Om kriget kommer

kriget

 

Minns med en lätt ångestfylld känsla barndomens lilla grå tummade skrift med svarta moln mot en grå himmel, bombplan vid horisonten och en gasmasksprydd person på omslaget: Om kriget kommer….

Den skriften bidrog starkt till min barndoms fasa för kriget. ”Pedagogiska” vuxna i bekantskapskretsen kunde under trivsamma kafferep plötsligt kläcka ur sig saker som: Hördudu Alvar – vad tror du om världsläget?

I kapellet var ständigt ämnen som ”den yttersta tiden och den yttersta domen på tapeten. Man hörde prat om ”ryssen” och om oroligheterna i Tjeckoslovakien och jag minns hur jag just den dagen var hos en kompis då kriget i Tjeckoslovakien var ett faktum. Vi hörde nyheterna från den lilla transistorradion som stod där på perstorpsplattan på köksbänken. Jag minns hur jag ångestfylld cyklade hem fort fort med bankande hjärta. Jag hade för hög fart nedför kronbyggabacken och ramlade och skrubbade upp båda mina knän. Jag var så rädd att jag ville kräkas och var helt beredd på att vi skulle behöva fly omedelbart.

Under sängen hade jag under en period en packad påse med gamla kläder – ifall vi skulle bli flyktingar. Rädslan hade triggats igång efter att jag hade läst en romantiserad men hemsk bok som hette Flyktingflickan. Och varje gång viggenplanen under flygövningarna lyfte från Gunnarns militärflygplats och drog in över grantopparna i Vindelgransele och sprängde ljudvallen, så nästan stannade hjärtat i bröstet på mig.

Min fantasifyllda lilla värld var inte så stor. Tjeckoslovakien eller Gunnarn – båda tycktes lika nära eller avlägsna. Källargubben, Ryssen eller Jesu återkomst – alla tycktes de lika skrämmande för en liten flicka med ovanligt livlig fantasi. Och så fort mamma var utom synhåll var jag övertygad om att Jesus kommit och hämtat alla – utom mig som var en så hemsk och dålig människa.

Som sagt – detta var i en annan tid, i ett annat sammanhang och i en liten flickas fantasivärld…

Men tänk – I vårt eget land, redan idag – men framför allt i framtiden, så kommer vi att möta människor inom vård, skola och äldreomsorg, med faktiska och reella upplevelser och minnen av krig, våld, naturkatastrofer och tortyr. Hur ska vi veta vad människor har i sin livsryggsäck, och hur ska vi kunna vara professionella och ge dem ett läkande bemötande. Det blir en stor utmaning.

2 kommentarer

  1. grandmother

    Jag känner igen din rädsla, den hade jag också. Mamma och pappa hade en stor bok om krig och i den fanns en bild på soldater som kommer ut genom en dörr i ett hus på en alldeles vanlig gata, min största mardröm. Kram

    • Gunnel Hedman (inläggsförfattare)

      Krig borde vara förbjudet. Frid fred och sommar…det är något att vara tacksam för.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>