Kategori: Fiske

Allting är vitt vitt vitt…

Av , , 4 kommentarer 50

Povels gamla dänga gör sig påmind när man tittar ut i bomullsvärlden utanför. Ett tillfälligt besök i vardagen igen innan nästa helgsväng. Då bär det av till Gauto för lite "serious fishing". Jag fick ett nytt blänke i julklapp av SoC det "värsta "i rödingdräparväg som Blixt sport kunde åstadkomma. Ett rött /kopparblänke med inbyggd blinkpirk. Den blir verkligen spännande att prova. Jag kan knappt bärga mig! Ha en bra dag. Over and out.

Bakbensträning och renhjärtan

Av , , 2 kommentarer 18

Nu hemma efter en trevlig fiskekväll med tjejerna.

Regnet hängde i luften men vi klarade oss från de värsta regnilen. Pessimist-Forsberg hade garderat sig med storstövlen skinnbyxen och fleecejackan. Så här i backspegeln var det riktig överkurs.

Lårmusklerna fick sin beskärda del av backvandring så det blir intressant att se min gångstil i morgon…. "Simeuke" – är bondska och ett uttryck för gällivarehäng och säckrumpa. Skulle tro att det kommer att bli något ditåt.

Kina@ fick en gädda och två aborrar på en silverspinnare men för övrigt var det rätt klent med fiskelyckan. Någon fick en aborre och en liten öring. Jag fick en liten öringrackare som var en hårsmån större än den lilla rapala jag använde. Inget fel på självförtroendet hos den firren inte. Det var inte många prickar som rymdes i bredd där.

Trevligt småprat om fiske och äventyr. Rökt renhjärta, en kaffetår och gemytlig samvaro präglade kvällen. En av sommarens sista ljumma kvällar gick mot sitt slut när det började skymma redan vid 21-tiden.

Få se när det kommer ett reportage i pappers-vk endera dagen om denna Fjällornas fiskekväll.

Återinför spöstraffet omgående!

Av , , 4 kommentarer 14

Det handlar om fiskespön – mitt ultralätta och mitt fina teleskopspö. Älsklingsspön för lättare och för tyngre fiske som följer mig i ur och skur – utifall att….

Jag packar alltid mina fiskegrejor själv. Utom igår. R ropade att han packade in min fiskeväska och eftersom han ställt bort mina fiskegrejor dagen innan så visste jag att han "visste" vart spöna fanns. Han gav intrycket att fiskegrejorna var medpackade och jag packade inne. En bra fördelning.

Efter halva vägen får jag en ond aning och frågar igen. Då visar det sig att han packat ETT spö. Ett FLUGSPÖ. Alexanders spö.

Jag är ingen flugfiskare.

Inget av mina kära spön var alltså medpackade  och vanmakten och katastrofkänslan dansade  polka där en stund i mitt bröst. Du som själv är fiskare förstår vad jag menar…

Det är viktigt att man har de grejor man är van vid och tycker om.

Det är sådana gånger en relation sätts på prov.

R menade att "nog finns det spön i Gauto" och syftade på sin fars reliker från bambueran. Stumma otympliga spön med kärvande gamla rullar, de som jag använt för att köra släplina och långedrag med.

Det var bara att gilla läget och nu försöker jag "hotta upp" en gammal öppen haspel med en tunn flätad lina som jag hade längst ned i fiskeväskan och det minst stumma spöet. Med lite tur kan det ordna sig "nassenär"

Under tiden vakar det hysteriskt i viken. Fisken verkar gå nära land. Håll tummarna!!!!

Vatten

Av , , 2 kommentarer 13

En godnattbild från vårt vackra Gauto och min favoritrutt med båten på Mittisjön. Jag får drömma mig dit och försöka glömma att semestern är slut, att vi är åter i Umeå och att mot fönsterrutan smattrar regn….

En liten doft av Aqua Vera herrparfym

Av , , 6 kommentarer 13

Till  minne av min kära pappa Alvar känner jag en liten doft av Aqua Vera herrparfym, minns hans grönbrunspräckliga kostym och hans bruna läderbibel. Hans bruna Tretornsstövlar och hans slitna Bondeförbundare, Halmhatten och Näverkonten.

Jag minns den nötta bruna skogsryggsäcken – vardagsredskapet – som varje morgon  mamma kärleksfullt fyllde med "nästn" – alltså dagens matsäck. Vår pappa var en liten läckergom som kunde konsten att njuta och glädjas åt godsakerna som mamma stoppat i matlådan.

När vi någon gång passerade en kiosk med den grå Volvoduetten så brukade han stanna till och ibland köpa oss varsin Dajm eller Dixikola. För oss barn brukade han lyriskt berätta om den fantastiska Sportkolan som en gång kostade 2 öre.

Jag minns pappas underfundiga humor, diskussionslust och allmänbildning, hans positiva personlighet, men även hans korta stubin. Hans: Hä törs ja garanter!!! Hans kreativa lösningar när något rapplade med jordbruksredskapen. han fixade det mesta själv.

Den brottardräktsliknande badbyxdräkten från den svartvita ungdomsbilden i hans gamla fotoalbum. Brylcremen och hans bakåtkammade blanka hår. Hans violinspel, mandolinspelandet och hans bruna svinlädersportfölj som var fylld med noter till strängmusiken. Han hade stor respekt för noter och ogillade gehörsspel. Vi barn vet hur stolt han var över sin musikaliska barnaskara.

Jag minns hans varma varma händer, som alltid vara varma även när han rensat borrhålet från issörja. Hur varm hans hand var även på dödsbädden, när han bad oss att dra upp armbandsuret en allra sista gång. Jag minns farfars jättestora vigselring som rymde pappas och inuti kunde mammas nötta lilla guldring rymmas.

Jag minns hur han brukade ligga där på kökssoffan för att vila middag och följde lite trånande mammas göranden med blicken. Han avgudade henne och sa ibland med ett lite retfullt men kärleksfullt tonfall: Marianne – du är se grann där du gå åtill diskbänken.
 
Jag minns hans berättelse om hur det var att vara 7 år och getarpojke ensam och fattig i djupa skogen, mörkrädd och med härsket smör i matsäcken. När jag vill kan jag frammana minnet av hur hans röst lät när han berättade fiskarhistorier och jägarminnen. Jag kan minnas smaken av hans skjutna orrar tjädrar och sjöfåglar. Hans storslagna fiskafängen och rödingsäventyr från förstamajhelgerna. Hans och farfars evinnerliga samtal och diskussioner.
 
Jag minns hur vi uttrade Pappa och jag, timme ut och timme in under regniga sommardagar då det var legalt att "fira" från slåttannan. Hur han satt där i grönsydvästen och rodde utan att någonsin tröttna. Han lärde mej varje sten, varje grund varje öger och agga i det som kom att bli ’mitt’ sel.
 
Jag kan inom mig se triumfen i hans blick vid hemkomst när han fick tömma det ofta harrfyllda ämbaret i diskbänkshon, och höra mammas imponerade ord.  Dessa stunder på tumanhand med pappa grundade alldeles säkert mitt eget fiskeintresse. Han berömde min uthållighet och min teknik att sköta utterbrädan och att jag kunde ro så rakt fast jag var så liten. Han hade förväntningar på mig som jag ville infria. Jag ville att han skulle få vara nöjd med min insats.
 
Min pappa trodde stenhårt på himlen. Jag hoppas att han sitter där nu, med fötterna l glashavet och spelar på sin mandolin – när han inte fiskar eller får göra något annat som han längtade efter förstås.
 
Pappa fick aldrig uppleva de där efterlängtade pensionåren när han och mamma äntligen skulle få ägna dagarna åt allt de längtat efter hela arbetslivet. Det är nog tur att han lämnade bössan i jordelivet så det inte råkar siktas mot något bevingat som flyger förbi däruppe.
 
Lilla pappa, ser du att jag vinkar åt dig idag – här ifrån Gauto – min himmel på jorden? Ser du att jag är ganska lik dej? Att jag har det bra, att det blev folk av mig till sist och att jag är lycklig. Hä törs ja garanter!

Äkta vara – Bamseröding

Av , , 6 kommentarer 11

Jag har en bra nyhet och en dålig.

På bilden ser ni den goda nyheten. En kämpaglad bamseröding är bärgad. Vikt okänd men nog är den bra nära kilot.

Den dåliga nyheten är att i själva kampen så gick mitt ultralätta spö av . Nu ska jag försöka laga spötoppen. Kanske man kan lägga in en förstärkning inuti,limma med superlim och sedan hårdtejpa utanpå. Bra karl reder sig själv, som gumman sa. Huvudsaken är att det går att använda ikväll.

När R har powernapat klart bär det av igen. Öringviken – here we come!

En stolf fiskare visar upp sin trofé – en äkta Gautoröding

Under ytan….finns stora och små

Av , , Bli först att kommentera 9

Dax igen för dagens första fisketur. Vi har just haft efterslängskalas på soldäcket med stuggrannarna. Chokladtårta med hallonmoussefyllning, nybakade kanelbullar och ciderbål. Kaffetår till detta förstås och strålande solsken.

Det finns tårta kvar. Kom hit vettja!!Röding snidad av Fransson i Lycksele

Min farfars fina röding snidad av Fransson från Lycksele. Nu är den min.

Finns i sjön…

Av , , 3 kommentarer 10

Eller rättare sagt…fanns i sjön. Kvällens fångst efter en sen fisketur på andra sidan sjön. R skötte släplinan och jag kastade med spinnare.

Ikväll gjorde min grön/orange Lottospinnare rätt för sig och till och med ett par rödingar nappade. Nu tillbaka i hemmets härd, lite stel om fingrarna efter rensandet men ett glas licenssaft på detta och kanske en skiva nybakad sirapslimpa.

Egentligen så borde man köra klassikern: Varm choklad och husmans eller limpa med ost. Det är nattamat för frusna fiskare. Sov så gott!