Den användes flitigt och svinryggarna överträffade varandra i storlek och omfång, om man nu inte föredrog svansar eller flätor enligt pingstvänsmodet på den tiden.

Här hade killarnas frisyrer börjat dra iväg en aning och det var modernt med lite längre hår. Min skönlockige bror hade dock blivit i skönlockigaste laget och kommenderades iväg till Lundgren – byfrisören inför Långfredagens event. För en enhetlig taxa på 2 kr tog Lundgren rubbet – lika för alla. Aldrig ska jag väl glömma brorsans olyckliga uppsyn – för att inte säja förtvivlan när han efter hemkomst tittade sig i hallspegeln som grymt avslöjade hans näst intill skalade skult. Stackars storebror!

Själv fick jag vackert stanna hemma i den dystra långfredagsstämningen. Vilken kontrast till deras uppsluppna avfärd! Inte förrän sent på kvällen kom de hem, och hade då ibland bjudit med ungdomar från någon annan by – företrädesvis några snyggingar från Sorsele- hem på the och smörgås. Pappa satt glad i hågen uppe och ”övervakade” samkvämet. Det var ett hårt arbete att ha fem fina döttrar och en stilig son…..

Grand Slamtömning och Skitfiske

Av , , 6 kommentarer 83

bitti

05.30 bar det av ut på den tysta sjön. En vacker dag har börjat. Att ställa klockan så tidigt är min enda chans att få ett par timmars fritid nu och då. Idag hade fisken sovmorgon – ända till en kvart innan hemfärd. 4 fina feta fick följa mig hem, och Robbans lunch är rädddad. Från detta rena fina vita krispiga landskap och ett fint skitfiske, landade jag hemma – rakt i slamtömningen – som inte är världens kuligaste grej. Men alldeles nödvändig förstås inför anstormningen av folk nu till påsken. Många tror dessutom – felaktigt nog – att vi är en vägtoalett och förstår inte att vi är en privat tomt m camping.

I morse  toppades nog alla idiotiska incidenter av en tyskregistrerad minibuss som körde ner på planen där våra årsgäster står. Föraren kliver ur och ställer sig helt fräckt och pissar mot vår sopcontainer. Robban gick dit och frågade vad i helskotta han höll på med. Hans referat från händelsen var oslagbart. Särskilt när han bad om tyskens hemadress så han kunde komma och återgälda pissandet hemma på hans gård. Man har en hel vildmark tiotals mil av ödsliga vägsräckor med parkeringsplatser där man kan lätta på blåsan. Men på den enda privata gården på miltals håll  väljer man att stanna och pissa på egendom.  Våra grannar i polcirkeln har haft stora problem när busslaster med folk kliver in på privata gårdar och sätter sig var som helst och uträttar sina behov. Måttligt kul att rensa upp efter dessa. Nåväl. Nu är det nog med skitsnack för idag. Önskar er alla en fin vårdag.

 

 

Vinkat av vänner och vässar armbågarna

Av , , 4 kommentarer 50

Jag blev lite smånervös i helgen när det i samband med stugstädning plötsligt sa ”knipp” inne i min högra armbåge. Först kändes det ingenting, men bara efter några minuter kom ”tandvärkssmärtan” och armbågen smärtade ordentligt. Särskilt när jag hände armen rakt ned och när jag gjorde vridmoment (som att vrida ur skurmoppen) och när jag satte armbågen på bordet. En sömnlös smärtsam natt och tre halvhandikappade dagar senare verkar det ha gett med sig. Lättnaden är otrolig. Det hade rent ut sagt varit katastrof om någon av oss blivit opasslig nu de kommande veckorna då arbetsbelastningen kommer att vara som störst under hela året. Nu är det bara att hålla sig på benen fram till slutet av maj då vi kan pusta ut. Håll tummar och armbågar för oss att vi får vara friska och orka hålla ångan opp

 

Erik och Rosita på på fjälltur

rosita 3

Idag har vi vinkat av Erik och Rosita som varit här drygt en vecka. Morgonkaffe och semlor innan avfärd och en stunds småprat i solskensrummet och lite sammanfattning av veckan som gått. Fisket har gått sisådär, men de har ändå fått mer fisk än många andra. Fjällvädret har varit helt ok och de har fått några fina dagar och sett kalfjället i vacker vinterskrud. Tack för den goda middagen som ni bjöd på i stugan. Kör nu försiktigt och välkomna åter! Här nedan ett par av Rositas fina bilder från veckan som gått.

rosita 1

 

rosita 2

Snösparvarna

Av , , 4 kommentarer 46

P1130642För några dagar sedan kom dom – snösparvarna. Ett säkert vårtecken och man kan inte missa deras ystra läten och svirrande flockar som far kring huset. Vackra är dom också. Så roligt att få uppleva dem än en gång. Deras gulliga uppsyn är visst aningen förrädisk. De är ena riktiga stridisar har jag fått veta av en av våra fågelintresserade gäster.