Gunnels Vårtal 2016

Kära Sandvikare
Så står vi tillsammans här igen. Här i det soliga vackra vykortet, vid sjön, vid elden och hälsar våren välkommen tillbaka igen. Precis som sig bör.
Ännu ett år har gått. Så fort ett år rinner ifrån oss. Ju äldre vi blir – desto fortare rusar tiden. Och vi nutidsmänniskor i alla åldrar – vi som står här – vi har bråda tider för att hinna fånga dagen och fylla livet med så mycket högoktanig livskvalitet som möjligt.

Vi som är gudabenådade att få bo här i det fridfulla paradiset, och som följer årstidernas stilla lunk från köksfönstret – vi som aldrig behöver sucka över soligt ”hemreseväder om söndagarna – Vi nyper oss fortfarande i armen varje morgon som vi får vakna på den här ljuvliga platsen vid fjällets fot.
Och vi ser hur ni strävar, hur ni kör och hur ni färdas för att få ännu en helg, ännu en dag, ännu en förmiddag eller ännu en timme här i vykortet innan hemfärd – innan vardagslivet pockar på och kräver er fulla uppmärksamhet. Sandviken – en fristad mitt i livets hets. Här finns något för var och en av oss, även om ålder intressen, livssituation – ja till och med nationalitet skiljer oss åt. Några nya gäster har tillkommit sedan sist och vi hälsar förstås er extra välkomna.

Och medans tiden går, så växer Sandviksbarnen ikapp och förbi oss. Varje år samma sak. Plötsligt står det unga män och kvinnor vid butiksdisken, de som nyss var barn. Och det är lika fantastiskt att få bevittna – varje gång. De barn och ungdomar som får den här ”matsäcken” erfarenheten av fjällivet, tror jag blir rustade med en ovärderlig skatt att ha med sig in i framtiden. Kärleken till naturen och fjällen som en resurs att hämta kraft och glädje ur till kommande generationer.

Vi ser er återvända från fjället efter dagens slut. Med eller utan fiskpåsar. Soltrötta efter en dag på skotern eller i renskinnssoffan, lite ömma i kroppen men skönt nöjda över ännu en dag i denna fria och magiska fjällvärld. Och i de bästa av dagar får vi kvällar som den här. Där solen lyser och ingen vill gå in.

Ljuset återvänder för var dag och mörkret får snart ta semester Midnattssolens tid är snart här. Snart vänder många av er hemåt med era husvagnar för att njuta av sommarens alla härligheter. Livet och årstiderna har sin gång och allt har sin tid.Sommarlovet, semestern. Sommaren med sina ljuvligheter. Andrummet som vi alla behöver för att tanka kroppar och själar med solljus, värme och vila. Ni packar ihop vintersakerna och vänder hemåt för andra härligheter – som sandstränder, båtliv, sommarstugor och strandmadrasser.

Jag vill passa på tillfället att tacka er alla för den pant som ni har skänkt även det gångna året. Den går som vanligt till Solbritt och hennes vänner i slummen i Kenya genom Kjell och Solbritt Holmboms försorg. Där byggs sjukhus, skolor och getter och symaskiner köps in för att hjälpa människor att få ett sätt att tjäna sitt uppehälle. Sorgligt nog blev Solbritt och alla hennes syskon moderlösa här före jul, då mamman dog i samband med en förlossning. Så fruktansvärt tragiskt och en påminnelse om hur fort livet kan vända. Än mer viktigt och bra känns det att vi tillsammans får fortsätta att bidra med hjälp genom panten.

Kära Sandvikare! Härdiga härliga friluftsmänniskor. Med bruna näsor och fingrar och vita halsar och handleder. Ni som känner till alla ”ställen” och har fjällvärldens diamanter i era minnen och GPS:er
Lev för stunden! Lev i nuet! Spara minnena från den här säsongen i hjärtats sammetsask bland livets övriga pärlor. Nuet är ju allt vi har, och framtiden vet vi ingenting om
.
Ikväll tänder vi en eld. För våren och för livet som återvänder till oss. Låt oss vara glada!