Kalla fötter och röda hakor

Av , , 2 kommentarer 34

P1280412

 

Den här tufsiga stackarn blev sittande i lä vid ladugårdsdörren. Han såg ut att begrunda sin situation och kanske ångra den tidiga flytten. Gårdagens plusgrader har förbytts i minus med iskalla griniga vindar och snöflir i luften. Men det är så roligt nu att se alla dessa återvändare som dyker upp en efter en.

2 kommentarer

påskifiering

Av , , Bli först att kommentera 31

P1280361Städar butiken, och stuvar varor för att försöka få plats med alla varor inför anstormningen av gäster och kunder. Norrmännen får sitt påsklov redan nu i helgen så det är då den stora invasionen väntas. Inte lätt för en gammal sockerräv att handskas med alla dessa dragéägg, skumharar och diverse läckerheter som pryder hyllorna. Men det går riktigt bra faktiskt. Lyckas hålla frestelsen stången.

Ute skiner solen på sjön. Gudomligt vackert. Vänta bara tills klockan slår 6. Då beger jag mig en stund. Före och efter jobb – det är min chans. På dagarna när vanligt folk gonar och gassar är jag  fast inne bland påskharar och baconpaket. Men turligt nog är rödingen synkad med mina tider:)

 

Bli först att kommentera

Ofattbara 37 år

Av , , 2 kommentarer 30

dalin

 

Det känns helt obegripligt att min äldste son fyller 37 år idag. Han är nu äldre än jag under stundom känner mig. Det är med glädje och tacksamhet jag tänker på honom idag. Min älskade son.Tänk vad fort tiden går!

På långfredagen 1980 stannade jag och den blivande barnafadern kvar i stan, i tvåochenhalvan på Historiegränd 16C för att vara inom räckhåll för förlossningen ”utifall att”. I vanliga fall hade vi troligen befunnit oss i Vindelgransele för påskfirande och sedvanligt påsklördagsfiske med familjen denna påsk.

Specialistmödravården hade ropat vargen kommer i närmare 15 veckor, och jag fick medicinera för att hålla livmodern lugn och förvärksarbetet i schack. Nu var tiden dock i det närmaste inne och vi var förstås synnerligen nyfikna på vem det var som kämpade om livsutrymmet med ett så högst imponerande fotarbete därinne i min lilla kula till mage. Med tanke på generna var det dock högst osannolikt att det skulle bli en fotbollsspelare, men vi var nog lite inne på att det skulle bli en kille i allafall. Alla sa att jag hade en typisk ”pojkmage”.

Nu när bäbisen hade fått växa klart, och faran var över, så vågade vi oss till och med ut på lite värkstimulerande aktiviteter för att få igång förlossningen. Det bar iväg ut i elljusspåret med skidor och makens Helly-Hansenkalsonger – det enda som jag kom i. Barnafadern låg bakom i spåret och peppade – fortare, fortare, men inget hände! Bäbisen låg lugnt och stilla kvar inne i värmen.

På långfredagskvällen kollade vi en sista gång att kameran och BB-väskan var packade. Vi hade förberett oss med psykoprofylaxkurs och andningsövningar och på nattduksbordet låg tummade böcker om barn och föräldraskap. Människorna på bilderna hade polisonger jättelika glasögon och orangea plyschkläder.

På natten vaknade jag av täta värkar och 04.30 bar det iväg till förlossningen. Ett antal värkar och en petidinspruta senare fram emot åttatiden på morgonen föddes så vår förstfödde lille prins med det vid den tiden ovanliga men vackra namnet Daniel efter sin fars mellannamn. Ovanligt – trodde vi, tills vi infann oss på barnavårdscentralen någon vecka senare och där var 4 Daniels samtidigt….

Daniel – jag glömmer aldrig känslan när jag för första gången i mitt liv fick hålla din varma lilla kropp i min famn. Hur välskapt och fin du var. Hur mörka kloka och undrande dina ögon var, hur du redan där och då verkade fundera över ett och annat. Hur dina små fingrar grep kring mitt lillfinger. Alla påskbarnen fick små ljusgula filtluvor för att hålla värmen, och vi satt där – din far och jag – den här tidiga vårmorgonen, i den här speciella och varmt bröstmjölksdoftande världen som BB ju är, och förundrades över att vi nu hade en alldeles ny liten fin människa att ta hand om och älska – vi som själva nyss var barn. Allt kretsade kring den här halvmeters gossen på 3150g, som begrundade den nya världen med sina mörka ögon, och som gjorde små kluriga ”russinminer” med sin lilla mun.

Samma dag, när det var dags för besökstid och stegen från alla papporna blandades med prasslet från blombukettspapper, fylldes fyrsalen där jag låg, med den underbaraste av nybakade bulldofter. Din pappa kom med en jättebukett vackra rosor, OCH alldeles rykande varma och nybakade kardemummasnurror i kvarnhjulsstorlek samt iskall mjölk. Lycka! Så satt vi där, två unga nyblivna föräldrar tillsammans, uppkrupna i var sin ände av stålsängen och turades om att lukta på, smeka och prata med vår fine lille son.

Jag var mäkta stolt att jag hade stenvägrat lapisdroppar i dina ögon som annars var obligatoriskt vid den tiden. Det var därför – vill jag i alla fall tro – som din blick var så ogrumlad och klar, och inte så irriterat såsig som jag såg hos några av de andra nyfödda barnen. Farfars och Morfars var förstås SÅ glada och stolta över sitt nya barnbarn över telefon, och farmors fina små stickade kläder passade dig så fint.

Utanför smälte Umeå fram ur den smutsiga vårvintersnön och jag minns den stolta känslan av att styra den lånade gula galonbarnvagnen med dig i på cykelvägarna kring Ålidhem. Om dagarna så pratade vi med varandra och med fiskarna i akvariet. Jag brukade sitta i soffhörnet på den brunmönstrade hörnsoffan med dig sittande mot mina uppdragna knän. Så kunde vi sitta i timmar du och jag, och resonera om livet, med små ljud och miner. Eller så låg du och sov på din pappas bröst. Nära nära. Visst såg vi att det var något alldeles speciellt med den här pojken, och vartefter tiden gick fick vi se dig växa och lära sig så mycket och vi slutade aldrig att förundras över hur klok och fin du var och hur den där glimten i ögat förtrollade oss.

Idag är det din 37-års dag min älskade son. Tiden har gått. Mycket vatten har runnit under broarna, och mycket har förändrats. Jag önskar att du får en fin födelsedag med tårta och kärlek. Här i Sandviken blir det till att ta fram någon gammal film och titta på någon födelsedagsmorgon för länge sedan när ni barn var små. Så kan jag få minnas känslan av brickskrammel, viskningar, paketprassel och födelsedagssång. Jag önskar förstås att jag kunnat bli ”tvärsnört” till dig och fått träffa er idag, krama om dig och Britta och gosa lite med Sixten  Vera och Svante, men det får bli en annan gång. Så rik du är min älskade son.

Stor födelsedagskram från mamma

2 kommentarer

Spöregn och torsktungor

Av , , Bli först att kommentera 23

Min lediga dag har  tillbringats ute på isen i sällskap med min lille lurvige vän. Trögt fiske på förmiddagen men det rätade ut sig på eftermiddagen. Två riktigt fina rödingar fick följa med hem Så kom regnet, surt tungt och blött. Bara tillfälliga plusgrader hoppas vi så att påskföret ska hålla för alla. Avrundade dagen med stekt torsktunga som vi fått av norska vänner. Smaken var helt ok men konsistensen lite för dallrig för mig.

Bli först att kommentera