Min historia

Såg sista avsnittet från Hela kyrkan sjunger-tiden i morse. Blandade känslor. Tänker på hur mycket vatten som runnit under broarna sedan jag som ung nybliven tvåbarnsmamma stod där och sjöng. Minns sångarglädjen. Förundras över hur bra det låter. Tänker på livet som mattat, skärpt, fårat och slätat ut. Så många vägskäl. Så många val. Tänker på att oavsett att skalet förändras så är man samma person inuti. Förhoppningsvis lite klokare. Ständigt på resa, och ständigt i strävan att bli en lite bättre medmänniska.