Vilken effekt har du

Av , , 2 kommentarer 73

Mitt neverending engagemang för demensvården ligger ständigt som botten i mig och allt som oftast får jag anledning att återvända till de viktiga frågorna. Som till exempel den effekt och de möjligheter vi människor har – i vad vi än tar oss för:

Ju mer jag lär mig om demensvård, desto mer förstår jag hur lite jag vet. En sak står dock allt tydligare fram för mig som vårdare – jag måste förstå och ta ansvar för den effekt jag har.

Tro inte för en sekund att du kan gå till jobbet utan att smitta din omgivning med din känsla. En demenssjuk person är dessutom mycket mer mottaglig för känslouttryck än vad vi friska är.

Tänk dig själv att du kommer in i ett rum, en buss, en butik eller i ett sällskap. Inom loppet av någon sekund har du ”scannat” och känt av vad de olika människorna utstrålar. Du kan nästan genast avgöra hur det känns i rummet: Välkomnande, fientligt, stressigt, lättsamt eller tungt?

Någon lyser rött – stopp. Det står skrivet: Nej! Vill inte! Stängt! Någon lyser grönt – signalerar Hej! Javisst! eller Öppet. Någon är svagt lysande – Trött, ointresserad, utmattad, svag eller sjuk.

Man ser olika nyanser av undflyende nedslagna blickar, ignorerande, uttråkande, skeptiska, hånfulla, varma, häpna, tillåtande, glittrande glada, med eller utan glimt. Blixtsnabbt registrerar vi hur vårt inträde i rummet tas emot.

Tänk dig att som demenssjuk komma in i ett dagrum, där andra demenssjuka med olika känslouttryck såsom ångest, förvirring, och ibland aggressivitet, vilset strosar omkring, och dessutom en stressad och kanske högröstad personal som även bär med sig sina privata känslostämningar för dagen.

Det krävs inget geni för att förstå att detta smittar snabbare än blixten. Stafettpinnen är ögonblickligen överlämnad – ångest ger oro som ger ångest, som ger förvirring som ger aggressivitet….etc. Som ett brev på posten.

Någon sneglar lite menande och himlar med ögonen bakom din rygg, tystnar när du kommer in i ett rum, eller tillrättavisar dig. Direkt sätter sig känslan hos dig – av obehag. Du krymper, känner obehag eller blir ledsen. I ett stressigt rum stiger pulsen och man vill iväg eller därifrån. En trist kommentar kan man vara ledsen för i en hel dag.

Från det att du hänger av dej jackan i kapprummet på jobbet, måste du vara medveten om vad du bör förmedla för stämning idag på jobbet. Ta ett djupt andetag mellan olika möten och rum och fundera ständigt på vad ”Svea eller Bertil” behöver för slags person just idag, för att kunna komma till sin rätt.

Lättsam och sprallig, eller lugn och metodisk? Moderlig och tröstande, eller konsekvent och tydlig?

Var en kameleont. Den känsla du för tillfället utstrålar, sätter sig som en smäck hos den du ska hjälpa. Jag kan inte gå in och vara mig själv rakt av, det funkar inte här, utan jag måste ständigt anpassa mig på nytt inför varje ny person jag vårdar.

Hokus pokus? Icke sa Nicke! Detta är fakta. Varför skulle demenssjuka vara sämre än oss andra på att uppfatta stämningar? Tvärtom är de ofta som känslomagneter.

Vill du göra ett proffsigt jobb och skapa lugn och harmoni där du går fram? Betänk då ständigt ditt ansiktsuttryck, ditt tonfall och ditt kroppsspråk. Vad vill du förmedla? Kraften är din. Använd dig av dig själv som ett fantastiskt verktyg.

Ditt väderkorn och din lyhörda anpassningsförmåga kan alltid utvecklas. Ja, bara om du själv vill förstås. Vill du inte, så var så säker på att det syns, hörs och känns, och får trista konsekvenser för de människor du är där för, för medarbetare, för stämningen i gruppen och för framtiden.

Ta dig då en funderare på om du är rätt man/kvinna för jobbet. Den lilla utsatta människan som du vårdar förtjänar medveten medmänsklig och motiverad personal. Hon vill ha den omtanke, öppenhet och det medskapande som vi pratar om.

Tro inte för en sekund att du snabbt kan ruscha undan morgonhjälpen, för att snabbt få sitta ifred och fika, utan att det gör avtryck i stämningen inför eftermiddagen.

Eller att ni kan svischa förbi med städmopparna efter lunch utan att det skapas en oro inför kvällen/natten. Den kommer som ett brev på posten.

Varje personal, under varje arbetspass, påverkar i varje sekund sin omgivning, och bidrar till att skapa ett lugn eller en oro. Dessutom så sitter känslan man skapat i…länge. Ett enda förfluget glatt ”hejdå vi ses på måndag” personal emellan, kan vara tillräckligt för att tre små tanter plötsligt börjar packa, ska ta bussen hem eller söka efter mamma.

Jag säjer inte att man kan komma tillrätta med all oro, all vandring, plockighet eller aggressivitet, men man kan komma mycket långt. Det är min fasta övertygelse. Jobba med att skräddarsy ditt förhållningssätt, bli medveten och ödmjuk. Se över dygnets alla timmar. Säj inte att du redan gör allt, eller kan allt och att inget hjälper. Man kan, och måste alltid prova nya vägar. Vi får inte ge upp.

Se individen och fundera: Hur kan vi tillsammans påverka situationen för den här personen? Du har stor betydelse! Sätt dig ned med din arbetsgrupp och reflektera. Hur gör vi hos oss? Tänk så mycket Sobril och Heminevrin vi skulle kunna skrota, och vilken vinst det skulle bli för såväl livskvalitet som samhällsekonomi.

2 kommentarer

Frusna maränger

Av , , Bli först att kommentera 53

leos

toppen

toppen1

Spak mör lite stelbent men oerhört harmonisk klev jag igår ur storstövlarna efter 9 timmar ute i fjällnaturen. Vi hade stakat det sista av lederna tikllsammans med ett par trogna Sandvikare Sven och Marietta och efter detta så fiskade jag så länge jag orkade denna ”lediga måndag”. Man vill ju nästan inte gå in. En ordentlig fiskpåse blev dagens fångst, men inga dramatiska storleksrekord sattes. Så blev det ullfrottetango till efterrätt och nya friska tag idag, denna blåsiga tisdag. Några förmiddagstimmar på sjön räckte för min del innan jag gav upp. Fisken var svårflörtad. En riktigt god varm gröt efter detta lägger sig som bomull kring hjärtat enligt ett av mammas kloka ordspråk. Efter en blåsig och grinig morgon ute på isen värms jag så sakta upp. Inifrån av gröt och nykokt kaffe. Utifrån av storkoftan och lillvovven.

Bli först att kommentera

Sportlovstider

Av , , Bli först att kommentera 62

DSC_3528

DSC_3630

DSC_3532

I helgen drar norskarnas sportlov igång och jag antar att det börjar luta mot sportlov även på denna sidan gränsen. Vi har gott om snö, vita vackra vidder och röda granna fiskar. Solen gör ju lite som den vill, men vi beställer härmed en slösande gnistrande sol som faktiskt börjat värma så smått om man blundar mot den. Ett härligt sportlov och en fin helg önskas till er alla!

Bli först att kommentera

Hälgkalvfilé

Av , , 2 kommentarer 51

hjartans

hjartans

Vi drog igång vårt egna firande redan igår kväll efter den långa arbetsdagen. Våra hjärtan kändes lite som gele men ändå sockriga efter en hård dags arbete. Ungefär likadana som dem i godisasken. Eftersom vi båda på varsitt håll hyschhyschat och smygbeställt blommor och blader till varandra via folk som skulle hit i helgen, så var det väl lika bra att vi fick börja njuta av prakten direkt istället för att ha dem ståendes i tidningspapper och invänta den rätta dagen. Jag tycker egentligen att varje dag kan vara lite av en ”hjärtans dag” och att vardagen blir lite lättare och ljusare av små enkla omtänksamheter. Nu går den här februarihelgen mot sitt slut. Gästerna har åkt hem och det börjar lugna av i butiken. Jag sitter med den kommande veckans beställningar och på köksbänken tinar en älgkalvfilé så sakteliga. Så småningom blir det söndagskväll i timmerkojan med god middag och lite rött i glasen. I vanlig ordning så låtsas vi att det är fredagskväll, för nu börjar våran ”helg”.

2 kommentarer

Det lokala apoteket

Av , , 2 kommentarer 43

828

DSC_3642

Blodtrycket har gått ned något efter att jag fick medicinen. Pulsen är dock fortfarande hög och jag känner mig inte riktigt fräsch. Närheten till det lokala apoteket – naturen – känns dock betryggande. Efter denna lördag som blir en av årets absolut mest intensiva, väntar en kväll i soffhörnet och en vilsam söndagsmorgon på isen i det stora vita innan det är öppningsdags igen. Tur att det näst bästa finns att beskåda genom fönstret – De vackra vyerna och de glada människor som får bege sig ut på fjäll och sjö idag. Kanske vi får glädjen att väga in en riktig storfisk i tävlingen idag.

2 kommentarer

Kontemplation De Luxe

Av , , Bli först att kommentera 51

skoterhund

skotter

Here we go again! Jag och min lurvige (fyrbente)

Bli först att kommentera

Favoritmackapär

Av , , Bli först att kommentera 51

mackapär

Idag faller snön tät och det är snudd på att man får julstämning igen. Fullt så romantisk kände sig inte hjälten som fick skotta tak idag, men den snö som faller nu är tung och det var nödvändigt. Gårdagens fisketur var till hälften dödfödd och till en hälften en gnistrande röd succe. Det är alltid med en känsla av rikedom som jag paketerar de vackra fiskarna och stoppar dem i frysen. Och alltid med samma andakt jag tinar dem när de ska tillagas. Den här vaccummaskinen är en riktig höjdare och kan varmt rekommenderas för att få bra paketering och hållbara matvaror i frysen. Idag blir det dock ost och skinkomelett till lunch. Man kan ju inte äta pinfärsk röding varje dag:)

Bli först att kommentera

Förändringens vindar blåser

Av , , Bli först att kommentera 46

Det gäller den så kallade fönvinden. Den ur hårtorken alltså. Fick ett ryck och kände att det kanske var dags att byta gamla hjulspår i en sån bagatellartad sak som benan. Det gamla hjulspåret som gått på vänster sidan i sisådär 40 år är nu förflyttat. Observera att detta har inget med politik att göra och vad jag vet – heller inget med hjärnhalvornas storlek eller kapacitet att göra. Det blir lite knivigt för R att följa mitt exempel om nu andan skulle falla på. Han är ju lite mer ”all round” så att säja. Men han kanske kan utmana hjärnan genom att flytta kniven på bältet från den ena sidan till den andra.

Bli först att kommentera

Dramatik på hög nivå

Av , , Bli först att kommentera 53

roood

dramaett

drama idag

I morse, redan när jag körde skoter på väg ut på fisketur visade himlen upp sina mest dramatiska färger och molnformationer. Hotfulla mörka moln drev in, samtidigt som dimma lättade och blå himmel bröt fram. Nu kan jag summera en underbar ledig dag så här: Just nu – rankar livet till en 9 av 10 möjliga efter några timmar ute i den stora tystnaden med den lille lurvige och med några fina röda i påsen. Känslan när man återfår värmen i kroppen får ta det lugnt en stund och förtränger eventuella bekymmer. Strosa omkring i ullunderställ och lägga en pläd om benen. Den dagen kommer aldrig när det inte finns molntussar i utkanten av synfältet. Det gäller bara att träna sig på att inte låta dem ta energi och tid från livets ljusa sidor.

Bli först att kommentera

Högtryck

Av , , 2 kommentarer 66

Idag har det snöat, ett lurvigt och grått snöfall som försämrat sikten för alla hugade fjällfarare som spenderat dagen på fjället, på skidor, skoter eller på sjön. Inte så tilltalande väderlek. I motsats till detta lågtryck har jag själv hamnat i ett högtryck. Blodtrycket som genom åren hållit sig på en hälsosam och näst intill yrsligt låg nivå, har nu plötsligt barkat iväg och sammantaget med tryck över bröstet yrsel och kallsvett vågade jag inte avstå från att kolla upp mig. Så igår blev den en nätt extratur på 24 mil efter att ha konsulterat sjukvårdsrådgivningen och blev skickad till vårdcentralen i Arjeplog. Kunde ratta hemåt efter ett par timmar med medicin i väskan och ett lättat sinne då EKG såg fint ut även om känslan av krasslighet kvarstod.

Att ta det lugnt, vila och undvika stress kändes väl inte som de enklaste läkarråden att lyda med tanke på den redan startade högsäsongen och några intensiva månader framför. Men jag får försöka se över mina dagar och lägga upp tillvaron så stressfritt som det nu är möjligt när man bor inne på jobbet och lever mellan pling och plong. R stöttar och jag måste bli tydligare på att tala ur skägget så han förstår vad jag försöker säja. Nu gäller det bara att få mig själv att lyssna på kropp och själ. Det kan vara betydligt svårare!

Men den där vilan ute på isen i den stora tystnaden måste jag försöka hitta oftare. Jag tror bestämt jag ska försöka ta mig ut redan i morgonbitti. Ha en fin kväll alla där ute!

2 kommentarer