Äntligen!

Av , , Bli först att kommentera 23

idag

 

När liks hösten övergår i vinter så får det gärna bli med besked vad mig anbelangar. Idag hade äntligen en liten kant med is växt till under natten och jag provade att ta mig ett par steg ut för att äntligen få premiärdoppa kroken.  Ett knapp stövelskafts djup under isen och med ett tveksamt agn blev det premiär trots allt. Fick en matröding men inte mer. Har svårt att lämna huset pga jobb och utspisning av jobbare. Minkfällan står ännu tom men jag hoppas att få ta den gynnaren snart. Minken hör inte alls hemma här så i år har äntligen fällan kommit ut. Först fick jag en ingenjör i den efter att ha konsulterat en teknisk hjärna. . Ett vrål och ett plåster senare var fällan äntligen gillrad för en snabb och smärtfri minkdöd. Nu lngtar jag till i morgon. Direkt efter jobbarfrukost är ordnad så beger jag mig ner en stund innan varuleveransen kommer och jobbet kallar. Obotlig fiskenörd. Det är jag det.

nu

Ambivalens

Av , , Bli först att kommentera 26

isglasAmbivalens i naturen, väderleken och stämningen.

Stillhet och lugn varvas med uppbrottsstämning och kyliga vindar. Skönhet och klara färger varvas med oroliga vindar och dimma. Glansfulla gryningar och skymningar avlöses av mörker och dystert grått. Plusgrader varvas med minusgrader.

Höstens signum. Där vintern står och stampar bak dörren.

Kanske för att människor och djur ska hinna rusta oss, acceptera och vänja oss vid tanken. Hinna tänka om och kunna se skönheten även i en ny tid.

Rodnar

Av , , Bli först att kommentera 24

rodnad

rodda

Himlen rodnar i morgonsolen på min hundpromenad längs Silvervägen. Det är som om solen vill bjussa lite extra på sig själv de små stunder den är framme. Den här årstidens morgnar kan vara alldeles magnifika i färgprakt och lyster. Den lockar fram den diskreta naturens knappt märkbara nyanser och penslar guld på världen.

 

Stränga blickar

Av , , Bli först att kommentera 29

hokogglan

Ibland ligger dimman tät som en fuktig filt över fjäll och sjö. Den liksom dämpar såväl ljud som känslor. Det är som om tiden står stilla.

Jag tittar ut genom fönstret och där sitter den vintervita lekatten. Våra blickar möts för en sekund. Min, häpen och beundrande. Hans, nyfiken och lite förebrående. Som om han visste att jag har en mössa tillverkad av hans förfäder i min garderob.

Småfåglarna jobbar heltid med att äta och flyger fram och tillbaka mellan talgbollarna. På lyktstolpen sitter hökugglan och även den ger en sträng blick åt mitt håll. Som om jag vore ansvarig för att det är ett dåligt gnagarår. Jag tror att den får ta ett snack med lekatten angående detta.

Rakt över huset flyger två tranor på väg till sydligare nejder. Lustigt, exakt samma rutt som tidigare år. Som om de hade vår skorsten som riktmärke. Deras vemodiga avskedsrop ljuder vackert genom dimman: Vi ses till våren igen!

Trots allt….

Av , , Bli först att kommentera 29

gåva

Ibland kan livet te sig så. Lite kylslaget och grått med låga moln som skymmer möjligheterna. Tankarna liksom hänger sig och morgondagen syns gåtfull. Men mitt i det grå skimrar fina nyanser av pärlemor och silver. Påminner om att livet är en skatt, en gåva, trots allt

Livets växlingar

Av , , Bli först att kommentera 35

nuet

Skymningen kommer snabbt och obevekligt här uppe ovanför polcirkeln. Men även under dagen kan dramatiska molnformationer skapa stämningar i alla nyanser. När vi minst anar.

Nästan alltid känner man igen sig från livets växlingar. Och nästan alltid förmår solens strålar tränga igenom moln och sorger och pensla lite guld och kärlek på oss när vi behöver det som mest. Även när det är mörkt och hotfullt omkring oss.

Men för att se det måste vi lyfta våra ansikten, blunda och ta emot. Om du känner riktigt noga efter kan du känna solstrålar och naturens kärleksfulla andedräkt på dina slutna ögon.