Att röka eller inte – det är frågan

Torrkött är en relativt ny företeelse för mig. Det var inget vi åt hemmavid i barndomshemmet. Däremot dekorerades kortväggen på ladugården med korsfästa torrgäddor. När jag vill jag känna doften, känslan av att karva sig ett spån, sältan och fibrerna i gäddan. Något som hörde sommaren till i min minnesvärld.

Om mamma och pappa hade lagt nät däri Rågonabben eller om farfar kommit hem med jutesäcken på flakmopeden från Småträsket med abborre och sik blev det fest. Särskilt när det skulle till att rökas fisk. Förberedelserna med den speciella alveden, enriset och den saltade fisken som fläktes ut och lades på galler inför rökningen var liksom ritualer. Jag springer barfota nedför den nyslagna ganska brant sluttande stigen från gården ner till rökeriet som var sinnrikt konstruerad av det som fanns tillhanda på gården. Fötterna är redan härdade och inga skor behövs. Rökeriet har sett mängder av fisk rökas genom åren. Ibland när vi barn lekte kring Lillskogen så öppnade man luckan till rökgången och hoade. Där inne var det svart. I själva röktunnan luktade det fränt av rök och fisk även om det gått ett år sedan sist.

I min minnesbild har pappa halmhatten på sig, en lite tunnare sommarskjorta och ljusgrå terylenbyxor som nedgraderats från herdagsbyxor till arbetsklädsel. Det är en varm sommarlördag strax innan slåttannan. Farfar inspekterar och pekar på något med käppen med silverkrycka. Säkert tillrättavisar han fast Pappa är 50 år. Solen stiger snabbt på himlen och står redan högt över Flakaberget innan allt är förberett. Tidsaspekten – hur lång tid själva kallrökningen tog har jag bara min barnauppfattning om – Det tog en evighet.

Farfar har på sig sin blårutiga näsduk – knuten i fyra hörn – som han satt som ett solskydd på huvudet. Han sitter i skuggan och halvsover i en trädgårdsstol i väntan på att fisken ska bli klar. Pappa provar om det är dags. Han bryter lite i fisken för att se om den delar sig fint. Det gör den. Jag får äran att springa upp till mamma med några abborrar på ett ovalt lite gulnat uppläggningsfat med gråa blomsterslingor på.

Mamma har bakat färskt rågbröd i ganska tunna runda kakor med ett kryss i mitten. Pappa säjer att det ska vara hårdbröd till fisken. Jag bryter itu ett par kakor av de stora kvadratiska knäckebröden som fanns då. Mamma lyfter ut filbunken ur det svala skafferiet. Så sitter vi där kring köksbordet i min barndoms kök och njuter. Smöret blänker på mina fingrar då den ljumma fisken smälter det. Hemfilet släpper direkt från skeden när man vänder den. precis som det ska vara. Mamma stryker bort en hårslinga från ansiktet och köksklockans slag tickar trygghet och samvaro. Ute fortsätter sommaren sin gång.