Kategori: New York 2009

Sova sova sova – säng, säng, säng

Av , , Bli först att kommentera 0

Äntligen hemma i Sörfors, nöjda men trötta efter den långa resan. Tack vare vår gudabenådade insomningsförmåga, så har vi båda i princip sovit New York – Frankfurt – Arlanda – Umeå, med undantag för ett par korta matpauser. Kvar på en staketstolpe på Newark ligger min fina lilla favoritpincett kvarlämnad. Jag glömde naturligtvis att packa ned den i resväskan och får därmed stå mitt kast. Man kan förstås aldrig veta vad små oberäkneliga fruntimmer skulle kunna åstadkomma med en pincett….

Säkerhetskontrollerna har varit ett kapitel för sig, och nytt för denna resa var att man även skulle ta av sig skorna och lägga dem i kontrollådan. Naturligtvis larmade mina högklackade mormorsskor och jag fick med möda av dem från mina svullna fötter. Mödan var bara en skugga av svårigheten att få på dem igen då fötterna plötsligt växte 2 storlekar. När vi slutligen kom till Arlanda kunde jag dra en suck av lättnad och krypa i mina crocs. Där träffade jag en av mina bloggläsare som gav sig tillkänna efter att ha känt igen oss. Himla trevlig tjej med rötter i Sorsele… Var det inte det jag sa innan vi åkte…He som hänn – he hänn hänna…..

Vi har nu firat vår hemkomst med palt, mjölk och lingonsylt, och nu har R klivit i storstövlarna och luftar den försiktigt grönskande gräsmattan för allt vad tygen håller. Själv har jag ont i kroppen, känner mig mör, och nöjer mig med att tvätta några maskiner och gå igenom posten i kväll. Vårannan får faktiskt vänta tills i morgon!

We´ll meet again……..

Av , , Bli först att kommentera 2

Svenska kyrkan i New York

Nu är allt packat och klart. Drivaxeln ligger inbäddad bland smutskläder och presenter. Vi hoppas att vi får med den hem, förbi tull och kontroller. Nöjda efter en fin resa återvänder vi hem till Sörfors. Det jag längtar efter mest – förutom Alex förstås – är vårt fantastiskt goda dricksvatten, för säja vad man vill om NY-vattnet – någon brist på klortillsats är det inte!!

Vi avslutade gårdagskvällen med att bjuda vårt fina värdfolk på restaurang. Det blev en god amerikansk köttbit med tillbehör. Det finns HUR många ställen som helst i denna myllrande stad som aldrig sover, och för varje dag som gått har vi insett hur mycket vi INTE har sett. R hade ett möte på Handelskammaren i morse och jag gick en sista shoppingsväng innan vi nu dammsuger och försöker snygga till efter oss och därefter promenerar till bussen som ska ta oss till Newarks flygplats.

And now…the end is near…..

Av , , 2 kommentarer 0

 

R(obban)

Vår sista kväll i NY är här. Föreläsningen gick bra och jag känner mig spak och mör – som alltid efteråt. Våravslutningen på kyrkans träffpunkt för mogna damer var forumet. Damer med svenskt påbrå som lever och bor här i USA. R fick agera ’tuppen’ bland hönorna och jag var lite extra spänd eftersom det var första gången han hörde mig föreläsa. Ellens närvaro kändes också extra pirrig.

Efteråt var det fika och diskussion och det var mycket intressant att höra hur det kan vara att vara anhörig till en demenssjuk person i det här samhället. Det kändes som om allting gick bra och jag fick en fin Höganäsmugg med fåtöljbricka i present. Jag lämnade även ett ex av Gunnels barndomskalender här i Biblioteket ifall någon är sugen på lite svensk julstämning så här i maj:)

 

Pratbubbletävling!!

Av , , 9 kommentarer 1

Gunnel

Vad säjer Robert?

Ellen – som hela tiden försöker lära R nya saker i köket, har här en förtrolig undervisningssituation i konsten att göra en god salladssås. Machoman möter fröken Rödstrumpa. Ett visst mått av munterhet präglade situationen där en något motsträvig R rev limeskal, kryddade och smakade av för allt vad tygen höll.

Jag vill nu inspirera dej läsare till att fylla R:s pratbubbla. Vad tror du att han säjer egentligen? Bästa svar kommer att pubiceras här på bloggen med ett hedersomnämnande till vinnaren. Jurys beslut kan inte överklagas.

11 sept. St. Pauls chapel

Av , , Bli först att kommentera 0

Robban

Namnen på de som förolyckades.

I St Pauls Chapel alldeles intill Ground Zero, fanns en kyrka som blev en viktig centralpunkt under räddningsarbetet. Dit kom räddningsmanskap uttröttade hungriga och smutsiga för en stunds vila, en matbit, massage, musik eller något annat som volontärer kunde erbjuda. En fantastisk utställning med bilder och föremål från tiden kring katastrofen.

Music music music….

Av , , Bli först att kommentera 0

R hade inte fått sitt lystmäte av svänggung så dagen avslutades med ett besök på Times Square Church.

Kyrkan är inrymd i en legendarisk gammal och otroligt vacker teater som köptes en gång av predikanten David Wilkerson. I min ungdom läste jag böcker som han skrivit t ex ”Korset och stiletten” Han lever visst fortfarande och är ibland i kyrkan.

Ca 1600 personer med alla tänkbara färger, former och trosinriktningar hade samlats denna kväll.

Det var järnet från första stund. Bra musiker, svängigt komp och en proffsig kör gjorde musiken synnerligen njutbar.

En något mossig predikant i 86-års åldern kunde vi ha klarat oss utan, och för en stund där fick jag lite gammaldags vibbar som från barndomens tältmöten – en lätt touch av massuggetion. Dock sammantaget var det en häftig upplevelse och en varm känsla spred sig inombords när man såg alla dessa människor samlade med en stark gemensam känsla och tro.

Efteråt fick vi en privat visning av den fantastiska teatern av L&E:s trevlige musikervän P-Å som jobbar som pianist i kyrkan. Musikalen Hair sattes tydligen upp för första gången i denna teater. På möra fötter stapplade vi sedan hem och konstaterade hur snabbt dessa dagar förflutit. I morgon ska jag köra Tankeväckaren kl 15.00 i Svenska Kyrkan här. Det känns lite pirrigt minst sagt ….Håll tummarna!!

Skräcködlor och Drivaxlar i en salig mix

Av , , Bli först att kommentera 0

R(obban)

Typiska skräcködlor. Det är jag som har en orange klänning på mig….

Idag har det varit högt tempo från morgon till kväll. Vi gick ut stenhårt med några timmars obarmhärtig och fruktlös shopping. R har nu fått sin efterlängtade drivaxel per post. Han är som ett barn på julafton, och jag antar att nu är det bara en tidfråga innan han lagat värstbåten och det är slut på friden. En snabb god och närande sopplunch intogs innan vi i samlad tropp begav oss till Naturhistoriska museet. Det var inte tvärgjort att beta av allt sevärt som fanns, så vi fick prioritera ganska hårt. Indiankulturer, dinosaurier, djur, natur och rymden var något av de områden vi ville hinna med.

Jag fascinerades mycket av indianernas allra första fiskeredskap, krokar och hullingar av ben och trä. Rapalans föregångare – en sinnrik konstruktion av en dekorerad träkropp med fjädertofs längst ned och en benkrok fångade mitt intresse. Inte helt otippat va? I hallen med alla dinosaurieskeletten fick vi tvärbråttom och fotograferade för allt vad tygen höll innan vakterna slutligen sjasade ut oss kl 18.00 prick. En mellanlandning på ett äkta amerikanskt Mc Donalds kunde vi därefter bocka av på ”att göra-listan” innan det var dags för kyrkobesök igen.

Dagen då ordet ’Doggybag’ fick en ny betydelse

Av , , Bli först att kommentera 0

I morse tänkte jag städa handväskan innan jag och syster skulle bege oss ut i shoppingvimlet med storbörsen i högsta hugg. Längst ned på botten hittade jag en ihopknuten svart plastpåse och när jag höll den mellan mina fingrar förstod jag vad den innehöll – hundbajs. Här kan begreppet ’bajschock’ komma till användning och det tog en bra stund och en stunds antibakteriell rengöring innan väskan kändes användbar och fräsch igen.

Om detta bidrog till det faktum att vi kom hem tomhänta utan inköpt festklänning och roliga påsar eller inte ska jag låta vara osagt, men hädanefter ska jag i allafall hålla dragkedjan på väskan stängd. Som våra värdar säjer – det finns en hel del mystiska typer och knäppgökar i denna smältdegel av människor.