Du kommer att klara det. Livet.

Tittade härom dagen på den senaste gamla tv-reprisen från Umeåprogrammet Hela kyrkan sjunger. Med 35 års distans och lite blandade känslor. Jag minns hur vi övade och övade sångerna. Jag känner igen många ansikten som flimrar förbi, minns några namn, och ler igenkännande åt mina körkompisar och de extra kära som ännu finns i mitt liv och förundras lite över hur bra det ändå låter fast så lång tid har gått. De var verkligen duktiga Rolf och Margit som kunde få en vanlig kör med amatörsångare och musiker att låta så pass bra.

Jag ser med blandade känslor mig själv i ett annat liv för ca 35 år sedan. En ung tvåbarnsmamma, söt men lite vilse i pannkakan. Egentligen ser jag ett vuxet barn. Tänk om man kunde få dejta sig själv en timme och samtala om livet då och nu. Jag skulle stryka mig själv ömt över ryggen, strax ovanför behåbandet (där jag menar att själen sitter) och säja – att du kommer att klara det Gunnel. Livet. Även om det kommer att gunga ibland, så kommer det att bli bra.