Kategori: Mina Dikter

I min vrå av världen

Av , , Bli först att kommentera 10

För nästan 30 år sedan skrev jag denna sång här tillägnad just den här platsen.

 

I min vrå av världen står tiden still

och allting andas en ljuvlig harmoni

Men tystnaden skrämmer mig inte

Där lever jag i fullkomlighet

och oron – oron når inte ditin.

 

Mitt hjärtas trädgård

där sällhetens frukter finns att plocka

du är min plats på jorden

Och aldrig någonsin,

nej aldrig någonsin

Kan någon ta dig ifrån mig.

 

Bron som går över vattnet –

min symbol för trygghet,

slutar där regnbågen tar vid.

Där bortom finns världen

dit jag en gång längtade,

men som jag nu söker

min tillflykt ifrån – tillbaka till mig själv.

 

När orons skuggor målar mönster i mitt bröst

återvänder jag,

Min kärlek till dig ska alltid leva.

 

Ja även bortom tid och rum.

Min kärlek till dig ska alltid leva.

Gunnels första dikt om hösten 1969

Av , , 2 kommentarer 2

Läser gamla skolpärmar och hittar små skatter ur minnenas arkiv, denna från när jag var 10 år gammal

Sommar

Sommaren kom så ljuvlig och öm
Den smekte min kind, det var som en dröm
Ty blomster och löv den gav åt oss alla,
men nu kommer hösten den ruskiga kalla.

Förut stod ju björken så frodig och fin
Den susar ej längre på vårmelodin den diktade en gång om våren

Nu går alla dofande blommor i dvala
Nu flyttar åt söder båd sångsvan och svala – att reda ett bo över vintern

Men ändå så finns det nåt vackert hos Hösten
De rödgula löven ger Sorgfågel trösten – för makan hans frös ju ihjäl

Jag gräver en grav i den frostbitna jorden
Och Sorgfågel sjunger när graven är vorden

Stormy Weather

Av , , 3 kommentarer 2

Idag gäller det att hålla i hatten. De vackra gula asparna nedanför byavägen kommer snabbt att tappa sitt lövverk nu och vägarna kommer att täckas av halkigt guld. Bäst att man fäller ut tånaglarna så man inte druttar i backen. En förarglig förkylningstendens börjar ge sej tillkänna med kliande hals och rinnande näsa.

Hösten kräver sin tribut, och nu får man ladda upp med C-vitamin och köttsoppa med klimp för att klara sej från snuvorna. Levande ljus och den dagliga brasan i kaminen får göra resan fram till adventstiden mindre tung. Hittade en gammal dikt som jag skrev hösten 1983 och som faktiskt är ganska klurig! Inte sant?

Vid närmare eftertanke

När Hösten knackar vresigt uppå rutan
och kalla Vintern lurar där bakom min dörr
Då ryter jag: Er kan jag vara utan –
men de bara klampar på som alltid förr

All sommarns fröjder och vårens grönska
de knyter in i sin mörka säck
Då blir jag frusen och börjar önska
båd höst och vinter för evigt väck

Men när jag tänker lite mer på saken –
på alla följder detta skulle få…
jag fryser hellre då om lilla baken
och låter nästippen vara blå

För jag vill längta åter efter solen
vill känna våren i min frusna kropp
Få glädjas åter över sommarkjolen
och vårens första lilla blomsterknopp

Så låt kölden komma – låt mej snöa över
jag ska ej sörja mera över det.
För att få längta var själ behöver
det är nånting som jag säkert vet.

Gunnel 1983

Komvux-poesi från 1992

Av , , Bli först att kommentera 4

Till mina döttrar Sandra och Isabelle, då 11 resp 5 år

Till mina kära döttrar båda
som snart skall vuxenvärlden nå
Som vän och Mor jag vill er råda –
om sånt som ni kan stöta på.

Ni rena blad där ingen hunnit skriva –
där ingen penna ännu skrivit fel
Som blomsterknoppar efter vinterns driva
som orörd frukt – så fin och hel

Visst önskar jag – som mången ängslig Mamma
att vägen ska bli slät och lätt att gå
Men mitt förnuft det vill ej alls detsamma –
Det vill att målet trots allt slit blir värt att nå.

I era ögon – själens klara speglar
man kan ej ännu skönja något svek.
Men flickor, när man ut i livet seglar
förstår man snart att det är ingen lek.

Ni kommer säkert mången gång att såras,
att känna sorg och ilska i ert liv.
Men när av bitterhet och gråt ögat vill tåras
Håll blicken högt – Ta inte utan giv!

Visst finns det mycket som är underligt i världen,
sånt som är orättvist och hopplöst att förstå.
Slås inte ned av vanmakt under färden
Gör nånting åt det – stå ej blott och titta på.

Var stolt och ödmjuk – bådadera
Låt hjärtats dörr jämt stå på glänt
Så sol och luft kan cirkulera
och vädra ut det som är skämt.

Men akta er mest för cynismen,
den kväver lust och växer ofta fast
Släpp aldrig in den , då finns risken
att ni får släpa jämt på denna tunga last

Snart kommer kärlek att uppfylla era väsen
Ge den stort rum och njut av denna kraft
Men känn efter först – var gärna lite kräsen
innan ni njuter sötman i dess saft

Stå stadigt upp, med fötterna på jorden
då är det liten risk för något fall
Låt tungan vara våg åt orden
Stå alltid för ditt ord – Stå pall!

I era ögon – själens klara spegel
finns självförtroende och hopp
Vad ni är vackra – låt ej modenyckers segel
förkväva stolthet för din egen kropp.

Läs varje dag – en snutt, om inte mera.
Låt ordens vingar sluta er i famn.
Bli aldrig stor och sluta fantisera
Lär allt om Himmel Hav och Land

Låt aldrig stressens klo er fånga,
allt har sin tid, sin egen stund
Dagarna blir aldrig nånsin långa
om du har roligt – klockan den är rund.

Vad mer vill jag ha sagt som gäller kvinnor?
Er framtid är i egna händer lagd!
Jag önskar att vi sedan blir väninnor –
en underbar och rolig pakt.

Jag önskar lycka till i Livet
Att Fria Starka ni ska gå
Jag finns hos er för alltid – det är givet
Jag älskar er SÅ, båda två

Från Mamma Gunnel 1992