Bara luft
Bara luft kan man tycka, men tänk dessa mäktiga krafter i ständigt omlopp. Vindarna som färdas runt vår planet. Fram och tillbaka.
De som milt smeker ett litet barns soldoftande lockar, piskar regndroppar över tårsalta kinder. Förflyttar sand, damm eller snö, och syresätter våra vatten och hav där vågorna kluckar eller vrängs.
Vinden låter fåglarna lifta på luftströmmarna högt över kontinenterna eller vräker skoninglöst omkull människors mödosamt uppbyggda liv. Ödelägger.
Vi människor pratar om den. Om vädret och om vinden – till ingen nytta. För vinden blåser dit den vill. Vi försöker nyttja den i den mån det går, men vi kommer aldrig att kunna tämja den.
Vindsnurrorna och väderkvarnarna reser sina väldiga vingar mot skyn och fångar kraften.
Själv sitter jag i korgen till min levnads luftballong och försöker få den att lyfta över bergen. En ständig utmaning och jag förs med vinden. Vill uppåt och framåt.
Jag tittar ut över korgens kant och ser dem som leker i vinden och kitesurfar på isen vid fjällets fot. Blir påmind om att leka lite mer och att kasta det som tynger för att återta och behålla höjd. I livets luftballong.
Att göra mig av med livets tunga stenar.
Senaste kommentarerna