Då själen får vingar

Inlindade i hemliga dimslöjor som nästan helt döljer omvärlden får man i stället visualisera vackra klara höstdagar. Bildbevis finns från tidigare år och dagar. Hur otroligt fint det verkligen kan vara där bakom.

Trista och till synes ogenomträngliga ridåer begränsar och lägger ett lock över inspiration och visioner, medans himmel blå och solsken ger dem vingar.

Påminner mig själv att det är nyttigt med variation. Så njuter man desto mer när molnen lyfter och själen får vingar i allt det vackra.

Och de där trista högarna som ropar från bordshörnet måste väl också få sin tid. Allt har sin tid.

Som med livet min vän.