Morgonstund kring barndomshemmet

Så står jag där igen. En tidig nyregnad junimorgon på min barndoms gårdsplan. Jag insuper och genomfars av alla de här välbekanta sommardofterna från lärkträden, björkarna och grönskan kring gården. Som i en kyrkosal av minnen och helighet. Ackompanjerad av intensiv fågelsång.

Rabarbern känns precis som vanligt att dra upp. Precis som på den tiden när man doppade den sura stjälken i strösocker och kände garvsyran streta sig upp mot öronen. Jag packar in min skatt i bilen och längtar efter att få dela med mig till mina kära som snart kommer hem.
Jag står och tittar på mammas rabatter men näns inte ta några skott. Jag har dem ju alla i minnet.

Står tyst en stund och blundar. Känner in. Tycker mig höra farfar slipa lien, mjölkens strilande mot sillboxens botten. Doften av ladugård från mammas hilka . Ljudet när pappa startar fläkten, hur remmen snurrar och hur det torra höet slungas upp genom rören till hövinden. Doften av nytjärad båt. Sorlet från glada röster kring köksbordet. Ljudet när vi plockar sten från gräsmattan och kastar tillbaka dem på gruset. Katten som stryker kring benen.

Jag tar bilder, minns, ser mig omkring, ser stugan dit jag alltid längtar. Hör Inga-lis tupp gala, ser att Ivan är hemma. Gungställningen hos Elin påminner mig om att byn lever vidare. Det gläder Mig.
Styr kosan vidare hemåt. Hejdå kära barndomshem och vackra Vindelgransele.