Livet……..

Lika snabbt som dagen fylldes av glädje och tacksamhet för en liten välskapt babys ganska okomplicerade ankomst till denna världen. Lika snabbt vändes lyckan i oro. Min älskade dotter fick bakteriell hjärnhinneinflammation inom ett dygn efter förlossningen. Ett fruktansvärt läskigt tillstånd med 100% dödlighet om den blir obehandlad…

Ni vet min gamla floskel – Avstånd är bara ett ord….Den kändes helt värdelös och det fanns bara en sak jag ville – att så fort som möjligt åka och vara nära henne min älskade dotter som i mitt hjärta aldrig blir stor.

Turligt nog åkte de in snabbt och hon fick behandling omedelbart. Hon är ännu kvarliggande på sjukhus med intravenös antibiotika och övrig medicinering. Lillgumman har fått gå melllan farmors, farfars och mormors famnar, tagit flaska och tagit bröst emellanåt när hon fått vara en stund hos mamma. Storebror V som är en ljuvligt mild liten personlighet har varit kärleksfull och tillgiven mot såväl sin nya lillasyster som mot alla vi som varit nära för att hjälpa och stötta. Mitt fina mågämne är en riktig klippa och jag är full av beundran. Jag har fått snusa på den lilla hjässan, mata och prata med henne och visst fanns det en ledig lucka i hjärtat som bara väntade på hennes ankomst. Omedelbar kärlek.

Nu har min tappra flicka börjat återhämta sig, orkar med korta besök och att ha lilltjejen hos sig lite längre stunder. Men vi förstår att det blir en tuff och lång rehabiliteringstid framför, för hjärnan att orka med vardagen. Det är ju nog svettigt att föda barn, få till amningen, kroppen och lära känna den nya familjemedlemmen, hinna ”se” storasyskon och anpassa sig till det nya familjelivet även då allt går på räls. Hon borde ha medalj den där härliga tjejen som ända från första början haft en skön humor och en förmåga att hitta sin väg genom ljuvt och lett. Ni ser det i hennes blick eller hur…där hon kommer i full fart mot kameran.

Som bonus har jag under resan hunnit träffa tre av mina fyra barn med familjer och krama alla mina sju barnbarn. Tänk så rik jag får lyckan att vara. Helst av allt skulle jag förstås vilja tapetsera hela världen med bilder på dessa ljuvliga små människor men jag vill respektera föräldrarnas önskan att vara återhållsam med sådant.

Återvände så hemåt med hjärtat fullt av kärlek och näsan full av babydoft men förstås med tankarna kvar i söder.