Korpsvart

korp

När kylan sätter in och livet känns korpsvart och tufft, så känns det trösterikt att ha någon vid sin sida.

Någon som bara sitter där tyst på grenen bredvid eller tätt intill, håller näbb och behärskar lyssnandets ädla konst. Som stannar kvar när de andra flyger sin kos.

Att vara den som tydligt hör det outsagda genom tystnad och bara finns där i alla väder och utstrålar värme. Det är det som är själva guldet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.