Vem kommer till strumphimlen???

Av , , 6 kommentarer 44

Under en längre tid – närmare bestämt ca 35 års tid, har jag själv upplevt suspekta företeelser och oförklarliga försvinnanden i samtliga de tvättstugor som passerat revy genom mitt husmorsliv. Sammantaget känns detta som en angelägen sak att göra en djupdykning i. Jag känner omedelbart att detta måste utredas.

De flesta försvinnandena handlar om sockar, strumpor, vantar och handskar. Man har saknat makarna……till persedlarna ….men har även noterat att makarna till undertecknad även hade omaket att försvinna från makan när det behövdes hjälp på tvättfronten. Förstod ni sammanhanget??

Som före detta ägare till en gammal agentväska från 1968 och en och annan anteckningsbok full med noteringar om skumma företeelser från Vindelgransele på sent 60-tal törs jag utge mig för att ha utvecklat en detektivs väderkorn. Däri finns iakttagelser nedtecknade av en mycket ung detektiv, liggande bland timotejen direkt invid händelsefronten i dikesrenen till väg 363 i höjd med Alvar Hedmans vägaskäl. På sidan 4 kan jag tänka mig att man skulle ha kunnat hittat följande anteckningar: Mossgrön saab V4 framförd av K.W på väg att hämta posten kl 09.18. Avvikelse på 12 min från föregående dag. Not. Postbussen kommer 9.30. Eller denna variant: B.H på väg västerut!! I blå saab v4 kl 11.50. Vart? Not. Åker vanligtvis österut vid denna tid. Eller denna: S.L cyklar mot affären, skrattar högt och lite farligt, blir borta 10min längre än igår. Mystiska fotspår uppmätta på 5 platser mellan röladan och farfars varav ett var 39cm långt. Röd träbit (blod???) funnen vid röladans vägg.Hm

Med detta väl utvecklade väderkorn i ryggsäcken känns det förargligt för att inte säja nesligt att ännu efter alla dessa år som husmor inte ha löst mysteriet med de ensamma sockarna. Vart far dom? Vem tar dom? Finns ett eget litet universum för Lillstrumpa och hans vänner – röda vita gula och svarta. Tjocka, tunna, korta, höga, smala, långrandiga trasiga eller stumma. Finns det en himmel eller ett helvete där de ensamma funnit en fristad långt borta från jordelivets tramp i lera och makadam? Är det en frivillig avvikelse från sin maka, eller egentligen ett ganska fegt sätt att svika. Är det i centrifugalkraften själva ingången till strumphimlen finns? Ingen jag frågat hittills har svaret på detta mysterium. Kan du hjälpa mig?

Mitt emellan

Av , , Bli först att kommentera 39

Idag har vi varit mitt emellan två riktiga busväder. Ett svenskt och ett norskt. Det har blåst och vräkt ned snö både på andra sidan gränsen och ner mot skogslandet. Turligt nog med tanke på att snöröjaren är ”ur funktion” så känns det skönt att det kommit måttliga mängder. kanske vi har fått sammanlagt 1 dm snö de senaste dygnen, men det har drevat en del och lagt sig i vita dyner på mer och mindre lämpliga ställen. Folk är så snälla och vi har fått flera erbjudanden om hjälp, men vi har klarat oss själva hittills. I helgen kommer några Sandvikare som kan snöröja med Lillvännen.

Konvalescenten kan i alla fall gapa och svälja själv. Syster Gunnel finfördelar mat och känner sig som förflyttad till sitt gamla jobb:) Men patienten är ännu lydig, rätt medtagen och har diverse medikamenter som ska ur kroppen innan han börjar protestera som vanligt igen. Bäst att passa på att bestämma en massa medans jag kan. Han har dock under dagen vaknat ur dimmorna och börjar bli riktigt haj på att klara saker och ting med vänsterhanden.

En kombinerad hundrastning och minifisketur längs sjön och tillbaka för min och Leos del gav några riktigt fina fiskar och en trött och glad hund.

Gunnels måndag

Av , , 2 kommentarer 48

image

I måndags hade jag sällskap på isen av en norsk journalist som ville skriva om ”min måndag”. Igår fick jag korrekturläsa det hon skrivit och både bilder och text blev bra. Hon lyckades fånga min fiskarglädje och mina relektioner kring livet när jag spenderar min fritid i ”själens Spa”

En riktig rysare

Av , , 2 kommentarer 53

gruning
Även efter en riktigt ”mörk” natt kommer en ljuvlig gryning

Jag har nyss fått hem R efter en akut resa till Sunderbyns sjukhus och nu sover han i soffan. I går kväll föll han mycket olyckligt efter att ha bokstavligen ”klättrat på väggarna” i nåt arbetsprojekt. Ramlade 2-3 m baklänges och handlöst och slog axeln ur led. Smärtan och rädslan samt den långa väntan på ambulans och smärtlindring var i jobbigaste laget för oss båda. Turligt nog var den bara 12 mil bort. Man känner sig vanmäktig och det är drygt att inte kunna följa med, men han fick ett fantastiskt omhändertagande hela resan t o r till Sunderbyns sjukhus och var så tacksam över att vara hemma igen. En nätt resan på 37 mil enkel väg med olidliga smärtor är ingen barnlek. Morfinet tog dåligt till en början. Turligt nog var inga ben skadade vilket skulle ha varit en katastrof nu inför högsäsongen med allt som skall göras. Nu hoppas jag att det inte vräker ned snö de närmaste dygnen så jag klarar det med handjagaren. Jag får kavla upp ärmarna inför morgondagens varuleveranser. Tur att man är S T A R K! Nu blir den stora utmaningen att hålla honom borta från kroppsarbete de närmaste dagarna. Om det kniper får jag ta till en lång kattstrypare som når runt fotlederna! Nöden är uppfinningarnas moder.

Hundliv, ros och ris

Av , , Bli först att kommentera 50

junk

Smet ut en kortis och borrade några hål innan jobbet. Från min plats på isen ser man hela härligheten – fjällen himlen och solen slösade med sitt glittrande guld över alltihop. Fick nöjet att se Junkerdal Huskeys ljudlöst dra iväg med sina hundspann längs vinterleden. Ett härligt inslag i fjällivet och en fridfull kontrast till alla motorljud. Måste ge en eloge till alla skoterungdomar som bott här i helgen. De har varit föredömligt hänsynsfulla och respekterat de som söker fridfullheten i fjällen och de har hållit till en bit bort från bebyggelsen med sina skotrar och på så sätt får ju alla uppleva det bästa fjällen har att erbjuda. Precis som det ska vara och mycket uppskattat!

Smolket denna helg är några utifrån kommande norska ungdomar som trots vädjanden/tillsägelser vägrar att respektera skoterförbudet på vår tomt/anläggning – den här lilla udden i sjön. Och till varje pris ska de gena ner från Silvervägen till sjön – in och mellan vårt hem och våra och våra gästers stugor. Av alla oändliga ytor på kartan så ska de bums över just denna endaste gård, denna flugprick på kartan. Man blir SÅ trött. De har hela Arjeplogfjällvärlden och dess vildmark att vistas i, och i motsats till i Norge – den friaste av alla fria skoteråkningar. Men det är som om folkvettet stoppats i fickan innan man sätter på sig hjälmen. Obs – detta gäller några få – som förstör för så många andra och som knepigt nog verkar jobba stenhårt för att påskynda förbud för den fria skoteråkningen. Tråkigt för alla oss andra, gamla och unga – som kör fort eller sakta – med respekt för folk och fä, för bofasta, för skidåkare, hundspann och fågeljägare, för riporna rävarna i naturen och som älskar det här fantastiska fria fjällivet.

Minsteman

Av , , Bli först att kommentera 43

alexis

Min älskade yngste son Alexander fyller 25 år idag. Lillebroren som blev det längsta av mina barn. Det känns ofattbart hur snabbt livet rusat förbi, att det gått 25 år sedan den där kalla januaridagen då han föddes, men mest av allt känns det trist att inte få träffa honom och få ge en riktig födelsedagskram. Alla ni som är mammor vet hur gärna man vill samla alla de sina kring ett dukat födelsedagsbord bland familj och vänner, äta gott och skratta tillsammans just när det är födelsedag. Detta oavsett om födelsedagsbarnet är 5 eller 30 år. Jag önskar förstås honom allt gott, hälsa, vänner, kärlek, jobb och ett meningsfullt liv. Jag hoppas att han får bevara sin milda och goda personlighet genom livet, att han alltid ska veta vart han kan vända sig om det krisar och att vi aldrig någonsin ska tappa kontakten med varandra.
Ha en riktigt fin födelsedag min älskade son! Kom snart hit och fiska med mig igen. Jag lever än på de mysiga juldagarna då jag fick rå om dig. Vi ses snart i Umeå! Ha en fin födelsedag Alex. Robert och Leo hälsar så gott!

Lugnet före stormen

Av , , Bli först att kommentera 32

Gjorde tyst undan morgonbestyren, eldade, rastade hunden fixade frukost sopade broar och satte igång några bullplåtar i tanken att sjuklingen skulle kunna sova ut, men så kom han ner för trappan, redan i arbetskläder och såg faktiskt lite piggare ut idag. Den värsta kylan har lagt sig och det kan bli en intensiv och riktigt bra lördag.

Dårfinkar och Dönickar

Av , , 6 kommentarer 44

kraka2

kraka1

På den första bilden syns en pippi som jag inte lyckats identifiera. Behöver er hjälp kära läsare. I morse satt han i den stora björken och såg hemlig ut. Vad kan det vara för en gynnare? På bild två lämnar kråkan telefonstolpen. Hon tycker att den där mystiska typen i röd täckjacka med en morrande svart manick framför ansiktet såg otroligt skum ut.

Ingen brist

Av , , 2 kommentarer 36

Här i vykortet råder ingen brist på sjuksköterskor. Det är bara att söka reda på de gamla takterna och så beträda och påskynda R:s bättringsväg. Han blev dålig igår kväll och det blir spännande att se hur han mår när han vaknar. Sömn dryck näsdukar och omsorg – visst låter det som ett bra recept för en förkyld kille?