Kategori: Kåserier

Vilket par!!

Av , , 1 kommentar 45

 

1 kommentar

Om en mördarbehå och hotande bombkrevader

Av , , 2 kommentarer 17

Just hemkommen efter en lång arbetsdag som avslutades med trevlig middag på Lottas och efterföljande författarmöte i Vasakyrkan, sjunker jag ner i fåtöljen i mitt gräsänkehem, och gör som grupp 8-kvinnorna en gång gjorde – kastar den förhatliga behån all världens väg. 

En lustigkurre benämnde detta plagg en gång som "frälsningsarmén" – den som lyfter de fallna…Ikväll kändes det farligt nära att en av de kroppsegna bomberna skulle krevera. Mitt under föreläsningen där jag satt i kyrkbänken hände det som vi kvinnor kan råka ut för emellanåt, nämligen att bygeln i bygelbehån gör en saltomortal, kryper ur sin kanal och borrar in sin vassa spets mellan hull och revben.

När man sitter mitt bland obekant folk känns det inte så naturligt att stoppa in handen och börja harva runt i behån utan jag försökte medelst små diskreta manövrar att trycka tillbaka den dit den kom ifrån utan större framgång. Det blev till att hitta en någorlunda smärtfri ställning resten av tiden.

Så har man det tålamodsprövande arbetet framför sig att utprova och införskaffa en ny dito. Det kanske är dags att övergå till den mer humana "rattmuffen" även här?

 

2 kommentarer
Etiketter: , ,

Euskefeurat – Älva hon glema

Av , , 2 kommentarer 10

 Euskefeurat med Ronny Eriksson i spetsen tillhör en av mina favoriter. Med sina underfundiga roliga och allvarsamma vinklingar av livet döden och kärleken ur sitt norrbottensperspektiv skapar de för mig en fin igenkänningsfaktor även om jag inte alltid känner mig i den politiska färgtonen.

Nästan mest älskar jag låten "Älva hon glema" som handlar om gammpojken Gösta som sitter i strumplästen på bron och funderar över livet, mamma och kärleken. Tyvärr finns inget bra klipp från youtube med du kanske har spotify och kan lyssna, Här kan du  följa med i ordförklaringarna om det är svårt att hänga med i pit-bondskan: http://hem.passagen.se/bjarnar/forkl.htm

ÄLVA HON GLEMA
   C                G
Vä pipa i månn, ine båra stjåortärmen
        F             G
sett ’n Gösta eut opa bråon
    C              G
Där sett’n å steuL å ine värmen
     F       G        C
å ha dellomä töj å sä skåon
   F
Hä doft bårte häggen
    C
som stå ötvä väggen
  D7                   G     G7
å såoLa hon gass å hon stjin
       C                F         Dm7
Ref: Å äLva hon gLema å mortn han sema
       C                    G
     å swaljen döm singel å fLeug
             Am              Em
     inunder take på feuse å bake stjitheuse
        F                  G
     gå Anderssons katta å smeug
                C          G       Am    Em  F  G
     Ja, där gå Anderssons katta å smeug.

Hela sett lijv hadd’n bått lavä mamma
som hadd skött’n som e litta ban.
Men seda hon dödde så vart hä väsamma
rätt schwårt för han var ju et van
Å he jär ju et bra
att ita bruta vor da
så dell sleut hadd’n bört å fundär
Ref:

Men förr i tin var’e bätter, då rack’e
om en pijg feck heusrum å mat,
men nö när döm åll våra vä öte facke
då vaL’e för doir apparat
Han grubbLe sä blå,
men så komme’n opå
I sätt in en annonsch öte Land
"Hemmansägare, femtio år, önskar finna,
mogen och trogen och rar,
stark, huslig och arbetsam kvinna.
Låt mig inte vänta på svar."
Seda hadd den fileurn
skreve dijt signateurn
"För eventuellt äktenskap"
Ref:

Bårte döm aderton stotja som schwåra
så foll’n för a Edit diräkt.
Hon var bårta Skåne å gälld för å våra
bårta en gåmmaL jåoLbreukarsläkt.
Å en ann vikti faktor
var att a hadd egen traktor
en spLitt noj Bolinder Munktell
Ref:

Å hon skreiv att a längte så mötje förskräcklit
att koma men tyvärr förelåg’e
e probLem, för a hadd ju et slanta dellräcklit
att få traktorn vä opa tåge.
Meir behödd a et kreus’n
han stjicke titeusn,
he vart ju ändå en billi affär
Ref:

Så vä pipa i månn, å ålld’les bärfåot
sett ’n Gösta eut opa bråon.
Å å mörrnom, då sko’n å tåga emåot
när döm koma opa statiåon.
Så he jär kLart han jär säll
för en Bolinder Munktell
he jär ju ändå na särdeles visst.
Ref:

Text: R. Eriksson
Musik: S. Isaksson

Den spännande fortsättningen kommer här:

GÖSTA
   C
’n Gösta han satt
   Am
vä sLips å vä hatt
     G                  C  G
å vä noirocken öta popLin
     C
å vä noiputse skåon
       Am
satt’n opa statiåon
  F               G
å dåfte bårte Keratin
F
FoLke som såg’e
    Am
döm wiske å fråge
       D
"Voför sett väl ’n Gösta
  G
å vänt opa tåge
C          G     C   Am
oppkLedd å härdasfin
   C        G   F    C G C G+
en manda vä elvatin."

Han ha töje sä ledit
för å möt ’a Edit
som sku koma vä tåge den dan
Han ha vöre galant
å stjicke en sLant
som en ha löckese laan
Han ha skreve å sagt
att hä i ha lagt
hä tråo i sko räck
dell biljett å dell frakt
åt dä å åt traktorn
om dö ta’n
vä opa tåge åt stan

Seda komme då tåge
å hä va knappt att’n våge
sei opa döm som kLeiv å
Hon sku håva en hatt
som va litn å pLatt
å seda en kapp som var bLå
Men inte han hitte
fast’n koxe å titte
Ja sku a ha köme
så sku’n ha sitt’e
så han vände sä om
för å gå
Då ståod’a där helt apropå

’n Gösta han gLåådd
som om’n et tråådd
att hä fannsch na så helvites grant
Ja hon var en kwinn
som man et ensch kan finn
öte Åhlen&Holms priskurant
Han justere kravattn
löfte opa hattn
å räckt fram bukettn
bårte SJ-rabattn
å bocke
nalta åovegolant
å sa-"Fröken Edit inte sant"

Å ’a Edit vart gLa
å ’n Gösta han sa
-"Då tåga vä väl traktorn å far"
Men då vart’a som from
å så tåLa na om
-"Den kommer först om några dar"
Så döm fåor häim ine kärra
han hadd spänt baki märra
å hon tåLa å tåLa
å skorre opa r-a
å ’n Gösta han mömLe del schwar
Ja hä var som e ondelit par

’n Gösta han hooL
när’n satt där å tjooL
vöre plötslit hon börje å grååt
Så ’n Gösta han mane
hästn å stane
å hä vart ålldeles töst där döm sååt
Hon sa -"Förlåt är du rar
men jag vill att du tar
tillbaka de pengar
jag ännu har kvar
för jag har ingen traktor Förlåt
jag har burit mig hemskt illa åt"

Men då böjd sä ’n Gösta
fram för å tröst’a
å sa -"No sko dö väl tråo
att i å överdreiv
öte breva i skreiv
för et jär’e na slott där i båo
ötan mäir som en kååj
å skåogen jär schloj
å kräka i skräiv att i haa
hä jär moj
Hä hoppes i att dö förståo
Så traktorn han kan då beråo."

Text: R. Eriksson
Musik: Trad.
 

2 kommentarer
Etiketter: ,

Teskedsgumman på bilbesiktningen

Av , , Bli först att kommentera 13

Ungefär så känns det ju alltid av någon mystisk anledning när man kommer med sin lilla rishög på bilbesiktningen denna yttersta domens dag en gång per år.

När mister blåbyxa – ställets Sankte Per –  spänner ögonen i ett litet konflikträdd fruntimmer så är det bara att anropa högre makter, fru fortuna eller aventuella andra övernaturliga makter och hoppas på nåd.

Visst är de här herrarna mer svårflörtade nuförtiden? Och visst verkar det som om att de utvecklat en kraftig tolerans mot korta kjolar, viftande ögonfransar, menlösa våp och andra tjuvknep som en gång i världen möjligen kunde vara gångbara och fick våra män att utse oss fruar till offer på bilbesiktningsaltaret .

Såhär några månader inne på livets andra halvlek är det nog så att chansen istället ökar om man har låååånga kjolar.

Nu har i allafall övningskörningsbilen gått genom ekluten och mot alla odds klarat sig utan vare sig ettor eller tvåor ( frånsett att bilen dog direkt efter inkörning i hallen.) Batteriet hade tydligen en nära-döden-upplevelse och presterade endast ett par små fjuttiga dödsryckningar när jag skulle krusa eländet med startnyckeln. Tur att de hade starthjälpsdoningar på plats.

Ett par "bra att veta" var förstås bra att veta och den unge blivande bilföraren får nu roa sig med att träna på att byta en trasig damask.

Nu är eländet försäkrat och det återstår bara att ställa på den vilket visade sig vara lättare sagt än gjort. På registreringsbeviset behagade behörighetskoden saknas. Det får tydligen aldrig vara enkelt….

 

En lätt skugga på överläppen…

Av , , Bli först att kommentera 9

….så länge det håller sig på den nivån så får man vara tacksam. Det blir genast värre om det börjar likna svinborst i "snarlik" formation som på en ökänd tysk diktator.

Idag finns alla tänkbara metoder att bekämpa  den oönskade hårväxten. Jag brukar hävda att den som skulle hitta en enkel billig metod som oåterkalleligen tar död på de förhatliga stråna, snabbt skulle bli en av världens rikaste personer.

På den gamla goda tiden laborerade man med det starkaste  man hade, visserligen bara för blekning så det fortsatte att frasa sådär "hemtrevligt"  vid gonattpussandet. Väteperoxid och ammoniak.

På andra sidan väggen sitter måhända en fjunig yngling och gödslar sin mustasch i hopp om att den ska ta sig, växa sig stor och stark och framträda mer än som enbart en skugga på överläppen

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Personlighet av typ C

Av , , 2 kommentarer 12

Från ett av alla "Minns du sången-rallyn" med Hedmans Bredband

Nu ska det handla om hemkokta men förhoppningsvis lättsmälta teorier sprungna ur den Gunnelska hjärnbarken.

Ni har väl läst mitt inlägg om A,B och D -personligheter? Och NEJ det är inte de som står på körkortet.

Nu ska jag inviga er läsare i min alldeles egna teori om C-personligheter.

Jag visste inte ens att jag själv var en sådan förrän nyligen vid vår 110-årsfest, när det skulle till att has ett av de sedvanliga dragspelsrally på Dag 2. När vi kommer samman, syskon och barn blir det alltid sång och musik. Nostaligilåtar.

Ni som känner mig vet att jag är rätt duktig pianist, och att jag hanterar även en del andra instrument med varierande framgång. Mina första minnen från musiklivet är nog redan från 5-årsåldern då jag började intressera mig för piano och tramporgel som ju fanns hemma i min omgivning.

Mina storasyskon trakterade flera instrument och även i kapellet i den lilla frikyrkoförsamlingen matades min nyfikna hjärna med melodiösa och lättillgängliga melodislingor. Det sjöngs och spelades mest hela tiden, borta som hemma.

Pappa Alvar spelade mandolin och fiol. Han märkte tidigt att jag var musikalisk och uppmuntrade mig att lära mig spela piano och orgel först.

Segertoner – vår tjocka sångbok - var ett lämpligt träningsobjekt att lära sig från pärm till pärm enligt pappa. Noter. Han pratade om noter.

Redan vid första försöket fick jag instinktiva och seglivade antipatier mot de svarta prickarna, strecken och krumelurerna. För att inte tala om förtecknen. Jag hatade förtecken.Speciellt som jag snabbt utvecklade ett bra gehör och musiköra. Jag behövde bara höra en sång en eller två gånger så kunde jag spela den – utan noter.

Frosten Betog Esters Aster Dess Gestalt eller Gå Du Axel Efter Håkans Fiskar var ramsor om förtecknen som man skulle lära sig som ett rinnande vatten.

Min pedagogiske far var nära att knyta fast mig på pianostolen för att "uppmuntra" mig till resultat i notspelandet.

Här någonstans påbörjades kampen. Maktkampen. Om du frågar R så har han ett hum om måttet av den envishet/tjurskallighet som jag ärvt från fädernet.

Jag var jätteduktig på att spela i C-dur, så småningom i G-dur, F-dur och slutligen i D-dur. Dessa tonarter har 0-2 förtecken. I Segertoner fanns bra sånger men med många förtecken som för mig framstod som omöjliga att spela efter noter. De gick utmärkt att spela på gehör, men då i någon av ovan nämnda tonarter. Ingen märkte mitt fejk.

När jag vid 11 års ålder blev organist i församlingen så knäckte jag Segertoner från pärm till pärm – alla 600 sångerna utan bekymmer. Jag spelade ruskigt bra, la in snygga extra ackord och vändningar som fick församlingen att sjunga starkare och mer hängivet än någonsin förut.

Ibland kunde farbror Hjalmar dock se lite bekymrad ut när sångerna gick lite väl högt eller lågt beroende på vilken tonart jag valt.

Känslan av frihet och makt över klaffarna, reglagen och tramporna i kapellets gamla nötta tramporgel var underbar.

Min lilla hemlighet var – att jag endast en gång tragglat mig igenom sångboken med notspel. sedan kastade jag loss och spelade efter noter – utan noter. Min lilla bluff genomskådades inte av pappa utan han var nöjd och stolt med mina framsteg.

Du får ett "sorry" postumt här av mig käre far!

Till dags dato kvarstår faktum. Jag fixar fortfarande bara att spela i tonarterna C,D F och G, men jag spelar dem bra.

Än idag kan inte min hjärna förstå sig på de svarta och vita tangentera i övriga tonarter. Jag blir en pianoanalfabet., får kortslutning i paritet med den jag känner för motorvärmarklockan….. Konstigt men sant.

Nu har jag köpt mig en dyr fin synt där jag kan välja vilken tonart jag vill, men ändå fortsätta att spela i C. Wunderbar!

När jag i somras mötte dragspelaren Denis (vi skulle ha en jam-session på festens dag 2) så får jag höra en underbar kommentar. Jo, han ville spela, men bara om låtarna gick i C. Han var en hejare på gehörsspel, men hade samma antipatier mot de svarta tangenterna som värdinnan.

Två C-personligheter på samma kalas. Underbart att få känna samhörighet med någon fler som är funtad på samma sätt som mig.

 

2 kommentarer
Etiketter: , , , , ,

Rapping Pope

Av , , Bli först att kommentera 11

Läser att påven gjort ett ganska hippt hopp och är inne på ett nytt "spår" med en musikkarriär. (Förlåt en kass ordvits, men jag kunde inte motstå frestelsen. )

Sådärja – biktad och klar

Påvens nya grepp ger hopp åt även oss andra vars bäst-före-datum är i farozonen, men som ännu när musikaliska drömmar trots lite halvkassa röstresurser

På med en skum luva, pratsjung lite och se till att få kontakt med de rätta skivbolagen så finns det hopp. Kanske inte för evigt liv, men för några veckor på listtoppen.

Vati-kan han så kan väl vi!

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,

Djuriska tankar

Av , , 2 kommentarer 9

När det gäller husdjur är vi sannerligen på olika spår.

Jag är till födsel och ohejdad vana kattmänniska medans R mera är hundmänniska. Jag har försökt konvertera denne man ett antal gånger och försökt övertyga honom om kissekatters förträfflighet/gosighet/klokhet men det har varit stört omöjligt att rubba denne förhärdade norrbottnings inställning till katter i allmänhet och till Tudor och Lilla Gull i synnerhet.

Båda är nu historia. Tudor försvann eftersom hans tattarblod bar honom ut i världen för att aldrig mer återfinnas. Lilla Gull är i katthimlen då jag inte tålde henne utan blev hemskt allergisk.

Alex och jag inser med sorg i hjärtat att det inte kan bli tal om fler katter. R är mycket nöjd med den vetskapen och bryr sig inte om våra fuktiga och trånande hundögon

Till och med när jag bad R posera med den nya demenskatten slog han bakut och gjorde ett fingerat utfall mot den oskyldiga mjukiskatten. I brist på annat får jag väl smyggosa lite med den på jobbet ända tills vi hittar ett hem hos någon som behöver en varm lurvig vän att ha i knäet, gosa med och klia lite bakom öronen när livet känns vilset och ledsamt.

Under avdelningen KATTegorier hittar du rubriken "Kåserier". Där kan du snart läsa fler dråpliga berättelser om katt/hundlivet vi haft tillsammans.

2 kommentarer
Etiketter: , , , , ,

Bloppis som hos Blondinbella!

Av , , 1 kommentar 10

Man vill ju inte vara sämre än storbloggarna……Här kommer ett nytt grepp!

Jag har nu av ren nyfikenhet för första gången gluttat in på Blondinbellas rekordblogg och  vad fann jag där mellan lösnaglar, reklam och en nyfärgad Brunettbella om inte en Bloppis!

Vadan detta undrar nu vän av ordning….

Den unga damen hade alltså blogg-loppis på en del av sina begagnade persedlar. Mest var det diverse eldfängda polyesterklänningar i alla de modejanger och hon hade först angivit utgångspriset på 650 kr per klänning, men sedan strukit över och istället dubblat priset.

Omedelbart såg jag min chans att bli av med  en riktigt otäck variant av R:s rutigskjortor med passerat bäst-före-datum. Den går inte att få fräsch i tvätten, har fått en härsken bidoft, och jag har på senaste tiden övervägt om den ska omklassificeras till "ospec husdjur" eftersom den har en tendens att kura ihop sig på de mest oväntade ställen samt får R att kärleksfullt kuttra när han ser den.

Varför har jag då denna aversion på detta till synes oförargliga plagg? Är jag rent av svartsjuk? Eller allergisk?

Jag försöker mig här på en liten amatöranalys av läget:

Ni som följt min blogg vet att "skinnbyxen, rutigskjortan och storstövlen" är Robbans nationaldräkt och att jag gillar den outfiten, men ibland när vi ska åka hem till folk eller får planerade gäster så vill jag så gärna se hans snygga breda axlar iförda något annat än denna sanitära olägenhet i skjortskepnad.

Han har en hel del snygga skjortor och häromdagen köpte jag honom 6 nya fräscha skjortor till som han skulle få om jag i utbyte fick beslagta den förhatliga.

Bloppistanken gav ju en utmärkt chans att rädda den från Dåvamyran. Vad säjer ni gott folk, får jag ett bud? Kanske din fågelskrämma är naken och fryser, gör en välgärning och lägg ett bud!

Hörde jag 20kr?

Klonad vare din man – eller återvunnen

Av , , 5 kommentarer 16

Man måste medge att framtidsforskningen skapar såväl nya möjligheter och skräckscenarier. Både för egen del och för andras kanske det skulle vara idé att skaffa sej några reservexemplar av sej själv och de sina att ha i byrålådan utifall att.

Själv har man ju inte riktigt lust att utgå ur sortimentet riktigt än, men man känner ändå onekligen hur organismen av ålder och slitage börjar svikta en aning och hur krämporna börjar försiktigt ge sej tillkänna. Så hux flux kanske man trillar av pinn. Jag går mot döden vart jag går…..så sant så sant.

Kanske R till julklapp skulle få ett presentkort som utlovar ett exemplar av mej – en naturtroget uppstoppad sambo att flytta runt i huset ifall det känns för ensamt den dag jag är borta.
 
Som en sentimental installation kunde jag stå där, full av träull ,med blänkande porslinsögon, en halväten kexchoklad i näven och mungiporna lätt tillbakadragna som för att just ta ett bett.
 
Just sådan han minns han mig nog:  Med pms-mjukisbyxorna på och såväl håret som fleecetröjan på trekvart. Inget tillrättalagt hollywoodstuk, här inte, utan mer som en naturtrogen dammsamlande relik.
 
Nja vid närmare eftertanke skulle jag nog själv inte uppskatta att se hans stela silhuett torna upp sig bredvid sängen i nattmörkret. Vi föredrar nog båda att minnas varandra genom tidens vaselinsuddiga lins – lätt förskönade den dag vi är borta. Och som alla konstverk så är det ju bara originalet som är riktigt värdefullt.
 
Att dagen kommer när man går ur tiden är dock odiskutabelt. Jag vill ju gärna tro att själen går till en skönare boning och känner mej förnöjd över detta, men gammkroppen då? Allt kött är ju hö säjs det och jag vill för allt i världen inte bli till besvär och kosta mina barn en massa pengar den dag jag väl är borta.
 
Jag har för varje år blivit alltmer miljömedveten och försöker värna om vår natur, sopsortera och handla miljömedvetet, men jag vet oxå att jag själv är en vandrande miljökatastrof och att mina amalgamstinna käkar skulle kunna knäcka vilket torskbestånd som helst.
 
Sedan torde man vara rätt proppad med konserveringsmedel så det är inte säkert att man alls förmultnar.
 
Fantasin flödar: Kanske man skulle ta och bli några kilo prima pellets att elda i brasan med? Eller en säck gödsel för blommorna? Tanken att få bidra till ett framtida spirande liv tilltalar mig starkt. De senaste rönen om att frystorkas eller lösas upp till några liter simmig vätska tilltalar mej inte alls. Nej!
 
Mina barn vet att jag vill brännas och sedan ska dom strö mej i den brusande älven på den där speciella platsen som bara dom vet, en fin sommardag och alla fyra ska vara där och dom har order att vara goda vänner i allafall just då.
 
Jag vill absolut inte veta av några intriger, utfrysningstendenser, gliringar, arvstvister den dagen, och jag vill absolut inte strös ner genom ett borrhål i isen! Sommar ska det vara, annars ska jag spöka för dom. Och dom ska minnas mej som i mina bästa stunder och le och vara glada för varandra och den tid vi fick.
 
Du kanske tycker jag är hemsk som skämtar så makabert om döden,  men jag föredrar faktiskt att veta både hur jag själv men även de mina vill ha det vid livets slut.
 
Döden är ju det enda vi vet alldeles säkert kommer en dag för oss alla, fattiga eller rika. Fram tills dess kommer jag att leva och njuta av livet tillsammans med mina kära. Until the end.
 
 
5 kommentarer
Etiketter: , , , , ,