Gökar och spöken

Nu har smältningen tagit fart på allvar. Och i gårkväll hörde jag göken för första gången i år. Västergök är bästergök säjs det ju. Tänk om man en gång skulle lyckas fånga den med kameran. Varje kväll kör vi en sväng och tittar på djur och natir. Det är så fascinerande att se allt vakna till liv även här i denna karga landsända.

I motsats till göken så sitter jordugglan väl synlig på sin post ute på mossen. Som ett lurvigt spöket Laban sitter hon där parkerad på en tuva och spanar efter sorkar. Förmodligen har hon redan ett gäng ungar där bland torvorna. När vi stannar på vägen för att zooma in och fota så vrider hon nästan nacken ur led och blänger irriterat på oss.

I min utopi stiger jag upp kl 03 och tassar ljudlöst ut i terrängen för att fånga de morgonpiggaste av våra fyrfota och bevingade vänner. Kameran är svår att förstå sig på för en klåpare som jag. men jag gör mitt bästa och älskar att fånga dessa ögonblick på bild.

Nyss fick jag fiskfrossan då det plötsligt svallade till ordentligt mellan ett par isflak vid pirarna och en stor virvel visade att här finns något riktigt maffigt under ytan. Inga sjöfåglar fanns i sikte då, så det måste ha varit en stor fisk. Nu börjar jag längta efter och fantisera om sommarfiskets alla fröjder. Varje årstid har sin tjusning.