Black Fredag….

Av , , 2 kommentarer 51

P1190765

Black Fredag. Ja detta är sannerligen en mörk dag för mänskligheten. Man kan fort bli black eller pank, eller till och med skuldsatt om man inte passar sig. Som om inte förjulstiden innebär tillräckligt med utgifter ändå för många utan att hetsas till impulsköp. Speciellt för de som lever i frestelsernas omedelbara närhet.

Själv ska jag unna mig något alldeles gratis – en morgon på isen. Att få stå där och möta gryningen är välsignat. Långt från hägrande extrapriser. Plånboken ligger i tryggt förvar i paltslungan hemmavid och lite fönstershopping på håll – att se adventsljusen lysa i våra egna fönster ger mig en tillräcklig känsla av nöjdhet. Allt jag vill ha har jag redan fått.

Men nog är jag väl ”nalta eljest” antagligen. Som nuförtiden får en släng av ångest vid blotta tanken på att stolpa omkring i klackeskor i nån hypnotiserande galleria med famnen full av kassar.

Lutar huvudet bakåt så långt artrosen tillåter, tittar rakt upp i stjärnhimlen och den svindlande oändligheten tills hjärnan bubblar som champagne. Känner kylan nypa i kinderna, tystnaden böljar i mjuka vågor och försanningen om jag inte känner ett aldrig så litet darr i spöspetsen. Rikedom.

Tyngdlagens effekt på omgivningen

Av , , 2 kommentarer 46

Visst kommer ni ihåg att säja dom där snälla och uppskattande sakerna till varandra, och att ta er en titt i badrumsspegeln lite oförhappandes sådär?

I min föreläsning Tankeväckaren brukar jag tipsa folk om att göra ett litet experiment hemma. Gå in på toaletten och släck lampan. Ställ dig framför spegeln och blunda. Slappna av i hela ansiktet och försök att hitta ett så neutralt ansiktsuttryck som möjligt. Tänd därefter lampan och se….. Skåda den sura uppenbarelsen som bligar emot dig där och förskräckes! Åldern och tyngdlagen gör förstås sitt till – men generellt kan sägas att man oftast ser mycket surare ut än vad man känner sig.

Vad utstrålar du för signaler till din omgivning? Vad sprider du för känsla omkring dig med din blotta uppenbarelse eller med ditt ansiktsuttryck? En så enkel sak som att vara medveten om sin effekt kan göra ens egen och någon annans dag bättre. Kosta på dig ett strålande leende i dina möten och se vad som händer. Glöm inte att du har en kraftfull effekt även denna energifattiga årstid. I synnerhet denna årstid!! Lys upp någons dag med ett leende denna novemberdag.

Fars Dag

Av , , Bli först att kommentera 47

pappp

Tänker på min pappa i sin himmel och önskar att jag hade fått sjunga för honom och komma med kaffe på säng idag som på gamla tiders farsdagsmorgnar. Fått hedra honom igen. Åh vad jag önskar att jag hade fått träffa honom en gång till, nu när jag själv är medelålders och lite klokare. Vi kunde småprata om livet, fiskningen och annat viktigt. Vi använde inte alltid vår gemensamma tid optimalt medans han levde. Vi var två hetlevrade tjurskallar som båda ville ha rätt och använde ofta tiden till diskussioner som ingen vann. Tyckte olika. Idag minns jag inte ens vad vi diskuterade om. Önskar att vi hade samtalat mer, kramats mer. Men idag är det försent och jag har gjort ett medvetet livsval i att leva i de goda minnena. Vi var ju bara människor. En far och en dotter. Mänskliga.

Har du kanske din egen pappa i livet ännu? Gammal eller ung. Frisk eller sjuk. Han kanske inte har varit den far du önskade och behövde när du växte upp, eller kanske konflikter har söndrat er relation på senare år? Men han är ännu levande!

Du har nu en sprillans ny möjlighet att använda denna Fars Dag 2016 till något fantastiskt. Ta ett steg i riktning mot försoning, om inte annat så för din egen skull. Det finns ingen godare känsla än att ta ett steg framåt – bara för att du kan. Att veta att du har kastat bollen, gjort vad du kan – även om du egentligen tycker att det är han som ska ta steget, be om förlåtelse eller försöka återupprätta kontakten. Du kanske inte tror att du kan eller vill förlåta. Att du inte har förmågan att ta klivet ut ur besvikelsens eller försmåddhetens bubbla. Försök!

Du och jag har turen att leva i en tid då det är möjligt att ta många olika sorters kontakt, utan att det behöver vara så svårt. Steget behöver inte vara så långt – ett sms, ett telefonsamtal, kanske skicka en bild på barnen, eller barnbarnen. Ett brev, en trisslott ett blomsterbud. Skicka en osynlig missil av kärlek eller saknad. Tiden kanske har gett en öppning. Tiden som kanske inte läker alla sår, men som förändrar och ger nya perspektiv.

Öppna haspen till ditt hjärtas rum. Vädra lite och släpp in lite nytt syre i det gamla förlegade. Kanske det virvlar upp lite kärlek från dina mörka vrår där under packen av oförrätter. Kärlek som gör dig storslagen och är ett frö till någonting nytt. Någonting bortom det förflutna.

Andlig färdkost

Av , , Bli först att kommentera 41

P1270770

P1270778

Som alltid förtrollades jag av den gamla kära älven som flyter i mitt blod och stannade hos henne en stund.

Skymningstiden var redan inne och bland gyllene och rosa toner flöt djupfåran svart som olja. Strid och envis som för att stå emot kyla och snötäcken.

Jag blundade och lyssnade en stund. På henne och på mitt eget hjärtas slag. Lät några tankar ströva. Andades några friska andetag av fura och frostnupen bark.

Mättad av min andliga färdkost styrde jag norrut. På återseende vinkade jag. Hon glittrade så fint till svar.

P1270783

P1270776

P1270771

P1270767

Månskäran

Av , , Bli först att kommentera 38

P1270744

Kvällen kommer. Månskäran växer till sig inför det utlovade storslagna.

Kylan försöker tränga sig in genom knutarna. Men den göre sig icke besvär! Här eldas nämligen för värme och ljus och för stela kroppar som ännu inte vant sig vid vinterkänslan.

Det känns av i vintermusklerna – att skotta snö, att sparka, pimpla eller bara en sån simpel sak som att hålla sig upprätt utan att halka. Muskelgrupper som ligger i träda under barmarkssäsongen men som kommer väl till pass nu.

Kaminvärmen, filten och hunden. Som balsam för kropp och själ.
Här och nu. Och kaffetåren antar perfekt dricktemperatur i bästmuggen här intill.

Valet i Amerkat känns oerhört avlägset och mindre angeläget än den lokala väderrapporten. Likväl kastar man ett getöga på omvärlden via televisionen.

Från det kalla men vackra hörnet ovan polcirkeln.

Nya tider stundar

Av , , 2 kommentarer 37

P1270543

P1190361

P1190950

Så har vi fått is på sjön. Ännu väldigt tunn och osäker förutom inne i en mycket grund vik där det bär att gå. Det är – 20 så den växer nog till på några dagar. Den ljuvliga vinterfiskesäsongen är igång. Ullunderställ och storstövlar står stand by och det är dags att se över fiskeväskan. Ljuvliga tider!

Min egen minneslund

Av , , Bli först att kommentera 30

P1270679

I dessa tider när många av oss flyttar bort och runt finns inte alltid den ”självklara” kyrkogården i närheten. Visst skulle jag gärna – en dag som denna vilja sätta ett ljus där under björken på pappas grav.

Men så kommer jag ihåg – det är ju inte där han är. Han finns närmre än så. I mina gener, i mina tankar och minnen. Och så tror jag förstås att han sitter och spelar mandolin medans han doppar fötterna i glashavet och vinkar lite till mig.

På min morgonpromenad tände naturen sitt egen ljus i min egen vackra minneslund som finns här runt om kring mig. Du kanske har din egen minneslund där minnen, ting och känslor lever? Ofta är det i naturen läkedom och tröst finns. Där finns alltid kraft att hämta och den tar emot dina frågor, tankar och tårar, din vrede och hopplöshet – kravlöst och läkande. Hur mörkt, hårt kallt och ensamt det än är.

Vi hedrar våra nära med ljus och varma tankar idag.

P1190415

_1190295

_1180682

_1200944

Bliv kvar hos mig. Till minne av pappa Alvar

Av , , 4 kommentarer 31

13844173_10209695978741526_1638027429_o

En Alla helgons dag för cirka en miljon år sedan, eller närmare bestämt någonstans kring 1970, åkte mamma pappa och jag som vanligt till kyrkan i Björksele för att närvara vid minnesgudstjänsten över de som lämnat jordelivet under det gångna året. Från den kvällen har jag ett alldeles speciellt minne. Jag var kanske 10 år gammal. Pingstförsamlingens sångare från Vindelgransele skulle där tillsammans med Vormseles dito, delta i sann ekumenisk anda, och framföra ett par sånger vid gudstjänsten.

Vi hade övat ordentligt dagarna innan. Pappa var sångledare med mandolinen på den lilla korpulenta magen, och jag minns att jag var en aning stolt men ändå mest skämdes för vår lilla märkliga skara om kanske 15 personer. Vi var en salig blandning av ungdomar och medelålders själar. Huvudbonaderna på plats och gitarrerna högt på magen. Jag och faster Anna-Lisa hade alltid andrastämman, och längst där bakom hörde man farbror Edvins vackra tenor.

När vi kom körande i pappas vita Amazon uppför kyrkbacken lyste rader av marschaller framför kyrkan, och överallt på den snötäckta kyrkogården glimmade det av ljus och lyktor. Jag minns kylan på mina spinkiga nylonstumpeben i de halkiga småskorna när vi vandrade den välskottade gången upp denna novemberkväll.

Inledningsvis, efter att de stämningsfulla kyrkklockorna klingat ut, förberedde sig Björksele kyrkokör harklande för sitt framförande ifrån läktaren. Jag såg dem aldrig från min plats på andra bänk, men gissar att de var högst en handfull tappra själar på framförandet av döma. Som vanligt i körsammanhang så var det övervikt på sopraner. Ett par försiktiga altar och en eller ett par ansträngda tenorer kunde urskiljas bland sopranerna – och så det som jag främst minns och förundras över – kantorns kreativitet – att i brist på basar lägga in en trevande bastuba på djupet. En i sanning spännande men faktiskt ganska vacker sättning för mina små öron där och då.

Icke desto mindre minns jag hur jag som tioåring rördes av deras tolkning av psalmen Bliv kvar hos mig – som jag där hörde för allra första gången. Det var så vackert och stämningsfullt att strupen liksom snördes ihop och en tår trängde fram. Den psalmen är än idag en av mina älsklingspsalmer. Jag minns även den andaktsfulla känslan lite senare när kyrkovaktmästarens dotter – som var något år äldre än jag själv – tände ljusen ett och ett för de hädangångna medans namnen lästes upp. Hur jag beundrade sättet hon gjorde det på, med ett litet stygn av avund för det hedersamma uppdraget.

Den för mig ovana kyrkoritualen kändes spännande och lite främmande. Man visste inte vad som skulle hända härnäst. Jag minns träsmaken från den hårda grålaserade kyrkbänken. Prästens ord minns jag däremot inget av, men jag kan när jag vill i andanom liksom höra pappas drillande mandolinspel i introt till sången ”När jag änglars boning hunnit” som vår lilla grupp framförde senare under gudstjänsten.

En otroligt vacker kall och skymningsblå adventsdag 1988 begravdes pappa på Björksele kyrkogård under en stor vacker björk. Det snöade intensivt av lapphandskar som stilla och liksom symboliskt lade sig i mjuka flingor över graven och oss som stod där. Sov i ro lilla pappa – Sov gott.

Inför helgen….

Av , , Bli först att kommentera 34

_1190811

_1190807

P1270600

Vi står inför alla helgons helg. Många av våra gäster kommer hit till vinterland. Snöflingorna faller stilla här. Det mörknar allt tidigare om aftnarna.

Vägbanan är isbelagd och såväl djur som snögubbar utan reflexer kan plötsligt dyka upp på vägbanan. Där isar lagt är de ännu opålitliga. Köp nya batterier till er brandvarnare.

Var rädda om er och om varandra i livet och i trafiken, så vi får fokusera på ljusa minnen, våra kära som gått före och få en fridfull fin novemberhelg utan olyckor och nya sorger.

_1180927

_1190637