Att få leva och ha hälsan är något som man ofta tar för givet. Idag när jag sitter i sjukhusfoajen och väntar på R som träffar ögondoktorn så fylls jag som alltid vid besök på sjukhus av känslor och tankar kring hur många öden som just nu i stunden utspelas under sjukhusets tak. Hopp och förtvivlan, väntan och tillförsikt samsas i atmosfären och redan här i entrén mötte jag en förtvivlad storgråtande kvinna som talade i telefon.

Det enda vi människor säkert har är ”här och nu. Tänker också wow vilket fantastiskt land vi bor i. Där allt detta finns för oss när vi behöver det.

Så går åren. Man kanske synbarligen börjar se lite grå och vissen ut. Och till och med har svarta prickar eller årsringar här och där. Kanske rent av lutar en aning. Lite sträv i ytfinishen och inte längre ett slätt oskrivet blad. Garvad, luttrad och aningen svårflörtad r/t livet och dess erfarenheter. Med en större eller mindre portion patina.

Med lite tur eller genetisk bingo kan man vara ”välhadd”. Eller bättre beg som det brukar kallas på Blocket. Det betyder bara att man har varit med ett tag. Om ett och annat. I ett antal årstidsväxlingar. Men oftast finns där en bra och pålitlig stomme som man kan lita på. Något att hålla i när åskan går.

Det grånade silvret är vackert på sitt sätt. Precis som det pärlemorskimrande unga har sin givna skönhet. Och inuti finns ännu det rosa bultande hjärtat levande – ända till sitt sista slag.

Ett långt rikt liv är till ända. 95 år fick min fina mamma leva innan hon lämnade jordelivet. Rik främst på andra saker än de materiella lämnade denna lilla kvinna ett stort avtryck i våra hjärtan och liv. Hon var omgiven av oss barn med respektive, många barnbarn och barnbarnsbarn, systrar, goda vänner grannar och släktingar då vi farväl i Björksele kyrka den vackraste sommardagen. En dag fylld av vemod och saknad, men mest av glädje och tacksamhet för vad hon fått betyda för oss. Den vita kistan prydd med blommor i blått och rosa bars av 6 av barnbarnen. Både tjejer och killar.

Sångerna steg mot den vackra kyrkans tak och mot himlen. De sånger som mamma önskat till sin begravning och vi sjöng till henne – stora och små – i olika konstellationer. Vi åkte i kortege till holmen i Vindelgransele bakom den vita amazon som mamma och pappa haft men som nu min bror kör. En fin lång dag med minnen skratt och rörda hjärtan fick vi vara tillsammans kring hennes minne.

Trots att vi fick ha henne länge hos oss så förstår jag att det för alltid kommer att finnas ett tomrum efter henne i mitt hjärta. Hon känns närvarande i mina tankar och tårar. Kära mamma. Tack för allt!