Kaledjoskop

Av , , Bli först att kommentera 42

P1270579

P1270598

P1270600

P1270614

P1270629

P1270606

Mildhet, mjukhet och tystnad.

Endast ett sömnigt sorlande från bäcken hörs och ett par korpar som samtalar lågmält en bit ifrån mig där jag står på isen och insuper kraft och stillhet.

Rödingen lyser med sin röda frånvaro. Måhända har den en fastedag till påvens ära. Men jag njuter likväl.

Solen glöder som vore det den sista dagen.

Här och var glimmar det till intensiva blinkande iskristaller som små speglar i buskar och björkar. Inga äkta carat kunde ge mig en mer komplett känsla av rikedom än dessa naturens diamanter. Och förgängligheten gör ögonblicket än mer dyrbart.

Nu är hjärtats skattkista fylld för idag. Som en härlig mjukgörande salva då själen är lite narig.

Av , , Bli först att kommentera 33

P1270575

P1270559

P1270446

P1270568

P1270510

Du lilla älv, som så enträget porlar din väg fram.

Från jordens inre till avlägsna hav. Kantad av den vitaste snö och den klaraste is rinner du fram och låter dig inte stoppas av grå dagar eller sinande entusiasm.

Och jag är outsägligt tacksam att få leva och vistas nära dina rena källflöden. Att kunna få dricka direkt ur min kupade hand av ditt friska kalla vatten. Att få stå vid din sida en strålande dag som denna, se din skönhet och känna att jag lever.

Snart tystnar du i vintersömn under isens täcke. Men vi vet att du lever och fortsätter. Påminner mig om att inte ge upp. Om att fortsätta porla i det fördolda – i väntan på vårens ankomst och nya friska flöden.

Sov gott du hoppfulla lilla älv under snö och is

Då själen får vingar

Av , , 2 kommentarer 36

Inlindade i hemliga dimslöjor som nästan helt döljer omvärlden får man i stället visualisera vackra klara höstdagar. Bildbevis finns från tidigare år och dagar. Hur otroligt fint det verkligen kan vara där bakom.

Trista och till synes ogenomträngliga ridåer begränsar och lägger ett lock över inspiration och visioner, medans himmel blå och solsken ger dem vingar.

Påminner mig själv att det är nyttigt med variation. Så njuter man desto mer när molnen lyfter och själen får vingar i allt det vackra.

Och de där trista högarna som ropar från bordshörnet måste väl också få sin tid. Allt har sin tid.

Som med livet min vän.

P1000455

P1000424

P1000479

P1000549

P1000440

P1000441

Ambivalens

Av , , 2 kommentarer 31

Ambivalens i naturen, väderleken och stämningen.

Stillhet och lugn varvas med uppbrottsstämning och kyliga vindar. Skönhet och klara färger varvas med oroliga vindar och dimma. Glansfulla gryningar och skymningar avlöses av mörker och dystert grått. Plusgrader varvas med minusgrader.

Höstens signum. Där vintern står och stampar bak dörren.

Kanske för att människor och djur ska hinna rusta oss, acceptera och vänja oss vid tanken. Hinna tänka om och kunna se skönheten även i en ny tid.

_1190117

_1190241

P1000436

Hoppets färger

Av , , Bli först att kommentera 31

gryn

Steg upp före gryningen för att fånga tystnaden inför dagens larm.

En eld, ett ljus, en filt och stillhet. Den optimala arenan där nysprungna tankar föds och vågar sig fram.

Jag öppnar mina sinnen för ögonblicket och absorberar gryningens färger på dagens oskrivna blad. De milda ogripbara färgerna som förtröstansfullt sveper själen i skyddande lindor. Hoppets färger.

En ny dag är oss given med alla dess möjligheter. Ur gryningen vaknar fjällnaturen i all sin storslagenhet.
Och förr än man anar är ögonblicket över. Dagsljusets skarpa konturer och ljud tränger sig på.

Men rustad för livet kan jag resa mig och gå stärkt in i den nya dagen.

När livet är korpsvart

Av , , 2 kommentarer 32

P1190564

När kylan sätter in och livet känns korpsvart och tufft, så känns det trösterikt att ha någon vid sin sida.

Någon som bara sitter där tyst på grenen bredvid eller tätt intill, håller näbb och behärskar lyssnandets ädla konst. Som stannar kvar när de andra flyger sin kos.

Att vara den som tydligt hör det outsagda genom tystnad och bara finns där i alla väder och utstrålar värme. Det är det som är själva guldet.

Äldreomsorgen i Ankeborg

Av , , Bli först att kommentera 33

Lever Farmor Anka och Joakim än? Är Långben fortfarande ungkarl eller strular han fortfarande med Bella och har han satt någon avkomma till världen? Har Alexander Lukas lika mycket tur fortfarande?

Tydligen så rullar allt på i seriernas värld. Mycket är likt sig som hos oss. Dagens knattar blir nästan aldrig vuxna för de har varken jobb eller råd att flytta hemifrån.

Farmor Anka har modernt nog en manlig hjälpreda i Mårten Gås och Farbror Joakim som troligen tillhör de gynnade 40-talisterna håller nog sin benstomme och osteoporosen i schack genom sina ilskna jämfotahopp i kassavalvet. Troligen äter han ett par sorters blodtrycksmedicin, han med sitt typ A-beteende.

Kajsa Anka är hypermodern med sina fylliga läppar men har nog lagt ned äggproduktionen, och Björnligan som vid det här laget borde ha bytt ut den goda fängelsematen mot äldreomsorgens torftiga portioner torde ha gett sitt bästa krut på brottsbanan och kanske har övergått till internetbedrägerier. Man orkar nog inte bandita så mycket på 1,5 köttbullar.

Långben som med sin fiffiga husvagn stått som förebild till dagens moderna värstinghusbussar kanske har bytt upp sig. Man blir onekligen en smula nyfiken. Det kanske rent av blir till att köpa sig en Kalle-tidning nästa gång man besöker människobyn

Där orden tar slut – tar bilderna vid

Av , , 2 kommentarer 34

P1270283

P1270265

P1270277

P1270238

Där orden tar slut – tar bilderna vid. Ibland blir det tomt och tyst därinne. Tankmätaren lyser på rött. Du vet känslan! Då gäller det att hitta närmaste tankstation innan man står där strandsatt.

För min del är det naturen som ger bränsle och kraft. Naturen och tystnaden. Och små kramar och uppmuntrande tillrop från nära och kära. Var hämtar du din kraft? Vart är ditt bästa tankställe?

Från mörker till ljus

Av , , 4 kommentarer 42

P1000575

P1190680

P1000566

Så är den i antågande – den vackra årstid som fyller mig med så blandade känslor. Det jag älskar med förvintern är ljuset, de magiska metallicfärgerna, norrskenet månen och isen. Innan motorljuden kommer och skär sönder tystnaden.

Ljuset som infinner sig, trots att årstiden är så mörk och gör att det nästan kan vara dagsljus mitt i natten. Gryningsrosa och skymningsblått är de vackraste av färger.

Vad mig anbelangar – snömassorna kan jag vara förutan ett par månader till – förutom de första två decimetrarna. Nu väntar jag bara på isläggningen. Tänk att få borra det första hålet på den första isen och invänta rödingnapp. Det är ren och skär lycka.

Som med livet – alla tider har sin egen tjusning bara man rustar sig ordentligt.

Här några bilder från tidigare vinterpremiärer här i vykortet. Mitt vackra ”hemma”. Sandvikens Fjällgård. Arjeplogsfjällen.