Flottarkärlek

Av , , Bli först att kommentera 50

papsibat

Min pappa kunde ränna den svåra Djupselforsen i en liten likstammig forsbåt. Jag var som barn och än i denna dag omåttligt stolt över detta. Ni som har sett fotoutställningen på Vindelns hotell har kanske lagt märke till en stor svartvit förstoring av två män och en båt i en fors. Där har ni honom min, stora lilla pappa Alvar Hedman tillsammans med en annan Vindelgranselbo, Oskar Borgström.

Pappa var ganska kort i rocken. Ett litet kompakt muskelpaket som inte riktigt nådde upp till fri sikt i vindrutan på den grå Volvo Duetten. Han såg världen genom glipan i ratten och fick hela tiden sitta och tänja på sig, vilket kunde se en aning komiskt ut. Det fick ibland barnen som han hämtade upp på rutten till söndagsskolan att fnissa lite. Men han var stark, arbetsvillig och hyfsat ”tjurut” alltså enträgen och envis. Man kan ana vart generna kommer ifrån i somligt….

När han inte var skogsarbetare eller bonde med hemmansägarens alla vedermödor, deltog han i flottningen i bygdens vackra livsnerv Vindelälven. Detta slingrande blå band som ger bygden sin karaktär och skönhet, ger liv, fiske, frilufts och skoterliv.

Det var en alldeles speciell stämning kring flottningen, en slags otålig väntan i luften när flottarna började närma sig. Mina äldre systrars ögon fick en speciell lyster och nog var deras kinder lite extra rosiga den här kvällen.

Gammal som ung passade på att göra utflykter till rastplatserna längs älven dessa svala försommarkvällar medans sälgen ännu savade och man av en lagom tjock avskuren gren kunde göra visselpipor. De allra första vemodiga gökropen kunde ofta höras dessa tidiga sommarkvälla, där man som åskådare stod i spänd förväntan.

Jag kan än idag förnimma doften av tjärved från eldstäderna. Lukten av fura, kåda och bark från det våta färska timret – skatten från Lapplands skogar. Över nejden vilade en air av testosteron när flottarna, dessa seniga starka bygdens söner passerade framför oss. De var djärva där de iförda sina lårhöga gummistövlar hoppade från stock till stock med sina båtshakar till hands. Man hörde hetsiga rop och koncentrationen var distinkt. Flottarnas snabba manövrar för att undvika bråtar och så den riskabla forsränningen skapade en kännbar spänning i luften. Nuet vibrerade i denna fascinerande hantering.

Hela älvens yta var täckt av detta gyllene timmer som liksom tycktes leva sitt eget liv. Någonstans mitt i allt detta fanns Pappa och någon gång kunde man urskilja hans silhuett i en avlägsen båt.

Ett naivt lite sentimentalt och flyktigt hopp om romantik eller i brist på detta – ett hastigt ögonkast från någon dessa ynglingar smittade av sig från mina äldre systrar till mitt lilla småflickshjärta. Å andra sidan vurmade jag visst för något äldre män redan, då eftersom jag redan vid 4 års ålder var kär i slaktaren Göte Lif med motiveringen: Han är sä snygg när han skär te fläske!!

På några timmar var allting över. Vattenytan speglades mörk blank och tom. Någon enda slända dansade över vattenytan. Slingorna av ljusblå rök från de falnande eldarna skingrades mot den ljusa natthimlen. Man plockade ihop sin fikakorg, plåtburkarna med Nattkorv och Slotts senap, sina saftflaskor och skogskaffepannor och rutiga bilplädar och återvände sakta hemåt. Endast gökens rop intensifierades i den unga trolska och lite fuktiga juninatten. Längtans ljuva tid. Så minns jag flottningen.

Flytande guld

Av , , 2 kommentarer 46

P1220400

P1220396

P1220343

P1220314

P1220345

P1220339

Gårkvällen bjöd på ett ovanligt och helt magiskt skådespel en stund där kring midnatt, då en intensiv låga midnattssol penslade och slösade med intensiva röda, orange och gyllene färger på allt möjligt.

Vintagedrömmar

Av , , Bli först att kommentera 36

_1220057

Jag fascineras ständigt över alla dessa variationer av färger och färgskiftningar som vattenytan kan uppvisa. Här i den vackra fjällvärlden är färgerna extra milda vilda eller intensiva.

Som en mörkt oljad spegel eller lekfullt vitskummade fluff. Eller blank yta speglande skyarna som i nästa sekund vänder till att uppvisa en trist gråvattrad och trasig väv. Och så emellanåt detta trolska skådespel i silver guld och koppar. En magisk och hänförande allians av de vackraste färger som tänkas kan.

Kommer osökt att tänka våra gamla drömmar. Vi människors. Sådana som vi alla bär med oss genom livet. Hemliga eller omskrivna, uppgivna eller fortfarande skimrande i exakt samma uttryck som en gång för länge sedan. Barnsligt naiva, eller passionerat brinnande. Försiktigt spirande eller hopplöst förlorade. En bild eller ett skeende som vägrar att lämna själaskrinet vi alla bär inom oss.

Vi kanske reviderar, byter ut eller rent av tror att vi är drömlösa. Men så kommer en bild, ett ord eller en ton och på ett ögonblick väcks drömmen till liv igen. Kanske bara som en glimt och en påminnelse om den viktiga förmågan vi har, att längta , visionera och för att skapa luftslott att fly till när verkligheten nafsar med sina blodtörstiga käftar i bakhasorna. När blodsmaken i munnen påminner om smärtan och mörkret i den ibland alltför bittra verklighetens fuktdrypande källarhåla.

Stig fram i ljuset med ditt skrin. Öppna det en solig fin dag i medvind och betrakta dina drömmar i en tillåtande och kärleksfull anda till dig själv. Bjud dig på en stund av nostalgi, framtidstro och längtan. Kanske någon av dem stiger skimrande och ny mot skyarna. Full av hopp för morgondagen.

brudisen

100 sommardagar

Av , , 2 kommentarer 34

Min kära syster Ellen delade den här fina dikten av Alf Henriksson. Den handlar o sommaren och om livet. Läs och fröjda dig

Var glad min själ åt vad du har,
nu har du hundra sommardar
och detta är den första.
När solens lopp sin ända tar
då har du nittionio kvar
och någon blir den största.
Giv noga akt på var du står
i morgon blir med ens igår,
det går så fort att vandra.
Lägg märke till att vad du får
är hundra sommardar per år
i morgon är den andra!

Diktat av Alf Henriksson