Genom märg och ben

Av , , 2 kommentarer 25

Januari känns genom märg och ben. Den tränger in genom husväggar och underhud. Ute är det bedövande vackert. Fjällen skimrar i ljusrosa, ljusblått och svagt lila. Solen syns förstås inte än men lyckas ändå på något förunderligt vis tänja några av sina mest gyllene strålar och pensla ett gnistrande stråk längst upp på fjällkammen. Röken stiger spikrakt upp ur skorstenen. I den stora björken sitter ett par frusna fåglar alldeles stilla som för att hushålla med kroppsvärmen.

Den här helgen känns alltid lite speciell. Lite som blindtarmen. Den bara finns där. Trettonhelgen återkommer även fast jag inte riktigt vad man ska ha den till – även om jag känner till historien bakom. Kanske i nutiden detta är helgen då man ska göra slut på alla fjolårskakor? Men vi firar väl med ännu en i raden av myskvällar

Tankarna går till nära och kära och någonstans poppar en svag minnesbubbla upp relaterat till trettondagshelgen. I en av storasyster Ellens Lotta-böcker erinrar jag mig en tretttondagsfest som jag genom fantasins läslinser målade upp till något alldeles fantastiskt. Kanske dags att läsa Lotta-böckerna igen…… Nej förresten…. Gamla skira drömmar och fantasier ska man inte spräcka och förminska genom att ta fram och läsa genom medelålderns ärrade och luttrade glasögon. De ska nog förvaras och försiktigt sättas på piedestal i dagdrömarnas tittskåp och i fantasins luftslott – att betraktas på tids avstånd. Tänk om man för en sekund kunde återskapa förmågan att fantisera igen, som när man var ett litet barn.

Önskar er alla en fin trettonhelg!

2 kommentarer

Se men inte röra

Av , , Bli först att kommentera 25

semen

interora

Lite nu och då passerar hermelinen med rekordfart över altanen. Vid något tillfälle har han och Leo stått nos mot nos med bara glaset emellan dem. En gång hann jag fånga dem båda på en och samma bild. Gissa vem som darrade och var sugen på en svängom?!

Bli först att kommentera

Uppbrottsstämning

Av , , 2 kommentarer 23

Uppbrottsstämning råder bland julsakerna som har uppsamlingsheat på köksbänkens perrong inför vidare resa in i silkespapper och lådor. De ser faktiskt lite vilsna, bortkomna och bleka ut där de står i små omaka grupperingar. De som nyss var färgstarka, självklara och spred julstämning överallt. Hemmet ser för en stund blekt och trist ut innan ögat vant sig av med alla ljus och färger.

Julstämningen är plötsligt som bortblåst även om kanske julstjärnorna och adventsstakarna får dispens att stå någon dag till. Det blir nästan för traumatiskt annars – att skiljas från allt på en gång. Ja ni vet hur det kan vara med smärtsamma avsked. Bättre att avjulifiera sig lite smygande sådär.

Brytningstiden knackar på för att leverera januarideppen. Turligt nog blir den mindre för vart år men ändå kännbar innan ljuset övertar arenan och solens glädje infunnit sig bakom bröstbenet och livet rullar på. Innan man vet ordet av är det väl jul igen. Och livet accelererar allt fortare och förkortar åren. Är det någon fler än jag som känner igen sig i detta?stormen

2 kommentarer

Öde i ordförrådet

Av , , Bli först att kommentera 24

manens

Det har varit lite tomt och ödsligt i ordförrådet på sistone. Inte som när ”ladorna” är fulla och tankarna står otaliga och otåliga på kö för att präntas ut i ett kvillrande flöde. Eller inte ens som när jag får gulla lite och locka tankeflödet från sitt blyga hörn. Det känns lite trist att det är stiltje, och för en eller annan sekund befarar jag att det är färdigtänkt, färdigpratat och färdigskrivet för min del. Kanske rent av alla mina ord redan är använda? Så känns det.

Eller så påminner jag mig själv om att det är ju januari!! Min årliga sega tid. Ljuset kommer så sakteliga tillbaka och som ett brev på posten infinner sig denna min själsliga tröghet. Jag vet att det är övergående men ändå aningen smärtsamt.

Som tur är så finns de dagliga rutinerna, de vackra omgivningarna, rödingen, kunderna, de hungriga killarna och så papperhögarna. Högarna som så terapeutiskt och tålmodigt manar mig att harva på – ett blad i taget. Sånt som helt enkelt måste göras och som ger en slags tillfredsställelse för varje transaktion.

R verkar ha lärt sig att känna igen detta. Han säjer inte så mycket om det men slår lite oftare än vanligt ut sin oändliga breda och varselgula famn och håller mig hårt då och då för en sekund när vi hastigt möts i vardagens maskineri. Eller så håller han mig sysselsatt med verktygssökande och små korta kommandon:) Han som är min starkhet i livet.

Bli först att kommentera

Från hjärtats djup….

Av , , Bli först att kommentera 20

Nöjd och tacksam summerar jag mitt 2017 från soffhörnets djup:

Tack för barn, barnbarn, mina finaste skatter och juvelerna i livets skattkista. Tack!

Tack för hälsa och krafter, för fred och för frihet. Tack!

Tack för kärlek och trygghet, för ett hem, ett skydd när livet stormar. Tack!

Tack för att summan av mitt livs lärdomar, glädjeämnen och sorger gett mig det kurage, den tilltro till min egen kraft som resulterat i modet att våga bryta upp, byta liv, följa en dröm och ta vara på det snabbt flyende livet. Tack!

Tack för familj och vänner som liksom trygga byggstenar, som livets stöttande och mjuka mashmallows bygger sin trygga ring omkring mig. Ni som gör att jag landar mjukt när storm och ofärdstider kommer. Mitt skyddande nätverk som finns där, fast vi kanske inte har så tät kontakt. Tack!

Tack för mat för dagen, för rent vatten, för kläder och för livets nödvändigheter. Tack!

Tack för humor, för skrattets förlösande kraft, för fria tankar, för skrivandets glädje, för musikens kraft och för böckernas värld. Tack!

Tack för naturens läkande kraft, möjligheter och för fiskets oerhörda glädje. Tack!

Tack för att jag får bo och leva där jag kan förverkliga mina drömmar. Tack!

Bli först att kommentera