I valet och kvalet – som i godisbutiken

Socker – det är min grej. Så är det definitivt. Tyvärr kan jag inte säja samma sak om politiken. Där handlar det mer om pest vs kolera. Idag kom röstkorten i postlådan. Jag önskar verkligen att det vore lika enkelt – att man skulle veta exakt vilka som man gillar och satsar på – gång efter gång.

Min mamma äter inte godis överhuvud taget. Jag vet inte ens vad hon gillar för sorter.  Pappa gick ur tiden 1986. Han älskade dajm och dixikola. Det var på den tiden som dajm var inlindad först i ett lager smörpapper och därefter i det röda blanka omslaget och dixikolan  gömde sin ljuvliga och smöriga seghet i ett guldgult ganska stort konvolut.

Politiken är det värre med. Jag vet precis vad mina föräldrar röstade på men jag har satt en viss ära i att gå min egen/mina egna vägar. Det har fått till följd att jag som prästens lilla kråka slunkit än hit och än dit i det partipolitiska spannet. Ena gången militant folkpartist, så ett tillfälligt snedsprång åt vänster och så hux flux  tillbaka in det andra diket igen. Alla presenterar de ljuvliga små karameller som ser goda ut vid första anblicken men som kanske ger en sur äcklig eller bitter eftersmak. Jag säjer som Di Leva: Vem ska man tropåtropåtropå??

I min godispåse inryms röda ferraribilar, sega sockerbitar med och utan chokladhölje, engelsk lakritskonfekt, skumbananer, kokosprickar, tutti frutti och hemkola. Tyvärr går det inte riktigt till så i politikens värld, Där  lägger man inte lite av varje i godispåsen så att det passar just mig, utan man får lov att köpa en standardiserad ” Gott& blandat” där man får spotta ut de äckliga sega lakritsgrejerna och mumsa i sig de röda och gröna med välbehag. Det är inte riktigt min grej.

Jag ogillar tanken på att låta bli att rösta, men jag vet i ärlighetens namn inte alls vad jag ska satsa på  denna gång. Förundras över politikerna som orkar strida för ”gott&blandat”. I sanningens namn tror jag inte det finns någon politiker som med hela hjärtat står bakom HELA sitt partiprogram.

Grubblar vidare här uppe i mitt hörn och funderar om jag ska våga prova den där suspekta gulgrönrandiga surisen som ligger i påsens hörn…..