Under isen. Etapp 1

Det ligger i en plastväska – modell fiskedito – med ett fönster i locket mattat av tidens tand. Till detta hör en lång sond som ska micklas fast på båtsidan, ner i vattnet. En manick som ska alltså se, och lyssna efter fiskstim, ubåtar och eventuella grund.

Trots att den skrynkliga men tjocka maunalen är skriven på svenska krävs det definitivt en pedagogisk ekolodscoach med en ängels tålamod för att förså handhavandet. Någon sådan person finns inte att uppbringa i dessa avlägsna trakter vilket har fått till följd att eländet signalerar MAYDAY åt allt som rörs under ytan.

Eftersom R knappt hör något alls bakom vaxproppen och krimmermössan blir det jag som från akterdäck ska semaforera i motvinden, och i min tur med fingrar och åtbörder göra honom uppmärksam på de ljud som bombväskan ger ifrån sig. Sådant kan vara slitsamt både för stämband och förhållanden. Framför allt hinner vi troligen både gå på grund alt. passera eventuellea firrar.

R ställde in känsligheten för ”fisk” på 7 vilket alltså endast indikerar ”stora stim” Detta startade omedelbart mina existensiella funderingar: Vad är ett stort stim? Hur stora fiskar menar man? Handlar det om krill, röding, jättetorskar eller rent av valar? Vi enades slutligen om att lägga känsligheten på 3. Det pep dock mycket mer hoppingivande och trevligt när vi hade den på 1:an.

Det dagen beslutade jag mig för att för mina födelsedagspengar inhandla mig ett eget modernare och idiotsäkert  ekolod med lättbegripliga symboler även för en teknisk analfabet som moi. Förförra julen inhandlades så ett nytt fint som även kan stoppas ner i ett borrhål i isen. Tror ni att jag provat det än? Nix pix. Men förr eller senare så ska det testas. Jag lovar!!